Kyrkomötet Snabbprotokoll KK 1996:1Statlig ersättning för vård av Svenska kyrkans kulturvärdenKulturutskottets betänkande 1996:1
Herbert Sjödin och Stig-Göran Fransson hemställer i KMot 1996:10
att kyrkomötet i framställan till regeringen anhåller om att den statliga ersättningen för underhåll av kyrkliga kulturvärden konstrueras så, att en långsiktig överenskommelse mellan stat och kyrka om denna ersättning blir meningsfull även för kyrkan.
MotionenMotionärerna refererar till 1995 års kyrkomötes behandling av regeringens skrivelse (RegSkr 1995:1) om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Regeringen visade i sin proposition till höstriksdagen 1995 inte gehör för kyrkomötets invändning mot att ett statsbidrag till kulturvård skulle motsvaras av en minskad kyrkoavgift.
BakgrundIdag är det församlingarna som med kyrkoskatt bekostar Svenska kyrkans kulturhistoriskt värdefulla kyrkor och andra byggnader. Några statliga bidrag ges inte. Lagen om kulturminnen m.m. (1988:950) skyddar Svenska kyrkans kulturminnen. Särskilda bestämmelser finns i fjärde kapitlet och omfattar kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Den statliga kyrkoberedningen föreslog att Svenska kyrkan skulle få viss ersättning för vård av kulturhistoriskt värdefull egendom. Så skrev också regeringen till kyrkomötet och riksdagen 1995. Så beslutade riksdagen. Men nu utreds formerna för statsbidrag av den statliga Kommittén avseende det kyrkliga kulturarvet. I en motion, KMot 1995:63, till kyrkomötet förra året tog Dag Sandahl fasta på regeringens grundhållning att vården av nationens kulturarv delas av hela svenska folket, för att utifrån den göra samma invändningar som i motion KMot 1996:10. Andra kyrkolagsutskottet skrev i sitt betänkande (2KL 1995:1) att ersättningen från staten inte borde vara knuten till krav på motsvarande minskning av kyrkoavgiften, och kunde därför inte tillstyrka regeringens skrivelse i denna del. Utskottet ansåg att en utredning av kostnaderna för vård av Svenska kyrkans kulturhistoriskt värdefulla egendom borde ha företrädare från både stat och kyrka. Man ifrågasatte om det var lämpligt att enbart bereda frågan i en statlig utredning. I ett yttrande var Första kyrkolagsutskottet av samma mening. Kyrkomötet beslutade att ge regeringen till känna vad Andra kyrkolagsutskottet anfört och att bifalla motion KMot 1995:63. Till den statliga utredning som nu arbetar är direktivet att förslagen som läggs fram ska vara statsfinansiellt neutrala. Regeringen har för övrigt uttalat att hela reformen för ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan ska vara statsfinansiellt neutral.
UtskottetI regeringens proposition om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan angavs "samhällsekonomin" som en begränsning för ersättning. I direktiven till kulturarvsutredningen anges att förslag om statliga bidrag inte får belasta statens finanser. Man kan uppfatta det som att staten ännu mindre tar hänsyn till vad kyrkomötet 1995 anförde. Kulturutskottet finner inte att det finns skäl att revidera kyrkomötets ställningstagande från 1995 i denna fråga och beklagar att kyrkomötet ännu inte fått gehör för att den långsiktiga överenskommelsen ska, som motionärerna skriver, "bli meningsfull även för kyrkan". Principen om en allmän finansiering av Svenska kyrkans kulturvärden ska vara överordnad utgångspunkten om statsfinansiellt neutrala förslag.
Hemställan
att kyrkomötet med anledning av KMot 1996:10 som sin mening ger regeringen tillkänna vad kulturutskotttet anfört.
BeslutKyrkomötet beslutade
att bifalla utskottets hemställan. |