|
av Anna Lundblad Mårtensson och Tomas Forsner |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
För varje församling skall det enligt Centralstyrelsens förslag finnas en församlingsinstruktion. Denna skall utöver regler och verksamhetsföreskrifter också innehålla pastorala program för olika delar av församlingens verksamhet. Utarbetandet av pastorala program skapar en medvetenhet om den egna verksamheten och är ett uttryck för de förtroendevaldas och kyrkoherdens gemensamma ansvarstagande. Utfärdandet av församlingsinstruktionen är också ett led i biskopens och domkapitlets tillsyn.
Församlingens uppgift beskrivs i såväl kyrkoordningen som i lagen om Svenska kyrkan inte som fyra uppgifter utan som en uppgift, där de fyra dimensionerna hör samman: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. Det betyder att alla delar i församlingens liv och verksamhet har att ta hänsyn till dessa fyra perspektiv.
Konfirmandarbetet kan tjäna som exempel. Det hör samman inte bara med undervisningen utan även med församlingens gudstjänstliv. I nu gällande riktlinjer för konfirmandarbetet ses detta som en tjänst åt tonåringarna i en brytningstid i deras liv, alltså ett diakonalt perspektiv. Eftersom inbjudan till undervisningen når en stor del av landets ungdomar finns här också en viktig missionsaspekt.
Ett annat exempel är det ekumeniska arbetet, som har en relation till alla delar av församlingens uppgift.
Församlingens uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission är den gemensamma kärna som också uttrycker vad en församling är. Församlingen fullgör sin uppgift utifrån en gemensam reflektion och möter människors behov genom att bedriva ett arbete där inriktningen kan vara mer eller mindre tydligt kopplad till någon/några av de fyra dimensionerna av uppgiften.
Med förslaget till skrivning i 57 kap. 5 § finns en risk att församlingens uppgift framstår som fyra olika uppgifter, skilda från varandra. Detta kan leda till att församlingens verksamhet spaltas upp. Olika verksamhetsområden och medarbetare kan skiljas ut från varandra istället för att föras samman i både reflektion och genomförande.
Mot bakgrund av detta behöver formuleringen av 5 § ses över. Punkterna 2-5 i 5 § bör därför föras samman till en gemensam punkt.
Vid översynen bör även uppmärksammas begreppet verksamhet. Församlingarna skall exempelvis enligt punkt 5 upprätta ett pastoralt program, inte för sin mission, utan för sin missionsverksamhet.
Ett annat begrepp som bör uppmärksammas är pastoralt program. Program leder tankarna till mål och målsättning. Församlingsinstruktionen skall emellertid utöver en programförklaring som bör vara kopplad till målsättningsarbetet också utgöra ett tillsynsinstrument. Församlingsinstruktionen blir bindande och beslut som fattas i församlingen som strider mot församlingsinstruktionen kan bli föremål för beslutsprövning. Församlingsinstruktionens dubbla roll bör komma fram i formuleringarna. Man skulle exempelvis kunna komplettera med begreppet riktlinjer.
5 § punkt 6 blir problematisk av två anledningar. Dels föreslås inte ett program utan en redogörelse för församlingens verksamhet på olika språk, dels är behovet av detta mycket skiftande i församlingarna över landet. Det pastorala programmet bör istället innefatta och integrera verksamheter som vänder sig till de språkliga minoriteterna, utifrån de lokala behoven. Punkt 6 kan därför utgå, men för att inte denna viktiga aspekt skall glömmas bort i arbetet med församlingsinstruktionen bör detta istället betonas i motivtext till kyrkoordningen.
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer vi
att kyrkomötet beslutar att 57 kap. 5 § punkterna 2-6 sammanförs till en punkt med följande lydelse:
2. ett pastoralt program och riktlinjer för församlingens gudstjänster och kyrkliga handlingar, undervisning, diakoni och mission.
Linköping och Götene den 27 april 1999
Anna Lundblad Mårtensson Tomas Forsner
