12 Femte avdelningen - Gudstjänst
I det följande behandlas kyrkoordningsförslagets femte avdelning jämte tillhörande motioner i huvudsak i anslutning till gudstjänstutskottets yttrande KG 1999:1y. Detta yttrande följer helt kyrkoordningsförslaget. Vissa bestämmelser i femte avdelningen behandlas dock inte i det följande utan i andra avsnitt i betänkandet. Detta gäller 17 kap. 3 § om omfattningen av församlingens gudstjänstliv. Detta behandlas i betänkandets avsnitt 2 om församlingskriterier och gudstjänstliv. Vidare tas vissa bestämmelser i 25 kap. Vigningshandlingar upp i avsnitt 4 om den kyrkorättsliga regleringen av diakonatet. De motioner som innehåller förslag om konfirmation som krav för att få fullgöra vissa uppdrag inom gudstjänstens ram behandlas i avsnitt 5.
12.1 Inledningen till 17 kap. Gudstjänstliv
I motion 1999:20 föreslås att första meningen i inledningstexten till 17 kap. skall lyda: "Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen på ett särskilt sätt får möta Gud." I Centralstyrelsens förslag står: "Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen får möta Gud."
Gudstjänstutskottet instämmer i motionärens intention att texten inte ska kunna uppfattas så att det enbart är i gudstjänsten som församlingen möter Gud. I yttrandet föreslås att inledningstextens första mening ändras enligt följande.
Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen möter Gud i Ordet och sakramenten.
Andra kyrkolagsutskottet föreslår att Kyrkomötet gör den av gudstjänstutskottet föreslagna ändringen i inledningen till 17 kap. Syftet med motionen 1999:20 får därmed anses vara tillgodosett.
12.2 Formerna för huvudgudstjänst
I 17 kap. 6 § kyrkoordningsförslaget sägs, att kyrkorådet efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker får besluta vilka i Den svenska kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa skall användas i församlingen. Denna bestämmelse överensstämmer med vad som nu föreskrivs i 8 § kyrkliga kungörelsen (SKFS 1986:3) om antagande av ny kyrkohandbok för svenska kyrkan.
I motion 1999:55 ifrågasätts det lämpliga i att föreskriva att högmässa är den gudstjänst som andra gudstjänster utgår ifrån. Motionären säger att i många församlingar firas aldrig eller nästan aldrig högmässa eftersom man väljer andra former för mässa. Gudstjänstutskottet instämmer i motionen och menar att kyrkohandbokens olika former för huvudgudstjänst bör betraktas som likvärdiga. Därför föreslås i yttrandet att orden "utöver högmässa" skall utgå ur 17 kap. 6 §.
Andra kyrkolagsutskottet gör på denna punkt en annan bedömning än gudstjänstutskottet. Högmässan anknyter till en lång huvudtradition inom stora delar av kristenheten. Den har en särskild ekumenisk ställning och medför att vi kan känna oss hemma i gudstjänsten i många kyrkor runt om i världen. Enligt utskottets mening är det viktigt att huvudgudstjänster kan firas i flera former. Det pågår för närvarande en översyn av kyrkohandboken. När resultatet av översynsgruppens arbete föreligger och har remissbehandlats blir det anledning för Kyrkomötet att pröva frågor om den kyrkorättsliga regleringen. Genom en övergångsbestämmelse till kyrkoordningen skall enligt Centralstyrelsens förslag 1986 års kyrkohandbok i oförändrat skick gälla även efter den 1 januari 2000. Den kyrkorättsliga regleringen bör också kvarstå. Kyrkomötet bör inte föregripa eventuella förändringar genom att skicka signaler som kan uppfattas som att högmässan sätts på undantag. Motion 1999:55 i denna del bör därmed avslås.
12.3 Ekumeniska huvudgudstjänster
I 17 kap. 7 § kyrkoordningsförslaget finns bestämmelser om ekumeniska huvudgudstjänster. Enligt motion 1999:55 skapar dessa bestämmelser mycket stora hinder för ekumeniska gudstjänster. I motion 1999:83 konstateras att ekumeniska gudstjänster oftast inte följer endast Svenska kyrkans handbok. Vidare sägs att Centralstyrelsens förslag ger intryck av att domkapitlet skall ge tillstånd vid varje tillfälle en gudstjänst skall firas. I motionen hemställs att 17 kap. 7 § får följande lydelse:
Gudstjänst med en församling i ett annat kristet trossamfund får firas istället för huvudgudstjänst, om domkapitlet i församlingsinstruktionen givit tillstånd till detta.
Gudstjänstutskottet bejakar att Svenska kyrkans former för huvudgudstjänst inte skall diktera villkoren för ekumeniskt gudstjänstfirande. Gudstjänstutskottet önskar en smidigare reglering. Gudstjänstutskottet redovisar ett eget förslag till utformning av bestämmelsen om ekumeniska huvudgudstjänster.
