StSkr 1996:508

Bilaga

Stiftelsen Lutherhjälpen

Verksamhetsberättelse 1995

2,5 procent av alla människor är migranter, och flyktingsituationen fortsätter att förvärras. På tio år har antalet flyktingar mer än fördubblats och är idag nära 25 miljoner förutom de ca 25 miljoner som är internflyktingar, dvs på flykt i det egna landet. Dessutom finns uppskattningsvis 25 miljoner miljöflyktingar.

Kriget i forna Jugoslavien skördade nya offer även om hopp tändes i slutet av året när fredsavtalet kunde undertecknas. Någon lösning av problemen i Rwanda kunde inte skönjas, och den långvariga konflikten i Liberia trappades tidvis upp liksom kriget i Tjetjenien. Tyvärr är detta ändå bara några exempel på de många konflikthärdarna i vår värld. (Problematiken kring denna typ av konflikter och de biståndsinsatser som kan göras diskuteras under "Ett år med komplexa katastrofer" nedan.)

Att biståndet i detta läge borde fokuseras på global solidaritet och förebyggande insatser för att undanröja och lindra orsaker till orättvisor, krig, flykt och miljöförstöring ter sig naturligt, men är tyvärr inte så lätt att efterleva i praktiken.

Solidariteten och biståndsviljan i Sverige är tudelad. Samtidigt som statistiska undersökningar visat att svenska folkets biståndsvilja är relativt stabil, finns det också tecken på att klimatet har hårdnat och att människor i första hand tänker på sin egen säkerhet. Den sociala tryggheten har urholkats för många när välfärdssystemen reducerats. Arbetslösheten är fortsatt hög bland stora grupper och framtiden osäker och t o m hotfull, inte minst för många ungdomar.

Det statliga biståndet har frusits för hela mandatperioden, vilket innebär att Sverige alltmer fjärmar sig från det enprocentmål som länge varit en viktig symbol för landets strävan till internationell solidaritet. Denna frysning har också drabbat de s k enskilda organisationerna, och Lutherhjälpens Sidabidrag minskades i förhållande till den ramansökan som gjordes.

Men verkligheten är som alltid motsägelsefull. Tecknen på solidaritet och medkänsla är också många. Protesterna mot neddragningen av biståndet var högljudda under 1995, och exemplen på genuint engagemang för sämre lottade medmän- niskor i vår värld är många. Den växande miljömedvetenheten i Sverige är glädjande. Den innebär ökande insikter om de globala sammanhangen och att större rättvisa kan skapa en bättre värld för alla människor.

Svenska kyrkan har under året tagit avgörande steg för framtiden. Besluten om förändrade relationer till staten kommer säkerligen också att påverka kyrkans internationella arbete och ge nya utmaningar och möjligheter för framtiden.

Livet i Kyrkans hus med dess riksorganisation har börjat finna nya former för samarbete och utbyte mellan olika verksamhetsgrenar. Frågan om fortsatt samordning och integration har diskuterats livligt, och arbetet för att utveckla en enhetligare organisation med bättre utnyttjande av tillgängliga resurser, kvalitetshöjning av verksamheten och en helhetssyn på Svenska kyrkans arbete på riksplanet har påbörjats.

Lutherhjälpens intäkter har minskat under året och det beror antagligen bl a på ökad konkurrens inom biståndsområdet och den ekonomiska situationen för många givare, men också att marknadsförings- och insamlingsverksamheten måste förnyas och anpassas till omvärldens förändring.

Ett år med komplexa katastrofer

Svenskt statligt katastrofbistånd beskrivs dels som hjälp åt människor i u-länder som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade, politiska konflikter, dels som hjälp till länder vars försörjning och utveckling hotas av oförutsedda händelser. Det innehåller också åtgärder för att förbättra katastrofberedskapen och förebygga katastrofer.

Själva ordet katastrof härleds från grekiskans ord för "kasta omkull".

De komplexa katastroferna kännetecknas av att mänskliga handlingar och politiska dimensioner utgör de bakomliggande orsakerna. De finns även med som störande element vid genomförandet av det livsnödvändiga biståndet.

De ständigt ökande flyktingströmmarna är ett resultat av världens alltmer komplicerade konflikthärdar. Under de senaste tio åren har enligt FN de komplexa konflikterna ökat från fem till 28. De påverkar levnadsvillkoren för 60 miljoner människor.

Lutherhjälpens insatser innebär att vi i någon mening har tagit ställning i en konflikt. Att inte göra något kan också uppfattas som ett politiskt ställningstagande. En insats som för stunden är positiv och livräddande för den enskilde mottagaren, kan samtidigt vara ytterst negativ för samhället. Om vi t ex delar ut importerad mat vet vi att den räddar liv, men vi också att förutsättningarna för försäljning av lokalt producerad mat påverkas.

Livsmedelshjälpens avigsidor

När de första hjälpsändningarna kom till Tuzla i Bosnien fanns det stora kvantiteter mjölkpulver med eftersom det ingår i akut katastrofhjälp. LVFs personal i Tuzla reagerade och undersökte möjligheten att köpa mjölk lokalt. Det lyckades eftersom man har bra mejerier i Bosnien, varav ett i Tuzla. Från att ha levt på sparlåga under nedläggningshot producerar det nu mjölk till flyktingförläggningar. Det innebär att mejeriet och dess personal kan försörja sig och bidra till uppbyggnaden av ett krigshärjat samhälle.

Akuta hjälpsändningar kan behövas i inledningsfasen av en katastrof, men man måste mycket snabbt undersöka vilka produkter som finns på den lokala marknaden, få igång produktionen av dem och använda dem i katastrofhjälpen.

Under folkmordet i Rwanda 1994 fylldes våra tv-rutor av vandrande flyktingar i aldrig skådat mått. Vi informerades om att en miljon människor hade dödats och att två miljoner hade flytt till grannländerna. Biståndsorganisationer från hela världen kom strömmande med flaggor och banderoller. 1995 fanns det företrädare för 200 olika organisationer på plats för att ge sitt bidrag till lösning av konflikten. Motiven för deras närvaro var olika. Vissa hade bistånd som en affärsidé att tjäna pengar på. Andra var biståndsorganisationer som Lutherhjälpen och Röda korset.

Institutionerna i de drabbade länderna är i regel oförmögna att hantera ett sådant plötsligt inflöde av hjälp. Regeringskansliet i Kigali hade mindre resurser och sämre utrustade kontor för sitt svåra arbete än flera av biståndsorganisationerna. Priserna steg eftersom biståndsarbetarna behövde kontor och bostäder, och gatorna fylldes av nya fyrhjulsdrivna fordon.

När massmedierna hittar en ny katastrof drar de vidare till den. Katastrofsituationen finns emellertid kvar även sedan den förlorat sitt nyhetsvärde. Lutherhjälpen finns också kvar med ett bistånd kanaliserat via sin multilaterala partner, Action by Churches Together (ACT, ett samarbete i katastrofer mellan Lutherska världsförbundet, LVF, och Kyrkornas världsråd, se "Action by Churches together" nedan). Genom att samverka kan vi finnas kvar längre, och vi delar kostnaderna med våra systerorganisationer.

Kritiska regeringar

Lutherhjälpen är positiv till att länder som Rwanda granskar de organisationer som ska delta i en återuppbyggnad. Det innebär att organisationernas insatser förankras bättre i samhället, och det är en förutsättning för ett utvecklande och hållbart bistånd. Samma medvetenhet ser vi också i Eritrea.

Svåra situationer

I det sex år långa inbördeskriget i Liberia har vi många erfarenheter av ytterst svåra arbetsförhållanden. Där finns många pojksoldater som inte har någon annan fast punkt än soldatgruppen. För att upprätthålla skolor och undervisning och med detta försöka förhindra att fler pojkar ser soldatlivet som enda möjligheten, arbetar LVF med matdistribution till många skolor, också i krigszonen. Detta innebär att pojkar som kan ha värvats redan före tioårsåldern, får ett alternativ till soldatliv och krig. Genom en inhemsk organisation som stöds av LVF får lärare får både teoretisk och praktisk utbildning i terapi och försoning för att kunna förstå och arbeta med dessa elever. Familjeåterförening ingår också i arbetet.

Eftersom katastroferna är så komplexa och aktörerna så många, har Lutherhjälpen, Röda korset, Rädda Barnen, Diakonia och Caritas antagit gemensamma riktlinjer för sitt katastrofarbete (se bil 1). Om mottagare och givare ingår ett frivilligt avtal om att arbeta utifrån dessa punkter är förutsättningarna goda för att våra insatser lindrar nöd och bidrar till en hållbar utveckling. Riktlinjerna ger oss också en bra utgångspunkt för utvärdering av vårt biståndssamarbete.

Det som hände i forna Jugoslavien och i Rwanda har likartade inslag. Det handlar om vanliga människor som har arbetat och levt som goda grannar. Man har delat på sorger och glädjeämnen, kanske tillhört samma församling. Plötsligt inträffar det omöjliga: en människa man känner kommer och dödar ens nära anhöriga. Förklaringar finns inte; man talar om ondskans makt.

En präst i Kigali hade förlorat fem barn, en svärson och sitt enda barnbarn. På frågan om hur han orkade leva vidare svarade han att han fick kraft genom sin tro. Han arbetade med fred och försoning, och kunde trots sina upplevelser se positivt på framtiden. Han talade mycket om förtröstan och tilltro, att våga lita på medmänniskor, att kunna glädja sig åt det som fungerar, att vi måste orka kämpa för det goda och våga leva vidare vad som än inträffat. Mötet med en sådan människa ger inspiration och kraft. För oss innebär det att med Guds hjälp arbeta vidare i stället för "kastas omkull" trots alla komplexa katastrofer.

Action by Churches Together

ACT sänder ut aansökningar, kanaliserar pengar och samordnar information. Det praktiska katastrofarbetet utförs av de kyrkor och organisationer som finns inom ACTs världsvida nätverk, men ACT fördelar arbetsuppgifterna.

Tillkomsten av ACT innebär att riskerna för dubbelarbete minskar och att begränsade resurser kan tas tillvara på ett bättre sätt. En modell för samordning av humanitär hjälp, stöd till lokala initiativ, freds- och försoningsarbete, kyrkosamverkan och information provades i samband med insatserna efter folkmorden i Rwanda. Utveckling av denna modell sker fortlöpande. En s k uppförandekod ska garantera att de organ som går in i ett katastrofarbete lovar att respektera lokala seder och bruk (bil 1).

Ingela Lundborg representerar Lutherhjälpen i den kommitté med 30 personer från hela världen som kommer att arbeta med riktlinjer för ACTs framtida arbete.

Andra aktuella frågor under året

Jämställdhet i biståndssamarbetet

Erfarenheten visar att jämställdhet är en förutsättning för en mänsklig och hållbar utveckling. Detta har betonats i bl a FNs konferens om mänskliga rättigheter i Kairo, vid det sociala toppmötet i Köpenhamn och i höstens kvinnokonferens i Beijing. I Sverige diskuterades om inte jämställdhet borde fastställas som ett mål för allt svenskt utvecklingssamarbete, och i slutet av året kom ett betänkande med förslag i den riktningen.

Lutherhjälpens styrelse fann det angeläget att dokumentera sin syn i denna fråga för att kunna initiera en dialog med samarbetspartners i olika delar av världen. En policy för Lutherhjälpens könsrolls- och jämställdhetsarbete i biståndet fastställdes därför under våren (bil 2).

Befolkningsfrågan

Familjeplanering är tillgänglig i de flesta stater och idag föder varje kvinna i genomsnitt 3,7 barn mot 6,1 på 50-talet. Trots detta saknar flera hundra miljoner tillgång till information och rådgivning om modern familjeplanering, och i många religiösa miljöer, framför allt muslimska och katolska, accepteras den inte. Detta är ett förhållande som skapar stora problem för flickors och kvinnors hälsa, medför illegala och livsfarliga aborter, traumatiska upplevelser och troskonflikter för miljoner kvinnor.

