Svenska kyrkans centralstyrelse överlämnar denna skrivelse till kyrkomötet.
Sigtuna den 17 maj 1995
Gunnar Weman
Gunnar Edqvist
I skrivelsen redovisas också resulatet av en begränsad utvärdering av 1994 års kyrko fullmäktigeval.
Inför 1997 års val föreslås i huvudsak följande åtgärder:
* Kyrkomötet begär hos regeringen att kyrkofullmäktigevalet äger rum tredje söndagen i september och att valperioden blir fyra år.
* Kyrkomötet begär vidare hos regeringen att bl.a. frågan om mandatbidrag tas upp i ett pågående utredningsarbete om partiers och förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting.
* En arbetsgrupp som tillsätts av Centralstyrelsen får i uppdrag att bl.a. pröva möjligheterna att underlätta poströstning samt vilka särskilda informationsinsatser som bör göras inför valet 1997.
Följande frågor bör också snarast utredas:
* En kyrkans valdag med direkta val till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.
* Ett förstärkt personvalsinslag i de kyrkliga valen .
* Möjligheterna att införa utjämningsmandat
Frågan om ett direkt kyrkligt ansvar för valadministrationen får behandlas utifrån resultatet av de pågående kyrka-statdiskussionerna.
3 Valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalen
4.2 Åtgärder inför nästa kyrkofullmäktigeval
4.3 Åtgärder som kräver ytterligare utredning
Utdrag ur Centralstyrelsens protokoll
Bilaga 2 Församlingsvalet i Finland 1994
Bilaga 3 Utdrag ur rapporten Kyrkofullmäktigevalet 1994
att i en skrivelse till regeringen
dels föreslå att sådana lagändringar att kyrkofullmäktigevalen från och med 1997 års val äger rum tredje söndagen i september och mandatperioden för kyrkofullmäktige och andra berörda kyrkliga organ blir fyra år,
dels begära att den kommitté som utreder vissa frågor om partiernas och de förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting även skall uppmärksamma förhållandena på det kyrkokommunala området och därvid särskilt pröva frågan om införande av mandatbidrag.
att godkänna vad Centralstyrelsen i övrigt anfört om det fortsatta arbetet med de kyrkliga valen.
Till särskild utredare utsåg Centralstyrelsen professor Göran Gustafsson. Till utredningen knöts en referensgrupp med en ledamot från vardera av kyrkomötets nomineringsgrupper: direktör Urban Gibson, Sollentuna, ingenjör Bengt Gustafsson, Holm, kanslichef Gunvor Hagelberg, Göteborg, överförmyndare Birger Hassel, Göteborg och riksdagsman Göran Åstrand, Stockholm. Sekreterare har varit studerande Torbjörn Gustafsson, Lund.
Utredningen överlämnade i maj 1994 till Centralstyrelsen betänkandet Kyrkofullmäktigevalen - Problem och möjligheter (Svenska kyrkans utredningar 1994:4). I betänkandet redovisas behandlingen av de kyrkliga valen i vissa offentliga utredningar som gällt den kyrkliga organisation. Därtill görs en genomgång av några offentliga utredningar om valfrågor med implikationer även för de kyrkliga valen. Vidare redovisas kyrkomötets behandling av de kyrkliga valfrågorna under 1980- och 90-talen. En tidigare studie av kyrkofullmäktigevalen och kyrkofullmäktigeledamöterna tas också upp. En genomgång görs av församlingsvalen i några andra kyrkor och därtill finns en sammanställning av synpunkter från myndigheter och partier på kyrkofullmäktigevalen. Härefter följer en genomgång av valdeltagande och listuppsättningar vid de senaste kyrkofullmäktigevalen och några orsaker till det minskade valdeltagandet lyfts fram. Genom en enkätundersökning till kyrkofullmäktigeordförande och företrädare för partier och andra nomineringsgrupper belyses frågor kring synen på valdeltagandet utveckling och rekrytering av kyrkofullmäktigeledamöter. I utredningen finns en sammanställning av uppgifter rörande köns-, ålders- och yrkesfördelning bland kyrkofullmäktigeledamöterna. Utredningens sista kapitel innehåller en allmän och sammanfattande diskussion kring valdeltagandet utveckling samt överväganden och förslag till åtgärder i syfte att höja antalet röstande i valen till kyrkofullmäktige.
Betänkandet sändes ut på remiss sommaren 1994 med en remisstid fram till den 1 februari 1995. En sammanställning av inkomna yttranden finns som bilaga 1.
I utredningen föreslogs att man från Svenska kyrkan vid de finska församlingsvalen hösten 1994 borde studera närmare hur dessa är organiserade. Som bilaga 2 finns en kortfattad rapport från en studieresa till Finland i samband med församlingsvalen 1994.
År Valdeltagande 1931 21,9 % 1934 23,9 % 1938 16,4 % 1942 17,1 % 1946 17,2 % 1950 18,8 % 1954 14,8 % 1958 13,5 % 1962 12,8 % 1966 12,5 % 1970 11,9 % 1973 15,2 % 1976 14,8 % 1979 14,4 % 1982 15,2 % 1985 13,8 % 1988 12,7 % 1991 10,2 %
Långsiktigt har det alltså skett en kontinuerlig minskning av valdeltagandet under hela den tid kyrkofullmäktigeval har hållits. Av redovisningen i betänkandet framgår, att den minskning av antalet enhetslistor som ägt rum främst efter 1970 tillfälligtvis höjde valdeltagandet. Denna effekt var dock övergående och kunde endast bromsa takten i minskningen av valdeltagandet.
Sammanfattningsvis identifierar utredningen fyra faktorer bakom det minskande valdeltagandet:
* Det allmänt minskade intresset för kyrkliga aktiviteter.
* Den grupp som röstar vid kyrkofullmäktigevalen nyrekryteras inte utan de röstande blir genomsnittligt äldre och äldre vid varje val.
* Minskad uppmärksamhet av kyrkofullmäktigevalet i dagspressen.
* Mindre praktiska möjligheter att rösta på många håll.
I betänkandet konstateras att de fyra faktorerna är sinsemellan olika och att det möjligen skulle kunna gå att identifiera ytterligare faktorer eller specificera de som tagits upp i mera finfördelade kategorier. De båda första faktorerna hänger delvis samman och bedöms vara mycket svårpåverkade åtminstone på kort sikt. De båda sistnämnda faktorerna däremot kan åtminstone till en del påverkas.
I flera remissyttranden uppmärksammas att det skedde en ökning av valdeltagandet vid 1994 års val. I Pastoratsförbundets yttrande sägs, att denna oväntade ökning av valdeltagandet borde bli föremål för en särskild analys. Särskilt borde undersökas om och på vad sätt olika åtgärder vidtagits i syfte att höja valdeltagandet vid årets val och effekterna av detta i de olika församlingarna. Detta skulle kunna ge underlag för åtgärder som medför att trendbrottet vid 1994 års val inte blir en engångsföreteelse. En sådan analys ingår i en begränsad utvärdering av 1994 års kyrkofullmäktigeval som genomfördes av utredningsmannen professor Göran Gustafsson i slutet av 1994. I utvärderingen uppmärksammas bl.a. effekterna av de förslag till åtgärder på kort sikt - alltså redan inför valet 1994 - som togs upp i utredningen Kyrkofullmäktigevalen. Tillsam mans med Pastoratsförbundet genomförde Centralstyrelsen nämligen genom Svenska kyrkans information särskilda informationssatsningar inför 1994 års val.
Som bilaga 3 finns ett utdrag från utvärderingsrapporten. Resultat av den begränsade utvärderingen av 1994 års kyrkofullmäktigeval sammanfattas i rapporten på följande sätt.
- att valdeltagandet ökade med ungefär två procent i hela landet vilket innebär att det avgas ungefär 200 000 fler röster än vid valet 1991.
- att man kan iaktta en ökning av valdeltagandet i samtliga stift och att ökningen var genomgående också om man ser till församlingar av olika storlek och till församlingar med olika typer av valsedeluppsättningar.
- att utfallet av kyrkofullmäktigevalet var att socialdemokraterna och de icke-partibetecknade väljargrupperna fick ett ökat mandatantal medan samtliga fyra borgerliga partier fick vidkännas mandatförluster.
- att det liksom vid tidigare kyrkoval främst var de äldre kyrkomedlemmarna som deltog i valet och att pensionärerna svarade för ungefär hälften av de avgivna rösterna.
- att endast hälften bland dem som är flitiga gudstjänstbesökare deltog i kyrkofullmäktigevalet vilket visar på att det finns en stor inomkyrklig målgrupp för fortsatta informationsinsatser.
- att en stor minoritet bland dem som röstade vid kyrkofullmäktigevalet inte är gudstjänstbesökare eller att betrakta som troende; fortsatt röstningsaktivitet också inom denna grupp av kyrkomedlemmar torde vara en förutsättning för att Svenska kyrkan skall kunna beteckna sig som en demokratisk folkkyrka.
- att det även bland de större församlingarna finns många som inte gjorde några nämnvärda informationsinsatser inför kyrkofullmäktigevalet.
- att det material som ställdes till församlingarnas förfogande av Svenska Kyrkans Information inför kyrkovalet användes i ganska stor utsträckning.
- att det i många församlingar inte fanns några ekonomiska resurser för informationsarbete vid kyrkovalet.
- att insatser från centralt kyrkligt håll tillsammans med den uppmärksamhet som kyrkofullmäktigevalet fick i riksmedia förefaller ha varit en avgörande faktor bakom att valdeltagandet ökade.
"Genom sina församlingar upprätthåller Svenska kyrkan en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet", står det i kyrkolagens 2 kap 2 . Om detta råder det en bred enighet. Det är också ur detta perspektiv som frågorna om valdeltagandets utveckling måste bedömas.
I direktiven för utredningen om kyrkofullmäktigevalen konstaterade vi att valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalet sjunkit under lång tid. Vid valet 1991 var det på vissa håll så lågt att det från demokratisk synpunkt måste betraktas som ytterst allvarligt. I flera remissyttranden noteras också det låga valdeltagandet som ett hot mot Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad.