Andra kyrkolagsutskottet vill i likhet med gudstjänstutskottet understryka att Svenska kyrkans former för huvudgudstjänst inte skall vara bestämmande för hur ekumeniska gudstjänster utformas. Bestämmelsen om ekumeniska huvudgudstjänster utgör ett undantag från 18 kap. 3 § där det sägs, att Den svenska kyrkohandboken skall användas vid huvudgudstjänster. För att skapa klarhet på denna punkt föreslår andra kyrkolagsutskottet med anledning av motionerna 1999:83 och 1999:55 i denna del, att första meningen i 17 kap. 7 § ändras i linje med vad som föreslås i gudstjänstutskottets yttrande. Bestämmelsen skulle då få följande lydelse.
En gudstjänst med en församling i ett annat kristet trossamfund får firas som huvudgudstjänst om kyrkorådet medger det. Innan kyrkorådet fattar ett sådant beslut skall det samråda med församlingens präster och kyrkomusiker och inhämta tillstånd från domkapitlet.
Domkapitlets tillstånd kan vara av mer generell karaktär och ges i församlingsinstruktionen. Det kan också avse ett enstaka tillfälle. Det bör understrykas att 17 kap. 7 § enbart gäller huvudgudstjänster. I fråga om ekumeniska gudstjänster i övrigt finns inga bestämmelser i kyrkoordningen utöver dem om ekumeniskt nattvardsfirande i 20 kap. 6-8 §§.
12.4 Beslut om huvudgudstjänstens utformning
I 17 kap. 8 § kyrkoordningsförslaget finns bestämmelser om vem som beslutar om huvudgudstjänstens utformning. Kyrkoherden föreslås besluta om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning, alltså om de strukturella frågorna. Tjänstgörande präst beslutar om vilka av kyrkohandbokens alternativa moment som skall användas.
I motion 1999:55 föreslås att orden "av kyrkohandboken" skall utgå "eftersom man i temagudstjänster/temamässor bör ha möjlighet att använda andra moment och ord än de som står i handboken".
Gudstjänstutskottet tillstyrker motionen. Gudstjänstutskottet menar, att den förändring motionären föreslår ligger väl i linje med Kyrkomötets tidigare hållning att regleringen av gudstjänstlivet skall förenklas.
Andra kyrkolagsutskottet vill peka på att det i 18 kap. 3 § sägs att Den svenska kyrkohandboken skall användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar. Det finns i kyrkohandboken anvisningar avseende temamässa och temagudstjänst som huvudgudstjänst. Dessa anvisningar medför att en temamässa eller en temagudstjänst som bibehåller strukturen från någon av kyrkohandbokens ordningar för huvudgudstjänst med domkapitlets tillstånd kan firas som huvudgudstjänst. Inom kyrkohandbokens ram är det alltså möjligt att utforma olika moment på ett annat sätt än i någon av de fastställda gudstjänstordningarna. Härtill kommer att genom bestämmelserna i 18 kap. 6 § vidgas möjligheterna att pröva nya ordningar för huvudgudstjänst. I dessa bestämmelser sägs inte att strukturen i någon av de i kyrkohandboken givna gudstjänstordningarna måste följas. Av bestämmelserna i 18 kap. 3 § följer dock att kyrkohandboken skall följas vid firande av huvudgudstjänster, om inte domkapitlet enligt tidigare redovisade bestämmelser gett tillstånd till något annat. Därmed bör bestämmelserna i 17 kap. 8 § utformas så som Centralstyrelsen föreslagit och motion 1999:55 avslås i denna del.
12.5 Beslut om psalmer och andra församlingssånger i gudstjänsten
I 17 kap. 10 § anges att den präst som leder en gudstjänst efter samråd med tjänstgörande kyrkomusiker beslutar vilka psalmer eller andra församlingssånger som skall användas. I motion 1999:125 yrkande 3 föreslås att beslutet om psalmer och andra församlingssånger bör ske "i" i stället för "efter" samråd. I motion 1999:208 yrkande 1 föreslås att bestämmelsen skall utgå. Denna ses av motionärerna som uttryck för en onödig detaljreglering.
Gudstjänstutskottet påpekar att det vid flera tillfällen uttryckt en strävan efter en lägre grad av reglering av församlingarnas gudstjänstliv. I KG 1999:1y framhålls, att det däremot är nödvändigt att en reglering finns på punkter där konflikter har uppstått. Gudstjänstutskottet tillstyrker Centralstyrelsens förslag.
Andra kyrkolagsutskottet delar gudstjänstutskottets bedömning och föreslår att motionerna 1999:125 yrkande 3 och 1999:208 yrkande 1 avslås.
12.6 Kyrkoherdens rätt att ge tillstånd att predika vid och leda församlingens gemensamma gudstjänster
I 17 kap. 14 § kyrkoordningsförslaget finns bestämmelser om kyrkoherdens rätt att ge tillstånd åt någon som är döpt och tillhör eller är anställd för en församling i pastoratet att predika och leda gudstjänsten vid en viss eller vissa av de gemensamma gudstjänsterna i någon av pastoratets församlingar.