Styrelsen har under året bearbetat denna fråga, bett biskopsmötet om vägledning när det gäller de etiska frågorna och avser att fastställa riktlinjer för hur biståndssamarbetet på detta område skall utformas.

Självförsörjning och beroendeminskande åtgärder

Lutherhjälpens styrelse beslöt 1992 att prova en ny biståndsrelation tillsammans med Spastics Society of India. Spastics är en indisk organisation som arbetar med barn med både CP-skador och andra skador i nervsystemet. Det övergripande målet är att verka för att upptäcka skadan tidigt och integrera barnet i skola och samhälle.

Lutherhjälpen har samarbetat med Spastics sedan 1985, men det nya var en driftsmedelsfond där Lutherhjälpen placerade reservkapital: två tredjedelar i Indien och en tredjedel i Sverige. Avkastningen skulle tillfalla Spastics verksamhet. I Lutherhjälpens budget reserverades samtidigt medel för att garantera ett visst stöd under de två år som kontraktet varade. 1994-95 var börsverksamheten god och avkastningen ökade, inte minst i Indien. Under 1996 planeras överföring av den sista tredjedelen av kapitalet, och Spastics kommer då att få hela ansvaret för hanteringen. Detta är ett sätt att stödja en samarbetspartners strävan efter självförsörjning.

Samtidigt som biståndssamarbetet fortgår måste Lutherhjälpen hålla utvecklingsdiskussionen levande. Under året har samtal om vad utveckling egentligen är förts tillsammans med personal från Global Ekonomi. Man har försökt att definiera begreppet ur olika perspektiv, och underlag har bland annat hämtats från våra samarbetspartners i olika delar av världen.

Bearbetningen fortsätter 1996 och syftet är att kunna forma ett ändamålsenligt arbete där partnerskap betyder mer än överföring av pengar. Att i biståndet utgå från de lokala förutsättningarna, är att genom dialog och lyhördhet stödja fattiga människor att identifiera sina egna resurser och den potential som finns. Först därefter kan ekonomiskt stöd ges för att nyttja, stärka, utveckla eller komplettera det som redan finns.

Lutherhjälpen och Europaunionen

I och med Sveriges inträde i unionen har detta samarbete blivit av ännu större intresse för Lutherhjälpen, som flera gånger kunnat notera värdet av att ingå i detta nätverk med närhet till skeenden i Bryssel. Det har från svensk sida upplevts viktigt att finna olika vägar för att bl a påverka EUs biståndspolitik.

Eftersom en stor del av Sveriges bistånd numera kanaliseras via EU, har styrelsen flera gånger under året diskuterat hur Lutherhjälpen ska agera i relation till EU, och beslutat registrera sig hos de olika instanser som kan komma ifråga när det gäller finansiering. Styrelsen beslöt också att sända in ett antal projektansökningar bl a för att lära vad som krävs för att uppfylla de krav som ställs på EUs samarbetspartners. Det är dock ännu för tidigt att dra några slutsatser om hur ett närmare EU-samarbete kan te sig.

Riktlinjer för sponsorsamarbete

Samarbetet med Kyrkornas världsråd

Lutherhjälpen har på flera sätt sökt ett närmare samarbete med KV under året. Tillsammans med SKM, Sekretariatet för teologi och ekumenik och Svenska Missionsförbundet (Svenska kyrkan och SMF är KVs två medlemskyrkor i Sve-rige) har Lutherhjälpen en arbetsgrupp som genom regelbundna besök till och från KV söker utveckla samarbetsformerna, diskutera övergripande policy, program- och projektinnehåll och följa upp de ekonomiska åtagandena. Under 1995 arrangerade gruppen även ett välbesökt och intressant seminarium i Kyrkans hus, där representanter från tre av KVs fyra avdelningar medverkade. Därutöver har flera av Lutherhjälpens regionala handläggare besökt och på andra sätt haft kontakt med KV för att försöka förbättra arbetet inom sina respektive områden.

Programavdelning IV för Solidaritet och tjänst står Lutherhjälpen närmast i samarbetet med KV. En medveten pedagogisk satsning på teologisk reflektion över internationell diakoni och kopplingen mellan diakonia och koinonia (tjänst och gemenskap) har initierats. Avdelningen har under året utarbetat en övergripande treårig handlingsplan, där visionen är att alla program och projekt ska fokusera mänsklig värdighet och bärkraftig gemenskap.

På begäran av Programavdelning IV gav Lutherhjälpen fyra veckors konsultstöd för en tids- och systemstudie. Den genomfördes i september av Lena Furberg, internationell ekonom på Lutherhjälpen. Hon intervjuade hela personalen på avdelningen och ställde samman en rapport. Den innehöll en analys baserad på lönekostnader i relation till arbetsuppgifter samt mer allmänna rekommendationer i frågor som rör organisation, mål och samarbete med medlemskyrkor och bistånds-organisationer.

Samarbetet med Lutherska världsförbundet

Fördelen med LVFs operativa arbete är dels att man snabbt kan bygga upp effektiva strukturer som kan ingripa i olika katastrofsituationer, dels att man kan mobilisera tillräckliga resurser för målmedvetet metodutvecklingsarbete. I många länder har LVF på så sätt kunnat utveckla framsynt långsiktigt biståndssamarbete långt efter det att nyhetsmediernas intresse för den akuta katastrofen mattats. Nätverket har också möjlighet att genomföra diakonalt arbete där kyrkornas arbete hindras av religiösa begränsningar, t ex i Mauretanien och Bangladesh. Det finns dock en risk att LVFs operativa gren blir alltför fristående från de lokala kyrkorna, och att den administrativa strukturen saknar förutsättningar att på lång sikt bli en själv-bärande enhet.

Fördelen med det arbete som genomförs av lokala lutherska kyrkor är att utvecklings- processen kan växa fram inom kyrkans ram som en del av kyrkans samlade vittnesbörd, och att man bidrar till att utveckla lokal kompetens för kyrkornas diakonala arbete. 1994 -96 har Lutherhjälpens fasteinsamling fokuserat tre olika projekt som drivs inom LVF genom lokala kyrkor och organisationer i Indien, Brasilien och Etiopien. Inom Lutherhjälpen arbetar vi nu för att ytterligare vitalisera den direkta kyrkosamverkan inom LVF. När nätverk blir så stora som LVF måste man vara vaksam, så att inte de praktiska administrativa problemen försvårar samverkan i stället för att underlätta.

Ett av LVFs viktigaste teman just nu är partnerskap. I den världsvida kyrkan har vi ett speciellt uppdrag att förkunna och levandegöra evangelium i ord och handling. Vad innebär det i praktiken? Hittills har samarbetet ofta begränsat sig till att de som har mycket pengar delar med sig, och de som har lite pengar tar emot. Men partnerskap innebär att man inser att båda parter behöver ta emot, och båda har något att ge. Hur ofta ser vi oss som mottagare av något som människor i andra länder har att ge?

Genom sitt goda internationella renommé har LVF förutom rena biståndsinsatser möjlighet att i det tysta bidra till dialog mellan parter i krig och konflikt. Man driver också temaarbete, och har under 1995 bl a ägnat särskild uppmärksamhet åt problemet med landminor, som är mycket allvarligt i t ex Kambodja och Angola. Lutherhjälpen har lämnat särskilda bidrag till LVFs policyarbete inom miljöområdet samt LVFs arbete för att bygga upp kompetens när det gäller att bedöma bi-ståndets långsiktiga effekter.

Under 1995 har det blivit ännu tydligare än tidigare att många kyrkliga biståndsorganisationer blivit allt för beroende av statsbidrag. I hela Europa finns en tendens att regeringarna vill utöva ett så stort inflytande över det kyrkliga biståndet att LVFs handlingsfrihet begränsas. Många vägrar dessutom att bidra till de administrativa kostnaderna, vilket medför att biståndets kvalitet och effektivitet äventyras.

Under 1995 har LVFs samarbete med KV när det gäller katastrofarbete börjat fungera. Denna samverkan sker under namnet ACT. LVF har också börjat samtal med KV om möjligheterna att vidga samverkan, bl a när det gäller utbildningsfrågor.

Biståndssamarbetet

Partnerskap i biståndet

Ett av Lutherhjälpens viktigaste motiv för de s k huvudländerna är att få möjlighet att ge begreppet partnerskap en djupare innebörd. Vi vill skapa och beskriva något annat än en traditionell relation mellan givare och mottagare. Vi försöker hitta en modell för ett samarbete med hög kvalitet, som innebär ett ömsesidigt givande och mottagande mellan två parter på villkor som man kommit överens om tillsammans.

Vi vet att denna typ av samarbete kommer att kräva mycket av oss. Vi behöver framför allt ge varandra tid för att få en större ömsesidig kunskap om varandra. Vi måste på ett speciellt sätt vara beredda på att utmana och utmanas, att tänka om och förändra våra traditionella arbetsformer.

Detta ska i sin tur rusta oss att tydligare se hur vi kan påverka det multilaterala samarbetet inom LVF och KV så att det blir ett ännu bättre instrument för solidaritet och jämlikhet.

Generellt sett kan vi konstatera att det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser av detta arbetssätt. I flera huvudländer har vi ännu inte etablerat det nära samarbete med en annan organisation som behövs för att vi ska kunna kalla oss för partners.

Det man dock kan nämna är att vi i Peru har kunnat påverka LVF vad gäller SEPEC och inriktningen på Servicio Integrales (en frivilligorganisation som arbetar med folkbildning), som kan definieras som ett stöd till självförsörjning. Vi kan också konstatera att den lokala representation vi har i landet väsentligt underlättat en nära kontinuerlig kontakt med våra partners.

I El Salvador har vi arbetat för att föra samman LVFs fältkontor, lutherska kyrkan och KV, vilket delvis lyckats. Vi har dessutom tydligt påverkat LVFs fortsatta inriktning mot att arbeta mer med försoning på lokal nivå med aktörer som tidigare varit fiender. Detta är nu en av de fyra viktigaste programpunkterna i LVFs handlingsplan för El Salvador.

I Sydafrika har det kristna rådet tydligt uttryckt att man vill ha en närmare samverkan med oss, en samverkan som inte bygger på ett ekonomiskt åtagande från vår sida. Det finns många beröringspunkter för ett ömsesidigt utbyte; som ett exempel kan nämnas erfarenheter av främlingsfientlighet.

I Zimbabwe har vår strategi inneburit en tydlig förbättring av möjligheterna att åstadkomma ett närmare samarbete, men det återstår ännu mycket innan vi och den evangelisk-lutherska kyrkan kan betrakta varandra som partners.

Det finns också erfarenheter av negativt slag. I Sverige har vår strategi ibland uppfattats som ett sätt att utesluta eller i alla fall lågprioritera vissa länder och organisationer. Vi har t ex fått besvikna samtal från Göteborgs stift angående Brasilien, som inte längre räknas som huvudland.

Listan på våra erfarenheter kan göras längre, men allmänt sett kan man säga att strategin har inneburit en tydligare utmaning till oss att definiera vårt biståndssamarbete utifrån andra aspekter än strikt finansiella. Vad utöver pengar kan vi bidra med i en partnerrelation? Och hur svarar vi på utmaningen att som mottagare beskriva våra behov?

Afrika

Ändå förknippas Afrika nästan enbart med yttersta armod, krig och förtryck. Detta är också sant. Med västerländska mått mätt är Afrika jordens fattigaste kontinent som under århundradena ända in i våra dagar exploaterats av omvärlden. Nu ser vi att omvärldens intresse för handel med Afrika nästan helt har upphört.

