Till utskottet har hänvisats motion 1995:29 av Pekka Heikkinen om biskoparnas homosexteologi, i vilken hemställs
att kyrkomötet tar avstånd från biskoparnas teologi i dokumentet "Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap".
Läronämndens yttrande (Ln 1995:18) bifogas detta betänkande som bilaga 1.
Då biskoparna i december 1994 utgav sin förbön för dem som ingått partnerskap, redovisade de samtidigt dokumentet "Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap".
Motionären menar att biskoparna här kommer till slutsatsen att kyrkan nödgas ändra sin syn på homosexualitet.
Motionären frågar sig hur biskoparna kommer förbi det han menar vara Bibelns klara fördömande av homosexuella handlingar. Han avvisar de argument som han finner framförda i dokumentet, nämligen att samhället nu är långt öppnare och mer förstående mot homosexuella än på Bibelns tid, liksom att kyrkan nu har kunskaper i dessa frågor som saknades i biblisk tid. Biskoparnas slutsats blir. säger han, att kristna synsätt i många frågor, måste kunna ändras under århundradenas lopp, utan att detta innebär att Bibelns ställning försvagas.
Här menar emellertid motionären att biskoparna har såväl Bibeln som den klassiska evangelisk-lutherska bibeltolkningen emot sig. Enligt denna skall nämligen kyrkans ställningstagande "grundas på Skriften och den allena".
Avslutningsvis hävdar motionären att kyrkan inte får acceptera att dess biskopar och präster överger Bibeln och kyrkans bekännelse. Biskopar och präster måste hålla sig till tron att Bibeln alltigenom är Guds ord och den enda normen för kristen tro och kristet liv.
BAKGRUND
Kyrkans syn på homosexualiteten har behandlats ur olika aspekter vid bl.a. kyrkomötena 1985, 1988, 1989 och 1994. Frågan har bearbetats i flera samtals- och arbetsgrupper. Sålunda publicerades 1988 boken En fråga om kärlek. Homosexuella i kyrkan. År 1994 kom en rapport Kyrkan och homosexualiteten utarbetad av en av Centralstyrelsen 1988 tillsatt arbetsgrupp.
Tidigare kyrkomöten
Vid kyrkomötet 1988 motionerade Olle Wingborg (Kmot 1988:1) där han bl.a. önskade att kyrkomötet skulle uttala att "homosexuellas kärlek bör accepteras lika helhjärtat som de heterosexuellas.." I sin behandling av motionen (KB 1988:4) citerade särskilda beredningsutskottet ett uttalande från läronämnden, gjort vid 1985 års kyrkomöte.
...oavsett hur man ställer sig till homosexualitet som sådan, det måste hållas för oomtvistligt att från kristen synpunkt en attityd eller ett handlande som inkräktar på en medmänniskas integritet eller på annat sätt skadar henne inte kan accepteras. Detta gäller också hela det sexuella området...
Utskottet konstaterade att kunskapen om homosexuella och deras situation är svag hos många enskilda och i många församlingar. Ett utvidgat studium behövs därför.
Inom utskottet fanns olika meningar företrädda och utskottet lyckades därför inte uppnå enighet om motionens yrkande om uttalande om synen på homosexuell kärlek.
I ett yttrande (Ln 1988:14) hade läronämnden sagt att det här rörde sig om stora och svåra bibelteologiska och etiska frågor, som det vore mycket angeläget att ta upp till fördjupad teologisk bearbetning.
Utskottet instämde i detta och hemställde att kyrkomötet skulle uppdra åt Centralstyrelsen
att tillsätta en allsidigt sammansatt utredning angående kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten och dess konsekvens i kyrkans själavård, förkunnelse och undervisning.
Syftet med arbetet skulle vara att utarbeta underlag till ett officiellt ställningstagande från kyrkans sida. Kyrkomötet beslutade i enlighet med hemställan.
Det var också i enlighet med detta beslut som Centralstyrelsen vid sammanträde i december 1988 tillsatte en arbetsgrupp om kyrkans hållning till sexualiteten. Denna arbetsgrupp presenterade år 1994 den ovan nämnda rapporten Kyrkan och homosex ualiteten. (SKU 1994:8).