I motion 1999:184 föreslås en komplettering. Kyrkoherden skall samråda med kyrkorådet innan någon ges tillstånd att leda och predika vid församlingens gemensamma gudstjänster. Gudstjänstutskottet menar att detta ligger inom ramen för kyrkoherdens ämbetsansvar och att motionen därför bör avslås.
I motion 1999:188 yrkas att 17 kap. 14 § inte skall antas. Motionären menar att rätten att ge venia även fortsatt skall vara förbehållen biskopen. Gudstjänstutskottet menar tvärtom att den utveckling som paragrafen ger möjlighet till är önskvärd och välkommen.
Andra kyrkolagsutskottet vill framhålla att det i motion 1999:184 föreslagna samrådet inte skall avse vilka personer som utses. Det skulle enbart gälla ordningen att andra än präster ges tillstånd att leda gudstjänster och predika. Det är viktigt att denna fråga finns med i det samråd som måste finnas om församlingens gudstjänstliv. Formerna för detta samråd kan och skall inte på något uttömmande sätt regleras i kyrkoordningen. Andra kyrkolagsutskottet menar i likhet med gudstjänstutskottet att motion 1999:184 bör avslås. Ett reglerat samrådsförfarande skulle kunna tolkas som att det enbart är fråga om att vid ett tillfälle inhämta kyrkorådets synpunkter. Dessa frågor måste i stället vara ett led i den gemensamma gudstjänstplaneringen i församlingen. Bl.a. i arbetet med ett pastoralt program för gudstjänsten är det viktigt att behandla lekfolkets engagemang i gudstjänsten i hela dess vidd. Till de frågor som då måste finnas med hör den medverkan i gudstjänstlivet som behandlas i 17 kap. 14 §.
Andra kyrkolagsutskottet delar gudstjänstutskottets syn på motion 1999:188. Ett förenklat förfarande för tillståndsgivande på det lokala planet möjliggör större ansvarstagande och ökad delaktighet för lekfolket i församlingen. Motion 1999:188 bör alltså avslås.
12.7 Gudstjänstböckerna som uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
I motion 153 yrkande 1 föreslås en ändring av Centralstyrelsens förslag i kyrkoordningens 18 kap. 1 §. Motionärerna menar att förslaget är otydligt och rymmer tolkningsmöjligheten att gudstjänstböckerna i sig är uttryck för kyrkans tro och lära och alltså normerande.
Läronämnden framhåller i sitt yttrande LN 1999:3 att den i motionen föreslagna formuleringen i sak innebär detsamma som kyrkoordningsförslagets. Förslagets 18 kap. 1 § skall läsas mot bakgrund av de regler som omger antagandet av Svenska kyrkans böcker och den prövning i Läronämnden som skall ske utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Gudstjänstutskottet säger att det delar Centralstyrelsens uppfattning att kyrkans tro, bekännelse och lära finns uttryckt och återspeglad i kyrkans böcker.
Andra kyrkolagsutskottet föreslår, mot bakgrund av vad som sägs i yttrandena, att motion 1999:153 yrkande 1 avslås.
12.8 Användning av bibelöversättningar
I 18 kap. 2 § kyrkoordningsförslaget anges att en sådan översättning av Bibeln som gäller för Svenska kyrkan skall användas vid läsning i en gudstjänst av andra bibeltexter än de som finns intagna i Den svenska evangelieboken och Den svenska kyrkohandboken.
I motion 1999:153 yrkande 2 föreslås att 18 kap. 2 § inte skall antas. Läronämnden (LN 1999:3) menar att det är angeläget att gudstjänstens texter läses ur den för Svenska kyrkan antagna evangelieboken i en av kyrkomötet godtagen översättning. Detta medför inte att prästen för sin förkunnelse är bunden av en viss översättning. Gudstjänstutskottet ansluter sig till Läronämndens ståndpunkt och redovisar därtill bl.a. vissa synpunkter som avser den pågående översynen av evangelieboken. Gudstjänstutskottet föreslår att motionen skall avslås.
Andra kyrkolagsutskottet delar den syn på bibelöversättningen som finns i Centralstyrelsens skrivelse och till vilken också gudstjänstutskottet anslutit sig. Andra kyrkolagsutskottet föreslår att Kyrkomötet avslår motion 1999:153 yrkande 2.
12.9 Psalmbokens användning
I 18 kap. 2 § andra stycket kyrkoordningsförslaget sägs att vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar får en av psalmerna bytas ut mot någon psalm eller församlingssång som inte ingår i Den svenska psalmboken om den präst som leder gudstjänsten och den tjänstgörande kyrkomusikern är ense.
I motion 1999:208 yrkande 2 föreslås att 18 kap. 4 § andra stycket i kyrkoordningsförslaget inte antas. Effekten av detta skulle bli att enbart Den svenska psalmboken får användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar. Av motionen framgår dock att avsikten i stället är att få en friare ordning.