Kolonialtidens kamp om Afrika ersattes under några decennier av det kalla krigets maktkamp. Regeringarna anpassade sin politik efter stormakternas direktiv, och fick i gengäld ekonomiskt stöd och vapen. En skenbar stabilitet i de konstlade nationalstaterna kunde därmed upprätthållas. Samtidigt ersattes kolonialismens styrning av ekonomiskt inflytande genom omfattande långivning. Nu serverar omvärlden än gång ett recept för att råda bot på Afrikas problem, nämligen nedskärningar i de offentliga utgifterna och demokrati.

Den politiska utvecklingen i Afrika är inne i ett dynamiskt skede. Hela södra delen av kontinenten påverkas starkt av den nydaning i Sydafrika som är följden av apartheids fall, och vi kan äntligen se nya möjligheter till fredlig utveckling i t ex Mozambique och Angola. Samtidigt blottläggs en rad etniska och religiösa konflikter när stormakternas beskydd upphört efter det kalla kriget. Detta syns tydligast i den stora sjöregionen där Rwanda, Burundi, Tanzania, Zaïre och Uganda drabbats av människors och folkgruppers kamp om alltför knappa resurser, och på senare tid även konflikter mellan muslimer och kristna i Tanzania. Sådana konflikter hotar den gryende demokratiseringen även i många andra länder.

Det är tydligt att lösningar som utifrån föreläggs Afrikas nationer inte kan åstadkomma en varaktig förbättring av villkoren. Sithembiso Nyoni, som för några år sedan fick ta emot det alternativa nobelpriset för sitt arbete med att bygga demokrati underifrån på landsbygden i Zimbabwe, påpekar att "de flesta försöker ersätta det autentiska Afrika med vad de tror att Afrika är, /och/ detsamma gäller diskussioner och föreställningar om demokrati i Afrika." Hon är en av de många afrikaner som menar att varaktig demokrati i Afrika måste växa fram ur genuin afrikansk kultur, och att demokratin måste erövras på nytt i varje ny situation. Det betyder bl a att man inte enkelspårigt kan kämpa emot de etniska konflikterna. I solidariteten inom klanen finns också en positiv kraft som afrikanerna måste ta vara på när de formar nya mönster för fredlig samlevnad och demokrati.

Eritrea

Eritrea brådskar inte med att införa flerpartisystem. Först ska arbetet med konstitutionen vara klart. Att slå vakt om den nyvunna freden är just nu viktigare än att snabbt införa demokrati av västerländskt mönster.

Spänningen med Sudan har ökat sedan länderna bröt de diplomatiska förbindelserna i slutet av 1994. Eritrea är i konflikt med Jemen angående äganderätten till öar i Röda havet, medan förhållandet till Etiopien fortsätter att vara bra.

I Eritrea lever muslimer och kristna fredligt sida vid sida. Det finns emellertid en risk att muslimerna influeras av fundamentalism från Sudan, och myndigheterna inser faran. Man vill bevara och öka förståelsen mellan olika religioner. Därför har man t o m uppmuntrat att religionsundervisning införs i skolorna. Det ekumeniska samarbetet är bra, och de evangeliska, ortodoxa och katolska kyrkorna har ett gemensamt projekt för religions- undervisning i statens skolor i samarbete med Lutherhjälpen. I läroplanen tar man framför allt upp det som förenar de olika kyrkorna. Det pågår en förnyelse bland ungdomar i den ortodoxa kyrkan. Samarbete förekommer med den evangeliska kyrkan, som uppmuntrar ungdomarna att stanna kvar i den ortodoxa kyrkan istället för att gå över till den evangeliska. De har större uppgift att fylla där.

Uppbyggnaden av ett utbildningscentrum i Bellesa för ECE, Evangelical Church of Eritrea, är en annan strategisk insats för den evangeliska kyrkan som får stöd av Lutherhjälpen. Genom LVFs fältkontor har Lutherhjälpen fortsatt med stöd till arbetet med dammbyggen och terrasseringar, samt byggandet av primärskolor och hälsocentraler.

Dammarna samlar upp regnvatten och används i större eller mindre grad för bevattning. Nedanför dammarna grävs grunda brunnar och vatten pumpas upp för bevattning. Skördarna av potatis, lök, majs osv blir mycket större än tidigare och ger bönderna stabila inkomster.

Etiopien

Skörden 1995 var den bästa på tolv år. Sedan 1984 har antalet människor som behövt livsmedelshjälp aldrig varit färre än fyra miljoner. Nu är det tre miljoner. Det mesta kan lösas genom lager med hjälpsändningar från 1995 och genom sädesuppköp i Etiopien. Det minskade katastrofbehovet gör att Lutherhjälpen koncentrerar sina insatser till rehabilitering och utvecklingshjälp.

På 3 000 meters höjd i Wolloområdet pågår ett projekt för landsbygdsutveckling vars resultat har spritt sig som ringar på vattnet. Bönderna har tagit över aktiviteter som projektet startade. De senaste två åren har de börjat odla egna trädplantor i sina trädgårdar, under 1995 mer än fyra miljoner. De såldes antingen till andra bönder eller planterades i inhägnader med höga stenmurar omkring som skydd mot djuren. Grönsaksodling introducerades för några år sedan liksom en del nya grödor som potatis, havre och trädluzern. Nu odlas de allmänt i projektområdet där det bor 30 000 människor.

Allt detta har förbättrat försörjningsmöjligheterna och gjort befolkningen mindre sårbar för katastrofer. Emellertid är man fortfarande mycket beroende av att det regnar på rätt tid för att klara sin självförsörjning.

I det kala höglandsområdet är får mycket vanliga. Lutherhjälpen har flera gånger skickat en expert som gett råd i enkel förädling av ullen. Invånarna behöver produkterna själva, men de väntas också ge en inkomst på marknaden.

I ett annat projekt som Lutherhjälpen stöder i Kamrat & Hadiya i södra Etiopien, säger kvinnorna att männen nu tar mer ansvar för familjen och det tunga arbetet - speciellt när kvinnorna är gravida. Män och kvinnor har samlats i små och stora grupper och samtalat om sin vardagssituation med arbetsbördor, familjeplanering och kvinnlig omskärelse. De har fått ökad förståelse för varandras situation. Ett litet men viktigt steg har tagits för att förändra könsrollerna!

I samma område har 230 kvinnor fått små krediter, som de använt till småskalig handel, skolavgifter, kläder, konstgödsel etc. Redan inom ett år var 87 procent återbetalda. Kvinnorna har också sparat några kronor i veckan från de aktiviteter de startat, och på så sätt fått eget kapital att använda nästa år.

Lutherhjälpen samarbetar främst med den evangeliska kyrkan Mekane Yesus och LVFs fältkontor. Andra samarbetspartners är den ortodoxa kyrkan och några bilaterala kontakter.

Sudan

Sudan som är det till ytan största landet i Afrika, är idag ett av de mest komplicerade länderna på kontinenten, socialt, politiskt, ekonomiskt och religiöst. Med bara några års avbrott har landet varit invecklat i ett inbördeskrig (norr mot söder) sedan 1955. Det är svårt att överblicka krigets skadeverkningar. Upp emot en miljon människor förmodas ha dött till följd av kriget. Flera miljoner har drivits på flykt och många lever i flyktingläger i grannländerna. Det är lätt att få tag på billiga vapen. Det har lett till en utbredd laglöshet och ett mycket våldsamt samhälle. Infrastrukturen har förstörts eller tillåtits att förfalla. Över hela landet lever befolkningen i djup fattigdom och osäkerhet.

När befolkningen i söder försökte föreslå en federal lösning för att även icke-muslimers intressen skulle tillgodoses, avvisades detta och det blev den tändande gnistan för inbördeskriget som varade i 17 år. En överenskommelse i Addis Abeba om att sluta den väpnade kampen höll bara i elva år. 1983 avskaffade den dåvarande presidenten Nimeiri konstitutionen som innebar en sekulär stat och införde sharia, den islamiska lagen. Detta beslut kastade på nytt in landet i en tid av instabilitet. Kriget mellan norr och söder (SPLA och andra fraktioner) fortsätter och har resulterat i en aldrig tidigare skådad förödelse av människoliv, boskap och tillgångar.

Lutherhjälpen har varit engagerad i Sudan sedan mitten på 60-talet i första hand med katastrofinsatser genom LVF och KV. Nu är Sudan ett av de länder där Lutherhjälpen ska bygga upp en särskilt nära relation med sina partners, i det här fallet kyrkorna. Att underlätta möjligheterna för fred fortsätter att vara ett primärt mål för alla som deltar i hjälpverksamhet i Sudan just nu. Utan fred kan inget konstruktivt arbete genomföras. SCC - Sudans kristna råd i Khartoum och NSCC - Sudans nya kristna råd med säte i Nairobi, har sedan länge arbetat med fredsfrågan tillsammans med internationella organisationer.

I november deltog Lutherhjälpen genom Christer Åkesson för första gången i SCCs rundabordsmöte. Lutherhjälpen vill i samarbete med andra organisationer som arbetar i Sudan, fortsätta att stödja de sudanesiska kyrkorna för att stärka deras arbete för en fredlig förändring av landet.

Sydafrika

Valet 1994 var inte på något sätt en slutpunkt utan en början på något nytt. Demokratin hade fått vissa yttre former, men måste nu fyllas med innehåll. 1995 hölls lokala val på de flesta håll.

I denna situation är det kyrkorna mer än någon annan som kan bidra till en fortsatt utveckling av demokratin genom konsekventa utbildningssatsningar särskilt lokalt. SACCs avdelning för rättvisefrågor har därför fått fortsatt stöd. Det har också stått klart att samtidigt som formell demokrati införts finns arvet från apartheid kvar i hög grad. Att ständigt påpeka detta och verka för förändringar t ex när det gäller markfrågan, är också i hög grad kyrkornas uppgift.

Rent allmänt finns det ett mycket stort förtroende för det arbete som SACC utför. Demokratifrågorna står i centrum precis så som förutskickats. De olika arbetsgrupperna om ekonomisk rättvisa, politisk rättvisa, utbildning för demokrati och våldsutvecklingen fortsätter sin verksamhet på olika sätt.

Vad som tillkommit och som inte helt gick att förutse, är den stora betoningen på sanning och försoning. Frågan om vad som egentligen skett under apartheidtiden, vem som är skyldig till vad och vilka som är de verkliga offren, har trängt sig fram med stor kraft. Regeringen har tillsatt en Kommission för sanning och försoning. Det har blivit uppenbart att samhället inte helt kan klara den här uppgiften. Kyrkan är den som har nyckeln till verklig fred och försoning. Denna möjlighet måste användas på rätt sätt och med stor respekt för dem som inte delar den kristna tron. Det är uppmuntrande att se hur SACC går in i dessa uppgifter.

Några problem kvarstår också. Det finns nio provinsiella ekumeniska råd, och kontakten mellan dem och det nationella kontoret är inte alltid den bästa. Samarbetet med de sydafrikanska medlemskyrkorna är också för svagt.

SACC är vant vid att få sitt stöd utifrån och omställningen är smärtsam. Rådet åtnjuter trots dessa svårigheter det största förtroende i det sydafrikanska samhället. Många ledande politiker på nationell och provinsnivå ber enträget kyrkorna att engagera sig i alla samhällsfrågor och att komma med konstruktiv kritik.

En annan av Lutherhjälpens samarbetspartners är den evangelisk-lutherska kyrkan, som får stöd till diakonalt arbete och jordbruksutveckling.

Zimbabwe

För att bryta denna trend introducerade Zimbabwe förra året en ny modell för att mildra effekterna av torkan. I stället för att dela ut mat till speciellt utsatta grupper lånade staten ut mat till drabbade familjer. Lånet måste återbetalas, antingen in natura eller i reda pengar när skörden blir normal. Samtidigt sade man bestämt nej till hjälp från utländska biståndsorganisationer. Tyvärr hade Zimbabwe inte tillräckligt med mat och pengar för att genomföra detta initiativ helt och hållet och i augusti 1995, ungefär ett halvår före nästa års skörd, inbjöds det internationella samfundet att lämna katastrofbistånd. Lutherhjälpen deltog inte i detta katastrofarbete.

