Gudstjänstutskottets betänkande
1996:501

En liten bönbok

I motion 518 och motion 524 till ombudsmötet framläggs förslag som berör En liten bönbok.

I motion 1996:518 av Kerstin Wikman hemställs

   att ombudsmötet hos SFRV:s styrelse begär att vid revideringen av En liten bönbok lekmän, män och kvinnor, ges tillfälle att bidraga med böner för att göra En liten bönbok till en böneskatt för alla.

I motion 1996:524 av Kerstin Hesslefors Persson och Britta Olinder hemställs

   att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse vid revideringsarbetet med "En liten bönbok" understryker behovet av synpunkter som framförts i motionen.

Läronämndens yttrande Ln 1996:503 bifogas som bilaga.

BAKGRUND

Det konkreta arbetet med den version av En liten bönbok som ingår i den nuvarande psalmboken inleddes med en skrivelse från kyrkomötet (nr 42) 1963. 1965 fick en grupp sakkunniga, bestående av K-G Hildebrand, Britt G Hallqvist och Ragnar Holte, i uppdrag av regeringen att göra en översyn av En liten bönbok. Deras arbete resulterade i ett betänkande (Stencil U 1968:4) som behandlades vid 1968 års kyrkomöte. Efter 1968 års kyrkomöte utsåg regeringen en ny grupp sakkunniga bestående av Olle Nivenius, Kerstin Anér och Gunnar Edman. Deras förslag behandlades sedan av 1970 års kyrkomöte som fattade det formella beslutet om en ny version av En liten bönbok.

Vid fjolårets kyrkomöte väcktes frågan om En liten bönboks revision i samband med frågestunden. Det svar som då gavs var att det behövdes en motion för att väcka frågan. Utan att någon motion skrivits har dock under året frågan tagits upp med anledning av att En liten bönbok behöver en språklig revision i samband med att den nya helbibeln kommer att tas i bruk kring sekelskiftet. Frågan har varit uppe både i Centralstyrelsens AU och styrelse och finns idag med på listan över pågående arbeten inom Svenska kyrkans församlingsnämnd.

Historik

I handlingarna från 1968 års kyrkomöte finns en bred historisk genomgång av En litens bönboks bakgrund. Där anförs bl.a. följande: "Alltsedan reformationstiden har En liten bönbok hört samman med Svenska kyrkans böcker såsom bihang till evangelieboken, vilken i sin tur ofta sammanbundits med psalmboken. I psalm- och evagelieböckerna från 1562 - jämte mässboken och kyrkoordningen Laurentius Petris gåva till vår kyrka - upptog En liten bönbok ett fyrtiotal böner. Nästa stora steg i utvecklingen är 1697 års bönbok, vilken genom Jesper Svedbergs förmedling berikats med nya böner med rötter i medeltida tysk mystik. Denna bok med dess tillskott på hundratalet böner var formellt i bruk över tvåhundra år. När nämligen kyrkans böcker i början av 1800-talet var mogna för revision, arbetade bl.a F M Franzén, J A Lindblom och J O Wallin på en förnyelse av evangelieboken jämte En liten bönbok. Flera kommittéförslag framlades, men blev aldrig godkända. I viss utsträckning kom dock bönboksförslagen i bruk, men de som under 1800-talets gång kom att avgöra bönbokens verkliga innehåll blev boktryckarna, som i sina psalm- och evangelieboksutgåvor självsvåldigt bestämde över bönboken. Resultatet blev att man omkring sekelskiftet de facto hade förlorat bönboken."

Dispositionen i 1562 och 1697 års bönböcker, liksom i de nämnda 1800-talsförslagen, var i stort sett densamma. Dels upptogs undervisning om bönen, dels fanns böner fördelade på två huvudavdelningar. Den ena avdelningen upptog böner för enskild andakt, i 1697 års bönbok bl.a. en serie böner för en vecka. Den andra avdelningen skulle kunna kallas en "kyrkogångsbok", eftersom den innehöll den enskildes böner, när han med församlingen firade gudstjänst, liksom också ordningar för gudstjänster.