Gudstjänstutskottet konstaterar i sitt yttrande att kyrkoordningsförslaget bygger på den nu gällande regleringen som tillkommit för att psalmförfattandet och det hymnologiska arbetet inte skall avstanna. Gudstjänstutskottet säger att denna har en dubbel riktning, dels progressivt inbjudande till fortsatt arbete med att skriva och tonsätta nya psalmer och församlingssånger, dels ett värn om att församlingen inte skall utlämnas till att som samtliga psalmer i söndagens huvudgudstjänst behöva sjunga helt nyskrivet material utan att någon läro- och kvalitetsgranskning ägt rum. Gudstjänstutskottet menar att den föreslagna regleringen är alltför snäv och att mer än en av psalmerna bör få bytas ut. I yttrandet läggs ett förslag fram med den inriktningen.
Andra kyrkolagsutskottet gör i detta fall som i frågan om 17 kap. 6 § den bedömningen att det nu inte är rätta tillfället att göra en förändring av gällande bestämmelser. Det pågående arbetet med en revision av kyrkohandboken bör avvaktas. Nya psalmer och församlingssånger kan fritt användas i många olika gudstjänster. Kyrkohandboken medger också att andra psalmer än de som finns i Den svenska psalmboken kan användas på andra platser i huvudgudstjänsten än där det direkt är angivet att en psalm skall sjungas. Innan en förändring görs på detta område bör översynsgruppens förslag och remissyttrandena över detta föreligga. Utskottet föreslår att motion 208 yrkande 2 avslås.
12.10 Evangeliebokens användning
I 18 kap. 5 § kyrkoordningsförslaget anges att Den svenska evangelieboken skall användas vid läsningarna vid huvudgudstjänster. I motion 208 yrkande 3 föreslås att det skall stå att det är evangeliebokens texter som skall användas. Skälet för detta är att texterna skall kunna läsas direkt ur Bibeln. Gudstjänstutskottet föreslår att motionen skall avslås.
Andra kyrkolagsutskottet finner att det som regleras i 18 kap. 5 § är vilka texter som skall läsas och vilken översättning som skall användas. Avsikten är inte att ange att man måste läsa ur en viss bokutgåva. Det möter inga hinder att de angivna texterna läses direkt ur en bibel i samma översättning som i evangelieboken. Motion 1999:208 yrkande 3 bör därmed avslås.
12.11 Beslut om huvudgudstjänst i andra former än de som finns i kyrkohandboken
I 18 kap. 6 § finns bestämmelser om att en huvudgudstjänst kan firas i en annan form än enligt någon av de i kyrkohandboken angivna ordningarna. Paragrafen innehåller regler för hur beslut skall fattas om detta. Vidare anges att ett sådant beslut skall anmälas till domkapitlet och att domkapitlet om det finns särskilda skäl får upphäva beslutet.
I motion 1999:55 sägs att i 18 kap. 6 § anvisas ett ganska krångligt sätt att förfara när det gäller beslutsgången och anmälan till domkapitlet för tematiska gudstjänster. Vidare anges att man i många stift har funnit mer smidiga och okonventionella tillvägagångssätt. Motionären hänvisar till församlingsinstruktionen som ett instrument för denna process.
Gudstjänstutskottet säger att det delar motionärens uppfattning och att "utvecklingen i flera av stiften har hunnit längre än vad som framgår av" Centralstyrelsens förslag. Gudstjänstutskottet menar att bestämmelserna om att beslut skall anmälas till domkapitlet och om att domkapitlet får ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut skall utgå. I övrigt tillstyrks Centralstyrelsens förslag.
Andra kyrkolagsutskottet vill först notera att Centralstyrelsens förslag innebär ökade möjligheter att pröva nya former för huvudgudstjänsten än gällande anvisningar i kyrkohandboken om temagudstjänst och temamässa. Dessa innebär att man är bunden av strukturen i någon av kyrkohandbokens ordningar för huvudgudstjänst och att ett tillstånd skall inhämtas från domkapitlet innan gudstjänsten får firas. Domkapitlet skall utöva tillsyn över församlingarna, vilket innefattar råd och stöd men även att ingripa och korrigera om detta behövs. Därmed är det nödvändigt att domkapitlet i kyrkoordningen ges rätt att ändra eller upphäva ett beslut om att fira huvudgudstjänst i en form som domkapitlet inte finner vara acceptabel. Församlingsinstruktionen kommer att ha en mer övergripande karaktär och ger inte möjligheter till den tillsyn det här är fråga om. Med tillstyrkan av Centralstyrelsens förslag föreslås därför att Kyrkomötet avslår motion 1999:55 i denna del.
12.12 Beslut om översättningar av Svenska kyrkans gudstjänstböcker
I 18 kap. 8 § föreslås att Kyrkostyrelsen skall få besluta vilka översättningar av Svenska kyrkans gudstjänstböcker till andra språk som får användas i Svenska kyrkan.
Gudstjänstutskottet har i sitt yttrande föreslagit att beslut om översättningar av Svenska kyrkans gudstjänstböcker skall fattas av Kyrkomötet. Härvid har gudstjänstutskottet lyft fram betydelsen av minoritetsspråkens ställning i det svenska samhället.