Även om försöket inte kunde genomföras helt, har nationen tydligt signalerat att de återkommande perioderna av torka är ett problem som man tänker lösa internt. Den lantbrukande befolkningen har nu en rejäl chans att utforma sitt åkerbruk för en långsiktigare livsmedelsförsörjning.

LVFs program för landsbygdsutveckling fortsatte under 1995. Målet är att uppmuntra människor att själva formulera sina utvecklingsstrategier och kräva mänskliga rättigheter. Det sker genom att de bildar grupper som diskuterar vad de har för resurser och grundläggande behov. Under året har 85 nya grupper bildats. Andra grupper har under året färdigställt 21 relativt stora dammar, där vatten samlas under skyfallen som kommer under sommaren. Vattnet räcker till många familjers dagliga konsumtion under den långa torrperioden. Överskottet kan användas till grönsaksproduktion. Regnen i november 1995 - februari 1996 var ovanligt goda, och alla dammar fylldes.

Under 1995-96 undersöker vi inom Lutherhjälpen vad det konkret innebär att samverka med SKM. Vår biståndsavdelning har därför åtagit sig att sköta såväl Lutherhjälpens som SKMs samarbete med vår huvudpartner i Zimbabwe, den evangelisk-lutherska kyrkan, ELCZ. På motsvarande sätt ansvarar SKM för kontakterna med Sydafrika.

En rad intressanta frågeställningar har kommit i dagen. Det var SKM som en gång grundade ELCZ. Trots att kyrkan blev självständig redan i början av sextiotalet, och trots att man sedan dess har arbetat för att åstadkomma en jämbördig relation där våra kyrkor gemensamt arbetar för mission, kvarstår en grundläggande ojämlikhet som visar sig i ett stort biståndsberoende.

I samarbetet inom LVF brottas Lutherhjälpen med samma problem, även om ramen för samverkan är helt annorlunda. Vi har ännu inte kunnat dra några definitiva slutsatser av vad som kan åstadkommas genom förbättrad samverkan mellan Lutherhjälpen och SKM, men det är helt klart att vi har bättre möjligheter att upprätta en god relation med kyrkan i Zimbabwe när vi börjar fungera som representanter för en och samma kyrka. Dessutom kan vi se oss själva i ett nytt ljus. Är det verkligen möjligt att skilja på andligt och materiellt på det sättet som vi gör i vår kyrka? Eller behöver vi lära oss av våra systerkyrkor, som har en mycket tydligare förståelse av människan som en helhet av ande, kropp och själ?

Uganda

Sedan självständigheten 1962 har Uganda haft en mycket instabil politisk utveckling. Sju gånger har regeringen bytts ut varav fyra gånger genom militär intervention. Det sägs att det våld som ugandierna upplevde under Idi Amins tid inte har någon motsvarighet i Afrika med undantag av Rwandakrisen 1994. I januari 1986 fick det långdragna politiska kaoset i Uganda ett slut genom National Resistance Army ledd av Yoweri Museveni.

Säkerhetssituationen har förbättrats avsevärt, och rebellaktiviteterna i norr och öster blir allt sällsyntare. Den ekonomiska tillväxten har ökat med tio procent vilket gett landet en starkare finansiell position. Omvärldens förtroende för Uganda växer och leder till investeringar och krediter. I oktober 1995 fick Uganda en ny konstitution och president. Parlamentsval planeras äga rum under våren 1996.

Uganda är inte desto mindre ett av de fattigaste länderna i Afrika. Den ekonomiska reformpolitiken har medfört en hög inflation, och har hittills endast påverkat de fattigas situation i negativ riktning eftersom den lett till ökad arbetslöshet. Utan tvekan kommer det att dröja länge innan Ugandas fattiga majoritet börjar få del av de positiva förändringar som landet nu genomgår.

Uganda är ett av de minst urbaniserade länderna i Afrika. 89 procent av landets 18,5 miljoner invånare bor på landsbygden. Därför är utveckling på landsbygden mycket viktig eller avgörande med tanke på de urbaniseringsproblem som karaktäriserar många av länderna i tredje världen.

Uganda har drabbats hårt av aids och en betydande del av den produktivaste ålders- gruppen har gått förlorad. Rapporterna från 1995 innehåller ingen ljusning. Mer än en miljon människor är infekterade av hiv. Siffrorna över andelen hivpositiva eller aidssjuka varierar mellan tre procent i områden på landsbygden till upp till 25 procent i tätorter. Antalet registrerade dödsfall är över 60 000. Resultatet är ett stort antal föräldralösa barn, förlust av utbildad arbetskraft och samhällskaos. Aids kan komma att avsevärt förhindra utvecklingen i Uganda genom produktionsförlusterna. Lutherhjälpen stöder LVFs fältkontor i dess arbete att hjälpa aidspatienter och andra i Rakai i söder - ett område som sedan 1982 är hårt drabbat av aids.

Lutherhjälpens engagemang i Uganda startade 1979. Jordbruk, hälsovård och återuppbyggnad stöds genom Church of Ugandas utvecklingsavdelning, PDR, och genom LVF.

1994-95 har en utvärdering av PDRs struktur och aktiviteter lett till en fullständig omorganisering och decentralisering av organisationen och dess prioriteringar. PDR som bedrivit ett landsomfattande mångsidigt utvecklingsprogram, prioriterar nu människors delaktighet på gräsrotsnivå. I den nya organisationen har PDR en rådgivande roll medan arbetet utförs av de olika stiften och församlingarna.

"Självförsörjning kan inte åstadkommas å andras vägnar". Om ugandierna får de rätta verktygen kan gräsrotsmetodens väg till utveckling hjälpa dem att agera för att bli oberoende av hjälp utifrån.

Mellanöstern

Så skriver man i verksamhetsplanen för det biståndsorgan som arbetar för palestinska flyktingar under KV. Mellanöstern har nästan alltid stått i fokus för världens uppmärksamhet, och inte minst nu befinner sig regionen i en dynamisk brytningsperiod när gamla allianser omprövas och nya bildas. Sällan har viljan till fred mellan tidigare oförsonliga fiender varit så stark, men vägen till hållbar fred är kantad av incidenter som påminner om att spänningarna är långt ifrån undanröjda så fort ett fredsavtal är undertecknat.

Det område som åtminstone i massmedias ögon varit intressantast är Israel/Palestina, där fredsprocessen under 1995 tagit avgörande steg framåt. Men det var också där som både lokalbefolkningen och omvärlden chockades över mordet på Israels premiärminister Yitzhak Rabin den 4 november. Efter hans död befarade man på vissa håll att fredsprocessen skulle störas, men beslutsamheten att processen måste fortsätta visade sig mycket stark. Missnöjet från en högerextremistisk grupp eller individ skulle inte få stoppa en fredlig utveckling.

Israel och Jordanien har under senare tid knutit allt närmare kontakter, och utbytet av handel, kultur och inte minst turister ökar stadigt. Båda parter visar en stark önskan om att skapa en s k varm fred till skillnad mot den kalla mellan Israel och Egypten.

Fredsförhandlingarna mellan Israel och Syrien har gjort vissa framsteg. Från Israels sida är man angelägen att nå någon form av uppgörelse före de israeliska valen, som nu tidigarelagts till våren 1996.

På flera andra håll i regionen råder en i bästa fall bräcklig fred, men antalet oroshärdar är många. Libanon befinner sig under hårt tryck från Syrien och Israel. Egypten brottas med otillräckliga resurser för en snabbt växande befolkning. Följden blir bl a ett starkt tryck på storstäderna, där ca 30 procent av landets befolkning beräknas bo i slumområden. I Irak håller FNs sanktioner civilbefolkningen i ett järngrepp. Man räknar med att 29 procent av barnen under fem år är undernärda och utvecklingshämmade.

En grupp som i olika länder utsätts för hårt tryck är den kristna minoriteten. De kristna fortsätter att emigrera från Mellanöstern. I Israel/Palestina är andelen kristna nu bara två procent. Många kristna i Mellanöstern förundrar sig över att deras trossyskon i väst, däribland Sverige, inte visar större intresse för deras situation. Behovet att bli synliggjorda och få möta andra kristna är stort.

En av Lutherhjälpens viktigaste samarbetspartners i regionen är Mellanösterns kristna råd (MECC). MECC bildades 1964 och omfattar sedan 1990 alla de fyra kyrkofamiljerna i området: orientaliska, ortodoxa, katolska och protestantiska. Några av huvudfrågorna som MECC arbetar med är: kristen enhet i mångfalden, dialog mellan kristna och muslimer och de kristnas emigration.

Libanon

Lutherhjälpens främsta samarbetspartner i Libanon är Emergency, Reconstruction and Rehabilitation Programme (ERR) under MECCs paraply. Som namnet anger arbetar ERR med återuppbyggnad och rehabilitering och har också viss katastrofberedskap. Organisationens tidigare officiella förkortning var ERRR, där det tredje R:et stod för Relief, nödhjälp. En ändring i inriktningen har gjorts under 1995, och man satsar nu medvetet på en strategi för långsiktig utvecklingshjälp och återuppbyggnad.

En av ERRs angelägnaste uppgifter är att hjälpa människor att flytta ttillbaka till de hem de måste lämna under inbördeskriget. De får ekonomiskt bidrag till reparation av bostäder och ERR stöder utveckling av frukt- och grönsaksodling samt skogsplantering. På sikt vill man också stödja förnyad infrastruktur som vatten, avlopp, elektricitet och vägar, som förstörts under kriget.

Utbildning är ett annat viktigt arbetsområde. Under kriget fick en hel generation sin utbildning kraftigt störd och ERR försöker nu kompensera detta. Det är också angeläget att ge människor yrkesutbildning och ibland bidrag till att starta egna småföretag.

Både ERR och MECCs palestinska flyktingorgan arbetar bland flyktingar i Libanon. Det gäller framför allt baskunskaper och yrkesutbildning, som ökar människornas förutsättningar att bli självförsörjande i framtiden.

ERR stöder också hälsokliniker, både för akut sjuka och för människor som blivit invalidiserade under inbördeskriget. Samhället har ännu inte resurser att driva sjukvård i tillräcklig omfattning, och därför är denna verksamhet välbehövlig. En stor satsning görs på förebyggande hälsovård och rådgivning, framför allt i avlägsna byar.

En av Libanons främsta resurser är dess människor. Vanda Bruvele från Lettland som deltog i Lutherhjälpens studieresa till Libanon hösten 1995, skriver: "Jag blev imponerad av de människor vi mötte. Trots krig och ekonomiska och politiska problem verkar de energiska och optimistiska om framtiden. De var medvetna om alla problem och utmaningar, men de var inte tungsinta och dystra."

Israel/Palestina

Situationen i Gaza är fortsatt svår med en 65-procentig arbetslöshet, mycket dålig infrastruktur och stor vattenbrist. Befolkningstätheten är en av världens största, och 50 procent är barn under 15 år. Förhållandena på Västbanken är något bättre, men även där är fattigdomen stor, och kontrasten mot det israeliska välståndet slående.

En av Lutherhjälpens stora samarbetspartner i Israel/Palestina är MECCs palestinska flyktingorgan DSPR. DSPR är verksamt i fem olika regioner med något olika inriktning, beroende på de lokala förhållandena. På Västbanken stöder man framför allt hälsokliniker i isolerade byar och olika utbildningsprogram. Man stöder också jordbruksprojekt och försöker på olika sätt hävda den palestinska äganderätten över mark som israeliska myndigheter vill beslagta.

DSPRs verksamhet i Gaza är starkt inriktad på hälsovård och utbildning. Man har dels praktisk yrkesutbildning och kompletterande grundutbildning för pojkar som inte fullföljt sin skolgång, dels yrkesutbildning och inkomstskapande verksamhet för kvinnor.