I utredningens sammanfattning av faktorer bakom det minskande valdeltagandet framhålls att dessa skiljer sig åt när det gäller i vilket tidsperspektiv de kan påverkas och över huvudtaget beträffande möjligheterna att påverka dem. Den långsiktiga utvecklingen hänger samman med Svenska kyrkans ställning i folket. Åtgärder på detta område avser inte primärt valdeltagandet, men utvecklingen av detta kan ses som ett tecken på Svenska kyrkans ställning som folkkyrka. Indirekt bör därför också den pågående folkkyrkostudien kunna bli av betydelse för frågor som avser de kyrkliga valen.
Även de åtgärder som direkt gäller de kyrkliga valen måste behandlas med olika tidsperspektiv. Som påpekas i flera remissyttranden påverkar utfallet av de pågående kyrka-statdiskussionerna i viss utsträckning förutsättningarna för kyrkofullmäktigevalen. Härmed avses självfallet inte ordningen med demokratiska val, öppna för alla som tillhör Svenska kyrkan. Däremot kan besluten om regelsystemet för valen komma att överföras till kyrkomötet och de organisatoriska förutsättningarna att påverkas.
Oavsett kyrka-statfrågan behöver det ske en vidare bearbetning av vissa av de möjliga förändringar som tas upp i utredningens allmänna överväganden. Det gäller i stor utsträckning sådant som kräver förändringar i gällande bestämmelser och som måste övervägas ytterligare innan konkreta förslag kan läggas fram. Med hänsyn till att det alltså krävs lagändringar föregångna av utredning och sedvanlig remissbehandling kan förändringar av detta slag i regel inte genomföras redan till 1997 års val. Undantag härvidlag utgör dock bl.a. frågorna om tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen och valperiodens längd. I det följande redovisar vi först de åtgärder och förslag som avser nästkommande kyrkofullmäktigeval år 1997 och därefter åtgärder som kräver ytterligare utredning. Vi avser att under hösten 1995 tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att arbeta vidare med valfrågorna med utgångspunkt bl.a. från vad som framkommit vid kyrkomötets behandling av föreliggande skrivelse. Denna grupp bör också få i uppdrag att svara för det samråd med Statistiska centralbyrån som föreslås av utredningen i syfte att få fram en rimlig redovisning av kyrkofullmäktigevalen.
Centralstyrelsens förslag: Vi föreslår att kyrkomötet hos regeringen begär en sådan lagändring att kyrkofullmäktigevalen fortsättningsvis och från och med 1997 äger rum den tredje söndagen i september. En översyn bör härtill göras av tidpunkterna för de indirekta val som bygger på kyrkofullmäktigevalen.
Utredningen: I utredningen redovisas utan något eget ställningstagande de diskussioner som förts om att förlägga de kyrkliga valen till samma dag som övriga val för att därigenom få ett ökat valdeltagande.
Under den tid utredningen pågick beslutade riksdagen om en förlängning av mandatperioderna för riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige. I betänkandet noteras att nästa kyrkofullmäktigeval kommer att äga rum året före övriga allmänna val och att detta bl.a. medför att man kan få en god bild av kostnaderna för kyrkofullmäktigevalen. Det sägs att man inte skall hysa överdrivna förhoppningar om att valdeltagandet kommer att höjas på grund av denna förändring. Utredningen har inte haft att närmare överväga frågan om en ändring av tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen.
Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser berör frågan om en för alla allmänna val gemensam valdag. I ett par yttranden förespråkas att en sådan ordning prövas. Tanken avvisas i andra yttranden bl.a. med hänvisning till att de kyrkliga frågorna helt skulle komma i skymundan. RSV motsätter sig uttryckligen en för alla val gemensam valdag.
Flera remissinstanser noterar de nya förutsättningar det medför att nästa kyrkofullmäktigeval äger rum 1997, alltså ett år före övriga allmänna val. I några yttranden framhålls att det därmed blir möjligt att flytta valdagen till tredje söndagen i september, vilket bedöms vara en klar fördel inte minst med hänsyn till den tid som behövs för valen till stiftsfullmäktige.
Skälen för vårt förslag: Tanken på en för alla allmänna val gemensam valdag har diskuterats i kyrkomötet vid åtskilliga tillfällen. Som framhålls i utredningen har den regelmässigt avvisats. I och med att nästa kyrkofullmäktigeval äger rum året före övriga val finns det inte anledning att nu närmare diskutera en gemensam valdag för de olika valen.
Det finns däremot starka skäl att, som föreslås av bl.a. Pastoratsförbundet och några domkapitel, flytta valet från oktober till tredje söndagen i september. Nuvarande ordningen ger ett mycket pressat tidsschema för främst de indirekta valen av stiftsfullmäktige. Tidsramarna är nu mycket snäva när elektorerna skall vara valda före november månads utgång och dessa skall kallas samman och genomföra valen av ledamöter under december månad. Med hänsyn till julhelgen är den tid som står till förfogande starkt begränsad. Härtill kommer att det nyvalda stiftsfullmäktige också bör sammanträda snarast efter det att ledamöterna utsetts så att en ny stiftsstyrelse kan väljas. Även med hänsyn till övriga indirekta val finns det anledning att, när möjligheten nu öppnats, tidigarelägga kyrkofullmäktigevalet. Det kan också allmänt sett vara en fördel att valen äger rum i september istället för oktober.
Med en flyttning av valdagen behöver det prövas om de tidsgränser som nu finns för de indirekta valen till stiftsfullmäktige och kyrkomöte skall ändras. En sådan översyn bör göras i särskild ordning och i kontakt med dem som är involverade i genomförandet av dessa val.
4.2.2 Valperiodens längd
Centralstyrelsens förslag: Vi föreslår att kyrkomötet hos regeringen begär en sådan lagändring att valperioden för kyrkofullmäktige från och med 1997 blir fyra år. En motsvarande förändring måste då också göras för bl.a. stiftsfullmäktige och kyrkomötet
Utredningen: I betänkandet behandlas inte frågan om mandatperiodens längd.
Remissinstanserna: I de yttranden där frågan om mandatperiodens längd behandlas föreslås att det från och med 1997 införas fyraåriga mandatperioder även för de kyrkliga valen.
Skälen för vårt förslag: De allmänna skäl som funnits för en förlängning av mandatperioden till fyra år för de borgerliga valen talar också för en förändring av valperioden för kyrkofullmäktige och övriga beslutande kyrkliga organ. Förlängningen av valperioderna för riksdagen, kommunerna och landstingen har också aktualiserat frågan om en motsvarande förändring på den kyrkliga sidan. Hittills har detta dock inte medfört beslut om en förändring.
Vid 1994 års kyrkomöte behandlade första kyrkolagsutskottet ett par motioner i vilka föreslogs en förlängning av valperioden för kyrkofullmäktige m.fl. kyrkliga organ till fyra år ( KMot 1994:79 och 86, 1 KL 1994:2). Utskottet uttalade förståelse för motionernas syfte. Utskottet menade dock att främst den pågående beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande talade emot att ta upp frågan vid det innevarande kyrkomötet. Kyrkomötet följde utskottets förslag och avslog motionerna. Riksdagen har våren 1995 avslagit en motion om en förlängning av mandatperioden för kyrkofullmäktige m.fl. (mot. 1994/95K 15, bet. 1994/95:KU29) Som motiv angavs, att det saknades skäl för riksdagen att göra någon ändring på detta område i avvaktan på den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedningens förslag om de framtida relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
Enligt vår mening innebär ett fullföljande av Kyrkoberedningens förslag med den där angivna tidsplanen snarast att skulle finnas skäl att förlänga valperioderna för de kyrkliga valen även om detta inte skett för övriga allmänna val. Kyrkoberedningens tidsplan innebär att de förändringarna i relationerna mellan Svenska kyrkan och staten skall träda i kraft den 1 januari 2000. Beredningens förslag innebär sådana förändringar för kyrkan, att vi bedömer det som mindre lämpligt att redan det första året genomföra kyrkliga val med delvis nya förutsättningar. Detta skulle nämligen bli fallet om de treåriga valperioderna behålls för de kyrkliga valen. Starka skäl talar därför, också om man utgår från förslagen i betänkandet Staten och trossamfunden, för att valperioden skall förlängas. Genomförs inte förslagen om förändrade kyrka-statrelationer bör det ändå ske en anpassning av valperioderna för de kyrkliga valen till vad som gäller beträffande övriga kyrkliga val. Bl.a. innebär den av oss föreslagna förändringen av tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen att dessa inte vissa år skall äga rum samtidigt som övriga val.
En förändring av valperioden för kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte måste naturligtvis få till följd att ett antal organ, som helt eller delvis väljs av de beslutande församlingarna också måste få förlängda mandatperioder. En genomgång av de lagändringar som vårt förslag innebär på denna punkt bör kunna göras tillsammans med den översyn av tidsgränserna för indirekta val som vi tidigare föreslagit.
4.2.3 Poströstning
Centralstyrelsens förslag: Inför 1997 års val bör genom överläggningar med Riksskatteverket och Posten prövas om ytterligare åtgärder kan vidtas för att underlätta poströstning
Utredningen: I betänkandet diskuteras möjligheten av en övergång enbart till poströstning eller brevröstning. Tanken på en sådan ordning avvisas dock.
Remissinstanserna: Det finns inget stöd i de inkomna yttrandena för en övergång till enbart poströstning. Tvärtom avvisas den tanken uttryckligt. Poströstningen skall enbart vara ett komplement till röstningen i vallokalen. Det finns dock förslag om att åtgärder bör vidtas för att underlätta poströstning. Tanken på brevröstning avvisas genomgående med undantag av RSV, som utifrån erfarenheter vid sametingsvalet menar att brevröstning bör prövas vid nästa kyrkofullmäktigeval.
