Kyrkoberedningens förslag i sammandrag
Tolv frågor till Carl Axel Petri
Kyrkoberedningens sammansättning
I betänkandet Staten och trossamfunden (SOU 1994:42)lägger Kyrkoberedningen fram sitt förslag till nya relationer mellan staten och trossamfunden. Nu går förslaget ut på en bred remiss.
För att göra förslagen i betänkandet mera lättillgängliga har vi i den här pocketversionen sammanfattat innehållet i betänkandet. Vi återger i sammandrag två av betänkandets kapitel, det som behandlar behovet av reformer och det som sammanfattar kyrkoberedningens ställningstaganden i olika delfrågor. Därefter svarar jag på några frågor kring vårt betänkande. Slutligen finns en liten "uppslagsbok" där man kan läsa mer om ett antal centrala frågeställningar i betänkandet.
Jag hoppas att den här sammanfattningen av betänkandet Staten och trossamfunden ska vara till glädje!
Inger Davidson, kyrkominister
Den kyrkliga verksamheten har haft en stor betydelse för samhällsutvecklingen I Sverige. Från statens utgångspunkt finns det också i dag skäl att vara positiv till religiös verksamhet. Men det måste ske med respekt för de medborgare som för egen del tar avstånd från religiös verksamhet.
Det svenska samhället präglas i dag av en större religiös, ideologisk och kulturell pluralism än någonsin förr. Sverige har - särskilt efter andra världskriget - internationaliserats. Förbindelserna med främmande länder har ökat genom att många fått möjlighet att besöka andra länder. Också på andra sätt har impulser från andra länder och kulturer i allt större utsträckning - inte minst genom den ökade invandringen - kommit att påverka vårt samhälle.
Staten har inte någon anledning att särskilt gynna ett visst trossamfund. Tvärtom bör staten så långt möjligt hålla sig neutral i förhållandet till de olika trossamfunden.
På det organisatoriska området har förändringarna gett Svenska kyrkan en ökad självständighet gentemot staten. Redan uppdelningen i borgerliga och kyrkliga kommuner år 1862, liksom tillkomsten av ett särskilt kyrkomöte för kyrkliga ärenden år 1868, innebar ett första steg i denna riktning. Av stor betydelse är också reformarbetet på 1980-talet, som på riksplanet gav Svenska kyrkan ett mer demokratiskt sammansatt kyrkomöte med en centralstyrelse som beredande och verkställande organ samt på stiftsplanet ett stiftsfullmäktige och en stiftsstyrelse med betydande befogenheter.
Ändå deltar en relativt liten andel av befolkningen aktivt och regelbundet i Svenska kyrkans verksamhet. Men de som deltar idag är aktivare än tidigare. Fortfarande har många kontakt med Svenska kyrkan vid enstaka tillfällen under ett år. Framför allt gäller det vid dop, konfirmation, vigsel och begravning - de kyrkliga handlingarna - som under ett år samlar cirka 6 miljoner deltagare.
77 procent av antalet födda - och cirka 90 procent av de barn som tillhör Svenska kyrkan - döps i samma kyrkans ordning. Drygt 55 procent av de aktuella åldersgrupperna konfirmeras, knappt 60 procent av dem som gifter sig gör det i form av en kyrklig vigsel och drygt 90 procent av alla begravningar sker i Svenska kyrkans ordning. Stora geografiska skillnader förekommer dock.
Deltagandet i gudstjänster och kyrklig verksamhet har förändrats under årens lopp. Det totala antalet gudstjänstbesökare minskar, om än med låg takt. Samtidigt finns inslag i gudstjänstfirandet som utvecklas på ett helt annat sätt, framför allt nattvardsfirandet, som blir ett alltmer markant inslag och som ökar kraftigt. Också antalet deltagare i exempelvis musikgudstjänster och familjegudstjänster har ökat starkt på senare år. Kollekterna ökar kontinuerligt.
Deras inbördes storleksordningen har förskjutits betydligt. Den medlemsmässiga tyngdpunkten låg tidigare vid de traditionella svenska frikyrkorna, med Svenska Missionsförbundet och Pingströrelsen som näst efter Svenska kyrkan var de största trossamfunden. Till följd av invandringen är numera den Romersk-katolska kyrkan och gruppen ortodoxa kyrkor de näst Svenska kyrkan största trossamfunden i landet. Båda har över 100 000 medlemmar, då det gäller de ortodoxa kyrkorna dock uppdelade på ett antal från varandra självständiga kyrkor. Av de icke kristna trossamfunden är muslimerna det största med cirka 60 000 trosbekännare.
Också i förhållande till staten har förändringar efter hand skett med de andra trossamfunden. Flertalet har fått vigselrätt. Några av trossamfundens seminarier, som utbildar bl.a. pastorer, har fått eller kommer att få ställningen som av staten godkända högskolor. Statsbidrag utgår till trossamfundens verksamhet.
En långsiktig lösning när det gäller förhållandet mellan staten och trossamfunden bör nu eftersträvas. Den bör leda till att lagstiftningen på det kyrkliga området anpassas till den situation som råder religiöst, ideologiskt och kulturellt i det svenska samhället av i dag.
Samtidigt måste man ta hänsyn till Svenska kyrkans historiskt framvuxna förhållanden, uppbyggnad och karaktär, liksom till att en överväldigande del av svenskarna fortfarande tillhör Svenska kyrkan. Oron för att Svenska kyrkans karaktär och ekonomi skulle komma att förändras på grund av en reform behöver tas på allvar. Förändringar måste genomföras på sådant sätt att Svenska kyrkan ges rimliga garantier för att dess verksamhet även fortsättningsvis kan bedrivas under i stort samma förutsättningar som idag.
Total likställighet kan dock inte uppnås, eftersom skilda samfund verkar utifrån helt skilda förutsättningar. Staten bör som nämnts - med hänsyn till Svenska kyrkans historia och som en följd av de ekonomiska grundvalar som staten historiskt gett Svenska kyrkan - föreskriva att Svenska kyrkan t.ex. skall vara demokratiskt uppbyggd och rikstäckande. Detta behov av särbehandling av Svenska kyrkans leder till att den måste ha en viss offentligrättslig reglering.
Det är inte något principiellt brott mot religionsfrihetens princip att Svenska kyrkan på detta sätt får ett annat förhållande till staten än andra trossamfund. Denna särbehandling skall dock inte innebära ett ensidigt gynnande av Svenska kyrkan.
Staten tryggar att Svenska kyrkan även efter en relationsändring förblir demokratiskt uppbyggd och rikstäckande. Det finns också behov av att kyrkomötet i vissa frågor skall kunna ge bindande föreskrifter, t.ex. när det gäller tro och lära, regler för att tillhöra Svenska kyrkan samt församlingarnas bidrag till den kyrkliga ekonomin.
Stiftet har så länge kyrkan funnits i Sverige varit ämbetsområdet för en biskop. Till stiftet hör församlingarna inom dess geografiska område. I förhållande till församlingarna har biskopen visitationsplikt. När det gäller prästerna är biskopen deras själasörjare och ska se till att de följer de löften de gett vid prästvigningen att följa kyrkans lära och ordning. Att vara episkopal kyrka i denna bemärkelse tillhör Svenska kyrkans identitet.