Genom LVFs fältkontor i Jerusalem stöder Lutherhjälpen Augusta Viktoriasjukhuset och yrkesskolan i Beit Hanina. Sjukhuset påbörjade under hösten 1995 ett förändringsarbete som ska göra vården bättre anpassad till palestiniernas behov i en ny situation.

Lutherhjälpen har under hösten 1995 haft en av sina stipendiater, Magnus Sjögren, vid yrkesskolan i Beit Hanina, där 150 pojkar varje år får utbildning.

Asien och Oceanien

De små öarna i Oceanien känner sig utlämnade och isolerade i försöken att lösa de ekonomiska, sociala och politiska problem som orsakas av omvärlden. Därför var KVs initiativ till en informationskampanj om de franska kärnvapensprängningarna som inleddes på nytt i augusti 1995, ett angeläget uttryck för solidaritet med Oceaniens folk (se "Miljöpris och vykortskampanj" nedan).

Oceaniens kyrkor och ekumeniska organisationer söker mer kontakt för utbyte med Asien i t ex utbildningsfrågor för kvinnor och ungdomar. Genom KV stöder Lutherhjälpen de kristna råden i Asien och Oceanien - Christian Conference of Asia, CCA och Pacific Conference of Churches, PPC - i deras arbete för utveckling, rättvisa, fred och mänskliga rättigheter samt dialog mellan människor med olika religion, etnisk, kulturell, social och ideologisk bakgrund.

Lutherhjälpen samarbetar som tidigare år framför allt med LVFs fältkontor i Bangladesh, Indien, Kambodja och Nepal i deras integrerade utvecklingsprogram och katastrofarbete med inriktning på förebyggande åtgärder. I flera länder råder både politisk och social oro som starkt påverkar samarbetsorganisationernas situation.

Ett hot mot regionen är de fundamentalistiska grupper som representerar olika religioner. De får ofta ett för stort spelrum och ett allt starkare fäste med motsättningar och våld som följd. Den religiösa intoleransen medför bl a att kvinnor och barn utsätts för grova övergrepp.

I det mångkulturella Asien lever dock människor ofta i en vardag präglad av fredlig samexistens. Flera kyrkor och ekumeniska organisationer arbetar aktivt med att fördjupa religionsmötet. Genom KV stöder Lutherhjälpen bl a ett utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer i Vietnam, Laos och Kambodja för att bryta kyrkornas isolering.

Bangladesh

RDRS arbetar i två provinser i norr och når ca sex miljoner människor. Man vänder sig till familjer som är jordlösa eller äger en mindre jordlott. Utgångspunkten är att hjälpa dem att själva förbättra sin situation genom att frigöra deras egna resurser och stödja olika kunskapshöjande aktiviteter.

Genom medvetengörande i grupper om 15-20 personer får de fattiga ökad kunskap och insikt om vikten av sina egna och sina barns behov av utbildning, sammanhållning, mänskliga rättigheter även för kvinnor och barn, men också vikten av latriner, rent vatten, näringsriktiga grödor och katastrofförebyggande åtgärder. Gruppmedlemmarna sparar för att själva täcka minst 50 procent av gruppens kostnader. Sparandet är en viktig del i gruppernas utbildning. RDRS har också ett kreditprogram knutet till sparandet, vilket betyder att medlemmarna kan låna pengarna för att t ex starta snickeri eller hönsuppfödning.

Under tre år arbetar RDRS intensivt med de lokala grupperna och sedan erbjuds de att bli medlemmar i en s k federation, som själv väljer själv sin ledning. I dag finns ca 11 500 lokala grupper och 241 federationer med sammanlagt 1,5 miljoner medlemmar. Mer än hälften av dem är kvinnor. Många av dem lyckas få en bra inkomst genom t ex uppfödning av silkesmaskar och garntillverkning eller grönsaksodling. Som ett led i de katastrofförebyggande åtgärderna satsar RDRS på plantering av olika typer av träd. Trädplanteringen ger samtidigt en inkomst särskilt till kvinnor och barn som anställs för att sköta plantorna under ett år.

Under 1995 har RDRS börjat bygga kommunala lokaler, "folkets hus", i byarna som föreningarna får ansvar för. Huvudsyftet med huset är att det ska vara ett sädesförråd för katastrofsituationer.

RDRS arbetar sedan några år tillbaka med att bli en inhemsk frivilligorganisation. Under 1995 stötte man på vissa svårigheter i de långt framskridna planerna. En stor stötesten är att myndigheterna inte ger klartecken till vilken typ av juridisk status RDRS ska kunna få som därigenom inte kan utforma sina stadgar. Den något utdragna processen har gjort att personer som har tillfrågats om att vara styrelseledamöter inte längre är intresserade, och att den ekonomiska finansieringen för framtiden inte heller kan säkras.

RDRS har ändrat sin verksamhet för att få en bättre fungerande organisation och skurit ner personalen samtidigt som man har ökat vissa aktiviteter. Detta tillsammans med att landet under 1995 lamslogs av politiska oroligheter med många strejker, gör det svårt för RDRS att hinna med förberedelserna för att bli en inhemsk frivilligorganisation.

Indien

CReNIEO - Centre for Reseach on New International Economic Order - är en av Lutherhjälpens bilaterala samarbetspartners. CReNIEO bedriver tillämpad social forskning som leder fram till förslag om strategiska sociala utvecklingsprogram för att förbättra människors livsvillkor utifrån ett asiatiskt perspektiv. CReNIEO utbildar också ungdomar i forskning med inriktning på att skapa medvetenhet om de fattigas situation i Indien. En tvåårig kurs i ledarskap och utvecklingsfrågor för att utbilda nationella biståndsarbetare är godkänd av universitetet i Madras som man samarbetar med. En kursgård för denna del av verksamheten håller på att byggas och stöds ekonomiskt av Lutherhjälpen. Syftet med Lutherhjälpens stöd är att understryka vikten av att utbilda nationella biståndsarbetare som kan ta vid både i kyrkorna och frivilligorganisationerna.

CReNIEO arbetar både med teoretisk forskning och deltar i praktiskt utvecklingsarbete. Man har bl a kontakter med det s k WIDA-projektet i delstaten Orissa som Lutherhjälpen har stött under många år. Sasi Prabha och Stanley Williams från projektet var inbjudna till Svenska kyrkans riksmöte och Lutherhjälpens årsmöte i Luleå. De deltog i seminarier, besök och församlingsaktiviteter, och delade med sig av sina erfarenheter från arbetet där inte minst kvinnorna spelar en viktig roll.

Under 1995 har Lutherhjälpen deltagit i två av ACTs upprop om katastrofinsatser i Indien. Ihållande monsunregn tvingade bort människor från deras hem och odlingar. LVFs fältkontor och CASA, Indiens kristna råds biståndsorgan, deltog i katastrofarbetet tillsammans med de indiska myndigheterna.

Latinamerika och Karibien

När diktaturerna har fallit och de formella demokratierna börjat växa sig starkare, har den ökade fattigdomen och kriminaliteten i stället blivit invånarnas största problem. Detta är åtminstone tendensen i Peru, El Salvador och Brasilien, även om det inte gäller för alla länder i Latinamerika. Det militära förtrycket har minskat samtidigt som det ekonomiska ökat och marginaliseringen och fattiggörandet av människor fortsatt.

Utöver biståndssamarbetet i El Salvador och Peru har Lutherhjälpen bl a stött ett regionalt program för flyktingar, fredsprocessen i Guatemala, de regionala kristna rådens arbete och utvecklingsprojekt i 15 andra länder i Latinamerika och Karibien med inriktning på bl a landsbygdsutveckling, utbildning och mänskliga rättigheter.

El Salvador

På landsbygden är mer än 70 procent av barnen undernärda, skolundervisningen är eftersatt, 98 procent av all ursprunglig skog är avverkad och nästan alla vattendrag är förorenade. Endast ett fåtal har tillgång till rent dricksvatten, och enligt FN saknar mer än 400 000 familjer bostäder.

1995 stödde Lutherhjälpen ett vitt spektrum av projekt och program, de flesta tillsammans med kyrkliga samarbetspartners. Arbetet har bl a gällt stöd till hemvändande flyktingar och internflyktingar, information om och bevakning av brott mot de mänskliga rättigheterna, integrering av f d gerillasoldater i det civila samhället, försoningsfrämjande insatser på lokal nivå, långsiktig utvecklingshjälp till jordlösa småbönder och kooperativ, och stöd till miljö- och kvinnoorganisationer.

Det var behovet av fred som gjorde att Lutherhjälpen engagerade sig i El Salvador. Engagemanget har fortsatt för rättfärdighetens, demokratins och den hållbara utvecklingens skull. Det lidande människorna gått igenom de senaste 15 åren ska inte ha varit helt förgäves.

Peru

För samarbetet med en rad organisationer och stödet till många små projekt Anders och Gabriela Danells närvaro i landet varit viktig. De är anställda av Lutherhjälpen, SKM och SKUT.

En av Lutherhjälpens partners som arbetar med hälsovård och landsbygdsutveckling är ASDE. Fattigdomen i ASDEs arbetsområde har djupa rötter. Före den spanska invasionen fanns det en arbetsdelning mellan människorna i dalen och i bergen. Alpackaproducenterna (alpackan är ett lamadjur med fin ull) levererade varor och fick i utbyte spannmål och grönsaker som odlades nere i dalen, där jorden brukades kollektivt under Inkans överinseende. Spanjorernas ankomst inledde en privatisering och uppdelning där handelsmän började dra nytta av människornas svåra situation i bergsområdena. När handelsmännen nu erbjuder betalning för alpackafibrerna flera månader före leverans, kan uppfödarna inte tacka nej trots att de säljer till underpriser.

ASDE har i flera år arbetat med hälsovård i regionen. Man har byggt upp ett förtroende hos befolkningen och fått människor att själva ta initiativ för att förändra sin situation. Glädjande nog har barnadödligheten sjunkit markant under 1995. Samtidigt har regeringen visat ett ökat intresse för hälsoarbetet, vilket är positivt. EU har nämligen valt Arequipa som ett "impact"-område, och ger stora summor till myndigheternas hälsoarbete där.

Trots att det fortfarande finns allvarliga brister i regeringens hälsoarbete i området, har ASDE under 1995 börjat arbeta aktivare med att förbättra uppfödningen av alpacka. Kan bönderna förbättra djurhållningen och grovsortera ullen innan den säljs, kan de nästan fördubbla sin inkomster. Därför arbetar ASDE också med att förbättra aveln, ullens kvalitet och prissättningen på kött och fibrer. Under 1995 har man också kommit igång med laxodling. Laxen är ett bra komplement både ur näringssynvinkel och som alternativ inkomstkälla. Bönderna blir inte lika utlämnade till uppköparna av kött och alpackaull, utan kan lättare invänta bättre priser och därmed höja sin levnadsstandard.

I Peru har Lutherhjälpen under 1995 även stött ekologiskt jordbruk, produktion av AV-material, trädplantering, markvård, utbildning av småbönder, rehabilitering av handikappade barn, kreditgivning för småföretagare, könsrolls- och jämställdhetsarbete samt kulturinsatser.

Europa

Den politiska oron fortsatte också i flera länder. Många människor har oerhört svårt att bilda sig en egen uppfattning om olika samhällsformer och om utvecklingens positiva och negativa sidor. Detta har lett till politisk oro och snabbt växlande sympatier från höger till vänster, från demokrati till nationalism. Oron har förstärkts av de outvecklade demokratiska strukturerna, där det i flera länder upplevs som förvirrande att behöva välja mellan tiotals partier.