Vid 1994 års kyrkomöte motionerade Gunnar Prytz om partnerskapslagen och Svenska kyrkan (KMot 1994:15), där han hemställde att kyrkomötet hos Centralstyrelsen skulle begära att Svenska kyrkan skall ha en beredskap att hantera de frågor som aktualiseras genom lagen om registrerat partnerskap för homosexuella.
Motionen hänvisades till församlingsutskottet som behandlade den i ett betänkande (KF 1994:2). Utskottet inhämtade också yttrande från gudstjänstutskottet, som bl.a. framhöll att man inte ansåg det finnas behov av något av Svenska kyrkan antaget ritual att använda i samband med registrering av partnerskap. Men utskottet påpekade också att "Svenska kyrkan som folkkyrka har ett pastoralt ansvar i hela vårt folk".
I sitt betänkande förklarade församlingsutskottet att man delade gudstjänstutskottets uppfattning på båda dessa punkter. Vidare sade utskottet att, även om det inte finns skäl att genom en vigselliknande gudstjänstordning bekräfta ett registrerat partnerskap, det ändå "föreligger stora behov att se över frågan om vilka konsekvenser lagen om registrerat partnerskap får för Svenska kyrkan och hennes pastorala handlande".
Utskottet uttalade en förhoppning om att den rapport som arbetsgruppen Kyrkan och homosexualiteten förväntades överlämna hösten 1994 skulle tillföra värdefull kunskap, bl.a. för kyrkans själavård och pastorala handlande. Dessutom sade utskottet sig förutsätta att biskoparna skulle öka beredskapen att ge vägledning i det pastorala handlandet.
Utskottet hemställde
att kyrkomötet med anledning av motion KMot 1994:15 som sin mening ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Mot detta reserverade sig Marianne Upmark som ansåg att utskottet bort gå längre genom att begära att Centralstyrelsen skulle vidta åtgärder för att Svenska kyrkan skulle ha en beredskap att hantera de frågor som aktualieras genom lagen om registrerat partnerskap för homosexuella. Kyrkomötet biföll dock utskottets hemställan.
Centralstyrelsens vidare handläggning
Av Centralstyrelsens skrivelse till innevarande kyrkomöte (CsSkr 1995:3) med redogörelse för Centralstyrelsens verksamhet under första halvåret 1995 framgår (s.6f) att utredningen sänts ut till 2.500 mottagare, vilka uppmanades att inkomma med synpunkter. När tiden utgick den 1 april 1995 hade endast ett fåtal yttranden inkommit. Bland de svar som kommit in stöder en majoritet huvudlinjen. Centralstyrelsen konstaterar i sina överväganden att ämnet behöver ytterligare bearbetning i Svenska kyrkan och att initiativ kommer att tas under hösten 1995 för att inspirera till sådan bearbetning.
Centralstyrelsen hänvisar också till det samtalsunderlag, Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap som biskopsmötets sekretariat utformat och som finns infört i skrivelsen som bilaga 2. (s.31).
UTSKOTTET
Det dokument som föreliggande motion avser är ett samtalsunderlag, framtaget av biskopsmötets sekretariat. I sitt yttrande noterar läronämnden att det inte formellt har beslutats och godkänts av biskopsmötet och därför inte kan anses som ett definitivt lärouttalande. Utskottet instämmer i den bedömningen och menar, liksom läronämnden, att det, av det skälet, inte kan anses möjligt att tala om någon "biskoparnas teologi" i frågan om homosexualiteten. Därutöver menar utskottet att ett dokument som rubriceras som "samtalsmaterial" knappast kan anses företräda en enda teologisk ståndpunkt, framför allt inte i en fråga som är så komplicerad som den det nu gäller.
I detta sammanhang vill utskottet särskilt hänvisa till den ovan nämnda halvårsrapporten (CsSkr 1995:3), och det som där sägs om det påfallande låga antalet yttranden som inkommit då tiden för att inkomma med synpunkter på rapporten Kyrkan och homosexualiteten utgick. "Snarast torde förklaringen ligga i ämnets art. Ämnet är svårt. Mer tid för bearbetning och ställningstagande behövs."
Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att Centralstyrelsen förutskickar att man under andra halvåret av 1995 kommer att ta initiativ till en vidare bearbetning av frågorna kring kyrkan och homosexualiteten. Det är utskottets mening att det är nödvändigt att detta sker, så brett som möjligt i kyrkan, så att en diskussion i själva sakfrågan därigenom blir bättre förberedd än vad som nu är fallet. Det är utskottets övertygelse att det yttrande av läronämnden som bifogas detta betänkande också kommer att medverka till detta.