Svenska kyrkan som helhet har däremot hittills inte haft ställning som ett eget rättssubjekt. En nyhet med reformen innebär att Svenska kyrkan också kommer att betraktas som ett eget och enhetligt rättssubjekt. Genom att vara ett eget rättssubjekt kommer Svenska kyrkan att i eget namn kunna ingå avtal och självständigt äga egendom.
Att Svenska kyrkan som helhet blir ett eget rättssubjekt hindrar inte att församlingarna också - som i dag - är egna rättssubjekt. Församlingarnas nuvarande ställning som kommuner upphävs. I stället blir de offentligrättsligt reglerade rättssubjekt av en ny typ, som varken är statlig eller kommunal. Den i lag bestämda självständigheten för församlingarna består. De har - liksom nu - möjlighet att självständigt äga egendom och ingå avtal.
De obligatoriska stiftssamfälligheter i vilka stiftets församlingar samverkar behålls.
De som tillhör Svenska kyrkan ska ha en lagfäst skyldighet att betala avgift till den i form av en kyrkoavgift. Kyrkoavgiften skall i likhet med den nuvarande församlingsskatten vara proportionell mot den taxerade inkomsten och tas upp inom skattesystemets ram.
Till Svenska kyrkans verksamhet i övrigt ska ges visst statsbidrag.
Svenska kyrkan kan nu förväntas för sin del anta (och föreslå regeringen) förändrade bestämmelser om kyrkotillhörighet så att dessa bringas i överensstämmelse med regeringsformens regler om negativ religionsfrihet. Ändringarna innebär i korthet att dop, eller meddelande från vårdnadshavaren alternativt anmälan förutsätts för att en person ska anses tillhöra Svenska kyrkan. De som redan tillhör Svenska kyrkan när de nya bestämmelserna träder i kraft fortsätter att tillhöra kyrkan utan någon särskild åtgärd.
I framtiden ska Svenska kyrkan själv besluta om sina tillhörighetsregler.
Liksom i dag är det dock rimligt att möjligheter finnas för en borgerlig kommun att när man tycker det är lämpligt efter regeringens tillstånd svara för begravningsplatserna. Så är i dag fallet i Stockholm.
Svenska kyrkans stift ska däremot inte längre ha uppgiften att ordna begravningsplatser för dem som tillhör något annat än de kristna trossamfund.
Finansieringen av begravningsverksamheten kan ske genom en statlig avgift, som tas ut av alla skattskyldiga på samma sätt som kommunalskatten. De medel som kommer in betalas ut till dem som anordnat allmänna begravningsplatser, liksom till de trossamfund som anordnat enskilda begravningsplatser. Genom den statliga avgiften kan kostnaderna för begravning på annan ort än hemorten utjämnas. Ytterligare utredning behövs dock av hur begravningsverksamheten ska finansieras. Då ska också förutsättningarna för en starkare lokal förankring av finansieringen prövas.
En särskild lag om trossamfund föreslås. I denna lag kan också andra ämnen av betydelse för trossamfundens verksamhet, bl.a. den nuvarande religionsfrihetslagens mera allmänna bestämmelser, innefattas.
På samma sätt som föreslås för Svenska kyrkan ska de andra trossamfund som så önskar ges möjlighet till statlig hjälp med uppbörden av avgifter.
Den som inte tillhör Svenska kyrkan och som nu betalar så kallad dissenterskatt ska inte längre betala någon avgift till Svenska kyrkan.
Bertil Hansson (fp) anser inte att Kyrkoberedningen dragit de fulla slutsatserna av sitt eget principresonemang om religionsfrihet och statens neutralitet i relation till trossamfunden. Han invänder mot den uppdelade lagstiftningen som skiljer på Svenska kyrkan och de andra trossamfunden, samt att Lag om Svenska kyrkan föreslås få ett starkare konstitutionellt skydd än Lag om trossamfund. I sin reservation ger han ett förslag på en samlad Lag om trossamfund med 18 paragrafer, av vilka åtta paragrafer bara gäller Svenska kyrkan.
I ett särskilt yttrande utvecklar Bertil Hansson sin syn på religionsfriheten och statens positiva neutralitet i relation till trossamfunden. Trots vissa invändningar anser han att Kyrkoberedningens förslag innebär ett stort och avgörande steg i rätt riktning.
Bengt Kindbom (c) skriver i sin reservation att Kyrkoberedningen borde gått vidare med reformer inom ramen för nuvarande system, utan att rubba de grundläggande förutsättningarna om självständighet för Svenska kyrkan i inre angelägenheter. Han motsätter sig även förändringar av den grundläggande lagstiftning om Svenska kyrkan, som han anser ger en demokratisk organisation och en fast grund för ekonomin.
Han delar tanken på att stärka Svenska kyrkans offentligrättsliga ställning, men vill reglera detta genom tillägg i regeringsformen och i en lag om Svenska kyrkan, som skulle vara mer omfattande än den Lag om Svenska kyrkan som Kyrkoberedningen föreslår.
Bengt Kindbom menar att remissutfallet efter ERK-utredningen inte ger anledning till reformer av det slag Kyrkoberedningen föreslår. Liksom Harriet Colliander (nyd) föreslår Bengt Kindbom att kyrkomötet i Svenska kyrkan inom ramen för nuvarande relationer till staten får utökad beslutanderätt. Han föreslår att beskattningsrätten behålls och avvisar förslaget om nya statsbidrag till Svenska kyrkans kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Kommunernas valnämnder ska även i fortsättningen ta hand om de kyrkliga valen. Bengt Kindboms reservation omfattar förslag till ändring i regeringsformen och ett eget förslag till lag om Svenska kyrkan.
Eva Zetterberg (v) anser liksom Bertil Hansson (fp) att det bara bör finnas en Lag om trossamfund och att alla trossamfund bör ges samma konstitutionella skydd. Dessutom är hon emot att ge trossamfund möjlighet att med automatik registrera vårdnadshavare till barn som tillhör samfundet.
I ett särskilt yttrande föreslår Eva Zetterberg kommunalt huvudmannaskap för begravningsväsendet. Hon anser att det skulle varit på sin plats att frågan om hela svenska folkets tillgång till och insyn i de dbehandlelar av Svenska kyrkans egendom som är en del av det gemensamma kulturarvet.
Inge Lundberg (s) tar i ett särskilt yttrande upp förslaget om dop som valbarhetskrav i Svenska kyrkan. Hon menar att en sådan ordning innebär att Svenska kyrkan kan gå miste om engagerade förtroendevalda.
Göran Åstrand (m) ger i sitt särskilda yttrande uttryck för sitt stöd för att Svenska kyrkan 1979 avvisade ett förslag om relationsändringar. Han menar samtidigt att kyrkomötets beslut 1992 om kyrkotillhörighetsfrågan var ett fall framåt. Göran Åstrand betonar vikten av breda lösningar och enighet. Han ger uttryck för en oro inför förslaget att ersätta skatt med avgift till Svenska kyrkan, men stöder ändå Kyrkoberedningens förslag.