Under början av 1900-talet kände man behovet av en "kyrkans bönbok", som kunde bli "kyrkligt uppfostrande" genom att föra den enskilde in i församlingens gudstjänst och in i ett ordnat andaktsliv. Ansträngningarna ledde så småningom fram till bönboksförslaget år 1920, vilket en kommitté med Th. Bring, Edv. Rodhe, S. Stadener och N. Söderblom utarbetat. Förslaget är av två skäl betydelsfullt. Historiken som Rodhe skrivit till förslaget blev upprinningen till en rad vetenskapliga undersökningar om det äldre bönebeståndet. Själva bönboksförslaget - i mycket ett verk av Stadener - återupplivade i flera hänseenden äldre svensk bönetradition, men tillförde bönboken även annat värdefullt material. Dispositionen bygger på den gamla principen med två böneavdelningar. Kyrkogångsboken upptog ordningar för gudstjänster och kyrkliga handlingar. Varje gudstjänstordning inleddes med en undervisning om ifrågavarande gudstjänsts innebörd och insprängt i ritualen angavs lämpliga böner, t.ex. före, under och efter nattvardsgången. Kyrkogångsboken ställdes emellertid som en bilaga till bönboken, som i sin tur upptog den andra huvudavdelningen eller "den dagliga husandakten". Bokens karaktär av husandaktsbok är tämligen strikt genomförd med böneundervisning, men också undervisning om - och bön för - husfaderns uppgift att hålla andakten med husfolket.

1942 års bönbok hade närmast föregåtts av ett sakkunnigbetänkande på våren 1941 av O. Krook och några månader senare ett nytt betänkande av T. Andrae, G. Aulén, Y. Brilioth och D. Helander. Den bok som togs i bruk 1942, En liten bönbok, avvek obetydligt från det sistnämnda förslaget. Tanken på en "kyrkligt uppfostrande" bok hade man nu lämnat. Av kyrkogångsboken fanns endast några rudiment kvar och undervisningen om bönen hade strukits. Det som nu fanns var således bönerna för andakten i hemmet med ett utökat antal veckoserier samt vidare "ord om bönen av erfarna bedjare".

Avslutningsvis bör påpekades att En liten bönbok utgjort ett bihang till evangelieboken. Den ingick således inte i den evangeliebok, vilken 1942 blivit av Konungen gillad och stadfäst (kungl. kungörelsen 16 oktober 1942, SF nr 817). Bönboken däremot var "tagen i bruk".

Beslutet vid 1968 års kyrkomöte blev:

a) att Kungl.Maj:t snarast måtte vidtaga åtgärder för en slutrevision av det till kyrkomötet överlämnade förslaget till En liten bönbok i enlighet med de önskemål och riktlinjer utskottet uttalat; samt

b) att Kungl.Maj:t, sedan detta arbete blivit slutfört, ville för kyrkomötet framlägga det sålunda reviderade förslaget till En liten bönbok såsom bihang till evangelieboken.

I utskottsbehandlingen framhölls att En liten bönbok även i fortsättningen skulle behålla sin nuvarande status som ett bihang till och icke en integrerad del i den av Konungen gillade och stadfästa evangelieboken. Vidare önskade man att boken inte skulle bli för omfångsrik, för att den skulle kunna bindas samman med psalm- och evangelieboken och utgöra ett lättillgängligt material för enskild andakt. En annan tydlig önskan var att den gamla ordningen med veckoserier borde bibehållas. Dessa önskemål stod dock i strid med andra synpunkter som redovisades från remissomgången, nämligen att gallringen av de gamla bönerna varit för hårdhänt, att det var positivt med ett stort nytillskott och att man ville bredda böneämnena till fler områden.