Rapporten har, som framgår av ovanstående bakgrundsredovisning, tillkommit som resultat av ett av kyrkomötet givet uppdrag. Utskottet förutsätter därför att Centralstyrelsen på lämpligt sätt kommer att överlämna rapporten till kyrkomötet. Det är utskottets övertygelse att det då bör ges tillfälle till en väl förberedd och ingående diskussion i denna viktiga fråga.
HEMSTÄLLAN
Som en följd av de här redovisade omständigheterna hemställer utskottet
att kyrkomötet avslår motion 1995:29
Sigtuna den 21 augusti 1995
Glenn Håkansson
Michael Kjörling
Närvarande:
Glenn Håkansson, ordf, Rune Entelius, Asta Karlsson, Ulla-Britt Emanuelsson, Ulla Fransson, Karl-Henrik Eriksson, Anders Åkerlund, Sven G Månsson, Ann-Marie Nylander, Elsa Spännar, Per-Göran Rosén, Birgitta Ågebrant, Bengt Linvall, Pekka Heikkinen, Einar Malmström
Biskop Biörn Fjärstedt har deltagit i utskottets överläggningar
Särskilt yttrande av Pekka Heikkinen
Utskottet föreslår kyrkomötet att avslå min motion "Om biskoparnas homosexteologi" (KMot 1995:29) med bl.a. den motiveringen, att hela frågan om kyrkans syn på homosexualiteten av Centralstyrelsen väntas bli överlämnad till kyrkomötet. Kyrkomötet får därmed mera tid till att ta ställning i en viktig fråga. Jag accepterar denna motivering till avslagsyrkandet och har därför inget annat yrkande än utskottets.
Däremot bestrider jag utskottets och också Läronämndens påstående att samtalsunderlaget "Kyrkans syn på äktenskap och homosexualitet" ej skulle innehålla biskoparnas homosexteologi. Låt vara att biskopsmötet inte formellt har beslutat och godkänt underlaget. Obestridligt är, att det utförligt diskuterats av biskoparna, innan det publicerats med biskopsmötets emblem. Att biskoparna står bakom grundtankarna i samtalsunderlaget bekräftas av Läronämndens yttrande med anledning av min motion (Ln 1995:18). Detta yttrande är i sak ett eko av samtalsunderlaget, och vem kan förneka, att biskoparna är ledamöter av Läronämnden! Dessutom måste biskoparnas beryktade förslag till förbön för homosexuella och deras pastorala råd till prästerna i anslutning till bönen ses i relation till samtalsdokumentet och Läronämndens yttrande. Biskoparna hade aldrig kunnat föreslå en sådan förbön och ge sådana pastorala råd om de inte hade haft klar teologisk motivering därtill. Motiveringen återfinnes således i samtalsunderlaget och nu i Läronämndens yttrande.
Samtalsunderlaget och Läronämndens yttrande i frågan kan inte ses helt slätt som oskyldigt material till grund för vidare diskussion. De stakar i stället ut en ond väg för framtiden, en väg bort från Guds ord i den heliga Skrift och därför en väg till det eviga fördärvet. Biskoparna tillåter det som Gud förbjuder i sitt ord. De ändrar inte på Bibelns ord, men drar andra slutsatser av det än kyrkan gjort i snart 2000 år. Förklaringen är att de övergivit den bibelsyn som är Bibelns egen. De har också övergett våra lutherska reformatorers bibelsyn. Nu gäller inte mer "Skriften allena" utan mycket annat läggs till grund för kyrkans etiska ställningstagande. Därmed har biskoparna nu hamnat i kvalificerad villolära.
Skall vår Svenska kyrka kunna vara en del av Kristi kyrka måste den reformeras som skedde med kyrkan här på 1500-talet, d.v.s. den behöver vända åter till Skriften. Det är den goda vägen, vägen till Gud och det eviga livet i hans härlighet.
Läronämndens yttrande Kyrkomötet
1995:18
med anledning av motion om biskoparnas homosexteologi
Ln 1995:18
__________________________________________________________________
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1995:29.