Två av de sakkunniga, Per-Olov Ahrén och Sören Ekström, lämnar ett gemensamt särskilt yttrande. De konstaterar att Kyrkoberedningens förslag i många avseenden överensstämmer med det svar som Svenska kyrkans centralstyrelse, med biskopsmötets stöd, gav på ERK-utredningens betänkande. De betonar att ett genomförande av Kyrkoberedningens förslag kräver direkta överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan. Ahrén och Ekström påminner om centralstyrelsens tidigare förslag att begravningskostnaderna för dem som tillhör Svenska kyrkan ska ingå i kyrkoavgiften. De betonar att Kyrkoberedningens förslag underlättar en fortsatt positiv utveckling på det ekumeniska området.
Sven Arnström, sakkunnig, redovisar i sitt särskilda yttrande att han inte delar förslaget att göra hela Svenska kyrkan till en juridisk person, för att det kommer att göra församlingarnas självbestämmande illusoriskt. Han anser att kyrkoavgift inte ur någon synpunkt är bättre än församlingsskatt och delar inte heller förslaget om en statlig begravningsavgift. Sven Arnström beklagar att Kyrkoberedningen inte utvecklat något förslag som ligger i linje med vad majoriteten av församlingarna remissvarade på ERK-utredningen. Han menar att en grundlagsreglering av Svenska kyrkan som trossamfund gör att Svenska kyrkan kommer att betraktas som en del av staten. Sven Arnström tror att Kyrkoberedningens förslag innebär en förändring av Svenska kyrkans identitet, med negativa konsekvenser för medlemstal och verksamhet. Han stöder däremot förslaget att andra trossamfund får en lagstiftning som underlättar deras identifiering som trossamfund.
Walter Persson, sakkunnig, utgår i sitt särskilda yttrande från Kyrkoberedningens egna ord om statens neutralitet i relation till trossamfunden. Han är positiv till att Svenska kyrkan i största utsträckning får en i förhållande till staten fri ställning och att det så kallade automatiska medlemsskapet i Svenska kyrkan upphör, liksom att en särskild juridisk peson för trossamfund inrättas. Men i andra delar anser Walter Persson att Kyrkoberedningen borde gått längre. En rad särbestämmelser och garantier för Svenska kyrkan innebär att kravet på likvärdig behandling av trossamfunden inte tillgodoses, enligt honom. De historiska motivet eller att majoriteten av svenska folket tillhör Svenska kyrkan är inte tillräckligt för särbehandling. Han anser att frågor om tillhörighet eller medlemsskap, ämbeten, organisation och verksamhetsformer hör till trossamfunden interna angelägenheter som kyrkans egna organ ska besluta om, utan delegation från riksdagen eller statlig lagstiftning. Begravningsväsendet kan helt föras över till kommunerna, menar Walter Persson. Alla medborgare bör med viss regelbundenhet få information om sin kyrkotillhörighet, föreslår han.
Här svarar Carl Axel Petri på tolv frågor om betänkandet Staten och trossamfunden.
1. Varför föreslår Kyrkoberedningen att relationerna mellan staten och Svenska kyrkan ska förändras?
- Ser vi det från statens perspektiv så är det grundläggande skälet att det svenska samhället förändrats. Vi har inte längre ett religiöst och kulturellt enhetligt samhälle. Det är också så att Svenska kyrkans roll förändrats påtagligt.
Samtidigt präglas dagens samhälle av att människor friare väljer sin hållning till kyrka och religion. Den helt övervägande delen av befolkningen har valt att tillhöra Svenska kyrkan, men många tillhör andra kyrkor. Bland dagens svenskar finns också en allt större grupp som tillhör andra trossamfund än de kristna. Andra har valt att inte tillhöra någon kyrka eller religiös sammanslutning alls.
2. Vad menar Du med att Svenska kyrkans roll förändrats?
- Svenska kyrkan har i århundraden spelat - och spelar i dag - en utomordentligt be tydelsefull roll i det svenska samhället. Med sitt finmaskiga nät av församlingar och med sina kyrkobyggnader täcker Svenska kyrkan hela landet. Det här måste vi självfallet ta hänsyn till då vi diskuterar relationerna mellan staten och de svenska trossamfunden.
Men samtidigt har vi kunnat se hur mångfalden i fråga om ideologier, kultur och religion ökat under de senaste hundra åren. Och vi har också kunnat se att Svenska kyrkan själv fjärmat sig från forna tiders myndighetskyrka och allt starkare betonat sin identitet som trossamfund. Den senare utvecklingen har jag själv kunnat se bara under mina år som stat-kyrkautredare.
Varje tid fordrar sina relationer mellan staten och trossamfunden. Vårt förslag är ett försök att finna den form som bäst passar vår tid.
3. Men beredningen ger ändå Svenska kyrkan en viss särställning. Varför?
- Med utgångspunkt från en principiell likabehandling av trossamfunden i Sverige gör vi det möjligt för de olika trossamfunden att hitta sin relation till staten.
Vi menar att en viss särbehandling av Svenska kyrkan kan accepteras av historiska och praktiska skäl, liksom med hänsyn till att en så stor del av det svenska folket tillhör Svenska kyrkan.
4. Men kommer verkligen de andra trossamfund att acceptera förslagen om särbe handling av Svenska kyrkan?
-Jag är övertygad om att den möter förståelse bland andra trossamfund. Den särbehandlingen inkräktar inte på religionsfriheten.
Svenska kyrkan får allt framgent behålla sin identitet som öppen folkkyrka och Kyrkoberedningens föreslår vad som behövs för en tillräckligt politisk enighet i riksdagen och en bred uppslutning inom Svenska kyrkan.
5. Det finns en oro i Svenska kyrkan för att nya relationer till staten ska leda till att man inte kan behålla den lokala demokratiska organisation som byggts upp - inte minst på lokal nivå?
- Den demokratiska traditionen i Svenska kyrkan är ytterst stark och jag är fullkomligt övertygad om att Svenska kyrkan kommer att behålla sin demokratiska organisation på alla nivåer.
Vi lägger genom våra förslag en bra grund för det. Ja, jag skulle till och med vilja påstå att vi skapar garantier för denna demokratiska organisation. I en ny lag om Svenska kyrkan kommer det att slås fast, med all önskvärd tydlighet, att Svenska kyrkan genom sina församlingar upprätthåller en på demokratisk grund uppbyggd och rikstäckande organisation. Av vårt lagförslag framgår också att vi tryggar församlingarnas lokala självstyrelse.
6. Och hur blir det med offentlighetsprincipen för Svenska kyrkan?
- Den blir kvar även i framtiden. Genom en ändring i tryckfrihetsförordningen föreslår vi att offentlighetsprincipen också ska omfatta Svenska kyrkan. Att vi kan göra det beror bland annat på att Svenska kyrkan ju även i fortsättningen kommer att ha en viss offentligrättslig prägel.
7. Hur går det för Svenska kyrkan då beskattningsrätten försvinner?
- Det är sant att den beskattningsrätt som församlingar och kyrkliga samfälligheter har i dag försvinner. Men i stället föreslår vi att alla som tillhör Svenska kyrkan ska ha laglig skyldighet att betala den kyrkoavgift som församlingarna fattar beslut om. Vi föreslår också att skattemyndigheterna ska svara för uppbörden av kyrkoavgiften. Närmare en faktisk beskattningsrätt kan man nog inte komma.