Några kommentarer med bäring på de motioner som inkommit till årets ombudsmöte kan också vara värda att redovisa från behandlingen i kyrkomötet 1968. Det förslag som arbetsgruppen från 1965 hade lagt fram fick utstå en del kritik som samtidigt var ett beröm. Utskottet konstaterar bl.a. "Även om man bortser från de mest extrema exemplen, är det enligt utskottets mening klart, att flera i och för sig värdefulla böner just genom sin konkretion måste få en begränsad livslängd. Till detta vill utskottet även foga anmärkningen, att det måhända i särskild grad är dessa böner, som gjort förslagets bönematerial så eftertraktat."

Bakgrunden till synpunkterna ovan var bl.a. följande kommentarer från redovisningen av remissvaren:

a) Aktualitetskravet har stundom drivits så långt, att bönernas livslängd blir obetydlig.

b) Kravet på realism drivs stundom till kasuistik eller mindre lämplig generalisering av själavårdssituationer.

c) En viss inomvärldslighet. Bedjaren får hjälp att formulera personliga frågor, samhällsfrågor etc., men leds inte alltid vidare till att föra med detta in i egentlig bön.

Vid kyrkomötet 1970 skedde en noggrann genomgång av det nya förslaget. Man var i stort sett nöjd med det nya förslaget som väl följde de önskemål som framförts vid 1968 års kyrkomöte. Beslutet blev:

a) att Kungl.Maj:t snarast måtte vidtaga åtgärder för att slutredigering och tryckning av förslag till En liten bönbok med de ändringar och tillägg utskottet föreslagit; samt

b) att Kungl.Maj:t, sedan detta arbete slutförts, måtte låta utgiva den av kyrkomötet antagna En liten bönbok.

I samband med att en ny psalmbok kom skedde en revision för att anpassa den till de nya psalmnumren.

Två viktiga beslut att till sist lägga märke till är att det som antogs 1968 att En liten bönbok skulle fortsätta att vara ett bihang till evangelieboken, fortfarande gäller samt att En liten bönbok är inkluderad i det beslut som togs vid 1992 års kyrkomöte, om Svenska kyrkans grundläggande dokument avseende tro, bekännelse och lära och räknas till Svenska kyrkan böcker, CsSkr 1992:4.

Motion 1996:518 och motion 524

Intentionerna i de bägge motionerna ligger mycket nära varandra. I 1996:518 betonas lekmannamedverkan och att även kvinnor bör vara med vid skapandet av nya böner och i 1996:524 betonas vikten av ett bredare urval av böneämnen som t.ex. abort och missfall.

Läronämnden skriver i sitt yttrande bl.a. "Områden som vår tid finner viktiga kan saknas. Så har mycket som traditionellt räknats till kvinnors erfarenhet få uttryck i En liten bönbok. Vår tid kan ge ett särskilt bidrag till kyrkans böneskatt med böner som formulerar kvinnors vardag i bön".

UTSKOTTET

Gudstjänstutskottet anser att de synpunkter som kommer fram i motionerna är viktiga att beakta i det fortsatta arbetet med En liten bönbok. Samtidigt konstateras att invändningarna i samband med 1968 års behandling av En liten bönbok fortfarande har viss aktualitet. Utskottet konstaterar också med glädje att arbetet med en revidering av En liten bönbok redan är planerad av Församlingsnämnden.

HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet

   att ombudsmötet med bifall till motion 1996:518 och motion 524 som sin mening ger SFRV:s styrelse till känna vad motionärerna och utskottet anfört.

Sigtuna 23 augusti 1996

På gudstjänstutskottets vägnar

Glenn Håkansson

Hans Marklund

---
Närvarande: Glenn Håkansson ordf., Rune Entelius, Asta Karlsson, Bengt Ivar Peterson, Ulla Fransson, Ulla-Britt Emanuelsson, Anders Åkerlund, Sven G Månsson, Ann-Marie Nylander, Elsa Spännar, Per-Göran Rosén, Birgitta Ågebrant, Bengt Linvall, Pekka Heikkinen och Einar Malmström.

Biskoparna Biörn Fjärstedt och Martin Lind har deltagit i utskottets överläggningar.