Ett beslut som fattas i kyrkomötet om översättning till deras språk innebär att det språket jämställs med svenskan och att den språkliga minoriteten har en rättmätig plats i Svenska kyrkan, fullt jämställd med de svenskspråkiga i kyrkan. Att göra beslutet om översättning till andra språk till en kyrkostyrelsefråga kan uppfattas som att Svenska kyrkan anser att endast det svenska språket är Svenska kyrkans gudstjänstspråk och att gjorda översättningar endast skall återspegla det som den egentliga, svenskspråkiga kyrkan gör.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till vad gudstjänstutskottet framfört på denna punkt. Utskottet föreslår därför att Kyrkomötet skall besluta om översättningar till andra språk av Svenska kyrkans gudstjänstböcker.
12.13 Vem som får döpa i en krissituation
I 19 kap 5 § kyrkoordningsförslaget sägs att ett dop i krissituation får förrättas av någon som är döpt. I motion 1999:201 i denna del föreslås att den som förrättar ett dop i en krissituation också skall vara konfirmerad och tillhöra Svenska kyrkan. Beträffande konfirmationen som krav för kyrkliga uppdrag hänvisas till betänkandets avsnitt 5.
Gudstjänstutskottet framhåller i sitt yttrande att i en krissituation måste inriktningen främst vara att dopet blir av, inte att finna en person som uppfyller de kriterier som motionärerna ställer upp. "Inriktningen på att dopet verkligen kommer till stånd går så mycket före allt annat, att inte ens kravet att den som utför dopet själv skall vara döpt är helt nödvändigt." Gudstjänstutskottet tillstyrker med den redovisade motiveringen Centralstyrelsens förslag.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till gudstjänstutskottets ställningstagande och föreslår att motion 1999:201 i denna del avslås.
12.14 Nattvardsbönen
I 20 kap. 1 § kyrkoordningsförslaget anges att nattvarden skall firas med läsning av instiftelseorden samt utdelande av det välsignade brödet och vinet. I samma kapitel 7 § sägs att när en präst biträder vid en nattvardsgudstjänst i något annat kristet trossamfund skall i gudstjänstordningen ingå läsning av instiftelseorden samt utdelande av det välsignade brödet och vinet.
I motion 1999:183 föreslås i yrkande 1 att i 20 kap 1 § skall stå, att nattvarden skall firas med en nattvardsbön samt utdelande av det välsignade brödet och vinet. Genom yrkande 2 i samma motion föreslås att en motsvarande ändring görs i 20 kap. 7 §.
Läronämnden säger i sitt yttrande LN 1999:3 att det som anges i 20 kap. 1 § kyrkoordningsförslaget i vår kyrkas tradition har ansetts som nödvändiga och tillräckliga förutsättningar för att fira den heliga måltiden. Läronämnden pekar i detta sammanhang - liksom gudstjänstutskottet i sitt yttrande - på ordningen för sjukkommunion. Läronämnden anger härtill att nattvardsbönen, innefattande bön om den heliga Andens närvaro, enligt allmänkyrklig ordning normalt ingår som del i mässan i församlingens gudstjänstliv. Det innebär dock inte att denna bön är villkor för ett rätt nattvardsfirande.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till gudstjänstutskottets förslag att motion 1999:183 yrkande 1 och 2 bör avslås.
12.15 Tillträde till nattvarden
I 20 kap. 2 § kyrkoordningsförslaget sägs att var och en som är döpt får ta emot nattvardsgåvorna. I motion 1999:154 yrkande 1 föreslås att därtill skall anges, att den som tar emot nattvardsgåvorna skall vara admitterad av en präst i Svenska kyrkan. Vidare föreslås i motionens yrkande 2 att Biskopsmötet ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till ordning för admittering där frågan om barnkommunion på nytt genomreflekteras för att skapa god och gemensam ordning och i yrkande 3 att hela frågan om prästens själavårdande ansvar i samband med nattvarden utreds i syfte att i enlighet med Skriften och vår kyrkas bekännelse förstärka detta.
Läronämnden menar att vår kyrkas öppna nattvardsbord, dit även barn har tillträde, är ett omistligt och viktigt led i vår kyrkas utveckling, att visa på nattvarden som ett nådeserbjudande. Läronämnden avvisar därför tanken på en speciell admittering (tillstånd att ta emot nattvarden). Gudstjänstutskottet framhåller i sitt yttrande att det nu endast är dopet som är utgångspunkt för tillträdet till nattvarden. Gudstjänstutskottet yrkar avslag på motion 1999:154 yrkande 1.
Andra kyrkolagsutskottet vill i likhet med Läronämnden framhålla att olika dimensioner av Herrens heliga måltid har lyfts fram under kyrkans tradition. Förslaget i motion 1999:154 yrkande 1 är uttryck för en medveten teologisk hållning och ansluter till en tradition som tidigare haft en mer framträdande plats i kyrkan. Utskottet ställer sig bakom det som sägs i yttrandena från Läronämnden och gudstjänstutskottet och föreslår att motionen 1999:154 yrkandena 1-3 avslås.