Men till detta lägger vi också förslagen att Svenska kyrkan ska behålla den egendom som den i dag har, att staten ska bidra till finansieringen av den kyrkliga kulturminnesvården och att Svenska kyrkan dessutom - i likhet med övriga trossamfund - ska få bidrag till sin verksamhet. Det senare motiverar vi bl.a. med att riksdagen i lag beslutar att Svenska kyrkan även i framtiden ska bedriva en rikstäckande verksamhet.
Vi förutsätter också att man i det inomkyrkliga arbetet kommer att ägna åtskillig uppmärksamhet åt dessa frågor och att man bl.a. slår vakt om utjämningssystemet, till fromma för de ekonomiskt svagaste församlingarna.
På det här sättet menar vi att vi tryggar Svenska kyrkans ekonomi...
8. ...om det inte blir ett medlemsras för Svenska kyrkan då de nya relationerna genomförs?
- Det är vi övertygade om att det inte blir. Våra förslag innebär att kontinuiteten i Svenska kyrkans arbete tryggas. För kyrkfolket innebär de i och för sig viktiga principiella förändringarna inte någon stor omkastning.
Gamla tankar om att man i samband med deklarationen skulle sätta ett kryss i en särskild ruta för att stå kvar som medlem i Svenska kyrkan är sedan länge borta. De som tillhör Svenska kyrkan den 31 december 1999 gör det också automatiskt den 1 januari 2000 - och det är samma församling och samfund de tillhör! De får även i fortsättningen betala sin avgift till Svenska kyrkan över skattsedeln.
Jag tror i och för sig att kyrkfolket i allmänhet kommer att märka väldigt lite av att den av riksdagen beslutade lagen blir mindre och att det av kyrkomötet beslutade inomkyrkliga regelverket blir i motsvarande mån större.
De undersökningar som vi gjorde redan i ERK-utredningen vittnar också om mycket få av att dem som tillhör Svenska kyrkan överhuvud taget överväger att lämna den.
9. Vad betyder då kyrkoberedningens förslag för andra trossamfund än Svenska kyrkan?
- Jag ser framför allt tre fördelar för dem. För det första att de erkänns som trossamfund. De behöver inte uppträda som ideella föreningar eller stiftelser eller någon annan juridisk form som inte stämmer med deras identitet som just trossamfund. För det andra att den likställdhet mellan olika trossamfund - som är ett utomordentligt viktigt inslag i ett demokratiskt samhälle med religionsfriheten som en av sina bärande principer - kommer till uttryck så tydligt som vi nu föreslår. För det tredje att de, liksom Svenska kyrkan, om de så önskar får statens hjälp med uppbörden av kyrko- och medlemsavgifter.
10. På flera ställen i betänkandet talas det om behovet av fortsatt utredningsarbete. Finns det inte en risk för att kyrkoberedningens förslag visar sig svårgenomförbara när ytterligare utredningar gjorts?
- Nej. Stat-kyrkafrågan har som bekant utretts länge och vi har ett gott grepp om vad också de återstående frågorna egentligen handlar om. Men det behövs tekniska lösningar på ett antal problem. Dessutom behöver en del frågor om det praktiska genomförandet av reformerna klaras ut. Det här arbetet är förvisso viktigt, men kommer inte att påverka möjligheterna att genomföra Kyrkoberedningens förslag.
11. Men är det ändå inte besvärande att Kyrkoberedningen inte kan lägga fram ett färdigt förslag om begravningsverksamheten, som ju av många församlingar tillmäts så stor vikt?
- På den tid som stått till förfogande för oss har det inte varit möjligt att genomföra hur detaljerade studier som helst, det är sant.
Men på den viktigaste punkten lägger vi fram ett entydigt förslag: Det ska inte bli någon ändring vad gäller huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Det betyder att Svenska kyrkan även framgent till en helt dominerande del bär detta ansvar.
Det vi föreslår en fortsatt utredning om finansieringsformerna, där vi - byggt på den kunskap som finns i dag - förordar införandet av en statlig allmän begravningsavgift. Vi presenterar en första skiss till ett sådant system. Därmed kan vi, utöver beskedet om det oförändrade huvudmannaskapet, peka på att det finns i vart fall en finansieringsform som är både ekonomiskt trygg och principiellt rimlig. Samtidigt pekar vi på att man i det fortsatta utredningsarbetet också kan pröva förutsättningarna för ett finansieringssystem med en starkare lokal förankring.
12. Är det slut på stat-kyrkadebatten nu?
- Det hoppas jag verkligen inte. Nu ska remissinstanserna säga sitt och vi lär nog få se en intensiv diskussion i anslutning till det arbetet.
Däremot hoppas jag att det vi gjort och det remissinstanserna kommer att säga ska kunna ligga till grund för förslag till riksdagen så småningom. Jag har all förståelse för dem som vill ha en lösning av stat-kyrkafrågan som visar sig hållbar på mycket lång sikt. Det skulle ge arbetsro för alla inblandade, inte minst Svenska kyrkans församlingar.
Allmän begravningsavgift: (Se Begravning, finansiering.)
Avgift: En offentligrättslig avgift avser att täcka kostnaderna för en motprestation som man får av det allmänna, en vara eller en tjänst. Avgiften behöver dock inte stå i direkt relation till just den vara eller tjänst som den enskilde får för sin avgift. En viss utjämning kan ske mellan dem som betalar utan att karaktären av avgift går förlorad. I motsats till vad som gäller för skatt kan riksdagen delegera rätten att besluta om avgift. (Se även Begravningsavgift, Kyrkoavgift och Skatt.)
Begravning, clearing: Många pastorat och andra huvudmän för begravningsplatser deltar i dag i ett frivilligt clearingsystem, som innebär att en person som varit folkbokförd i ett pastorat kan begravas i ett annat utan särskild kostnad för dödsboet. Pastoraten utjämnar sinsemellan kostnaderna. Med en statlig begravningsavgift, som beredningen förordar, blir resultatet en automatisk clearing beträffande betydande delar av dödsbons kostnader. Andra finansieringsalternativ förutsätter ett fortsatt frivilligt eller obligatoriskt clearingsystem.
Begravning, finansiering: Kyrkoberedningen förordar att begravningsverksamheten ska finansieras via en allmän, statlig begravningsavgift. Avgiften ska vara proportionell, dvs. stå i relation till den enskildes beskattningsbara inkomst. De inkomna avgifterna fördelas sedan ut till begravningshuvudmännen i förhållande till omfattningen av begravningsverksamheten. Denna fråga behöver dock utredas vidare, varvid också möjligheterna till en finansiering med starkare lokal förankring ska prövas. Den s.k. dissenterskatten (se detta ord) avskaffas. (Se även Begravning, clearing.)
Begravning, huvudmannaskap: Kyrkoberedningen föreslår ett oförändrat huvudmannaskap för begravningsverksamheten. Det innebär att Svenska kyrkan även i fortsättningen genom sina församlingar eller genom sammanslutningar av församlingar har ansvaret för huvuddelen av de allmänna begravningsplatserna. Även i fortsättningen ska dock en kommun som så önskar (som redan i dag är fallet i Stockholm och delar av Tranås) efter beslut av regeringen kunna överta detta ansvar. Möjligheten att anordna enskilda begravningsplatser kvarstår oförändrad. (Se även Begravning, finansiering, Begravning, icke kristna trosbekännare samt Begravning, clearing.)