Skälen för vårt förslag: I likhet med stiftsstyrelsen i Västerås anser vi att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att underlätta poströstning. Stiftsstyrelsen föreslår att valsedlar med partibeteckningar bör finnas tillgängliga på postkontoren om så bara inom den egna regionen. Vidare menar man att möjlighet till poströstning bör finnas fram till valdagen. Det sistnämnda kräver lagändring medan det bör vara möjligt att inom ramen för gällande bestämmelser pröva möjligheterna att valsedlar med partibeteckning i viss utsträckning finns tillgängliga på postkontoren. Den tidigare omtalade arbetsgruppen bör i överläggningar med Riksskatteverket som central valmyndighet och Posten AB undersöka möjligheterna att ytterligare underlätta poströstning. Med hänsyn till att kyrkofullmäktigevalet 1997 äger rum ett annat år än övriga val kan det också finnas anledning att ta initiativ till sådana överläggningar.
4.2.4 Mandatbidrag
Centralstyrelsens förslag: Kyrkomötet bör i skrivelse till regeringen begära att den kommitté som utreder vissa frågor om partiernas och de förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting även skall uppmärksamma förhållandena på det kyrkokommunala området och därvid särskilt pröva frågan om införande av mandatbidrag.
Utredningen: Ett mandatbidrag, utöver nuvarande möjlighet för de kyrkliga kommunerna att svara för valsedelskostnaderna, bedöms kunna öka partiernas engagemang för de kyrkliga valen och stärka de kyrkommunalt valdas ställning i de lokala partiorganisationerna. Härigenom skulle det positivt kunna påverka valdeltagandet. Möjligheten att ge mandatbidrag bör också kunna bli av betydelse för nomineringsgrupper utanför de vanliga partistrukturerna.
Remissinstanserna: Yttrandena ger delvis en splittrad bild vad gäller synen på införande av mandatbidrag. I vissa fall rör det sig om ett direkt avstyrkande. Stiftsstyrelsen i Västerås däremot menar att frånvaron av möjligheten att ge mandatbidrag är oacceptabel. I huvudsak tillstyrks att mandatbidrag skall kunna utgå i syfte att stärka engagemanget från de politiska partierna och nomineringsgrupper i övrigt för de kyrkliga valen.
Skälen för vårt förslag: Kyrkomötet har vid flera tillfällen och senast 1994 till regeringen framfört att det bör införas någon form av partistöd eller mandatbidrag ( 1 KL 1994:2, kskr 9). Riksdagen har våren 1995 avslagit två motioner med förslag om införande av ett kyrkokommunalt partistöd respektive gruppstöd till de grupperingar som är representerade i kyrkofullmäktige. Riksdagen följde härvid konstitutionsutskottets förslag i dess betänkande (1994/95:KU29) Kommunallagsanpassning av kyrkolagen m.m. Som motiv för sitt ställningstagande angav konstitutionsutskottet att det för närvarande pågår en översyn av partistödsreglerna i en kommitté som tillkallats för att utreda vissa frågor om partiernas och de förtroendevaldas villkor i kommuner och landsting (dir. 1994:86). Konstitutionsutskottet menade att detta arbete bör kunna ge ett värdefullt underlag för frågan om ett stöd motsvarande det som gäller de borgerliga kommunerna skall införas också för de kyrkliga kommunerna. I avvaktan på resultatet av den pågående översynen av partistödsreglerna borde riksdagen inte ta ställning till kraven på ett partistöd på det kyrkokommunala området.
Vi menar att det finns anledning att de särskilda förhållanden som gäller för de kyrkliga kommunerna också belyses i det pågående arbetet. Det kan annars finnas vissa risker, för att det i ett senare skede krävs en kompletterande utredning på detta område. Därmed skulle ett slutligt ställningstagande till möjligheten att ge mandatbidrag/partistöd på det kyrkommunala området kunna komma att fördröjas ytterligare. Regeringen bör ges detta till känna.
4.2.5 Informationsinsatser
Centralstyrelsens förslag: Mot bakgrund av erfarenheterna från de centralt initierade informationsinsatser som genomfördes inför 1994 års kyrkofullmäktigeval bör prövas vilka ytterligare åtgärder som finns anledning att vidta inför valet 1997.
Utredningen: I betänkandet berörs informationsinsatserna främst i det avsnitt som behandlar åtgärder redan inför 1994 års val och de utgör i det sammanhanget det klart viktigaste inslaget. Härvid pekas på behovet såväl av lokal information inte minst via pressen och direkta informationsåtgärder från centralt håll för att framhålla den rikskyrkliga betydelse som kyrkofullmäktigevalet också har.
Remissinstanserna: Det råder bland remissinstanserna en bred enighet om vikten av en ökad information om kyrkofullmäktigevalen. I ett par fall betonas partiernas särskilda ansvar på detta område. I regel framhålls dock behovet av informationsinsatser också från kyrkans sida och att det behövs ett stöd inte minst till den lokalt förankrade informationen.
Skälen för vårt förslag: Den utvärdering av 1994 års val som återfinns som bilaga 3 tyder på att de informationsinsatser som då gjordes inför kyrkofullmäktigevalet var av betydelse för den ökade uppmärksamheten på valen i massmedia. Som Pastoratsförbundet konstaterar i sitt yttrande fick dessa åtgärder dock inte genomslag i alla församlingar. En fortsatt medveten satsning på olika informationsåtgärder bör därför göras inför 1997 års val. Härvid bör självfallet erfarenheterna från 1994 års val tas till vara och läggas till grund för kommande insatser. Vi menar att det behövs information på ett brett plan. Det finns därför anledning att verka för att såväl församlingarna som partierna och övriga nomineringsgrupper tar sitt ansvar på detta område. Vår avsikt är att ge i uppdrag till den arbetsgrupp vi ämnar tillsätta att särskilt uppmärksamma behovet av olika informationsinsatser. Härvid bör även åtgärder vidtas för att minska den friktion i förhållande till länstyrelserna som utredningen lyfter fram. Det behövs således information såväl till dem som på olika sätt är direkt engagerade i valen som till de röstberättigade. Även när det gäller informationsinsatserna innebär kyrkofullmäktigevalets förläggning till ett annat år än övriga allmänna val delvis nya förutsättningar.
Utredningen: Utredningen ser införandet av en kyrkans valdag med direkta val till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet som en möjlig åtgärd för att öka valdeltagandet. Direkta val bedöms ge en högre grad av legitimitet åt dem som valts till ledamöter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet.
Den form av personval som prövades vid 1994 års kommunalval bedöms vara problematisk vid de kyrkliga valen eftersom det i stor utsträckning är fråga om små enheter med relativt få röstande. Däremot kan det, även utifrån önskan om ett ökat valdeltagande, finnas anledning att överväga någon annan form av personvalsinslag.
I utredningen redovisas skäl såväl för som mot att ett överförande av valadministrationen till kyrkliga organ skulle få någon effekt på valdeltagandet. Det saknas underlag för något klart ställningstagande på denna punkt. Utredningen räknar inte med att det skulle medföra några egentliga ekonomiska besparingar att överföra administrationen av valen till kyrkliga organ. Det bedöms finnas vissa risker för att de kyrkliga valens legitimitet skulle minska. En orsak till denna farhåga är den osäkerhet som enligt länsstyrelserna kännetecknar många av dem som är involverade i de kyrkliga valen.
Den redovisning som ges från ett par större samfälligheter visar att antalet röster som krävs för att erhålla ett mandat kan skilja sig mycket mellan olika partier. När varje församling utgör en valkrets och valet i församlingen avser endast ett mandat i samfällighetens fullmäktige blir det i realiteten fråga om majoritetsval i enmansvalkretsar. En möjlighet att komma till rätta med den snedfördelning som uppstår kunde vara införande av utjämningsmandat. Samtidigt som denna möjlighet diskuteras i utredningen sägs det, att enklare lösning skulle vara att, såsom är fallet i Malmö, låta ett antal församlingar bilda en valkrets.
I betänkandet tas också upp tanken att den kyrkokommunala rösträtten och valbarheten inte skulle vara strikt knuten till den församling där man är bosatt. En förändring på denna punkt är i överenstämmelse med undersökningsresultat som visar att man ofta känner större samhörighet med Svenska kyrkan än med den församling där man bor. Det är också vanligt att man deltar i en annan församlings gudtjänstliv. En förändring på detta område bedöms möjligen kunna bidra till att höja valdeltagandet och anses underlätta rekryteringen av förtroendevalda.
Remissinstanserna: I fråga om införande av en valdag med direkta val till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet är remissopinionen delad. I vissa fall bedöms en sådan ordning vara klart till fördel för valdeltagandet. I andra fall hävdas att det inte skulle vara av någon betydelse i detta sammanhang. Vidare pekas på att de indirekta valen tydliggör församlingen som utgångspunkt I vissa fall ansluter man sig till utredningens bedömning att direktval skulle öka legitimiteten för stiftsfullmäktige och kyrkomötet. RSV avvisar tanken på en gemensam valdag med direkta val.
Många remissinstanser anser att man bör se närmare på försöksverksamheten med personval vid 1994 års kommunalval innan men tar ställning till frågan om införande av en sådan ordning vid de kyrkliga valen. RSV vitsordar vad som sägs i utredningen om svårigheterna att använda den form av personval som prövades i1994 års kommunalval vid de kyrkliga valen. Remissvaren ger dock stöd för tanken att pröva någon form av ökade personvalsinslag vid kyrkofullmäktigevalen.
Vad gäller tanken att kyrkliga organ skulle överta valadministrationen finns inte någon enhetlig uppfattning från remissinstansernas sida. Det väger dock över något till förmån för att inte göra någon förändring på detta område för närvarande. Ändrade kyrka-statrelationer skulle enligt flera remissinstanser medföra nya förutsättingar. Det finns också ett visst stöd för att församlingarnas lokaler i större utsträckning borde användas som vallokaler.
Det samlade remissutfallet pekar på att det bör undersökas om det är möjligt att införa en ordning med utjämningsmandat.
