Samtidigt som biskoparna i december 1994 utgav sin förbön för dem som ingått partnerskap samt pastorala råd kring denna förböns användning, publicerade de även ett dokument betitlat "Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap". Summan av dokumentet är, att kyrkan nu nödgas ändra sin syn på homosexualitet. Om denna nämligen är genuin och syftar till att uttrycka gemenskap, trohet och unicitet, kan kyrkan inte annat än acceptera den, ej heller kan den ifrågasätta värdet i sådana homosexuellas kristna tro.
Hur kommer biskoparna förbi Bibelns klara fördömanden av homosexuella handlingar? De kan inte förneka, att Bibeln saknar positiva uttalanden om sådana handlingar utan i stället fördömer dem. Samtidigt menar de, att Bibeln inte får tolkas "biblicistiskt". Kyrkan grundar sin syn på etiska frågor inte endast på Skriften utan också på traditionen, den långa tolkningsgemenskapen och gudsuppenbarelsen i skapelsen. Biskoparna lägger vikt vid, att samhället nu är långt öppnare och mer förstående mot de homosexuella än i biblisk tid, och att kyrkan nu har kunskaper om homosexfrågor som saknades i biblisk tid. Även samvetets röst ger biskoparna anledning att vika från Bibelns tydliga ord, liksom den iakttagelsen att vad man i biblisk tid upplevde som naturlig skapelseordning inte behöver upplevas på samma sätt i dag.
Biskoparnas slutsats blir, att "kristna synsätt rent faktiskt kan och bör och även måste kunna ändras under århundradens lopp i många frågor i trohet mot den heliga Skrift. Detta betyder inte i sin tur att Bibelns ställning försvagas, tvärtom... Det bör finnas en lära om vad som är ouppgivligt och centralt etiskt normerande i det bibliska materialet och vad som därmed inte kan ändras under kyrkans historia, om kyrkan skall fortsätta att vara bibeltrogen. Till det ouppgivliga hör t.ex. att det dubbla kärleksbudet, sådant det utlagts genom Jesu undervisning och förebild, i alla tider är centralt i kristen etik... Till slut blir det den enskildes mot Bibeln, samvetet och kyrkans lära väl prövade ställningstagande som måste avgöra". -- Således ser sig biskoparna fria till att ändra kyrkans urgamla inställning till homosexuella handlingar och menar sig samtidigt vara trogna mot Skriften. Ja, de berömmer sig även av att vara goda lutheraner.
Emellertid har biskoparna såväl Bibeln som den klassiska evangelisk-<jylutherska bibeltolkningen emot sig. Enligt dem båda skall nämligen kyrkans ställningstagande till kristen tro och kristet liv grundas på Skriften och den allena. Visst finns det sådant i Bibeln som man inte mer behöver rätta sig efter i yttre mening, men vad detta är anger Skriften själv. Den har en lära om detta, och den läran skall kyrkan hålla sig till och inte konstruera någon ny lära, som passar den innevarande tiden. Biskoparna försöker jämka ihop sin bibeltolkning med "klassiskt lutherskt krav på autentisk bibeltolkning", men det låter sig inte göra. Varje människa som genom studier av Martin Luthers skrifter lärt känna denne vet, att han aldrig skulle, såsom nu biskoparna i homosexfrågan, ha gjort svart till vitt och således ändrat på innebörden i Skriftens klara ord och utsagor. Biskoparna försvarar sig med att betona vissa centrala kristna läror. Även de lutherska teologerna på 1500-talet kunde betona vissa huvudsaker, men de tog sig därav aldrig anledning eller rätt att ändra på innebörden av Skriftens läror om andra saker. Även biskoparnas sätt att handskas med skapelsefrågor är förvänd. Visst talade de lutherska teologerna om den s.k. naturliga lagen, som genom skapelsen är nedlagd i människornas hjärtan. Men aldrig framställs den naturliga lagen som något som ändras under tidernas lopp. Den är i stället lika oföränderlig som Guds tio bud, vilka den också i stort sammanfaller med. Våra biskopar har emellertid blivit ändrare av Guds tydliga ords lära och innebörd, och därmed har de övergett både Bibelns och de lutherska reformatorernas bibeltolkning.
Detta är något mycket allvarligt. Kyrkan får inte acceptera, att dess biskopar och präster överger Bibeln och vår kyrkas bekännelse. Vi måste ha biskopar och präster som tror, att Bibeln är alltigenom Guds ord och den enda normen för kristen tro och kristet liv.
Med hänvisning till ovanstående yrkar jag
att kyrkomötet tar avstånd från biskoparnas teologi i dokumentet "Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap".
Pekka Heikkinen