Begravning, icke kristna trosbekännare: Kyrkoberedningen ifrågasätter den nu gällande ordningen att stiftssamfälligheterna har ansvaret för att begravningsplatser finns för icke-kristna trosbekännare.
Begravningsavgift: (Se Begravning, finansiering.)
Beskattningsrätt: Församlingarnas och samfälligheternas nuvarande beskattningsrätt ersätts med en kyrkoavgift som ska betalas av alla som tillhör Svenska kyrkan. Staten ansvarar på Svenska kyrkans uppdrag för uppbörden av denna avgift. (Se även Kyrkoavgift.)
Biskop: Regler om kyrkans ämbete, t.ex. om biskop, beslutas av Svenska kyrkan själv. Av lagen om Svenska kyrkan framgår dock att ett stift är tjänstgöringsområdet för en biskop. Därmed bevaras redan genom denna lag Svenska kyrkans episkopala struktur.
Civildepartementet: Ansvarigt departement för kyrkofrågor. Svarar för remissbehandlingen av kyrkoberedningens betänkande och beredningen av kommande förslag från regeringen.
Clearing: (Se Begravning, clearing.)
Demokrati: Lagen om Svenska kyrkan lägger fast att Svenska kyrkan ska upprätthålla en på demokratisk grund uppbyggd verksamhet. Ramarna för den demokratiska organisationen anges i lagen. Ytterligare bestämmelser kommer att finnas i kyrkoordningen (Se även Kyrkoordning.)
Dissenterskatt: Den del av församlingsskatten som avser finansieringen av begravningsverksamheten och som betalas också av den som inte tillhör Svenska kyrkan. I och med övergången från församlingsskatt till kyrkoavgift för dem som tillhör Svenska kyrkan - liksom med hänsyn till förslaget om att begravningsverksamheten ska finansieras genom en särskild begravningsavgift - kan denna skatt helt avskaffas.
Domkapitel: Kyrkoberedningen föreslår att Svenska kyrkan själv reglera domkapitlets ansvar och uppgift i kyrkoordningen (Se även Kyrkoordning).
Egendom: Svenska kyrkan behåller den egendom som den nu disponerar.
Den egendom som vid övergången till nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan ägs av en församling eller en samfällighet ägs även fortsättningsvis av dessa. Den egendom som ägs av en förening eller en fri stiftelse blir också kvar hos sin nuvarande ägare.
För den så kallade specialreglerade kyrkliga egendomen (dvs. sådan egendom som inte är kyrkokommunal och som är underkastad speciella regler) föreslår kyrkoberedningen att den förs över till stiftelser med kyrklig förvaltning. Formerna för detta överförande måste utredas ytterligare.
Ekonomi, konsekvenser för andra trossamfund än Svenska kyrkan: Andra trossamfund än Svenska kyrkan behåller möjligheten till statsbidrag. De erbjuds samma möjlighet som Svenska kyrkan att få hjälp med uppbörden av kyrko- och medlemsavgifter.
Ekonomi, konsekvenser för den enskilde: Den som tillhör Svenska kyrkan får betala en lägre kyrkoavgift än den nuvarande församlingsskatten. Samtidigt höjs den statliga skatten något och begravningskostnaderna finansieras genom en avgift. För den som inte tillhör Svenska kyrkan ersätts nuvarande s.k. dissenterskatt med en avgift som ska finansiera begravningsverksamheten. Förändringarna för de enskilda medborgarna blir därför marginella.
Ekonomi, konsekvenser för staten: Staten kan finansiera de ersättningar som ska betalas till Svenska kyrkan genom ett ökat skatteuttag. Samtidigt avvecklas församlingsskatten och kyrkoavgiften kan antas bli lägre än denna skatt. De föreslagna förändringarna kan därför genomföras inom ramen för en oförändrad belastning på samhällsekonomin.
Ekonomi, konsekvenser för Svenska kyrkan: Beskattningsrätten för Svenska kyrkan upphör och ersätts av en lagstadgad skyldighet för dem som tillhör Svenska kyrkan att betala kyrkoavgift. Staten svarar på uppdrag av Svenska kyrkan för uppbörden av denna kyrkoavgift.
Genom att Svenska kyrkan får behålla den egendom som är knuten till kyrkan behåller man också avkastningen av denna egendom.
Statsbidrag ska utgå till såväl vården av kulturskyddade byggnader som den verksamhet som Svenska kyrkan bedriver. (Se även Kyrkoavgift.)
ERK-utredningen: Utredningen om ekonomi och rätt i kyrkan tillsattes 1988 och redovisade sina förslag i betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Det är ERK-utredningens förslag, tillsammans med remissyttrandena på den, som legat till grund för Kyrkoberedningens arbete. (Se även Tidigare utredningar.)
Evangelisk-luthersk: I lagen om Svenska kyrkan klargörs att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund.
Fortsatt utredningsarbete: Flera viktiga frågor återstår att klara ut innan beslut kan fattas. Utredningar måste genomföras av både staten och Svenska kyrkan. De statliga utredningarna kan handla om begravningsverksamhetens organisation och finansiering, statens ersättning till vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, formerna för den kyrkliga egendomens förvaltning och anställningsförhållandena för dem som arbetar inom Svenska kyrkan. De kyrkliga utredningarna behöver arbeta med bl.a. utformningen av ett inomkyrkligt regelverk (en kyrkoordning) som ska ersätta stora delar av den nuvarande lagstiftningen, ekonomiska frågor och de kyrkliga valen i framtiden. (Se även Tidsplan.)
Församling: Att det är församlingen som lokalt ansvarar för Svenska kyrkans verksamhet framgår av lagen om Svenska kyrkan. Där framgår också att församlingen, liksom en sammanslutning av församlingar, är ett eget rättssubjekt. Vidare framgår att det är församlingen eller sammanslutningen av församlingar som beslutar om kyrkoavgift. Den självständighet som församlingarna har i dag kommer alltså att ändras av reformen.
Av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att de församlingar och samfälligheter som finns vid utgången av 1999 består som församlingar och sammanslutningar av församlingar enligt den nya lagen till dess annat beslutas med stöd av lagen. (Se även Kommun.)
Församlingsskatt: (Se Beskattningsrätt och Kyrkoavgift.)
Icke-territoriella församlingar: Svenska kyrkan bygger på principen med territoriella församlingar (se även Territorialförsamling), men även icke-territoriella församlingar - bland vilka Hovförsamlingen finns - kan finnas.
Ikraftträdande: Förändringarna föreslås ske den 1 januari 2000. Nya regler för tillhörigheten i Svenska kyrkan kan dock komma att beslutas tidigare.
Indrivning: Avgiften till Svenska kyrkan kommer även fortsättningsvis att anges på skattsedeln. Resterande avgifter kommer att begäras in på samma sätt som resterande skatt. Om skulden kvarstår så länge att indrivning blir aktuell får dock församlingen möjlighet att ta ställning till om indrivning ska ske.
