Andra kyrkolagsutskottets betänkande
1996:8
Ålder för beslut om religiös tillhörighet
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en motion om utredning av regler om "myndighetsålder" för
beslut om religiös tillhörighet. Utskottet avstyrker motionen.
Motion
KMot 1996:38 av Rolf Forslin, vari yrkas att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen låter
utreda frågan om ett eventuellt införande av regler för ungdoms "myndighetsålder" för
beslut om religiös tillhörighet.
Utskottet
Gällande bestämmelser om kyrkotillhörighet
Bestämmelser om kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan finns i 3 kap. kyrkolagen.
Huvudregeln är att den som döps i Svenska kyrkans ordning blir upptagen i kyrkan. Det
finns också möjlighet att under vissa förutsättningar tillhöra kyrkan efter ett
meddelande eller en anmälan. Utträde får ske efter anmälan.
För barn under 18 år som inte döpts gäller att de kan tas upp i Svenska kyrkan efter
meddelande från sin vårdnadshavare. Den som har fyllt 15 år skall själv ha samtyckt till
upptagandet. Även anmälan om utträde ur kyrkan för barn under 18 år skall göras av
vårdnadshavaren, och den som har fyllt 15 år skall själv ha samtyckt till åtgärden.
Motionen
Motionären påpekar att, när en ung människa erbjuds möjligheten att konfirmeras inom
Svenska kyrkan, det innebär att han eller hon skall vara döpt och därmed också tillhöra
Svenska kyrkan. Om den unges föräldrar motsätter sig detta kan den unge inte
genomföra sitt dop och konfirmation, förrän han eller hon uppnått myndig ålder och
själv kan avgöra frågan. Enligt motionären föreskrivs det inom den tyska kyrkan att en
ungdomar efter uppnådda 14 års ålder själva får besluta om sin religiösa tillhörighet och
efter att ha fyllt 12 år inte kan tvingas byta samfundstillhörighet mot sin vilja.
Motionären anser att kyrkomötet bör begära att Centralstyrelsen låter utreda frågan om
ett eventuellt införande av regler för ungdomars "myndighetsålder" för beslut om
religiös tillhörighet.
Bakgrund
Allmänna regler om vårdnaden om barn och om underårigs omyndighet finns i
föräldrabalken. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De skall
behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig
bestraffning eller annan kränkande behandling.
Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem eller av en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnen fyller
arton år eller dessförinnan ingår äktenskap. Att ha vårdnaden om ett barn innebär att ha
ett ansvar för barnets personliga förhållanden och att se till att barnets behov av
omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda. Vårdnadshavaren svarar också
för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och
övriga omständigheter.
Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets
personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande
ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.
Barn får själva ingå avtal om anställning eller annat arbete, om vårdnadshavaren
samtycker till avtalet. Barnet får säga upp avtalet och, om barnet har fyll sexton år, utan
nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.
Den som är under arton år får enligt huvudregeln inte själv råda över sin egendom eller
åta sig förbindelser. Undantag gäller bl.a. för vad en underårig själv har förvärvat
genom eget arbete efter fyllda sexton år.
I förarbetena till de nuvarande bestämmelserna om kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan
(prop. 1994/95:226) hänvisades till FN:s konvention om barnets rättigheter, till vilken
Sverige har anslutit sig (SÖ 1990:20). Enligt konventionens artikel 14 skall
konventionsstaterna respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet. Vidare skall konventionsstaterna respektera föräldrarnas eller
vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets
fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt. Denna bestämmelse
kompletteras av artikel 18 moment 4 i konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (SÖ 1971:42). I denna artikel förpliktar sig konventionsstaterna att
respektera föräldrars frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska
uppfostran som står i överensstämmelse med föräldrarnas egen övertygelse.
Motsvarande bestämmelse finns också i artikel 2 första tilläggsprotokollet till den
europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (SÖ 1952:35).
Regeringen påpekade i propositionen att några remissinstanser ansett att åldersgränsen
för samtycke borde sänkas till tolv eller fjorton år och ansåg att frågan borde kunna
diskuteras. Regeringen hänvisade emellertid till att den beslutat att tillkalla en särskild
utredare för att se över samtliga åldersgränser som gäller barn och ungdomar och att det
låg inom ramen för utredarens uppdrag (dir. 1995:29) att också överväga de aktuella
åldersgränserna.
Den nämnda utredningen, Åldersgränsutredningen, har nyligen avlämnat sitt
betänkande Bevakad övergång - Åldersgränser för unga upp till 30 år (SOU 1996:111).