12.16 Biträde vid nattvardens utdelande
I 20 kap. 5 § kyrkoordningsförslaget finns bestämmelser om biträde vid nattvardens utdelande. I ett par motioner föreslås att den som biträder vid nattvardens utdelande skall vara konfirmerad. Dessa motioner behandlas i betänkandets avsnitt 5. I motion 154 yrkande 4 föreslås att 20 kap. 5 § inte antas.
Gudstjänstutskottet föreslår att motion 154 yrkande 4 skall avslås.
Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att ordningen med vad som nu kallas icke prästvigds biträde vid nattvardens utdelande infördes för snart 25 år sedan. Detta beslut grundade sig på relativt omfattande diskussioner och på teologiska överväganden. Utskottet ser inga skäl att ompröva gällande ordning. I stället biträder utskottet Centralstyrelsens förslag att det nu bör göras en förenkling av bestämmelserna på detta område. Motion 1999:154 yrkande 4 bör därmed avslås.
12.17 Ekumeniskt nattvardsfirande
Bestämmelser om ekumeniskt nattvardsfirande finns i 20 kap. 6 - 8 §§ kyrkoordningsförslaget. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med gällande föreskrifter i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:10) om ekumeniskt nattvardsfirande.
I motion 1999:55 i denna del sägs att bestämmelserna i 6 §, att det skall ske ett samråd med prästerna och finnas ett medgivande av kyrkorådet som grund för ekumeniskt nattvardsfirande i församlingen, kan utgå. Detta som en förenkling av bestämmelserna om ekumeniskt nattvardsfirande. I motion 1999:154 yrkande 5 föreslås att ordningen med ekumeniskt nattvardsfirande avskaffas genom att 20 kap. 6-8 §§ inte antas. I motion 1999:183 yrkande 3 efterlyses ett förtydligande i frågan om vilken kyrkoherde som ska ge ett medgivande enligt bestämmelserna i 20 kap. 7 §.
Gudstjänstutskottet menar att det ekumeniska engagemanget är en viktig del av "Svenska kyrkans arbete med sikte på enhet mellan de kristna och de kristna kyrkorna". Gudstjänstutskottet ser ekumeniskt nattvardsfirande som ett sätt att göra synlig den enhet som vi längtar efter. Därmed föreslås att motion 1999:154 yrkande 5 skall avslås. Gudstjänstutskottet instämmer i att det är otydligt vilken kyrkoherde som skall ge ett medgivande enligt 20 kap. 7 §. Gudstjänstutskottet föreslår som en lösning på detta att bestämmelsen om ett medgivande skall utgå.
Andra kyrkolagsutskottet delar gudstjänstutskottets bedömning av det ekumeniska nattvardsfirandets betydelse. Därmed föreslår utskottet att Kyrkomötet avslår motion 1999:154 yrkande 5. Bestämmelsen att en präst i Svenska kyrkan får biträda vid en nattvardsgudstjänst i något annat kristet trossamfund om kyrkoherden medger det bör kvarstå och förtydligas med att det är kyrkoherden i den församling där nattvarden firas som avses. Det kan vålla svårigheter om det finns ett ekumeniskt arbete i församlingen som kyrkoherden inte känner till och har något inflytande över. Frågor på detta område hör till dem som omfattas av såväl det lednings- som det samordningsansvar som ligger på kyrkoherden. Utskottet föreslår med anledning av motion 1999:183 yrkande 3 en viss justering av 20 kap. 7 §. Motion 1999:55 i denna del bör avslås.
12.18 Anteckning om att den som döps som vuxen är konfirmerad
I motion 1999:39 yrkande 2 föreslås ett tillägg till 22 kap. 4 § om att den som döps som vuxen efter genomgången dopundervisning skall antecknas som konfirmerad i ministerialböckernas konfirmationsdel.
Gudstjänstutskottet delar motionärernas synsätt och föreslår därför bifall till motionsyrkandet.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till gudstjänstutskottets bedömning av förslaget i motion 1999:39 yrkande 2. Istället för ett tillägg till 4 § bör bestämmelsen ges i en ny 3 § i 22 kap. De dop av unga som sker i anslutning till konfirmationen ses ibland som vuxendop. Det är självfallet inte dessa dop som avses i detta sammanhang. Utskottet har vidare noterat att begreppet vuxen i 19 kap. 2 § syftar på den som har fyllt 18 år. Detsamma gäller när det i allmän lag talas om någon som är vuxen. Den föreslagna bestämmelsen om att den som döpts som vuxen skall antecknas som konfirmerad avser snarast den som döpts senare än vid ordinarie ålder för konfirmation. Med anledning av motion 1999:39 yrkande 2 framlägger utskottet ett förslag till en ny 3 § i kyrkoordningens 22 kap.
12.19 När tacksägelse skall ske
I 24 kap. 6 § andra stycket kyrkoordningsförslaget sägs att när någon som tillhörde Svenska kyrkan har avlidit skall tacksägelse ske i en församlings huvudgudstjänst. I motion 1999:208 yrkande 4 föreslås att "huvudgudstjänst" skall bytas mot "gudstjänst". Gudstjänstutskottet tillstyrker motionens förslag.
Andra kyrkolagsutskottet föreslår att Kyrkomötet bifaller motion 208 yrkande 4.