Justitiekanslern (JK): JK får en roll i tillsynen över Svenska kyrkans verksamhet bara i de delar som avser myndighetsutövning, t.ex. vigsel.
Justitieombudsmännen (JO): Liksom beträffande JK gäller att Svenska kyrkan står under JO:s kontroll endast i de delar som avser myndighetsutövning.
Kommun: Församlingars och samfälligheters kommunstatus avskaffas. Även fortsättningsvis kommer dock de olika delarna av Svenska kyrkan att rymmas inom den offentligrättsliga sfären. Församlingarna inom Svenska kyrkan blir offentligrättsligt reglerade rättssubjekt av en ny typ som varken är statlig eller kommunal.
Kulturminnesvård: Kyrkoberedningen föreslår att ersättning ska utgå från staten till Svenska kyrkan för att täcka delar av de kostnader som kyrkan har för vården av kyrkobyggnader. Staten och Svenska kyrkan får därigenom ett gemensamt ansvar i detta avseende. De särskilda underhållskostnader som belastar Svenska kyrkan på grund av att en så stor andel av bl.a. kyrkobyggnaderna är kulturskyddade beräknas av ERK-utredningen 1992 till 400 miljoner kronor (att jämföra med de totala underhållskostnaderna om 1 100 miljoner kronor). Kulturminneslagens bestämmelser om skydd för kyrkobyggnader föreslås stå kvar i huvudsak oförändrade. Ett fortsatt utredningsarbete föreslås i denna fråga.
Kyrkoavgift: Den nuvarande församlingsskatten ersätts av en kyrkoavgift. I likhet med församlingsskatten ska den vara proportionell. Den kommer att anges på skattsedeln och ska enligt lag betalas av alla som tillhör Svenska kyrkan. Uppbörden sker med hjälp av skattemyndigheterna. Eftersom kyrkoberedningen förutsätter att finansieringen av begravningsverksamheten ska ske i särskild ordning och dessutom föreslår att statsbidrag ska utgå till kulturminnesvårdande åtgärder och kyrklig verksamhet, så blir kyrkoavgiften lägre än nuvarande församlingsskatt. (Se även Avgift, Ekonomi, konsekvenser för Svenska kyrkan respektive Indrivning.)
Kyrkofonden: Kyrkofonden, genom vilken bl.a. den inomkyrkliga skatteutjämning och finansieringen av vissa gemensamma ändamål i övrigt sköts, förutsätts finnas kvar. Styrelse för kyrkofonden ska utses av kyrkomötet.
Kyrkolagen: Den nu gällande Kyrkolagen omfattar den helt övervägande delen av lagstiftningen för Svenska kyrkan. Lagen beslutades av riksdagen 1992 och ersatte då bl.a. 1686 års kyrkolag. Kyrkolagen ersätts av nya lagar och inomkyrkliga regler.
Kyrkomötet: De grundläggande bestämmelserna om kyrkomötet finns i lagen om Svenska kyrkan. Där framgår att kyrkomötet företräder Svenska kyrkan som helhet och att det väljs av dem som tillhör Svenska kyrkan. (Se även Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet.)
Vidare framgår att kyrkomötet enligt kyrkoberedningens förslag ska besluta om:
1) Svenska kyrkans tro och lära,
2) kyrkotillhörighet,
3) ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan,
4) val till kyrkomötet, samt
5) övriga kyrkliga frågor.
Kyrkomötet får överlåta till andra kyrkliga organ att besluta i frågor som avses i punkterna 2 och 3 samt punkt 5. Vad gäller punkterna 2 och 3 är tanken att de beslut som överlämnas till andra organ inte gäller större principfrågor, utan tillämpningen i enskilda ärenden.
Kyrkoordning: Kyrkoordningen är det inomkyrkliga regelverket. Dit kommer en stor del av den nuvarande kyrkolagens bestämmelser att föras då denna lag upphör. En skiss till kyrkoordning har arbetats fram av kyrkoordningskommittén, en inom Svenska kyrkan arbetande utredning. Skissen med kommentarer kommer att ställas till förfogande för dem som ska avge remissvar med anledning av Kyrkoberedningens betänkande.
Kyrkotillhörighet: Begreppet ersätter det tidigare använda medlemskap (i Svenska kyrkan).
Nuvarande regler om medlemskap, som finns i övergångsbestämmelser till regeringsformen, är oförenliga med regeringsformens bestämmelser om medborgerliga fri- och rättigheter.
De nya regler för tillhörighet i Svenska kyrkan som föreslagits efter det samförstånd som etablerades under kyrkomötet 1992 innebär att dop, meddelande från vårdnadshavaren eller anmälan förutsätts för att en person ska tillhöra Svenska kyrkan. För dem som tillhör Svenska kyrkan vid den tidpunkt då de nya bestämmelserna träder i kraft krävs inga särskilda åtgärder.
Kyrkoberedningen föreslår att det ska anförtros Svenska kyrkan själv, dvs. kyrkomötet, att besluta om reglerna för kyrkotillhörighet.
Kyrkoval: (Se Val.)
Lag om Svenska kyrkan: I lagen om Svenska kyrkan föreslår Kyrkoberedningen att Svenska kyrkan ska upprätthålla en på demokratisk grund uppbyggd rikstäckande verksamhet. Där framgår också bl.a. att Svenska kyrkans församlingar och stift ansvarar lokalt och regionalt för kyrkans verksamhet, liksom att kyrkomötet företräder Svenska kyrkan som helhet.
Genom bestämmelserna i lagen klargörs att Svenska kyrkan som helhet är ett eget rättssubjekt, men att också församlingar och sammanslutningar av församlingar är detta.
I lagen klargörs också att det är församlingarna och de sammanslutningar av församlingar som finns som beslutar om kyrkoavgift och att denna ska vara proportionell.
Lagen om Svenska kyrkan får ett särskilt skydd därigenom att ändringar förutsätter samma beslutsordning som vid ändring av riksdagsordningen.
(Se även Biskop, Evangelisk-luthersk, Kyrkomöte och Stift.)
Lag om trossamfund: Lagen definierar begreppet trossamfund (se detta ord) och slår fast att ingen är skyldig att tillhöra ett trossamfund. Lagens inledande paragrafer avser även Svenska kyrkan, övriga paragrafer bara andra trossamfund.
Genom lagens bestämmelser blir ett registrerat trossamfund ett eget rättssubjekt. För registrering ställer lagen vissa krav på storlek eller tillhörighet till ett internationellt verksamt trossamfund, organisatorisk stabilitet. Såväl ett helt trossamfund som delar av detta, t.ex. en församling, kan registreras.
I lagen finns också de regler som ger rätt till statlig uppbördshjälp.
Grundläggande bestämmelser om trossamfund åtnjuter samma konstitutionella skydd som lagen om Svenska kyrkan. Ändringar förutsätter alltså samma beslutsordning som riksdagsordningen.
Lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan: I lagen klargörs att den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till präst, diakon eller diakonissa har tystnadsplikt i fråga om de uppgifter som han eller hon har fått del av under bikt eller själavårdande samtal.
Medlemskap: (Se Kyrkotillhörighet.)
Offentlighetsprincipen: Denna princip tryggas även framgent i Svenska kyrkan (se Tryckfrihetsförordningen).