Balkankriget eskalerade under sommaren, men kom därefter in i ett nytt skede med ett fredsavtal som emellertid fortfarande är mycket sårbart. Hoppet har återvänt, men miljoner människor från området är fortfarande på flykt. Kriget i Tjetjenien som inleddes de sista dagarna av 1994, fortsatte våldsamt efter några månaders vapenvila.

Kyrkorna har intensivt levt med i alla dessa förändringar, och på många håll spelar de en viktig roll i arbetet med uppbyggnad, diakoni och försoning. Samtidigt är de en del av problematiken. De kämpar för att hitta en dialog med samhället och samtidigt undvika splittringarna i det, de förväntas vara starka men inte blanda sig i politiken. Identitetsfrågan är viktig. Identiteten är oftast är nationell, men borde ändå inte utesluta andra. Många nya former av kyrkoverksamhet, främst diakoni, ungdomsarbete och nya utbildningar, kämpar dagligen med dessa frågor. Allt detta innebär att kyrkorna är inne i en långvarig förnyelseprocess.

Dessa element har även präglat Lutherhjälpens engagemang i östra Europa. Dessutom har samarbetet genomsyrats av några övergripande målsättningar: biståndet ska undvika att skapa ett negativt beroende, inte minst när det gäller finansiella resurser men också t ex arbetsmodeller och administrativa strukturer. Partnerskapets betydelse och ömsesidighet ska fördjupas. Lutherhjälpens möjligheter att förmedla kontakter och erfarenheter inom hela den världvida kyrkan ska användas.

Lettland

På sikt är det viktigt att inleda en dialog om kyrkans roll i samhället för att den inte ska reduceras till att bara tillhandahålla den sociala smärtlindring som det nya ekonomiska systemet kräver.

Komplexiteten i kyrkans administration ökar ständigt, dels därför att verksamheten har blivit större, dels för att samhälle och lagstiftning ställer allt större krav på kyrkan som institution. Den ekonomiska situationen präglade också kyrkan som inte ens kan garantera lön till sina medarbetare. De flesta medlemmarna är fattiga och har begränsade möjligheter att hjälpa kyrkan. Denna situation var ett av flera skäl till att den lettiska kyrkan, Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland och Lutherhjälpen tillsammans med sin finska systerorganisation Kyrkans Utlandshjälp, 1995 inledde diskussioner om en lokal modell för självfinansiering och en administrativ modell anpassad till lokala förhållanden.

Det har varit viktigt att i kyrkans nuläge motverka isolering och istället ge möjligheter till kontakter med andra länder och andra modeller av att vara kyrka. Som ett led i detta deltog två letter i Lutherhjälpens ombudsresa till Mellanöstern.

Rumänien

Slutet av år 1995 med svåra översvämningar visade också att katastrofberedskap, ett nytt inslag inom AIDRom, var rätt val. En annan nyhet var utvecklingen av samarbetet mellan AIDRom och kyrkorna i Eritrea som ett försök att hitta nya former för och innebörd av partnerskapet.

Lutherhjälpen kanaliserar största delen av sitt finansiella stöd till AIDRom genom KV. Sedan organisationen konstituerades som självständig 1994, har representanter för olika biståndsorganisationer varit med i styrelsen. Lutherhjälpen har också tagit ansvar för den uppgiften och deltog flera gånger under året i styrelsemöten. Detta har fördjupat gemenskapen med AiDRom. Det handlar alltmer om att bygga upp rumänernas egna resurser som jämställda partners som arbetar med likartade frågor som Lutherhjälpen när det gäller relationen till kyrkorna, insamlingsarbetet osv.

Arbetet i Sverige

Samarbete med olika organisationer

Fonden för mänskliga rättigheter

Stiftarorganisationernas personal har kunnat delta i kurser i grundläggande folkrätt, mänskliga rättigheter, humanitär rätt och flyktingrätt, som genomförts i samarbete med Röda korsets idé- och utbildningscenter Gripsholm. I anslutning till kurserna har ett utbildningsmaterial provats.

Informationsarbetet har inriktats på vissa yrkesgrupper, t ex journalister och lärare. I samarbete med stiftarorganisationerna ordnades tre seminarier under 1995. De behandlade krigsförbrytelser med medverkan bl a från Internationella tribunalen i Haag, den flyktingpolitiska utredningen samt kvinnor och mänskliga rättigheter. Organisa- tionernas och Fondens deltagande i FNs konferens om kvinnor i Beijing föregicks av omfattande förberedelser under mer än ett år i en gemensam arbetsgrupp.

Opinionsbildningen har en tydlig koppling till biståndsverksamheten och syftar till att påverka svenska myndigheter. Våren 1995 sändes en brett sammansatt delegation till Colombia, i vilken biskop Biörn Fjärstedt från Visby ingick. Delegationens rapport ledde till en bra dialog bl a med Utrikesdepartementet inför 1996 års möte med FNs kommission för mänskliga rättigheter.

Grundtanken i biståndet är att det ska bygga på ett förtroendefullt samarbete. Ofta är den ekonomiska relationen enbart en del i detta. För nystartade organisationer kan administrativ rådgivning vara nog så viktig. Stöd ges huvudsakligen till lokala organisationer på aktivistnivå, som söker påverka situationen i det egna landet. Samverkan uppmuntras eftersom det finns gott om lokal kunskap och kompetens som utnyttjas alltför lite. På detta sätt förmedlas bistånd till bl a rättshjälp, medborgarutbildning, bevakning och information om läget i ett visst land, kvinnor och mänskliga rättigheter samt kampanjer i dessa frågor. Eftersom biståndet finansieras av Sida och stiftarorganisationerna, stöder Fonden inte några projekt som redan tar emot bidrag från dessa.

Global ekonomi

I mars hölls en konferens på temat Kyrkan i ekonomin där deltagarna var förtroendevalda, ekonomer i stift och församlingar och anställda i Kyrkans hus. Utifrån den fortsätter Global ekonomi sitt arbete med att inom Svenska kyrkan öka kunskapen om etiska och globala frågor i samband med kapitalförvaltning och ideella placeringar. Ett samarbete har inletts med Göteborgs och Luleå stift.

De två handläggarna på Global ekonomi (Georg Andrén, samhällsekonom och Karin Åkerlund, samordnare) har direkta och regelbundna kontakter framför allt med UD, finansdepartementet och Sida, men även med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF). En överläggning om ett annat synsätt och agerande vad gäller de multilaterala skulderna hölls i slutet av året i Kyrkans hus. Förberedelser har också gjorts för en resa till Tanzania i februari 1996 för ärkebiskopen tillsammans med Världsbankens ledning och Lutherhjälpens och SKMs direktorer. I december hölls ett seminarium i riksdagshuset om reformprogram som finansieras av Världsbanken och IMF. Det arrangerades av Världsbanksforum, ett samarbetsorgan för enskilda organisationer.

Under hösten tog Lutherhjälpen och SKM initiativ till projektanställning av en person som ska undersöka förutsättningarna för s k rättvisemärkning. Den innebär att varor köps från små producentorganisationer i tredje världen, att priset ligger på samma nivå som eller över priset på världsmarknaden och att ekologiskt odlade produkter betalas med en extra summa. Avsikten är att de rättvisemärkta varorna ska säljas i den vanliga detaljhandeln. I december anställdes Catherina Ronsten inom projektet.

VM AiD

Bakom VM AiD stod förutom de redan nämnda organisationerna också Kyrka och Idrott, Göteborgs kommun, Friidrottsförbundet och VMs hederskommitté. Denna bredd var en tillgång samtidigt som den skapade en del problem, eftersom erfarenheter och kunskaper varierade mycket.

Den ursprungliga idén kom från Kyrka och Idrott, en lokal ekumenisk grupp i Göteborgs stift. De norska framgångarna med OlympicAid vid vinter-OS 1994 i Lillehammer gjorde att ideérna från Kyrka och Idrott fick bred uppbackning. En del av idéerna från Lillehammer överfördes också till den svenska VM AiD-kampanjen, bl a att ha ett antal kända idrottare som ambassadörer för olika projekt. Längdhopparen Erika Johansson var Lutherhjälpens ambassadör för utvecklingsarbetet i Bangladesh.

Bara två av de fyra ambassadörerna lyckades kvalificera sig för VM, men det påverkade förmodligen inte insamlingsresultatet i någon större utsträckning. Ett större problem var att VM AiD hade en så nära koppling till själva VM och alla dess sponsorer, att det i praktiken visade sig omöjligt att få in pengar från företag. De som var s k officiella sponsorer ansåg sig redan ha satsat tillräckligt och de som inte var sponsorer fick inte stödja oss offentligt på grund av de sponsorkontrakt som VM-organisationen redan hade ingått.

Av de över tretton miljoner som kom in, var drygt åtta miljoner privata gåvor och intäkter från olika evenemang. De största enskilda posterna var ca 3,5 miljoner från TV-galan och ca 1,4 miljoner från rikskollekten i Svenska kyrkan. Utöver de insamlade medlen fick kampanjen också fem miljoner från en utmaning av regeringen, som genom biståndsminister Pierre Schori lovade att fördubbla de första fem miljonerna som kom in till kampanjen.

Sidavidsida

Det andra skälet var att Sidachefen Bo Göransson sommaren 1995 kritiserade frivilligorganisationerna för bristande samordning av sina insatser i forna Jugoslavien. Det goda samarbete som utvecklats i samband med VM AiD-kampanjen ledde till att gemensamma samtal kunde föras med Sida. Det ledde i sin tur till att en gemensam informationskampanj förbereddes under hösten. Den fick namnet sidavidsida.

I samband med Daytonöverenskommelsen om fred i forna Jugoslavien, togs en annonskampanj fram som beskrev bredden av de frivilliga och statliga insatserna. Kostnaden för kampanjmaterialet delades lika mellan organisationerna. Sida stod för kostnaderna i dagspressen, och respektive organisation ansvarade för att annonserna blev införda i de egna tidningarna.

De organisationer som deltog i kampanjen var förutom Sida Caritas, Diakonia, PMU (Pingstmissionens u-landshjälp), Röda korset, Rädda Barnen och Lutherhjälpen.

Prästkragedagarna

Miljöpris och vykortskampanj

I motiveringen till priset konstaterar ICAC att Lutherhjälpen satsar mer än hälften av sina biståndsanslag på projekt i Afrika, och lyfter särskilt fram miljöinsatser i Mauretanien, Eritrea, Etiopien och Zimbabwe.

Lutherhjälpen deltog i den vykortskampanj mot de franska kärnvapensprängningarna i Oceanien som initierats av KV. Omkring 25 000 vykort skickades till ombud och givare med uppmaning att underteckna dem och sända dem till Frankrikes president. Ett fåtal ifrågasatte Lutherhjälpens deltagande eftersom de ansåg det vara för politiskt. På ett möte med KVs regionala grupp för Asien och Oceanien uttryckte deltagarna stor glädje över att medkristna så långt borta engagerade sig mot de övergrepp som drabbade dem. För första gången i sin historia arrangerade KVs centralkommitté en protestmarsch som gick till FN-byggnaden i Genève.

Utmaningar för informationsavdelningen

Inför dessa förändringar och utmaningar blir informationsavdelningens uppgift bildligt talat att framställa en karta som överensstämmer med verkligheten och försöka peka på vägar som leder till större delaktighet och därmed förhoppningsvis ett bättre bistånd. Dagens kartbild överensstämmer inte helt med den som fanns för fem år sedan och ännu mindre med den som fanns för femton eller tjugofem år sedan.

Informationsavdelningens arbete bedrivs i två spänningsfält med två poler vardera. Det ena fältet innehåller spänningar mellan insamling och utbildning/opinionsbildning. I Lutherhjälpens uppdrag är utbildning och opinionsbildning en central uppgift, samtidigt som en vanlig fråga är: "Hur mycket av pengarna kommer fram?" I vår information är det därför viktigt att framhålla att pengar som används till information också är pengar som kommit fram. Det andra fältet innehåller spänningar mellan församlings- och riksperspektiven. Att kansliet i Uppsala blir effektivare och utför nya arbetsuppgifter innebär inte att stift och församlingar förlorar sitt ansvar eller sin betydelse. För Lutherhjälpens framtid är det angeläget att alla poler får utvecklas och bli starkare.