Ett begränsat antal remissinstanser behandlar frågan om det skall öppnas en möjlighet att rösta och kunna väljas till företroendeuppdrag i en annan församling än den där man är bosatt. Bland dessa finns såväl sådana som tillstyrker en förändring och sådana som är avvisande. De inkomna yttrandena ger ingen tydlig vägledning på denna punkt.
Skälen för vårt förslag: I de överväganden som finns i utredningens avslutande kapitel finns ett antal synpunkter och förslag som det finns anledning att pröva ytterligare. Hur och i vilka former detta skall göras blir dock till en del beroende av kommande beslut i fråga om de framtida kyrka-statrelationerna. I flera fall tas bland övervägandena upp sådana frågor som tidigare har behandlats av kyrkomötet och där kyrkomötet begärt att de skall ske ett fortsatt arbete. Med den grund som är lagd genom utredningen Kyrkofullmäktigevalen och med resultatet från den relativt omfattande remissomgången finns det anledning att så snart som möjligt gå vidare och mer konkret pröva vissa frågor där det kan komma att krävas förändringar i regelsystemet. De områden det gäller är i första hand följande.
* Införande av en kyrkans valdag med direkta val inte endast till kyrkofullmäktige utan även till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Utöver frågan om valdeltagandet och den vidgning av den kyrkliga demokratin som direkta val har ansetts medföra måste också övervägas vilken effekt ett införande av direkta val har för synen på sambandet mellan kyrkans olika "plan".
* Ett förstärkt personvalsinslag i de kyrkliga valen. Härvid bör bland annat erfarenheterna från 1994 års kommunalval tas tillvara. Därtill finns det anledning att bl. a. - som också framhålls i utredningen - se på modeller som tillämpas i andra kyrkor.
* Möjligheterna att införa utjämningsmandat vid kyrkliga val behöver övervägas ytterligare. Andra lösningar att komma tillrätta med de i utredningen redovisade problemen med att röster på olika partier väger olika mycket bör också prövas.
Frågan om ett direkt kyrkligt ansvar för valadministrationen finner vi inte aktuell att ta upp för närvarande. Vid ett eventuellt beslut om mer grundlägande förändringar i kyrka-statrelationer måste denna fråga dock tas upp till behandling. Vi ser inga skäl att nu överge den ståndpunkt kyrkomötet intagit tidigare då det avvisat motioner med förslag om att det skulle bli möjligt att tillhöra en annan församling än den där man är bosatt.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde med Svenska kyrkans centralstyrelse den 17 maj 1995.
Närvarande: Gunnar Weman, ordförande, ledamöterna Anders Svärd Carl-Eric Lundgren, Birger Hassel, Kerstin Bergman, Christina Odenberg, Solveig Olsson, Sven-E Kragh, Dag Sandahl, Urban Gibson, Birgitta Ericsson Löfgren, Bengt Gustafsson och Gunvor Hagelberg samt tjänstgörande ersättarna Bengt Berg och Karin Gustafson.
Föredragande: utredningssekreterare Gunnar Edqvist
______________
Centralstyrelsen beslutar att till kyrkomötet avge skrivelsen 1995:4 Kyrkofullmäktigevalen
Efter remiss har yttranden inkommit från följande:
Riksskatteverket (RSV)
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund (Pastoratsförbundet)
Svenska Kyrkans Unga
Sveriges kyrkliga kvinnoråd
Sveriges kyrkokamerala förening
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)
Skara domkapitel
Lunds domkapitel
Härnösands domkapitel
Stockholms domkapitel
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift
Stiftsstyrelsen i Linköpings stift
Stiftsstyrelsen i Skara stift
Stiftsstyrelsen i Västerås stift
Stiftsstyrelsen i Växjö stift
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift
Enköpings kyrkliga samfällighet
Veta Viby Herrberga kyrkliga samfällighet
Trollhättans kyrkliga samfällighet
Nyköpings kyrkliga samfällighet
Nynäshamns församling
Västerås kyrkliga samfällighet
Söderbärke församling
Anderstorps församling
Göteborgs kyrkliga samfällighet
Karlskoga församling
Sundsvalls Gustav Adolfs och Skönsmons församlingars kyrkliga samfällighet
Luleå kyrkliga samfällighet
Katarina församling
Solna-Råsunda kyrkliga samfällighet
Sveriges kyrkliga Kvinnoråd menar att utredningen kommer väl sent eftersom den inte kan påverka valet 1994. Kvinnorådet ifrågasätter vidare utredningens betydelse utifrån tanken att Svenska kyrkan går mot friare förhållande till staten. Vidare sägs att utredningen är svårläst och otillgänglig för "vanligt folk".
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift säger att den problemställning som tas upp i utredningen är grundläggande för Svenska kyrkans fortsatta möjligheter att fungera som demokratisk och rikstäckande. Samtidigt ställs frågan i vilken utsträckning de konkreta förslagen kan få full effekt med hänsyn till pågående arbete med anledning av kyrkoberedningens slutbetänkande.
Stiftsstyrelsen i Linköpings stift anser att utredningsmannen har gjort ett mycket gott arbete och finner utredningen mycket läsvärd och tankeväckande, även om den är deprimerande i många stycken för kyrkan.
Stiftsstyrelsen i Växjö stift anser, "att i det osäkra läget som nu råder angående framtida relationer mellan kyrkan och staten, så skall för närvarande inga förändringar göras i valförfarandet".
Enligt förbundsstyrelsen borde denna oväntade ökning av valdeltagandet bli föremål för en särskild analys. Särskilt borde undersökas om och på vad sätt olika åtgärder vidtagits i syfte att höja valdeltagandet vid årets val och effekterna av detta i de olika församlingarna. Resultatet av en sådan undersökning och de åtgärder som denna ger anledning till torde, vid sidan om det faktum att 1997 års kyrkofullmäktigeval äger rum ett år före de allmänna valen, kunna leda till att årets trendbrott inte blir en engångsföreteelse.
Svenska Kyrkans Unga menar att när kyrkovalet äger rum ett annat år än övriga val så finns det en chans att göra något nytt. Kyrkan behöver göra det intressant och attraktivt att rösta. "Det första som skall förändras för att församlingsborna ska bli intresserade av valen är naturligtvis att marknadsföra det som händer alla andra dagar under mandatperioden. Då kommer intresset att vakna och fler vill säkert säga vad de anser genom att rösta."
Det låga valdeltagandet ser Sveriges kyrkliga Kvinnoråd "som ett hot mot demokratin och vi bör göra något för att förändra detta." Flyttandet av valdagen och andra åtgärder kan visst vara alternativ för att få upp valdeltagandet, "men vi tror att det mycket handlar om kyrkans trovärdighet".
Om människor har förtroende för kyrkan, på något sätt är involverad i vardagsverksamheten inom kyrkan kommer man också att engagera sig i valet. En aspekt i sammanhanget som nog är ganska viktig är om de som blir valda är synliga i kyrkans olika verksamheter.Kvinnorådet menar också att kvinnorna inte syns så mycket i utredningen och undrar om de kommande valen kommer att se till jämställdhetsperspektivet. Kyrkan skulle för en gångs skull kunna gå i främsta ledet och "visa på att i kyrkan är man och kvinna lika. Här delar vi lika på ansvar och uppgifter (alltså 50/50%)?"
Sveriges kyrkokamerala förening noterar att en ökning av valdeltagandet, "vilket måste ses som positivt, uppstår vid en starkare polarisering, vilket av de flesta sannolikt bedöms som något negativt".
Sett ur kyrkokamrerens/kanslichefens synvinkel är det naturligtvis av stort intresse att kyrkans förtroendevalda kan ge långsiktiga mål där prognosen är säker. Enfrågegrupper, vilka sannolikt kan locka till ökat valdeltagande, kan försvåra möjligheterna att ge församlingsarbetet en klar och långsiktigt inriktad profil. Till skillnad från de kommunala verksamheterna kan mindre enstaka beslut på ett radikalt sätt förändra förutsättningarna för församlingslivet.
Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) anser att de presenterade förslagen endast är uppehållande försvar.
Svenska kyrkan har en ärvd organisationskostym som drastiskt måste anpassas till verkligheten. Detta kan ske först inom en fri kyrka, men utredningsarbetet måste startas snarast. Till dess får man göra det bästa av nuvarande organisation. Hela kyrkans valsystem bör utredas. Det dåliga valdeltagandet kan delvis förklaras av att valsystemet inte stämmer överens med kyrkans förutsättningar. Det är anmärkningsvärt, att inte POSK är omnämnt i utredningen. Framväxten av de "sant" partipolitiskt obundna grupperna borde ha studerats närmare.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift delar uppfattningen att de kyrkliga valen uppen bart inte anses så intressanta hos de kyrkliga myndigheter som handlägger dessa. "Detta förhållande gäller samtliga val. Konstaterandet innebär dock ingen kritik mot uppgiftens korrekta fullgörande men det bristande engagemanget för uppgiften har inte kunnat undgå att märkas." Domkapitlet delar bedömningen att det är tveksamt om valdeltagandet i Sverige egentligen är lägre än i Finland och Danmark även om det synes vara 70 resp. 50% högre i de nämnda länderna. En viktig faktor är - inte minst i Skara stift - att de många små församlingarna aldrig väljer kyrkofullmäktige.
Lunds domkapitel har med stor tillfredsställelse noterat det ökade deltagandet i 1994 års val.
Till en del beror detta säkerligen på att valet trots allt fått relativt stort utrymme i massmedia. I Lunds stift har stiftets informatörer regelbundet försett massmedia med material om valet. Mycket av det materialet har också använts av massmedia. Domkapitlet finner de i betänkandet föreslagna åtgärderna välbetänkta.
Stockholms domkapitel konstaterar att utredningen ifrågasätter möjligheten att genomföra de mer långsiktiga ändringar som finns i avsnittet 11.2 Överväganden så länge Svenska kyrkan har kvar nuvarande offentligrättsliga ställning. Av dessa vill domkapitlet särskilt peka på införande av kyrkans valdag och av personval samt övertagande av valadministrationen av kyrkliga organ.