Utredningen anför att åldersgränsen 18 år för anmälan om in- och utträde i Svenska
kyrkan saknar samband med den civila myndighetsåldern. Utredningen konstaterar att
åldersgränserna 15 år och 18 år tillämpades redan i 1873 års förordning angående
främmande trosbekännare och deras religionsutövning. Enligt förordningen gällde att
utträde ur Svenska kyrkan inte kunde göras av någon förrän han eller hon hade fyllt 18
år. Vårdnadshavarens samtycke krävdes därvid inte. Barn av lägre ålder följde i
religiöst hänseende sina föräldrar. Någon möjlighet till utträde förelåg enligt dessa
bestämmelser inte för den som hade fyllt 15 år eller dessförinnan konfirmerats men inte
hade fyllt 18 år.
Av förarbetena till bestämmelserna i 1951 års religionsfrihetslag - förslag av
Dissenterlagskommittén (SOU 1949:20) - framgår enligt utredningen dels den
grundläggande principen att barn under 15 år följer föräldrarna när det gäller
samfundstillhörigheten, dels att myndighetsåldern i religiöst hänseende inträder vid 18
år. Tillräcklig mogenhet för ett självständigt bedömande av religiösa spörsmål i
allmänhet kunde inte förutsättas förrän vid 17-18 års ålder, och för att beakta de fall, då
en tidigare religiös mognad inträtt, föreslogs 15-årsregeln. Föredragande statsrådet
uttalade i anslutning till den föreslagna 18-årsgränsen att en egen bestämmanderätt
inträdde i fråga om andra personliga angelägenheter tidigare än vid den allmänna
myndighetsåldern. Han hänvisade härvid till möjligheterna att själv ta tjänst eller annat
arbete och att ansöka om naturalisation. Vad gällde 15-årsgränsen menade statsrådet att
det kunde ifrågasättas, om inte åldern borde sättas något lägre, t.ex. som gjorts i
reglerna i föräldrabalken, enligt vilka den som fyllt 12 år inte kan adopteras utan eget
samtycke (prop. 1951:100 s. 154-156).
Den allmänna myndighetsåldern var vid religionsfrihetslagens tillkomst 21 år.
Inför de beslutade ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan bedrivs ett
omfattande utredningsarbete både statligt och inom Svenska kyrkan. Något uppdrag i
fråga om kyrkotillhörighetsreglerna nämns inte uttryckligen i direktiven för kyrkans
utredningar.
Förslag av Åldersgränsutredningen
Åldersgränsutredningen föreslår att åldersgränsen för samtyckeskrav när det gäller
inträde i och utträde ur Svenska kyrkan skall sänkas till 12 år. Utredningen hänvisar till
att i förarbetena till religionsfrihetslagen som förebild nämndes bl.a. den bestämmelse i
föräldrabalken som gav barn redan vid fyllda 12 år vetorätt vid adoption. Utredningen
anför att 12-årsgränsen i praxis kommit att tillämpas i mål om vårdnad och umgänge
och att i mål om verkställighet av avgöranden om vårdnad eller umgänge gäller en
lagfäst 12-årsgräns för barns vetorätt samt till att samma gräns gäller i mål och ärenden
om namn.
Utredningens förslag remissbehandlas för närvarande.
Utskottets bedömning
Som motionären anför kan problem uppstå när unga människor har en annan
uppfattning i religiösa frågor än sina föräldrar. Detsamma gäller när föräldrar
sinsemellan har olika uppfattning i dessa frågor och om barnets religiösa fostran.
Utskottet vill emellertid inte därför ifrågasätta den grundläggande principen att barn
följer föräldrarna i religiöst hänseende, inte heller att barn i takt med sin ålder och
utveckling bör ges eget inflytande i frågan. Utskottet vill också erinra om Sveriges
konventionsåtaganden som återgetts ovan och som innebär att både barns rätt till
religionsfrihet och föräldrars frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa uppfostran
som står i överensstämmelse med föräldrarnas egen övertygelse skall respekteras.
Utskottet utgår från att resultatet av den pågående beredningen av
Åldersgränsutredningens förslag kommer att beaktas i det kyrkliga utredningsarbetet
om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Problematiken om barns
kyrkotillhörighet kan också komma att beröras inom utredningsarbetet, och utskottet
anser inte att något utredningsuppdrag av det slag som begärs i motionen bör ges till
Centralstyrelsen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande myndighetsålder för beslut om religiös tillhörighet
att kyrkomötet avslår motion KMot 1996:38.
Sigtuna den 22 augusti 1996
På andra kyrkolagsutskottets vägnar
Torgny Larsson
/Margareta Landerholm
---
Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg, Gunnar Lindberg,
Wivi-Anne Radesjö, Tor Frylmark, Sune Holgersson, Åke Frennby, Thomas Söderberg,
Herbert Sjödin, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhrnberg, Gunnar Sibbmark, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén och Britt Louise Agrell.
Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.
|