Marknadsföring som tvåårigt projekt

Under hösten 1995 påbörjades därför ett tvåårigt marknadsföringsprojekt där Ewa Johansson och Erika Beer anställdes. Lutherhjälpens förankring i församlingsarbetet innebär att det sedan länge funnits en form av det som på fackspråk kallas relationsmarknadsföring. Därför handlar det inte om att börja med något nytt utan om att bygga vidare och ge ombud och församlingsmedarbetare ett ännu bättre stöd i olika former av insamlingsarbete.

Insamlingsresultatet

Att tolka statistik är alltid vanskligt, att tolka Lutherhjälpens gåvostatistik i det närmaste omöjligt. Underlaget är alltför bristfälligt och svängningarna under den senaste femårsperioden så stora att alla analyser måste omges med stora reservationer. Om intäkterna redovisas fördelade på olika gåvotyper, framträder följande intressanta siffror i miljoner kronor:

1991 1992 1993 1994 1995 107 126 84 111 96 exkl testamenten och OD 129 161 138 149 ? totalt "Libanoneffekten" 1993 är tydlig i dessa siffror som också pekar på ett samband mellan stora katastrofer och höga insamlingsiffror. Trots att vi försöker betona vår långsiktiga profil i all information, är det tydligt att det inte ger utslag i insamlingsarbetet. Den viktigaste slutsatsen av dessa svårtolkade siffror är dock att ett målmedvetet insamlingsarbete där ombud och anställda kan uppfatta att deras insatser är viktiga, kommer att ge resultat. Förhoppningsvis sker detta redan under 1996, men framför allt från 1997 och framåt.

Trots denna tydliga reservation kan ändå några tendenser möjligen urskiljas under perioden 1991-95. Det verkar som att de pengar som samlas in i samband med gudstjänster och andra församlingsaktiviteter har sjunkit. Medeltalet för perioden är 68,6 miljoner kronor och resultatet för 1995 är 60 miljoner. Det är dock svårt att riktigt analysera dessa siffror eftersom redovisningen av lydkontona är bristfällig. Av drygt 900 lydkonton är det bara omkring hälften som redovisar vilka typer av gåvor som kommit in. Denna brist är allvarlig eftersom det är svårt att veta vilka motåtgärder som kan behövas. Det verkar dock klart att rikskollekterna bara minskat marginellt. Däremot tyder siffrorna på att församlingskollekterna gått ner med mellan 15 och 20 procent.

Det enskilda givandet i olika former ligger 1995 nära genomsnittet under perioden: 33,8 miljoner (snittet 34,6). Det bör dock noteras att siffrorna varierat kraftigt mellan 47,6 miljoner 1992 och 21,4 1993.

Det finns tre enskilda poster som är enkla att följa under perioden: faddergivandet, tidningsgivandet och kampanjgivandet. Faddergåvorna minskar sakta under hela perioden, från 7,4 miljoner 1991 till 4,3 1995. Det är en naturlig minskning eftersom det är en givarform som haft lägre prioritet under perioden. Tidningsgåvorna har haft en svacka, men kom 1995 tillbaka till ungefär samma nivå som 1991: 2,7 respektive 2,8 miljoner. Kampanjgivandet är den form som varierar mest. Att 1995 blev ett dåligt kampanjår beror framför allt på att pengarna för VM AiD inte kommer att redovisas förrän i 1996 års bokslut.

De gåvor som är svårast att förutse är pengar från Radiohjälpen, Elevorganisationen och testamenten. 1993 svarade testamentena för ca 50 procent av intäkterna, ett år som var ett mycket dåligt insamlingsår på grund av "Libanonaffären". En jämförelse mellan 1995, den sämsta totala siffran, och 1993, den bästa totala siffran, visar att det vi kallar församlingsgåvor och enskilda gåvor 1995 var ca tio miljoner högre än 1993.

Analys av Lutherhjälpens givare

Några iakttagelser kan vara värda att notera. Att två tredjedelar av givarna är kvinnor var ingen överraskning. Att medelåldern var 75 år var dock något högre än väntat. Än mer överraskande var att ca 75 procent av våra givare bodde i städer eller nära städer med mer än 90 000 invånare. I jämförelse med befolkningsstrukturen i landet är vi kraftigt underrepresenterade både på ren landsbygd och i samhällen och mindre städer.

Att Göteborg var den starkaste regionen kom inte som någon överraskning, men att Stockholms, Uppsala och Västmanlands län kom i samma grupp som Halland och Västerbotten var däremot något förvånande.

Med tanke på att Lutherhjälpen under 1996 introducerar ett gåvosparande via Ansvars och Bancos fonder, var det också intressant att se på inkomstprofilen på våra givare. Att ca 15 procent hade en årsinkomst på under 100 000 kr överraskade inte med tanke på den höga andelen pensionärer bland givarna. Mer överraskande var att en lika stor grupp tjänade över 300 000 kr per år.

Lutherhjälpens kansli har bara tillgång till dessa uppgifter i form av statistik, och det är omöjligt att identifiera enskilda individer med avseende på ålder och inkomst. De uppgifter som finns i våra register är bara namn och adress och gåvor de senaste två åren.

Media

Lutherhjälpen är en folkrörelse som bygger på ideellt engagemang hos tusentals människor runt om i Sverige. Det är viktigt att även ombuden tänker in lokala medier i samband med fasteaktionen och andra större kampanjer.

Samarbete med TV

Filmen "Skrothandlaren och sömmerskan i Calcutta" visades i TV2s Gomorron Sverige. Informationschef Hans Marklund medverkade och berättade om fasteaktionen och fastebössan som fyllde 30 år.

Sveriges radio sände gudstjänster från Svenska kyrkan både på fastlagssöndagen och palmsöndagen, och dessa fick därmed en viss lutherhjälpsinriktning. Palmsöndagen gjorde Aktuellt ett långt inslag om finalen på kampanjen från Örgryte församling. Vi filmade offergången från två kyrkor i Uppsala och lämnade filmerna till Aktuellt och TV4, men TV4 gjorde tyvärr ingenting av materialet.

Kontakter med pressen

Under fasteaktionen nämndes Lutherhjälpen i minst 1 340 artiklar. Det är den tid då inte minst ombuden hör av sig till massmedia och det skrivs en hel del om alla församlingsaktiviteter. Resultatet på palmsöndagen publiceras varje år av mellan 120 och 150 tidningar.

Vi medverkade också i några debattartiklar under fasteperioden i samarbete med andra organisationer. T ex inför det sociala toppmötet i Köpenhamn (Svenska Dagbladet), protest mot frysningen av det svenska biståndet (Expressen och Finanstidningen m fl) samt krav om förbud mot antipersonella minor (Dagens Nyheter).

Under 1995 skickades sammanlagt 41 pressmeddelanden ut till media. Oftast handlade de om aktuella projekt eller om Lutherhjälpens åsikt i någon biståndspolitisk fråga. Tyvärr är det inte de som vi tycker "viktiga" frågorna som får störst genomslag, utan det kan vara helt andra och mycket trivialare saker. Årets mediehändelse var biskoparnas musikkassett som såldes till förmån för Lutherhjälpen. Ärkebiskopen var med i Aktuellt och vår styrelseordförande Tord Harlin i både TV4, P1 och P3. Lokalradiostationerna gjorde intervjuer med olika biskopar, och många dagstidningar berättade om kassetten och hade i vissa fall även recensioner. Drygt 2 000 kassetter såldes.

Journalist- och fotografresor ordnades under året till Rwanda, Liberia, Mauretanien, och Angola. De två filmresor till Etiopien som Leif Gustavsson gjorde dels med gruppen Ideell Rebell, dels med De sjungande diakonissorna, har uppmärksammats både i tidningar och tv.

I oktober bjöds journalister från samfundspressen in till ett seminarium om Kyrkan, ekumeniken och strukturanpassningen i Latinamerika. Då medverkade representanter för det protestantiska rådet där, CLAI.

Pressekreteraren har samverkat med andra organisationer och övriga delar av Svenska kyrkan vid olika mediesatsningar. Det gällde t ex vid Svenska kyrkans riksmöte, VM AiD i Göteborg och sidavidsida-kampanjen. Nya kommunikationsmöjligheter prövas också. I slutet på 1995 påbörjades planeringen kring Svenska kyrkans och Lutherhjälpens s k hemsida på Internet.

Alla aktiva lutherhjälpare måste känna ett ansvar och ta de tillfällen som ges att delta i den lokala debatten, skriva insändare m m, särskilt under fastan. När Hans Marklund hade varit med i TV4s program Svart eller Vitt och kritiserat den våldsamma mediafokuseringen på noshörningen Nelson, var det en del som reagerade negativt. I en insändare i Expressen skrev en person att han aldrig mer skulle ge pengar till Lutherhjälpen. Efter ett par dagar kom ett kort svar på Expressens insändarsida från ombudet Solveig Svensson: "Svar till B Johansson. Det är inte representanten för Lutherhjälpen som får de insamlade pengarna. De går till nödlidande. Ditt uteblivna bidrag drabbar en medmänniska som behöver din hjälp".

Utbildning

Ombudsutbildning och studieresor

Två grundkurser för kontraktsombud anordnades i Uppsala. Stiftsombuden samlades i samband med riksmötet i Luleå och under hösten. Frei Betto, dominikanbroder från Brasilien, medverkade vid en kurs för konsulenter och stiftsrepresentanter för SKM och Lutherhjälpen. Det var mycket inspirerande dagar om hur vi arbetar i kyrkan. Rättvikskonferensen med tema "Fundamentalism" samlade ett hundratal personer. Den genomfördes i samarbete med Kristna Studentrörelsen och SKM. Föredragen trycktes i serien Tro och Tanke-supplement.

I januari genomförde stiftsombuden en studieresa till fasteaktionens temaland Brasilien. Kontraktsombuden i Karlstads stift gjorde en studieresa till Peru och Strängnäs stifts studieresa gick till Mellanöstern. En studieresa är en utbildningssatsning för hela stiftet för att fördjupa kunskapen om Lutherhjälpens biståndssamarbete. Att hålla föredrag och studiecirklar ingår i deltagarnas uppgifter när de kommer hem.

Den fjärde oktober inleddes utvärderingen av de internationella studieresor som Lutherhjälpen och SKM genomför i samarbete med Sveriges kyrkliga studieförbund. Birgitta Rosén från SKS rikskansli ledde dagen som samlat 60 personer från stiftskommittéer och stiftsmissionsråd. Diskussionen handlade om hur resorna påverkar våra partners, om rekrytering, förberedelse och uppföljning. Utvärderingen av studieresorna kommer att vara klar under 1996.

"Hur integrerar vi de globala frågorna i kyrkans undervisning?" är den centrala frågan i fortbildningen för lärare vid kyrkans grundkurs som startat under året. Under tre seminarier har elva lärare vid folkhögskolor och diakoniinstitutioner samlats för att förbereda en studieresa till Indien 1996. Projektet är ett samarbete mellan Lutherhjälpen, SKM och Svenska kyrkans utbildningsnämnd.

Kyrka i framtiden

Björn Ryman har deltagit med föredrag på FN-förbundets kursdagar. Han ingår i arbetsgruppen för Kyrkornas världsforum i Sveriges Kristna Råd. Under året har han skrivit på boken om Lutherhjälpens 50-åriga historia och deltagit i planeringen inför jubileumsåret 1997.