Den övergripande och mycket viktiga frågan är därvid självfallet om ändringar i diskuterad riktning kan öka valdeltagandet men också på ett positivt sätt kan understryka kyrkans självständighet.
Stiftsstyrelsen i Linköpings stift uttrycker sin förvåning över att valdeltagandet i stiftet är så extremt lågt. Stiftsstyrelsen konstaterar att många människor inte bara har ointresse för kyrkan utan att de i mångt är helt likgiltiga.
Det som är viktigt för kyrkan är naturligtvis att höja valdeltagandet eller att på annat sätt aktivera kyrkfolket i de här frågorna. Men vi inom kyrkan måste också inse att det inte är något självändamål att enbart få ett ökat valdeltagande i de kyrkliga valen. Vårt mål är att människorna i vårt land skall få ett ökat engagemang för kyrkan och därmed vilja deltaga i våra val. Den stora frågan är alltså vidare än den utredningen önskar få svar på.Stiftsstyrelsen menar att utredningen har skissat en rad goda förslag som torde öka valdeltagandet, men menar att man bör avvakta de förslag som kommer med anledning av Kyrkoberedningens betänkande innan något konkret görs.
Att syssla med de här problemen nu utan samband med relationsändringarna till staten är som att leta efter nyckeln under lyktstolpen för att det är ljusare där - men måhända får vi börja där för att leta oss utåt och inåt.
Stiftsstyrelserna i Västerås stift och Göteborgs stift framhåller att det låga valdeltagandet från demokratisk synpunkt är mycket allvarligt. Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift ser åtgärder för att höja valdeltagandet som en absolut nödvändighet för att den demokratiska grund som de beslutande organen inom kyrkan vilar på inte skall rämna. Åtgärder behövs oavsett om Kyrkoberedningens förslag genomförs eller ej.
Även Stiftsstyrelsen i Karlstads stift ser det oroväckande låga valdeltagandet som ett hot mot det demokratiska draget i Svenska kyrkans organisation.
I kombination med den ökande svårigheten att rekrytera till förtroendeuppdrag i kyrkan uppstår behov av att djupare reflektera över hur den demokratiska karaktären i kyrkans liv kommer till uttryck. De allmänna kyrkliga valen är ett bland flera sådana uttrycksmedel. I en kyrka av folkkyrkokaraktär måste samtidigt pågå en reflektion om kyrkolivets och evangeliets folkliga förankring. De folkrörelsebaserade politiska partierna har under 1900-talet burit (och bär) ett mycket stort ansvar för att garantera en bred folklig representation i kyrkans beslutande organ. Mycket tyder på att den folkrörelsebaserade strukturen i svenskt samhällsliv är under stark förändring. Det kan inte uteslutas att det låga deltagandet i kyrkovalen till viss del också har samband med denna förändring. En annan förändring är att mycket av kyrkolivets karaktär idag ser annorlunda ut. Under stor del av 1900-talet har kyrkolivet burits upp inom ramen för det frivilliga församlingsarbetet och genom föreningar av olika slag. Denna karaktär av det praktiska kyrkolivets gestaltning har bidragit till den demokratiska strukturen vid sidan av de demokratiskt valda beslutsorganen. Under de senaste decennierna har en förskjutning skett mot att församlingslivet i allt större utsträckning bärs upp enbart av de förtroendevaldas insatser.Stiftsstyrelsen föreslår att det inom ramen för folkkyrkoprojektet anordnas ett kvalificerat seminarium angående innebörden av ett folkligt, evangeliskt och demokratiskt kyrkoliv. Vidare sägs att genom de politiska partiernas för valen ansvarstagande har det blivit en bred representation av folket.
Om vissa grupper ställer sig eller ställs utanför valproceduren riskerar man ensidighet i representationen även om valdeltagandet är högt. Vi anser att det är mest angeläget att bredd i representationen eftersträvas.
Enköpings kyrkliga samfällighet reagerar mot att utredningen enbart inriktar sig mot administrativa uppgifter inom kyrkan och menar att det låga valdeltagandet speglar det låga intresset för kyrkan rent allmänt. Genom att rikta uppmärksamheten på kyrklig verksamhet och gudstjänstliv skulle engagemanget för kyrkan och därmed också valdeltagandet öka.
Veta Viby Herrberga kyrkliga samfällighet framför att ökningen av antalet kyrkliga tjänstemän har minskat lekmännens inflytande. Samtidigt som det är positivt att det finns en tillit till skötseln av den kyrkliga administrationen." Men denna tillit bidrar samtidigt till lägre val deltagande. Tanken finns: Det sköts bra utan att jag bryr mig så mycket."
Nyköpings kyrkliga samfällighet anser att många av förslagen som redovisas under rubrikerna "Allmänna överväganden" och "Förslag" är tänkvärda och bör arbetas vidare med.
Anderstorps församling framhåller att det stora problemet är det bristande engagemanget från de politiska partierna i kyrkovalen. I yttrandet konstateras att det inte finns några enkla tumregler för valdeltagandet.
I 1991 års val pekade tre faktorer för ökat valdeltagande i Anderstorp. Antalet listor ökade från två till tre, vallokalen flyttade från kommunens lokalkontor till församlingshemmet (jfr s 183) och församlingen gav f f g ut ett valnummer av församlingsbladet, där listornas kandidater och program presenterades. Antalet röstande sjönk med ca 50. I år var det oförändrat antal listor och samma vallokal. Det extra valnumret som inte haft någon mätbar effekt drogs in och valdeltagandet ökade med nära 100! Mot den bakgrunden är det mycket svårt att tro att det är mer information som behövs. T o m argumentet att kyrkovalet kommer i bakvattnet kan ju ifrågasättas när valdeltagandet ökade i år. Kyrkovalet kunde ju rent av befaras komma i kläm ett år som detta, men i intervjuer lokalpressen fanns t o m de som sade att de hade röstat den här gången just för att det vara två andra val i år. 1997 får vi veta.
I likhet med flera andra pekar Göteborgs kyrkliga samfällighet på att det låga valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalen medför att den demokratiska grunden för de beslutande organen i Svenska kyrkan kan ifrågasättas.
Det skulle å andra sidan kunna hävdas att de som inte deltar i valet ger sitt tysta godkännande till de beslut som fattas inom Svenska kyrkan. Sett i relation till dem som är aktiva genom t ex gudstjänstdeltagande skulle man också kunna hävda att valdeltagandet är acceptabelt. Om man jämställer Svenska kyrkan med en intresseorganisation är det inte orimligt att inta en sådan ståndpunkt eftersom föreningsmedlemmars deltagande i årsmöten mm allmänt får anses lågt. Vi utgår från att Svenska kyrkan skall ha en högre målsättning för deltagandet i Kyrkans allmänna val inte minst med tanke på att Svenska kyrkan är en folkkyrka. Därför bejakar vi att åtgärder vidtas med målsättningen att höja valdeltagandet. Detta oavsett om Kyrkoberedningens förslag genomförs eller inte.
Gemensam valdag
"RSV motsätter sig att kyrkliga val - med den ansvarsfördelning som nu råder - hålls samtidigt som borgerliga val." RSV noterar att tanken på en enda valdag åtminstone tillfälligtvis synes ha övergivits eftersom kyrkliga val nästa gång hålls 1997.
Härnösands domkapitel finner att valdeltagandet troligen blir högre om de kyrkliga valen hålls samma dag som de allmänna valen. Domkapitlet menar att det dock är tveksamt om engagemanget i de kyrkliga valen blir större "då tillkommande röstare sannolikt kommer att rösta i kyrkovalen av slentrian". Nackdelen är att de kyrkliga frågorna kommer att drunkna i de borgerliga valen och eventuellt tillkommande EU-val. Likartade synpunkter framförs av stifts styrelsen i Uppsala stift.
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift finner frågan om en gemensam valdag vara intressant även om tveksamhet redovisas till lämpligheten av en sådan ordning. Det skulle riskera att bli för många val samtidigt. "Men vi vill inte avvisa tanken. Det kan vara värt att försöka. De totala kostnaderna för valen skulle också minska."
Veta Viby Herrberga kyrkliga samfällighet konstaterar att om de kyrkliga valen förläggs till samma dag som de politiska valen så ökar valdeltagandet väsentligt. Det behöver dock inte öka det kyrkliga engagemanget. "Att politiseringen förstärks är ingen fördel." Valen måste leda till kyrkligt intresserade ledamöter i kyrkofullmäktige.
Nynäshamns församling förespråkar gemensam valdag för alla kyrkoval tillsammans med andra val.
Karlskoga församling säger att utredningen inte pekar på några nya grepp vad gäller att öka valdeltagandet. Det som föreslås tillämpas redan i församlingen.
Problemets kärna ligger nog inte i de föreslagna åtgärderna utan bottnar i ett utbrett ointresse för kyrkan som institution. Det är ett samhällsfenomen som måste arbetas med från andra utgångspunkter och det är där de stora insatserna måste sättas in. Lyckas alla församlingar med det, då kommer nog folk till valurnorna också.
Kyrkans valdag - direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte
I frågan om införande av en kyrkans valdag framhåller RSV att kyrkovalen redan nu är de administrativt mest krångliga och omval förekommer nästan uteslutande på grund av misstag som gjorts vid kyrkliga val. Vad gäller stiftsfullmäktige- och kyrkomötesvalen konstateras i yttrandet att de redan nu administreras av kyrkan själv och att RSV:s insats inskränker sig till framställning av vissa blanketter och en handledning. "Något utökat ansvar i den delen önskar RSV inte. Om Svenska kyrkan själv tar över hela ansvaret för valen kan RSV givetvis inte ha några invändningar mot en kyrkans valdag."
Pastoratsförbundet är tveksamt till införande av direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. En sådan kyrkans valdag skulle troligtvis inte endast komplicera administrationen av valen utan även försvåra nomineringsprocesserna. I yttrandet understryks vikten av att stiftsfullmäktige och kyrkomötet väljs av representanter för församlingarna.