Offentligrättslig reglering: I och med de bestämmelser som finns i Regeringsformen och i Lag om Svenska kyrkan ges Svenska kyrkan en viss offentligrättslig prägel. Svenska kyrkan blir dock inte statlig eller kommunal utan ett eget rättssubjekt. Övriga trossamfund ingår inte i den offentligrättsliga sfären.
Ombudsmötet: (Se Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet).
Pensioner: Prästers och biskopars pensioner bekostas av kyrkofonden. Sedan några år tillbaka gör fonden årliga avsättningar för att täcka den skuld som hänför sig till framtida pensioner. Vid den tid då förändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan kan komma att genomföras beräknas de avsättningar som gjorts täcka hela skulden. Vad däremot gäller övriga anställda, som till helt övervägande del har kommunala pensioner, har däremot avsättningar gjorts i mycket begränsad omfattning. Beredningen framhåller att det är angeläget att avsättningar nu görs i utökad omfattning. Kyrkofonden kan också ställa ut garantier för sådana åtaganden.
Personal: Frågan om den kyrkliga personalens ställning efter det att de föreslagna reformerna genomförts ska utredas särskilt.
Regeringsformen: I dag finns regeringsformens bestämmelser om Svenska kyrkan i särskilda övergångsbestämmelser, som dock har samma konstitutionella ställning som regeringsformens huvudbestämmelser. Skälet till denna placering är att stat-kyrkafrågan utreddes då beslut togs om den nu gällande regeringsformen. Man ville då inte föra in bestämmelser om Svenska kyrkan i huvudbestämmelserna. Kyrkoberedningen föreslår att bestämmelserna om Svenska kyrkan ska föras in i huvudbestämmelserna, eftersom det nu handlar om att lägga fast relationerna mellan stat och kyrka för lång tid framåt. Övergångsbestämmelserna avskaffas.
Kungens och tronföljares förpliktelse att bekänna den evangelisk-lutherska läran avskaffas enligt Kyrkoberedningens förslag.
Lagen om Svenska kyrkan och grundläggande föreskrifter om trossamfund ges i regeringsformen ett särskilt konstitutionellt skydd, därigenom att beslut beträffande dem ska fattas i samma ordning som gäller riksdagsordningen (Se även Riksdagsordningen).
Möjligheten att till trossamfund överlämna förvaltningsuppgifter klargörs. Det klargörs också att Svenska kyrkan, om än i viss utsträckning offentligrättsligt reglerad, varken är statlig eller kommunal utan ett helt nyskapat rättssubjekt.
Det anges att de grundläggande bestämmelserna om Svenska kyrkan och kyrkomötet beslutas av riksdagen som inte kan delegera sin beslutanderätt till andra organ. I övrigt kan riksdagen lämna över till Svenska kyrkan att besluta om sina angelägenheter, bl.a. genom normgivning som avses binda församlingarna. Det finns t.ex. behov av att kyrkomötet ska kunna ge bindande föreskrifter om tro och lära, kyrkotillhörigheten och församlingarnas bidrag till den kyrkliga ekonomin.
Kyrkomötets möjligheter att överlämna beslutsrätten i vissa frågor till andra organ klargörs också.
Ändringar i regeringsformen kan bara genomföras genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande val.
Religionsfrihet: Med religionsfrihet menar Kyrkoberedningen såväl frihet för den enskilde att utöva sin religion i enlighet med sin egen tro och utifrån det egna trossamfundets syn på sig självt som en frihet för den enskilde att inte tvingas delta i någon religiös verksamhet.
Religionsfrihetslagen: I religionsfrihetslagen finns i dag föreskrifter om medlemskap i Svenska kyrkan. Där finns också bestämmelser som rör samtliga trossamfund. Dessa bestämmelser flyttas till nya lagar.
Reservationer: Reservationer till kyrkoberedningens betänkande har avgivits av Harriet Colliander (nyd), Bertil Hansson (fp), Bengt Kindbom (c) och Eva Zetterberg (v).
Riksdagsordningen: I betänkandet talar man om att Lagen om Svenska kyrkan, liksom grundläggande bestämmelser som rör övriga trossamfund, ska få ett särskilt konstitutionellt skydd. Beslut om ändringar i dessa avseenden ska fattas i samma ordning som vid beslut om riksdagsordningen. Det betyder att antingen måste två beslut fattas, med ett mellanliggande val, eller så måste beslutet fattas med kvalificerad majoritet. Det senare innebär att beslutet måste omfattas av minst tre fjärdedelar av de röstande och minst hälften av riksdagens ledamöter.
Rikstäckning: Lagen om Svenska kyrkan anger att Svenska kyrkan genom sina församlingar ska upprätthålla en rikstäckande verksamhet.
Rättssubjekt: Att utgöra ett eget rättssubjekt (som är detsamma som en egen juridisk person) innebär möjligheten att i eget namn kunna ingå avtal och självständigt äga egendom. Exempel på rättssubjekt som finns i dag är aktiebolag, ideella föreningar och stiftelser. Också staten och kommunerna är egna rättssubjekt.
Samfällighet: De kyrkliga samfälligheter som finns vid utgången av 1999 ska bestå till dess annat beslutas med stöd av lagen. För framtiden används dock en annan term, nämligen sammanslutning av församlingar. En sådan kan liksom församlingen besluta om kyrkoavgift.
Sammanslutning av församlingar: Avser det som i dag kallas kyrklig samfällighet.
Sekretess: Särskilda sekretessregler införs beträffande skattmyndigheternas hantering av uppgifter i samband med uppbörden av kyrkoavgift.
Skatt: En skatt är i konstitutionell mening en inbetalning från den enskilde för att täcka kostnaderna för gemensamma allmänna ändamål. I motsats till vad som gäller för en avgift kan riksdagen inte delegera rätten att besluta om skatt. (Se Avgift och Beskattningsrätt.)
Statsbidrag: Statsbidrag ska utgå till Svenska kyrkan för det kulturminnesvårdande arbetet, liksom i likhet med andra trossamfund till den verksamhet som bedrivs.
Statschefen: (Se Kungen.)
Statsråd: Bestämmelsen att det statsråd som är föredragande i kyrkofrågor ska tillhöra Svenska kyrkan avskaffas.
Stift: Av lagen om Svenska kyrkan framgår att ett stift är tjänstgöringsområdet för en biskop och att stiftet omfattar församlingarna inom stiftets område.
Stiftssamfällighet: Kyrkoberedningen föreslår allmänna bestämmelser om sammanslutningar av församlingar. Dessa ska även omfatta församlingarnas ekonomiska sammanslutningar stiftsvis och ersätta särskild lagtext om stiftssamfällighet.
Svenska kyrkan: Svenska kyrkan blir ett eget rättssubjekt (se även Rättssubjekt) som ytterst företräds av kyrkomötet. Detta rättssubjekt omfattar hela Svenska kyrkan i dess nuvarande offentligrättsliga form, dvs. kyrkomötet och dess myndigheter, domkapitlen samt församlingarna, pastoratssamfälligheterna och övriga kyrkliga samfälligheter. Det hindrar inte att församlingarna och de sammanslutningar av församlingar som finns även fortsättningsvis utgör egna rättssubjekt. Medan dessa redan i dag är egna rättssubjekt så är övriga offentligrättsligt reglerade delar av Svenska kyrkan närmast delar av rättssubjektet staten. Kort uttryckt kan man säga att Svenska kyrkan ges en offentligrättslig reglering i ny form. Stiftelser och föreningar inom Svenska kyrkan utgör självfallet både nu och i framtiden egna rättssubjekt. Se även Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet.
Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet (SFRV): I SFRV finns den i dag icke lagreglerade rikskyrkliga verksamheten samlad (med undantag för den verksamhet som bedrivs av Svenska kyrkans mission, Svenska kyrkan i utlandet och Lutherhjälpen). Ledamöterna i kyrkomötet utgör ombudsmöte i SFRV och ledamöterna i Svenska kyrkans centralstyrelse utgör styrelse. I framtiden kan kyrkomötets, centralstyrelsens och SFRV:s verksamheter föras samman inom ramen för det nya rättsubjektet Svenska kyrkan.
Särskilda yttranden: Särskilda yttranden i anslutning till beredningens förslag har avgivits av Bertil Hansson (fp), Eva Zetterberg (v), Inger Lundberg (s), och Göran Åstrand (m). De sakkunniga Per-Olov Ahrén och Sören Ekström har också lämnat ett särskilt yttrande, liksom Sven Arnström och Walter Persson var för sig.
Territorialförsamling: Att Svenska kyrkan även fortsättningsvis grundas på territorialförsamlingsprincipen framgår av att det i lagen om Svenska kyrkan slås fast att en församling består av dem som tillhör Svenska kyrkan och som är bosatta inom ett visst geografiskt område. Även icke-territoriella församlingar kan finnas.
Trossamfund: Med trossamfund avses en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken ingår att anordna gudstjänst. Se vidare Lag om trossamfund.
Tryckfrihetsförordningen: Genom bestämmelser i denna lag tryggas offentlighetsprincipen i Svenska kyrkan, dess församlingar och sammanslutningar av församlingar.
Tystnadsplikt: Bestämmelser finns i en särskild lag om tystnadsplikt i Svenska kyrkan. Om frihet från att vittna inför domstol finns det särskilda bestämmelser i rättegångsbalken.
Uppbörd: Svenska kyrkan har enligt lag om trossamfund rätt till hjälp vid uppbörden av avgifter från dem som tillhör den (se även Kyrkoavgift). Även andra registrerade trossamfund har rätt till denna hjälp. Sekretessregler införs så att skattemyndigheten inte får offentliggöra enskilda personers samfundstillhörighet.
Utjämningssystem: Kyrkoberedningen förutsätter att ett inomkyrkligt utjämningssystem kommer att finnas kvar även framgent. Detta ska dock beslutas av kyrkomötet.
Val: Ansvaret för de kyrkliga valen kommer att ligga på Svenska kyrkan själv. Formerna för genomförande av dessa val är en av de frågor som behöver utredas vidare inom Svenska kyrkan.
Vigselrätt: Om vigselrätt finns för Svenska kyrkans del bestämmelser i äktenskapsbalken. För andra trossamfund finns bestämmelser i lagen om rätt att förrätta vigsel i andra trossamfund än Svenska kyrkan.
Äktenskapsbalken: Reglerar vigselrätten (se detta ord).
Överklagande: Det blir inte möjligt att överklaga beslut inom Svenska kyrkan till statliga myndigheter och domstolar finns inte. Däremot får Svenska kyrkan besluta om rätt att överklaga till ett kyrkligt organ. Detta kommer i så fall att framgå av kyrkoordningen.
Sakkunniga: Sakkunniga i kyrkoberedningen har varit biskopen Per-Olov Ahrén, förbundsdirektören Sven Arnström, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, generalsekreteraren Sören Ekström, Svenska kyrkans centralstyrelse, expeditionschefen Ingvar Paulsson, Civildepartementet, förre missionsföreståndaren Walter Persson, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (som ersatte den ursprungligen förordnade, generalsekreteraren Thord-Ove Thordson) och kanslirådet Keith Wijkander, Kulturdepartementet.
Sekreterare: Kyrkoberedningens sekreterare har varit hovrättsassessorn Lars Friedner.
Experter: Kyrkoberedningens experter har varit rådmannen Anders Forsbäck och rådmannen Eskil Hinn.
* 1994 remissbehandlas kyrkoberedningens betänkande.
* 1995 lägger regeringen fram en principskrivelse som behandlas av kyrkomötet och därefter kan riksdagen fatta ett principbeslut efter förslag från regeringen.
* 1996 och 1997 genomförs de ytterligare utredningar som behövs.
* 1998 fattar riksdagen beslut om de nödvändiga grundlagsändringarna. Det ena beslutet fattas före riksdagsvalet och det andra efter. Under året yttrar sig kyrkomötet över förslag till ny lagstiftning i övrigt från regeringen och riksdagen fattar beslut.
* 1999 fattar kyrkomötet beslut om nytt inomkyrkligt regelsystem.
* 2000, den 1 januari, träder reformen i kraft.
Den här tidsplanen förutsätter att riksdagens mandatperioder ändras till att bli fyraåriga och att det första valet efter 1984 års val alltså hålls 1998.
Tidigare utredningar
Arbetet med förhållandet mellan staten och trossamfunden har nu pågått i det närmaste oav
brutet från 1956 och fram till i dag. Så här ser de olika statliga utredningsfaserna ut:
* Efter att riksdagen år 1956 beslutat om en utredning tillsatte regeringen två år senare 1958 års utredning kyrka-stat. Denna utredning var en expertutredning, utan parlamentariskt deltagande. Slutbetänkandet (SOU 1968:11) Svenska kyrkan och staten kom 1968.
* Samtidigt med remissbehandlingen av betänkandet från 1958 års utredning kyrka-stat tillsatte regeringen 1968 en parlamentarisk beredning, 1968 års beredning om stat och kyrka. Dess slutbetänkande (SOU 1972:36) Samhälle och trossamfund lades fram 1972. 1973 meddelade regeringen att den inte skulle lägga fram något förslag med anledning av beredningens förslag.
* Några år därefter inleddes inom Svenska kyrkan ett arbete som ledde fram till överläggningar mellan en kyrklig arbetsgrupp och en statlig. De båda arbetsgrupperna lade fram förslag till reformer i betänkandet (SOU 1978:1) Stat-kyrka - ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Betänkandet remissbehandlades. Till 1979 års kyrkomöte lade regeringen fram sina förslag till ändrade relationer, men förslagen avvisades av kyrkomötet.
* Därefter har en rad ekonomiska, organisatoriska och rättsliga reformer genomförts efter ett omfattande utredningsarbete. Kyrkomötet har ombildats, Svenska kyrkans centralstyrelse har tillkommit, församlings-, pastorats- och stiftsorganisationen har förändrats och en ny kyrkolag har beslutats.
* Efter beslut i kyrkomötet 1988 tillsatte regeringen en expertutredning om Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden, Utredningen om ekonomi och rätt i kyrkan - ERK-utredningen. Förslagen från denna utredning lades 1992 fram i betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Det är detta betänkande och remissyttrandena över den som legat till grund för kyrkoberedningens arbete.