Motionen tar upp ett dokument, "Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap", vilket är ett i anslutning till ärkebiskopens remissyttrande över partnerskapslagen av biskopsmötets sekretariat sammanställt samtalsmaterial (7 sidor). Det bör därvid observeras för det första att materialet inte i formell mening har beslutats och godkänts av biskopsmötet, samt för det andra att det är att se som ett samtalsmaterial, inte som ett definitivt lärouttalande. Därmed är det formellt sett inte riktigt att kalla detta "biskoparnas homosexteologi".
Läronämnden konstaterar att kyrkomötets beslut att remittera motionen till gudstjänstutskottet innebär att behandlingen inte avser någon granskning av biskoparnas ämbetsutövning utan en behandling av de läromässiga aspekterna av de frågor motionen aktualiserar.
Efter dessa formella anmärkningar vill läronämnden för sin del anföra följande i den etiska fråga som motionen tar upp. Inställningen till homosexualiteten och homosexuellt samliv har länge diskuterats i Svenska kyrkan liksom i andra kyrkor och samfund världen över. Detta internationellt pågående samtal är långt ifrån avslutat. De frågor som berörs är både centralt teologiskt-etiska och personligen engagerande. De berör också i praktiken många människors liv och identitet och måste därför behandlas inte bara med klargörande analys utan också med inlevelsefull omsorg.
Det som läronämnden anför i det följande är några grunder i det som behöver utarbetas mer systematiskt och detaljerat. Läronämnden vill ange två utgångspunkter för resonemanget. Historiskt sett har kyrkan liksom samhället i övrigt bidragit till förtrycket av homosexuella. Kyrkan har dock ett budskap om att människor som marginaliseras särskilt skall uppmärksammas och ges upprättelse. Det borde råda enighet härom i vår kyrka, vilket bl. a. betyder att ansvaret för människor i underläge får komma till uttryck.
Vidare finns i kristen etik ett synsätt som gäller all mänsklig samlevnad i vilken sexuella relationer ingår, nämligen att dessa skall syfta till och uttrycka gemenskap, trohet, ansvar och unicitet; med det senare avses att en sexuell relation utesluter sexuell gemenskap med andra än partnern. Det finns också ett budskap om den ömsesidiga tjänsten, utgivandet för den andre och förlåtelsens evangelium. Detta är en ledstjärna för all mänsklig samlevnad. Även härom borde råda enighet i vår kyrka. I fortsättningen behandlas här endast den homosexuella samlevnad som bejakar detta synsätt.
Kunskapen om det som idag kallas homosexualiteten är större än under biblisk tid; bl. a. diskuteras frågan om den s. k. genuina homosexualiteten. Vidare finns i dag många människor som utan problem bejakar ett homosexuellt samliv i partnerskap, medan andra tar starkt avstånd. En stor grupp torde vara osäker. Dessa tre inställningar finns även i Svenska kyrkan.
När ställning tas till denna fråga är det ofrånkomligt att hänsyn tas till nutida erfarenheter, fakta och synsätt. En bibeltolkning som helt bortser från detta för att låta etiken grundas på enbart vissa enstaka bibelställen kan knappast accepteras som en genuint evangelisk-luthersk bibelsyn.
I motionen framhålls emellertid att bibeln har "klara fördömanden av homosexuella handlingar" och att "biskoparna" - dvs samtalsmaterialet - har ändrat på innebörden i Skriftens klara ord och utsagor. Det finns en omfattande diskussion om vilken homosexualitet bibelns utsagor gäller; bl. a. diskuteras om sådan kunskap som idag finns om s.k. genuin homosexualitet verkligen fanns under Nya testamentets tid. Klart är likväl att de textställen där det som idag kallas homosexualitet berörs - främst i de paulinska breven - tar avstånd från den homosexualitet de uttalar sig om. Samtalsmaterialet förnekar inte detta, tvärtom medges det, men avgörande är att materialet därefter inte ändrar på innebörden i dessa svårtolkade utsagor. Däremot bedöms de och används på ett annat sätt än i motionen, vilket har sin bakgrund i omfattande frågor om bibelsyn och bibeltolkning. Alla som använder bibeltexter bygger på någon form av tolkning av dessa. Det är viktigt att förutsättningarna för tolkningen redovisas och klargörs.