Den goda jorden

Seminarier på temat Den goda jorden har hållits i Skara, Visby och Uppsala stift med god uppslutning och ska fortsätta i flera stift 1996. Biskoparna har medverkat med en teologisk utläggning och Björn Ryman har givit Lutherhjälpens syn på etik, ekonomi och ekologi i ett globalt perspektiv. Ledande företrädare för Lantbrukarnas Riksförbund har i sina inlägg poängterat att den andliga dimensionen måste komma fram i livsmedelsdebatten. Projektet är planerat som en flerårig dialog i det nytänkande som måste ske kring frågan om jordens livsmedelsresurser.

Ungdomsarbetet

Arbetet med stipendieprogrammet Ung i den världsvida kyrkan fortsatte, och i början av året kom Lutherhjälpens sex stipendiater hem från sin fem månaders vistelse i tredje världen: Maria Adolfsson och Monika Henrysson från Etiopien, Sofia Gustafsson och Anna von Malmborg från Bangladesh samt Therese Johansson och Johanna Rudmark från Rumänien. Maria Adolfsson, arbetade under tre månader som informatör på heltid i skolor och församlingar i Stockholms stift.

I början av hösten reste sex nya ungdomar ut som stipendiater för Lutherhjälpen: Magnus Sjögren till Västbanken, Sara Sjö och Katarina Ottosson till Rumänien, Charlotta Sörqvist till Filippinerna samt Monica Lindell och Sara Nylén till El Salvador.

Inom utbytesprojektet Mötesplats som inleddes 1993, reste tolv svenska ungdomar till Filippinerna under tre sommarveckor. En fortsättning sker i Sverige 5-25 maj 1996 då filippinska ungdomar kommer hit.

Under våren gjordes en uppföljning av tidigare Mötesplatsprojekt genom ett musikutbyte, Teach - Learn - Perform. En grupp ungdomar från den lutherska kyrkan i Sydafrika och Swaziland bildade en kör som uppträdde och inspirerade runt om i Sverige. Kören deltog också några dagar på musiklinjen på Stora Sköndal i Stockholm.

Under hösten genomfördes ett spännande konfirmandprojekt - Skrik för Mozambique - i Västerås stift i samarbete med Svenska Kyrkans Unga, SKM och Strömmestiftelsen i Norge. Musikern Ingemar Olsson har varit en av drivkrafterna bakom detta. 100 av stiftets 120 församlingar använde materialet som tagits fram. Ett inslag i projektet var försäljning av ljus, som inbringade ungefär 350 000 kronor. Pengarna delas mellan Lutherhjälpen, SKM och Afrikagrupperna till olika insatser i Mozambique.

Kontakterna med den evangelisk-lutherska församlingen i Ramallah på Västbanken har stärkts genom ett besök av ungdomar därifrån i Västerås stift. Denna mycket unga ungdomsgrupp fick uppmärksamhet i massmedia inte minst genom sitt besök i riksdagen. Värdar för besöket var Svenska Kyrkans Unga, Lutherhjälpen och SKM.

Under hösten spelades en film om och med gruppen Ideell Rebell in i Etiopien. Den tar upp solidaritetsfrågor på ett för Lutherhjälpen ganska annorlunda sätt. Filmen tillsammans med ett temanummer av Svenska Kyrkans Ungas tidning Intro och en cd med filmmusiken, ska användas i konfirmandundervisning och övrigt ungdomsarbete.

Under 1995 har kontakterna med andra organisationer fördjupats, bl a genom ett seminarium om ungdomar och bistånd som genomfördes i samarbete med Landsrådet för Sveriges ungdom, Diakonia och Forum Syd.

Riksmöte, ombudsmöte och representantskap

Förutom de sedvanliga årsmötesförhandlingarna var det denna gång dags för nominering till Lutherhjälpens styrelse för 1995-98. Då det förelåg flera avsägelser från styrelseuppdraget, hade valberedningen haft ett omfattande arbete med att få fram nya kandidater. Det förslag som representantskapet enades om förändrades dock av kyrkomötets valberedning på flera punkter. Bl a blev resultatet att Härnösands stift inte fick någon representation i styrelsen, vilket väckte besvikelse och frågor.

För första gången hade Lutherhjälpen skrivit till alla kyrkoråd och bett dem göra det möjligt för församlingsombuden att delta i Lutherhjälpens förmöte i Luleå samt i riksmötet. Många ombud kunde därför komma till Luleå och först delta i en glad och inspirerande internationell fest och måltid på kvällen den 15 juni. Den avslutades med en kvällsmässa i den ljusa Norrrlandskvällen, men förmötet fortsatte dagen därpå med ett stort utbud av internationella seminarier, som Lutherhjälpen och SKM anordnade. Bl a medverkade gäster från Indien, Peru och Rumänien, inbjudna av Lutherhjälpen.

Trots flygstrejk som hindrade flera styrelseledamöters deltagande och som fick vissa att avstå från att komma till representantskapets möte och riksmötet, samlades många tusen deltagare kring ett rikt utbud av program och utställningar i Luleå dessa försommardagar.

Lutherhjälpens styrelse

I styrelsen har följande personer ingått:

Sammanfattning

1. Den globala utvecklingen, det växande gapet mellan fattiga och rika, flyktingsituationen
2. Komplexiteten i dagens konflikter och katastrofer
3. Jämställdhetens centrala roll i biståndssamarbetet
4. Behovet av att söka nya biståndsformer som motverkar fortsatt beroende hos samarbetspartners
5. Vad innebär det för svenskt bistånd och för Lutherhjälpen att Sverige är medlem i EU
6. Problem och möjligheter i det multilaterala arbetssättet. Det fortsatta samarbetet i de internationella nätverken Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet
7. Biståndsvilja och solidaritetsklimat i Sverige
8. Insamlingsarbetets utmaningar och behov av nysatsningar.

Bilaga 1: Uppförandekod för katastrofarbete

1. Den humanitära principen måste sättas först.
2. Bistånd ska enbart bedömas efter faktiska behov.
3. Bistånd ska inte användas för politisk eller religiös propaganda.
4. Vi får inte bli redskap för regeringars politik.
5. Vi ska respektera kulturer och sedvänjor.
6. Vi ska försöka bygga katastrofhjälpen på lokala resurser.
7. De hjälpbehövande ska delta i administration och ledning.
8. Hjälpinsatserna måste sikta på att minska sårbarheten i framtiden, utöver att tillfredsställa de omedelbara behoven.
9. Vi är ansvariga mot de hjälpbehövande såväl som mot bidragsgivarna.
10. I vår information och våra mediekampanjer ska vi skildra katastrofdrabbade som människor med värdighet och inte som hjälplösa offer.

Bilaga 2: Policy för Lutherhjälpens könsrolls- och jämställdhetsarbete i biståndssamarbetet

Utgångspunkt

Gud är treenig. Treenighetens hemlighet kan ingen utröna, men Gud Fader, Son och Ande är en helig relation, som vi är skapade att efterlikna i kyrka och samhälle.

Människans gudslikhet gäller både kvinna och man. Gud skapade oss till sin avbild och älskar sin skapelse. Detta är grunden och drivkraften för all verksamhet inom Lutherhjälpen, som bygger på värden som kärlek och rättvisa. Varje människa har ett oändligt värde. Kvinnor och män är jämbördiga och skall behandlas lika med samma möjlighet till delaktighet och inflytande över både sitt eget liv och den värld vi lever i.

Men kvinnor och män är inte jämställda i dagens värld. Aktuell statistik visar

• att två tredjedelar av alla analfabeter är kvinnor
• att kvinnor äger bara en procent av all egendom
• att kvinnor uppbär endast tio procent av inkomsterna trots att deras arbetstid är dubbelt så lång som männens
• att kvinnorna är huvudförsörjare i två tredjedelar av alla hushåll i syd
• att kvinnor producerar minst 60 procent (i Afrika upp till 80 procent) av de livsmedel som odlas, bearbetas och konsumeras lokalt
• att kvinnor i alla samhällen har huvudansvar för vård av barn, gamla och sjuka
• att majoriteten av världens flyktingar är kvinnor och barn
• att kvinnor och barn drabbas mest i krigs- och konfliktsituationer
• att kvinnor i alla samhällen utsätts för våld också i hemmet
• att 80 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade och att kvinnlig omskärelse praktiseras också bland kristna
• att skuldkrisen drabbar kvinnorna när sociala insatser i form av hälsovård och utbildning reduceras
• att lagstiftning och sedvanerätt diskriminerar kvinnor när det gäller möjligheter att låna pengar och äga egendom
• att kvinnor i många länder ännu inte har rösträtt
• att kvinnor är underrepresenterade i regeringar och parlament.

Policy

Vi vet att traditionella könsrollsmönster drabbar också män. Lutherhjälpen måste därför vara medveten om kvinnors och mäns olika roller i familj, kyrka, grupp eller samhälle.

Kyrkor och kyrkliga organisationer präglas ofta av en ensidig patriarkalisk syn, som innebär ett osynliggörande och t o m diskriminering av kvinnor i stället för en ömsesidig trinitariskt inspirerad syn, som innebär ett synliggörande av kvinnor i alla åldrar i jämställd relation till män. Det är därför viktigt att finna former för samtal med samarbetspartner om könsroller och jämställdhet utifrån en kristen människosyn. För att vara trovärdig i detta skall Lutherhjälpen bearbeta sådana frågor och söka påverka föråldrade attityder genom vår utbildning, information och opinionsbildning.

Åtgärdsprogram

• arbeta för kvinnors fulla delaktighet i de projekt och program som stöds
• stödja flickors och kvinnors möjlighet till utbildning på alla nivåer
• stödja kvinnors kamp för samma lagliga rättigheter som män
• stödja organisationer och nätverk som ger kvinnor och män, flickor och pojkar möjlighet att bearbeta upplevelser av våld och förtryck
• stödja kvinnors kamp för rätten att bestämma över sin kropp och sexualitet
• söka former för samtal med samarbetspartner om synen på kvinnors och mäns roller i kyrka och samhälle.

Fastställd av Lutherhjälpens styrelse den 29 maj 1995

Bilaga 3: Riktlinjer för Lutherhjälpens sponsringssamarbete för perioden 950801 - 970731

Syfte

• Att hitta vägar att finansiera informationsarbetet i Sverige
• Att sprida information om Lutherhjälpens mål (se verksamhetsidé)
• Att vara ett led i opinionsbildningsarbetet i Sverige
• Att samla in pengar till biståndssamarbetet.

Lutherhjälpen vill samarbeta med företag och organisationer:

• Som respekterar Lutherhjälpens mål
• Som har hög trovärdighet och gott anseende.

Villkor

• Vilken profil har företaget/organisationen?
• Varför vill företaget/organisationen sponsra Lutherhjälpen?
• Vilken koppling finns mellan Lutherhjälpen och företagets/organisationens profil, affärside, produktlinje m m?
• Hur ser företagets ägarstruktur ut?
• Vilka relationer har företaget till dotterbolag och bolag i andra länder? (Gör en lista)
• Finns det produkter i företagets sortiment som strider mot Lutherhjälpens etik och Lutherhjälpens verksamhetsidé?
• Vilka arbetsvillkor gäller för företagets anställda och underleverantörer?
• Hur ser företagets/organisationens jämställdhetsplan ut?
• Har företaget/organisationen en miljöpolicy?

Avtal

Ett avtal skall bl a innehålla följande:

• Hur Lutherhjälpens namn och logo skall användas
• En överenskommelse om alla aktiviteter och allt material där kopplingen till Lutherhjälpen utnyttjas
• En klausul om att all information med anknytning till Lutherhjälpens verksamhet som lämnas till allmänheten i förväg skall vara godkänd av Lutherhjälpen
• En överenskommelse om de ekonomiska villkoren
• En klausul som vid policymässig belastning berättigar Lutherhjälpen att häva avtalet
• Lutherhjälpen kan endast marknadsföra sina egna produkter, ej sponsorföretagets.

Fastställda av Lutherhjälpens styrelse den 29 maj 1995.