Förbundsstyrelsen kan dock tänka sig alternativ till nuvarande ordning indirekta val. Idag utses på lokalplanet två kategorier av elektorer, dels för val av ledamöter i stiftsfullmäktige, dels för val av ledamöter i kyrkomötet. En mindre komplicerad ordning för de väljande organen på lokalplanet kunde enligt förbundsstyrelsen vara att elektorer endast utses för val av stiftsfullmäktige. Stiftsfullmäktige skulle i sin tur få till uppgift att utse ledamöterna i kyrkomötet. Kyrkomötet skulle därmed kunna sägas ha sin förankring både på lokal- och stiftsplanet i Svenska kyrkan.
Svenska Kyrkans Unga ser elektorsvalen som ett spel för gallerierna och att Svenska kyrkan bör se över valen till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. "Ofta är det idag redan uppgjort när valet kommer. Det är inte bra och främjar definitivt inte en föryngring av ledamöterna."
Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd menar att det kanske skulle höja valdeltagandet något med en gemensam kyrkans valdag med valdag med direkta val till kyrkomöte och kyrkofullmäktige. "Kanske skulle man på det sättet kunna åstadkomma någon slags manifestation av kyrkans roll i samhället och på det sättet öka deltagandet."
Styrelsen hos Sveriges kyrkokamerala förening är inte benägen att tillstyrka förslaget om direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige. Även om en sådan ordning kan var intressant menar man att det redan idag, där detta är fallet, bedöms som egendomligt att rösta i två val. Därtill anförs att förslaget skulle medföra ökade kostnader. "Risken är stor att församlingarna i framtiden kan bli tvungna att bekosta dessa val med verksamhetsmedel."
POSK stöder förslaget om direktval till kyrkomöte och stiftsfullmäktige vid en kyrkans valdag annat år än de allmänna valen.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift kan väl inse tanken bakom införandet av en kyrkans valdag men finner samtidigt att det skulle ställa extrema krav på information och administration att hålla isär upp till fyra olika val.
Möjligen skulle stiftsfullmäktige- och kyrkomötesval kunna sammanföras till ett tillfälle, men detta förutsätter en enhetlig elektorsberäkning eller ett övergivande av den indirekta valmetoden för en direkt sådan. Inget hindrar dock att dessa frågor ytterligare övervägs.Stiftsstyrelsen tillägger att det är viktigt att det sker en förenkling med ett valsystem som alla kan förstå. "Det är stiftsstyrelsen bestämda uppfattning att valsystemet bör ses över och att det därvid övervägs huruvida den indirekta valmetoden är den bästa när det gäller kyrkomötes- och stiftsfullmäktigeval."
Lunds domkapitel har i andra sammanhang förordat att frågan om en kyrkans valdag med direktval till alla nivåer borde övervägas och menar att den tanken bör hållas levande.
Härnösands domkapitel anser att det, i avsikt att stärka de kyrkotillhörigas inflytande och engagemang både på stifts- och riksplan, krävs en fortsatt utredning om direkt- och personval med utgångspunkt i att församlingarnas nuvarande inflytande inte får minskas genom en förändring av valsystemet. (En reservant avstyrkte förslaget om fortsatt utredning.)
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift förordar införandet av direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte, vilket "borde innebära en känsla av större delaktighet hos väljarna än vad som för närvarande är fallet". Stiftsstyrelsen menar att detta kräver en aktivering av de olika partierna och grupperna för att föra ut de olika partiernas program och meningsskiljande frågor.
Stiftsstyrelsen i Västerås stift understryker behovet av att en utredning görs för att klarlägga problemen med ett valförfarande som innebär att direktval sker till kyrkomöte, stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige samtidigt. Stiftsstyrelsen kan för dagen inte inse att en sådan ordning skulle medföra att intresset för valet skulle höjas och därmed ett ökat valdeltagande.
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift förordar införande av direkta vid samtliga kyrkliga val men framför samtidigt att det finns en risk att den värdefulla förankringen i församlingarna som indirekta val medför kan gå förlorad. "Frågan om direkta val i samtliga kyrkliga val bör därför utredas särskilt innan ett införande av direkt valform kan godtagas."
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift avvisar tanken på en gemensam valdag för val till de tre nivåerna (lokalt, stift och riks). Styrelsen bejakar att människors samhörighet är större med Svenska kyrkan än med den egna församlingen. Detta torde dock inte avse beslutande organ på riks- och stiftsnivå utan vara relaterat till kyrkans sakrala funktion. Stiftsstyrelsen finner det angeläget att stärka den församlingsbaserade organisationen och menar att valen bör relateras till den egna församlingen, med vilken man torde känna större samhörighet än begrepp som pastorat och pastoratssamfällighet.
För vidare överväganden vill vi därför föreslå att de kyrkliga valen helt relateras till den egna församlingen. Valen till totala pastoratssamfälligheter kan då ske genom indirekta val. Principiellt är pastoratssamfälligheterna ett samarbetsorgan mellan berörda församlingar. Med nuvarande valordning representerar kyrkofullmäktige i en total pastoratssamfällighet alla kyrkomedlemmar i samfälligheten och inte de ingående församlingarna.Stiftsstyrelsen menar att en gemensam valdag knappast skulle medföra ett ökat valdeltagande.
Vidare talar teologiska skäl emot ett sådant förslag. Av Lagen om Svenska kyrkan framgår att det primärt är i församlingarna hennes identitet som kyrka finns. Därför bör valen utgå från församlingarna. Med direktval till stiftsfullmäktige och kyrkomöte förändras dessa institutioners relation till församlingarna. Det bör finnas ett samband mellan altare och beslutsförsamling. Ytterligare ett skäl mot direktval till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är att de väljande knappast har någon större kännedom om vare sig aktuella frågor eller kandidater. Detta informationsproblem är redan tillräckligt stort på lokal nivå.
Trollhättans kyrkliga samfällighet anser att det är bra med en kyrkans valdag med direktval även till kyrkomötet och stiftsfullmäktige. Liknande synpunkter framförs av Nynäshamns församling, Göteborgs kyrkliga samfällighet och Solna-Råsunda kyrkliga samfällighet. Luleå kyrkliga samfällighet framhåller att en valdag av detta slag bör utredas.
Västerås kyrkliga samfällighet anser att direktval till stiftsfullmäktige bör införas samt att man tar i övervägande att även införa direktval till kyrkomötet.
Söderbärke församling förordar en kyrkans valdag i september månad året före övriga val och med direkta val även till kyrkomöte och stiftsfullmäktige.
Anderstorps församling menar att frågan om direktval till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är intressant och svår. Det skulle ge mer debatt och ge de valda en starkare ställning. Å andra sidan kan det öka polariseringen lokalt. Församlingen frågor om man kan komma från detta genom att ha två olika kyrkliga valdagar, som också kunde ge utrymme för personvalsstruktur lokalt och partier i kyrkomötesvalet.
Katarina församling anser att en gemensam valdag skall införas för val till kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige. När det gäller valen till kyrkomötet anser församlingen nuvarande ordning med elektorer vara bra.
Ändrad valdag och mandatperiod
Enligt Pastoratsförbundet bör vid ett införande av fyraåriga mandatperioder kyrkofullmäktige valen lämpligen äga rum tredje söndagen i september. "Härigenom skulle de nyvalda ledamöterna i kyrkofullmäktige och direktvalda kyrkoråd få längre tid på sig att förbereda och genomföra de indirekta val som skall förrättas före november månads utgång respektive före årsskiftet." Förbundet ser det som positivt att de kyrkliga valen 1997 kommer att äga rum ett år före de övriga allmänna valen. Pastoratsförbundet förespråkar att det fr o m den mandatperiod som börjar efter 1997 års kyrkofullmäktigeval införs fyraåriga mandatperioder även på det kyrkliga området
Skara domkapitel noterar, att genom att valperioden för de kyrkliga valen inte anpassats till förlängningen med ett år på den borgerliga så kommer valåren att sammanfalla vissa år - nästa gång år 2006. Domkapitlet menar att man kan spekulera i om inte kortare intervaller mellan valen, vilket skulle innebära bibehållande av nuvarande treåriga mandatperioder, kan ha en positiv inverkan på valdeltagandet. "Emellertid har en omläggning till val vart fjärde år en avsevärd kostnadsbesparande effekt som gör det välmotiverat att införa sådana valperioder fr o m 1998."
Det är enligt Lunds domkapitel mycket angeläget att de kyrkliga valen, när tillfälle nu ges, flyttas till september. Nuvarande ordning är problematisk när det gäller tiden som står till buds för val av stiftsfullmäktige. Liknande synpunkter framförs av Härnösands domkapitel, som därtill framför att ett "eget" valår förutsätter avsevärt större engagemang från de politiska partierna i kyrkliga frågor och även en ökad massmedial bevakning.
Stiftsstyrelsen i Västerås stift ser fram emot möjligheten att göra en omfattande utvärdering av vad ett särskilt valår för de kyrkliga valen innebär, då nästa kyrkofullmäktigeval äger rum ett annat år än övriga val. "Förutom valdeltagandet blir det möjligt att belysa kostnadsaspekten för de kyrkliga valen."
Västerås kyrkliga samfällighet föreslår fyraåriga mandatperioder fr o m 1997 och att valen äger rum tredje söndagen i september.
Personval
RSV redovisar vissa erfarenheter från de försök med personröstning som gjordes i ett antal kommuner vid 1994 års val. Därvid vitsordas utredarens påpekande att de spärregler som då gällde skulle medföra att personröstning i den formen inte skulle kunna genomföras i ett antal församlingar. I de kommuner där personröstning förekom använde sig mellan 23 och 60 procent av denna möjlighet, främst i den minsta kommunen. Valresultatet kom i mycket ringa utsträckning att påverkas av personrösterna. RSV menar att det finns skäl att avvakta med införande av personvalsregler i de kyrkliga valen.