12.20 Villkor för att vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst
I 25 kap. 2 § anges vissa villkor för att någon skall kunna vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst.
I motion 1999:44 föreslås att 25 kap. 2 § punkt 3 skall formuleras på ett sådant sätt att det, utan att grundlagsstadganden trädes för när, klart och otvetydigt framgår vad saken avser. I motionerna 1999:45 och 1999:126 yrkande 1 föreslås att punkten 3 skall utgå.
Gudstjänstutskottet har övervägt om krav i 25 kap. 2 § 3 närmast hör hemma i lämplighetsprövningen inför vigningen. Erfarenheten visar dock, enligt utskottet, att det just på denna punkt, när det gäller att i alla uppgifter tjänstgöra med andra som vigts oavsett deras kön, kan uppstå konflikter. Gudstjänstutskottet beklagar att situationen är sådan att en detaljerad reglering verkligen behövs på denna punkt. Vidare konstaterar gudstjänstutskottet att den föreslagna regleringen nu täcker även vigning av biskopar och diakoner. Gudstjänstutskottet yrkar avslag på motionerna 1999:44, 1999:45 och 1999:126 yrkande 1
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till gudstjänstutskottets ställningstagande till de nämnda motionsyrkandena. Utskottet finner inte att några grundlagsstadganden träds för när med Centralstyrelsens förslag. Det anger klart och tydligt att var och en som vigs till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst måste vara beredd att tjänstgöra med andra inom vigningstjänsten oavsett deras kön. Däremot medför det naturligtvis ingen rätt för någon att självpåtaget tränga in i en annans uppgifter på det sätt som diskuteras i sista stycket i motion 1999:44. Utskottet föreslår alltså att Kyrkomötet avslår motionerna 1999:44, 1999:45 och 1999:126 yrkande 1.
12.21 Vigning till ett uppdrag i något annat kristet trossamfund
1 25 kap 9 § kyrkoordningsförslaget anges vad som gäller i det fall en biskop skall viga någon till ett uppdrag som biskop, präst eller diakon i någon annan kyrka. I motion 1999:46 föreslås att Kyrkomötet skall besluta att inte anta 25 kap. 8 § i kyrkoordningsförslaget.
Gudstjänstutskottet delar inte den i motionen framförda uppfattningen att Lutherska världsförbundet är på väg att utvecklas till ett överkyrkligt organ. Utvecklingen är enligt gudstjänstutskottet snarast att mer betona gemenskapsperspektivet än samordningsperspektivet i samtalen mellan de lutherska kyrkorna inom Lutherska världsförbundet. Gudstjänstutskottet yrkar avslag på motion 1999:46.
Andra kyrkolagsutskottet finner att det främst är bestämmelsen om Lutherska Världsförbundet i 25 kap. 9 § som har varit omdiskuterad. Det kan dock konstateras att det inte råder nattvards- och kyrkogemenskap mellan alla kyrkor som kallar sig lutherska. Vissa lutherska kyrkor som står utanför Lutherska Världsförbundet har valt att inte gå in i förbundet av principiella teologiska skäl. Det kan gälla krav på en viss bekännelsetolkning eller en striktare reglering av tillträdet till nattvardsbordet. De önskar därför inte gå in i den kyrkogemenskap som Lutherska Världsförbundet utgör. Inom denna gemenskap råder förkunnelse- och sakramentsgemenskap vilket innefattar erkännande av ordinationen. Utskottet föreslår att motion 1999:46 avslås.
12.22 Inledningstexten till 26 kap. Sändnings- och mottagningshandlingar
I motion 1999:168 yrkande 5 föreslås att sista meningen i inledningstexten till 26 kap. formuleras:
På motsvarande sätt tas andra anställda, medarbetare och förtroendevalda emot vid en huvudgudstjänst.
Gudstjänstutskottet har tillstyrkt Centralstyrelsens förslag till inledningstext. Gudstjänstutskottet menar att bruket att ta emot medarbetare vid en gudstjänst bör uppmuntras men vill inte göra detta obligatoriskt.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till vad gudstjänstutskottet anfört och föreslår att motion 168 yrkande 5 avslås.
12.23 Mottagande av ny medarbetare eller förtroendevald
I 26 kap. 4 § kyrkoordningsförslaget sägs att en ny medarbetare eller förtroendevald bör mottagas av församlingen i en huvudgudstjänst i anslutning till tillträdesdagen.
I motion 1999:168 yrkande 6 föreslås en motsvarande förändring av 4 § som i inledningstexten till kapitlet.
Andra kyrkolagsutskottet föreslår med hänvisning till vad som ovan anförts i fråga om inledningstexten att motion 1999:168 yrkande 6 avslås.
12.24 Inledningstexten till 27 kap. Invigningshandlingar
I motion 1999:182 föreslås att det skall tas in en text i inledningen till 27 kap. som tydligt uttrycker relationen inviga - ta i bruk.
Gudstjänstutskottet tillstyrker Centralstyrelsens förslag till inledningstext.
Andra kyrkolagsutskottet föreslår att motion 1999:182 i denna del avslås.
