|
av Joakim Svensson och Hans-Olof Andrén |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
I 45 kap. i kyrkoordningen regleras kyrkofondens verksamhet. Trots kapitlets begränsade omfång ställs man vid en genomläsning inför ett flertal frågor.
För det första måste betydelsen av kapital i 45 kap. 2 § anses vara oklar. Avses härmed kyrkofondens tillgångar eller dess eget kapital, dvs. mellanskillnaden mellan tillgångar och skulder? I det fall tillgångarna avses framgår ej heller om dessa skall värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde, vilket får anses vara god redovisningssed i det fall de klassificeras som omsättningstillgångar, eller om de skall värderas till marknadsvärdet.
För det andra kan ifrågasättas varför hela kyrkofonden skall bevaras till sitt kapital. Centralstyrelsen konstaterar ju själv att kyrkofonden är att anse som Svenska kyrkans egna medel utan inskränkning.
För det tredje synes det oklart hur man anser att kyrkofonden skall bevaras till sitt kapital, när man stadgar att en avsättning skall ske av avkastningen motsvarande inflationen. I förhållande till vad skall denna beräkning ske? Bokföres tillgångarna till anskaffningsvärdet blir en sådan avsättning knappast relevant eftersom marknadsvärdet vida kan överstiga anskaffningsvärdet för t.ex. aktier. Skulle marknadsvärdet understiga anskaffningsvärdet kan det bli svårt att göra en tillräckligt stor avsättning.
Ett regelsystem om kyrkofonden borde istället utgå från följande definitioner och konstaterande:
1. Kyrkofonden bör definieras utifrån begreppet eget kapital. Storleken på detta bör fastställas per 31 december 1999. Med förmögenheten bör menas kyrkofondens tillgångar.
2. Kyrkopolitiskt måste en önskad nivå på den nationella nivåns verksamhet och behov kunna fastställas utan att hänsyn måste tas till att avkastningen vissa år blir lägre än vad som är normalt över tiden, vilket förutsätter att en viss del av det egna kapitalet kan förbrukas enstaka år.
3. För att förhindra en alltför expansiv inställning på den nationella nivån, måste trots detta en del av det egna kapitalet definieras som bundet, dvs. det får inte förbrukas.
4. Den normala principen vid bokföring av stiftelsekapital får anses gälla även kyrkofonden, nämligen att vinster och förluster i samband med omplaceringar inte påverkar ett års resultat, utan förs till kapitalet.
5. Avkastning definieras som räntor, utdelningar, resultat från jordbruksrörelse eller motsvarande.
6. Skyddet för kyrkofondens bundna del av det egna kapitalet bör säkerställas genom ett stadgande om beslut i två läsningar i enlighet med 11 kap. 19 §.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar att 45 kap. 2 § i kyrkoordningen får följande lydelse:
Mellanskillnaden mellan kyrkofondens tillgångar och skulder utgör dess eget kapital. Det egna kapitalet indelas i en fri och en bunden del. Det bundna egna kapitalet får inte minskas genom att Kyrkomötet fastställer underbalanserade budgetar eller på något annat sätt genom planerade beslut, med undantag för realisationsresultat i samband med köp och försäljningar av tillgångar. Det fria egna kapitalet kan vid behov minskas genom av Kyrkomötet fastställd underbalanserad budget.
Fondens förmögenhet skall förvaltas så effektivt som möjligt. Den skall vara placerad på ett sådant sätt att riskerna sprids och att bästa möjliga uthålliga avkastning uppnås efter det att hänsyn tagits till riskspridningen. Kyrkofondens redovisning skall upprättas i enlighet med Årsredovisningslagen (1995:1554).
Kyrkofondens styrelse får mot avgift även förvalta prästlönefastigheter och prästlönefonder och andra kyrkliga medel, som överlämnas till den för förvaltning.
2. att kyrkomötet beslutar att 45 kap. 3 § i kyrkoordningen får följande lydelse:
Varje år skall 20% av den budgeterade löpande avkastningen föras till kyrkofondens bundna eget kapital.
Resterande del får av Kyrkomötet tas i anspråk i årets budget. De vinster och förluster som uppstår vid försäljning av kyrkofondens tillgångar skall föras direkt till eget kapital utan att anses vara en del av innevarande års avkastning. Därvid skall en proportionering ske så att realisationsresultatet påverkar bundet och fritt eget kapital i kyrkofonden i relation till fördelningen mellan bundet och fritt eget kapital i senast fastställda bokslut för kyrkofonden.
3. att kyrkomötet beslutar att i 11 kap. 19 § i kyrkoordningen tillägges en punkt 5 med lydelsen: "45 kap. 1-3 §§ om kyrkofonden", samt
4. att kyrkomötet beslutar att bland övergångsbestämmelserna införes ytterligare en punkt benämnd 24 med lydelsen:
I samband med bokslutet per 31 december 1999 fastställes bokförda värden på kyrkofondens tillgångar och skulder enligt de principer som gäller i Årsredovisningslagen (1995:1554). Mellanskillnaden mellan tillgångar och skulder definieras som kyrkofondens eget kapital. Det egna kapitalet uppdelas vid samma tillfälle i två lika stora delar, varav en benämnes bundet eget kapital och den andra fritt eget kapital.
Göteborg den 26 april 1999
Joakim Svensson Hans-Olof Andrén