Pastoratsförbundet delar utredarens slutsats att införande av personval i de kyrkliga valen skulle medföra betydande svårigheter och avvisar därför tanken på personval. Däremot ställer sig förbundsstyrelsen positiv till ett system med ökat personvalsinslag inom ramen för det nuvarande valförfarandet eftersom valdeltagandet sannolikt skulle påverkas positivt om väljarna gavs större möjligheter att påverka vilka kandidater som skall bli valda. Om de försök med ett sådant system som prövades 1994 i några kommuner fallit väl ut borde en motsvarighet kunna prövas vid 1997 års kyrkofullmäktigeval.
Svenska Kyrkans Unga säger att utredningen inte närmare har berört formerna för personval och menar att det är viktigt att denna fråga utreds noggrant och sakligt.
Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd ser det som inte helt okomplicerat att införa personval då röstdeltagandet är så lågt som det är nu. Vidare undrar Kvinnorådet hur detta skulle påverka kvinnorepresentationen. "Kommer kvinnors representation i kyrkans olika organ att öka eller är personval ett hot mot jämställdheten i kyrkan?"
POSK menar att ett nytt valsystem grundat på någon form av personval bör införas.
Personval enligt 1994 års kommunmodell är dock knappast tänkbara inom kyrkan. Man bör hämta impulser från utländska kyrkor.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift anser att man måste avvakta utvärderingen av ett utökat personvalsinslag i de kommunala valen innan man går vidare denna fråga. De problem utredningen genom beräkning av nivåer för olika spärrar visar ger en tydlig indikation på att legitimiteten skulle kunna komma i fara.
Härnösands domkapitel önskar en fortsatt utredning av bl.a. personval. (Se ovan under rubriken Kyrkans valdag - direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.)
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift vill, även med hänsyn till i utredningen redovisade komplikationer, tillstyrka ett införande av försöksverksamhet med personval.
Stiftsstyrelsen i Västerås stift håller med utredningen om att personval inte skulle vara lämpligt att införa.
De demokratiska formerna i Svenska kyrkan bör inte skilja sig alltför mycket från de vedertagna demokratiska formerna i det borgerliga samhället. Personval skulle inte heller innebära ett ökat valdeltagande. Vad beträffar personvalsinslag bör man vänta på den utvärdering som kommer från de borgerliga kommuner där sådant har prövats.
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift instämmer i utredarens tveksamheter med hänsyn till de låga röstetalen, men menar att det dock finns anledning att noga följa utvärderingen av försöken med personval i de allmänna valen i övrigt. Liknande synpunkter framförs av Göteborgs kyrkliga samfällighet.
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift anser att frågan om personval bör återkomma när utvärdering skett av de försök som gjorts i sex kommunval 1994.
Enköpings kyrkliga samfällighet ställer sig tveksam till införande av personval, som kan innebära att lämpliga och dugliga personer som saknar karisma får svårare att bli valda.
Trollhättans kyrkliga samfällighet menar att personval inte bör införas nu men kan bli intressant i framtiden när valdeltagandet når en acceptabel nivå.
Nyköpings kyrkliga samfällighet vill speciellt understryka vikten av att man i framtiden får ett starkare inslag av personval i kyrkofullmäktigevalen.
Nynäshamns församling menar att det är en fråga för varje parti om de vill tillgripa alternativet med personval. I anslutning härtill framförs behovet av en föryngring av de politiska företrädarna för kyrkan som "ett första steg för att öka medvetandet och då också deltagandet i kyrkofullmäktigevalen."
Anderstorps församling anser att någon form av personval hör framtiden till och vill gärna förorda ett system liknande det norska, där man kan kombinera kandidater från olika partier eller grupper.
Sundsvalls GA och Skönsmons förs. kyrkliga samfällighet framför att det vid nästa val bör görs försök med proval i förslagsvis fem pastorat per stift.
Luleå kyrkliga samfällighet är i princip positiv till att införande av inslag av personval utreds. Av legitimitetsskäl som utredaren pekar på bör personvalsmoment införas endast vid direkta val till kyrkomötet och möjligen vid direkta val till stiftsfullmäktige. Man ser en risk för att personvalsmoment vid kyrkofullmäktigeval skulle ytterligare öka inslaget av anställda inom kyrkan på vallistorna, vilket inte bedöms som positivt.
Poströstning/brevröstning
Enligt RSV användes brevröstning med gott resultat i Sametingsvalet 1993. Vidare konstaterar RSV att svenska medborgare i Tyskland och Schweiz brevröstar i de valen utan att något påstår att det påverkar valens legitimitet. I betänkandet (SOU 1994:30) Vallagen föreslås att brevröstning även ska tillämpas för svenska medborgare som befinner sig på fartyg. Det vanligaste felet vid brevröstning är att väljare glömmer att lägga i sitt röstkort i försändelsen. Detta motverkades i Sametingsvalet genom att röstkortet trycktes på det kuvert som valkuverten med röster lades in i. "RSV tycker att det vore lämpligt att vid valet 1997 prova brevröstning i stället för poströstning i kyrkovalet."
Pastoratsförbundet avvisar tanken på en ordning där man uteslutande har poströstning vid de kyrkliga valen. Inte heller brevröstning kan godtas på grund av de risker för valfusk som det kan medföra. Möjligheten till poströstning måste finnas kvar och det är viktigt med information om detta.
Svenska Kyrkans Unga vill absolut inte att kyrkovalet ska göras genom poströstning. "Valet ska manifesteras och det gör man inte på posten. Låt valdagen bli en dag då alla församlingsmedlemmar känner att de är delaktiga i Svenska Kyrkans framtid."
Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd tror inte på att det skulle främja valdeltagandet om utsträckt poströstning i nuvarande former eller brevröstning blev de enda formerna att genomföra valet. I yttrandet ifrågasätts om posten kommer att ha öppet på söndagen. Vidare framförs att det skulle bli ett oerhört anonymt val. Brevröstning tror Kvinnorådet definitivt inte på. "Kuvert och frimärke skall finnas hemma och dessutom en vilja att själv betala portot och få iväg brevet på rätt tid till posten."
POSK menar att enbart poströstning kunde vara en möjlighet. Valsedelsdistributionen ses dock som ett problem då det på posten endast finns blanka valsedlar. Brevröstning avvisas.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift kan inte finna något som talar för enbart post röstning och framför allt inte brevröstning. Domkapitlet menar att detta skulle minska valdeltagandet ytterligare och "ev. kostnadsbesparing kan inte få vara avgörande när den ställs mot valresultatets legitimitet".
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift biträder uppfattningen att det för närvarande knappast är aktuellt med övergång till att uteslutande förrätta kyrkofullmäktigevalen genom poströstning.
Stiftsstyrelsen i Västerås stift anser att alla nödvändiga åtgärder bör vidtagas för att underlätta poströstning. Valsedlar med partibeteckningar bör finnas tillgängliga på postkontoren om så bara inom den egna regionen och möjlighet till poströstning bör finnas fram till valdagen. Motsvarande synpunkter framförs av Västerås kyrkliga samfällighet.
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift menar förslagen om utsträckt poströstningsförfarande respektive brevröstning får anses vara ytterst tveksamma inlägg för ett ökat valdeltagande. På sikt kan de kanske vara tänkbara främst med hänsyn till kostnaderna. Stiftsstyrelsen menar att det kan vara av värde att göra en översyn av hur poströstningen fungerar idag.
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift delar uppfattningen att en övergång till enbart poströstning inte är aktuell.
Enköpings kyrkliga samfällighet menar att poströstning enbart skall utgöra ett komplement till röstning i vallokal. Motsvarande synpunkter framförs av Trollhättans kyrkliga samfällighet.
Veta Viby Herrberga kyrkliga samfällighet framhåller att valsedlar måste finnas tillgängliga före valet så att poströstning kan ske. "Som det nu är vet inte de röstande vart de ska vända sig för att få tag i en valsedel."
Söderbärke församling anser att partimarkerade valsedlar bör finnas tillgängliga i postlokalerna vid de kyrkliga valen på samma sätt som vid övriga allmänna val.
Anderstorps församling vet att det finns en liten detalj, som något lite skulle öka valdeltagandet. "Se till så att posten ställer ut ett valsedelsställ, där man kan lägga valsedlar. Pastorsexpeditionen som valbyrå fungerar inte alls, det vet vi av erfarenhet."
Göteborgs kyrkliga samfällighet instämmer i att de idéer om övergång till poströstning eller brevröstning saknar aktualitet i nuläget.
Det alternativ som skulle kunna vara intressant på sikt är total poströstning eftersom en allt större andel av väljarna utnyttjar nuvarande poströstningsmöjligheter. Brevröstning synes oss däremot vara oacceptabelt av säkerhets- och rättssäkerhetsskäl.
Överförande till Svenska kyrkan av valadministrationen
RSV finner det naturligt att Svenska kyrkan bör ta över administrationen av alla val vid ändrade relationer med staten. I yttrandet refereras till att det i utredningen sägs, att de myndigheter som har att handlägga valet gärna skulle se att man inte behövde befatta sig med det.
Det påståendet äger säkert riktighet. Den kommunala valadministrationen har naturligtvis, särskilt med krympande ekonomiska ramar svårt att motivera att man helt kostnadsfritt skall genomföra val för den kyrkliga organisationens räkning. För länsstyrelserna är ett återkommande problem att de vid valen inte i tid får de informationer de behöver inför sammanräkningen från de kyrkliga organen. Detta tolkas som ointresse för valen från kyrkligt håll." För att smidigt ta över de egna valen borde kyrkliga organ redan vid 1997 års kyrkliga val ta större ansvar och intresse vid valens genomförande på alla nivåer. Om kyrkan tar över valen kan reglerna förenklas. Valen kan knytas till andra kyrkliga aktiviteter. Svenska kyrkan har genom sitt medlemsregister tillräckliga uppgifter för att framställa röstlängd.
Pastoratsförbundet anser inte att administrationen av valen skall övertas av kyrkliga organ. En intern kyrklig valadministration skulle äventyra de nödvändiga kontrollmöjligheterna av att valhemligheten och den fria rösträtten garanteras.