12.25 Begreppen inviga och ta i bruk
I 27 kap. 2 § kyrkoordningsförslaget sägs att ett nytt kyrkorum skall invigas och tas i bruk genom en kyrkoinvigningsmässa.
I motion 1999:182 föreslås att det i 27 kap. 2 § skall tas in en text som tydligt uttrycker relationen inviga - ta i bruk. Gudstjänstutskottet menar att motionen visar på en bristande samstämmighet mellan inledningstexten och den andra paragrafen i kyrkoordningsförslaget. Gudstjänstutskottet framlägger ett förslag till ändring av 27 kap. 2 §.
Andra kyrkolagsutskottet menar liksom gudstjänstutskottet att det med anledning av motion 1999:182 i denna del bör göras en ändring i 27 kap. 2 §. Utskottet lägger fram förslag till en sådan ändring med en annan formulering än gudstjänstutskottets.
12.26 Invigning av begravningsplats
I 27 kap. 4 § anges att en ny begravningsplats för dem som tillhör Svenska kyrkan skall invigas.
I motion 1999:110 föreslås att det istället skall anges att en ny begravningsplats för dem som tillhör Svenska kyrkan skall invigas helt eller delvis.
Gudstjänstutskottet menar att det är viktigt att särskilja frågan om invigning av begravningsplats i relation till icke kristna trosbekännare och i relation till andra kristna samfund. Gudstjänstutskottet pekar på att undersökningar visat att det endast i något fall upplevts som ett problem att särskilda begravningsplatser i vissa fall lagts på mark som vigts i Svenska kyrkans ordning. Gudstjänstutskottet ser inga hinder i att delar av en begravningsplats som invigts enligt kristen tradition senare brukas av andra religiösa traditioner. Inte heller möter det några som helst hinder att människor av annan tro begravs på av Svenska kyrkan invigd begravningsplats. Gudstjänstutskottet framhåller som en god ordning att invigning av en begravningsplats vid behov görs till en gemensam angelägenhet genom att företrädare för andra kristna samfund och icke kristna trosriktningar inbjuds att medverka i eller närvara vid invigningen. Mot bakgrund av sina överväganden lägger gudstjänstutskottet fram ett förslag till ändrad lydelse av 27 kap. 4 §.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig helt till vad gudstjänstutskottet framfört i frågan om att det inte möter några hinder mot att alla som önskar det kan begravas på en invigd begravningsplats. Det finns dock ett problem i fråga om dem som inte önskar detta. Utskottet vill här hänvisa till regeringens proposition 1990/91:10 Begravningslag. Där redovisas motiven för att avskaffa invigningens rättsliga betydelse. Bl.a. sägs i det sammanhanget att den tidigare gällande ordningen hade den nackdelen "att man inte kan tillgodose önskemålen från vissa trosbekännare om att få bli begravda i jord som har blivit oberörd av svenska kyrkans invigning". I propositionen framhålls att människors önskemål att få vila i vigd jord måste tillgodoses även i fortsättningen. Därför måste Svenska kyrkan och andra trossamfund få möjligheter att inviga begravningsplatser eller delar därav. Härtill konstateras att det måste vara möjligt att få avstå från att vila i vigd jord eller i vart fall inte i annan jord än sådan som har vigts av det egna trossamfundet. Mot denna bakgrund tillstyrker andra kyrkolagsutskottet Centralstyrelsens förslag. I kyrkoordningen kan inte bestämmas att alla begravningsplatser skall invigas utan enbart vad som skall gälla beträffa begravningsplatser avsedda för dem som tillhör Svenska kyrkan. Motion 1999:110 bör därmed avslås.
12.27 Nationaldagen den 6 juni som kyrklig högtidsdag
I 28 kap. kyrkoordningsförslaget anges vilka dagar som är kyrkliga helg- och högtidsdagar. I motion 1999:199 föreslås att nationaldagen den 6 juni skall tas in i förteckningen över dessa helg- och högtidsdagar. Läronämnden säger i sitt yttrande LN 1999:3 att nationaldagen inte hör hemma i kyrkoåret. Gudstjänstutskottet ansluter sig till detta.
Andra kyrkolagsutskott är av samma mening som Läronämnden och gudstjänstutskottet och föreslår att motion 1999:199 avslås.
12.28 Undersökning av liturgiska bruk
I motion 1999:172 hemställs att kyrkomötet begär att den kommande Kyrkostyrelsen undersöker vilka liturgiska bruk som förekommer i Svenska kyrkans gudstjänstliv och vilken teologi som återspeglas i liturgin.
Gudstjänstutskottet önskar inte bifalla motionens begäran om en undersökning av liturgiska bruk eftersom sådana undersökningar redan förekommer. Gudstjänstutskottet erinrar om den utvärdering av användningen av 1986 års kyrkohandbok som delades ut vid förra årets kyrkomöte. Gudstjänstutskottet ser inget behov av ytterligare undersökningar än de som redan kontinuerligt utförs.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till gudstjänstutskottets bedömning av begäran i motionen och föreslår att motion 1999:172 avslås.