Om svåra tolkningsfrågor sammanfattas måste bibeln, som Luther framhöll, läsas med Kristus som dess kärna och stjärna. Allt i texterna skall bedömas utifrån detta centrum. Det blir därigenom inte självklart att alla enskilda etiska förmaningar, råd och anvisningar i alla bibelns texter är omedelbart och i lika mån normerande i en kristen kyrka; det vore biblicism. Hur olika texter bedöms i detta sammanhang har alltid varit föremål för samtal och ibland oenighet inom kyrkorna. Bibliska utsagor om dödsstraffet har länge använts som argument för nutida dödsstraff, utsagor om slaveriet användes länge som argument för slaveri, utsagor om kvinnans underordning och mannens härskande över henne har länge använts som normerande på ett sätt som inte befordrar jämställdhet och ömsesidighet.
Motionen tar också upp frågan vad läran om den naturliga lagen innebär. Härom råder kontinuerlig diskussion inom moralteologin, inte minst i romersk-katolska och lutherska kyrkor. En innebörd har dock stark ställning i båda dessa traditioner, nämligen att människan genom att vara skapad och i princip oberoende av biblisk undervisning genom förnuft och erfarenhet kan komma fram till vad som är moraliskt rätt och orätt. Denna insikt får sedan på olika sätt balanseras mot och kompletteras med bibeltexternas utsagor. Samtidigt är det helt klart att i en evangelisk-luthersk kyrka skall det bibliska centrum alltid få vara normerande, även i etiskt avseende. Till detta centrum hör Jesu etiska undervisning och förebild, som utlägger och konkretiserar vad kärleksbudet innebär.
En annan innebörd i läran om den naturliga lagen är att det i människan och den övriga skapelsen finns nedlagda mönster för människans rätta handlande. Så har homosexualiteten ansetts vara "emot naturen" på motsvarande sätt som kvinnans underordning under mannen eller slaveriet ansetts vara "enligt naturen". Det råder emellertid delade meningar om sådana mönster är oföränderligt normerande eller inte. Även kristna människor kan bejaka att uppfattningarna om vad som är moraliskt rätt och orätt och enligt naturen i vissa fall kan ändras, särskilt när det gäller frågor av den exemplifierade typen. Detta kan dock inte bejakas, när det gäller fundamentala normer och värden, som t. ex. människovärdet och budet att inte döda en människa.
Mot bakgrund av det som kort exemplifierats - och annat som här inte kan behandlas - blir slutsatsen följande. Den angivna gemensamma grunden måste få gälla i vår kyrka. På denna gemensamma grund finns utrymme för olika uppfattningar och t. ex. olika sätt att fästa vikt vid personliga uppfattningar om homosexualiteten som sådan, om de paulinska utsagornas innebörd och normerande betydelse och om hänsynen till den homosexuelles livssituation. Något olika uppfattningar kan därför få råda i denna liksom i andra etiska frågor.
Läronämnden menar att Svenska kyrkan som kyrka inte bör uttala att homosexuellt partnerskap, som det beskrivits ovan, generellt sett är moraliskt orätt. Tvärtom finns utrymme för ställningstagande som bejakar sådant partnerskap. Det dokument motionen tar upp ger uttryck för denna uppfattning.
Detta svarar också mot det faktiska läget inte bara i Svenska kyrkan utan i många andra kyrkor. Det finns som framhållits såväl osäkerhet som klara och olika åsikter bland kristna människor. Studiet måste fortsätta i vår kyrka; särskilt behöver vi ta del av det internationella studiet i denna fråga. Även samtalet måste fortsätta så att de ställningstaganden som den enskilde och kyrkan får göra sker på ett övervägt sätt efter både klargörande analys och inlevelse i deras situation vilka frågan berör. Det finns i vår kyrka utrymme för den enskildes samvetsgrundade ställningstagande och ansvar inför Gud. Det är härvid viktigt med ömsesidig respekt.
I en kyrka är den yttersta frågan inte vem som tycks få rätt eller vem som vinner debatten utan om kärleken har tagit sin plats i varje enskilds hjärta. Därför kan i denna fråga följas det gamla teologiska rådet: i det nödvändiga enighet, i det som låter sig diskuteras frihet, i allt kärlek.
Mot bakgrund härav finner läronämnden inga läromässiga hinder mot att det berörda dokumentet, kompletterat med annat och mer utförligt material, får fungera som det är avsett, nämligen som ett samtalsmaterial.
Sigtuna den 17 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Klas Hansson
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop KG Hammar, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Anita Franzén, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.