Svenska Kyrkans Unga framför att det kanske skulle vara bra om kyrkan själv tog över valförfarandet.
Domkapitlet skulle kunna vara huvudman och sammanräknare. Om det kyrkliga organen skulle få ansvaret blir det naturligt mer intressant. Valet kommer då närmare och rör dem det handlar om. En första förändring är att låta valet äga rum i kyrkans egna lokaler. Det borde kunna ske från och med nästa val.
Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd kan se det som positivt att kyrkan själv tar över ansvaret för valen.
Att t ex förlägga alla röstlokaler till kyrkans lokaler är ju ett sätt att visa på vad valet gäller, men det finns också en risk med detta. Kanske skrämmer det bort de väljare som endast vid kyrkofullmäktigevalen intresserar sig för kyrkan. Det finns naturligtvis också ekonomiska aspekter på detta, men det verkar nästan som en självklarhet att kyrkan i framtiden tar ansvar för sina egna val.
POSK menar att man kritiskt bör bedöma hur många vallokaler som behövs och vilka. I första hand bör kyrkans egna lokaler användas.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift delar uppfattningen att det principiellt är mycket tilltalande att kyrkan tar över vallokalröstningen som en inomkyrklig angelägenhet.
Emellertid finns det mer än en poäng i att utanför kyrkan stående organ handhar valproceduren. Den blir på så vis en garant för den redan tidigare flera gånger framhållna legitimiteten och vid en sammanvägning av för- och nackdelar med en ändrad ordning stannar domkapitlet för att förorda ett vidhållande av den nuvarande modellen.
Härnösands domkapitel menar att det torde sakna väsentlig betydelse om valadministrationen av det borgerliga samhället eller kyrkliga organ under förutsättning att det inte påverkar de röstberättigades möjligheter att utöva sin rösträtt.
Vid en eventuell upplösning av relationen mellan staten och svenska kyrkan uppkommer frågan huruvida kyrkan får ekonomiska möjligheter att betala till kommunen, staten och postverket de kostnader som uppkommer för bibehållande av nuvarande administrativa system. Om kyrkan eventuellt själv skall svara för röstningsförfarandet finns risk att nuvarande poströstningsmöjligheter inte kan bibehållas.
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift avstyrker ett överförande av valadministrationen till kyrkliga organ med hänsyn till den osäkerhet som enligt länsstyrelserna kännetecknar många av dem som är involverade i de kyrkliga valen.
Stiftsstyrelsen i Linköpings stift ser frågan om övertagande av valadministrationen i perspektiv av ändrade kyrka-statrelationer och menar att kyrkan efter ändrade relationer naturligtvis måste få administrera sina val. Valen bör då vara mer direkta, genomföras på samma dag lokalt och regionalt men på annan tid än de allmänna valen samt få större inslag av personval och föregås av mera information.
Stiftsstyrelsen i Västerås stift anger att det inte finns några skäl till att kyrkoråd och andra kyrkliga organ skulle överta valadministrationen. För att underlätta för länsstyrelsen bör skyldighet införas att vid fastställd tidpunkt lämna uppgifter till denna om i valet deltagande partier, kandidaternas namn, placering på listan samt personnummer.
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift instämmer med utredningen i att valadministrationen borde bli en angelägenhet för kyrkliga organ i större utsträckning än vad de är idag.
Hur stor del av administrationen av valen som skall läggas över på de kyrkliga organen bör emellertid bli föremål för ytterligare utredning för att valens legitimitet och rättssäkerhet inte skall komma att äventyras.
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift avstyrker förslaget att kyrkan själv skulle överta valet och menar att risken är alltför stor att samma personer som står under val också administrerar valen.
Enköpings kyrkliga samfällighet framför som en möjlig lösning att kyrkliga val blir en inomkyrklig angelägenhet och att stiftsstyrelse/domkapitel svarar för slutlig röstsammanräkning och mandatfördelning. Finns det brister beträffande tid och kompetens och för att undvika legitimitetsproblem kan tjänster köpas från länsstyrelsen. Lokalt kunde tjänster köpas från den lokala valnämnden.
Trollhättans kyrkliga samfällighet ser det som viktigt att ha en kompetent administration av valen och en så neutral valapparat som möjligt för att legitimiteten inte skall äventyras och/eller ifrågasättas. Samfälligheten menar att huvudregeln dock bör vara att kyrkans lokaler utnyttjas för valen. Liknande synpunkter framförs av Katarina församling.
Nynäshamns församling menar att det är klokt att vänta med frågan om övertagande av valadministrationen och att ytterligare utredning behövs när beslut väl tagits om den ekonomiska och rättsliga relationen mellan staten och kyrkan.
Västerås kyrkliga samfällighet, som inte berör frågan om övertagande av valadministrationen menar att kyrkans lokaler med fördel kan användas vid valen och att öppettiderna bör utökas liksom antalet vallokaler.
Söderbärke församling, som inte heller tar upp frågan om övertagande av valadministrationen, menar att pastorsexpeditionerna bör vara ett värdefullt inslag i församlingarnas valarbete med servicefunktion beträffande valsedlar, valprogram och valsedelsförsändelse.
Göteborgs kyrkliga samfällighet menar att ansvaret för de kyrkliga valen bör kunna ligga kvar på de kommunala valnämnderna även 1997, men ser det inte som orimligt att kostnadsansvaret övergår till Svenska kyrkan.
Om Kyrkoberedningens förslag genomförs ser vi det som självklart att Svenska kyrkan tar det fulla ansvaret för de kyrkliga valen. Även om Kyrkoberedningens förslag inte genomförs bör ansvaret föras över till kyrkokommunerna, men dessa ges rätt att mot ersättning få använda sig av de kommunala valnämnderna för att genomföra valen.
Sundsvalls GA och Skönsmons förs. kyrkliga samfällighet menar att valadministrationen bör kunna ske i församlingarna genom kyrkorådet eller speciell valnämnd. Så länge banden mellan kyrka och stat består bör dock länsstyrelsen finnas kvar som övervakningsmyndighet.
Luleå kyrkliga samfällighet är i princip positiv till tanken att de kyrkliga organen skulle överta administrationen av kyrkofullmäktigevalen. Samtidigt framhålls att legitimitetskäl kan anföras mot en sådan ordning, även om denna invändning inte är avgörande. Samfälligheten är inte övertygad om att en förändring av detta slag skulle öka valdeltagandet.
Solna-Råsunda kyrkliga samfällighet ser det som naturligt att en större del av valadministrationen hamnar inom kyrkan med samordnade och direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Samtidigt är det viktigt att valens legitimitet inte kan sättas i fråga. "Kanske kan en ordning med ett större kyrkligt ansvar med samtidig möjlighet att få hjälp från kommunens valnämnd vara en framkomlig väg." Samfälligheten anger att man fått signaler från kommunen att kyrkofullmäktigevalet är för dyrt och att man där menar att kyrkan själv borde stå för sin del av kostnaderna.
Mandatbidrag
Pastoratsförbundet avvisar införande av partistöd utöver vad som nu gäller beträffande kostnaderna för tryckning av valsedlar. Skälet härtill är framförallt att de förtroendevaldas arbete delvis har annan karaktär än i kommuner och landsting. Det finns förutom grupperingar på politisk grund många lokalt och tidsmässigt begränsade grupperingar. Olikheterna i förhållandet till det kommunalpolitiska området medför svårighet att utsträcka partistödet till det kyrkokommunala området. (Två reservanter förespråkar införande av en möjlighet att ge någon form av stöd till valkorporationer eller mandatbidrag.)
Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd framför att kyrkan egentligen bör klara sina val utan pengar från partierna "men så länge de olika partierna ställer upp med olika valsedlar och då valen är politiska är det nog ofrånkomligt med mandatbidrag".
POSK anser att partistöd är olustigt.
Man kan tänka sig ett större "valbidrag" under valåret, lika för alla representerade partier. Synpunkten att de politiska partierna är en förutsättning för den demokratiskt uppbyggda folkkyrkan avvisas. Det finns andra former för demokratin inom kyrkan.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift tillstyrker tanken på någon form av mandat bidrag till de partier och grupper som bär upp demokratin i kyrkan. Frågan anges förtjäna fortsatt övervägande.
Härnösands domkapitel ser det som troligt att ett kyrkligt partistöd skulle kunna vara ett verksamt medel för att öka de politiska partiernas engagemang och därmed öka deltagandet i kyrkovalen.
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift tillstyrker införandet av någon form av mandatbidrag och menar att formerna för detta bör utredas ytterligare. (En reservant ville att detta inte skulle tagits med i yttrandet.)
Stiftsstyrelsen i Västerås stift anser frånvaron av möjlighet att ge partistöd eller s.k. mandatbidrag vara oacceptabelt.
Stiftsstyrelsen instämmer helt i att det är en förutsättning att de politiska partierna/nomine ringsgrupperna engagerar sig i de kyrkliga valen om Svenska kyrkan ska kunna vara en demokratiskt uppbyggd folkkyrka. Därför är det nödvändigt att de partier som bär upp demokratin i kyrkan bör ha ett sådant bidrag.
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift delar utredningens uppfattning att mandatbidrag bör införas. Detsamma gör stiftsstyrelsen i Karlstads stift och Göteborgs kyrkliga samfällighet.
Enköpings kyrkliga samfällighet säger att införande av mandatbidrag påtagligt skulle öka de politiska partiernas ekonomiska möjligheter att bedriva arbetet i valrörelsen, men att sådana bidrag ej skulle ha högsta prioritet i ekonomiskt kärva lägen.
Trollhättans kyrkliga samfällighet menar att församlingar och samfälligheter bör ges möjlighet att bekosta viss information inför valen. Även Katarina församling förordar någon form av bidrag till insatser i valet.
Nynäshamns församling anser att mandatbidrag kan verka tilltalande "så att ekonomiska frågor ej för mycket får styra att vi inte kan behålla en demokratiskt uppbyggd folkkyrka."
Söderbärke församling förordar att ett kyrkokommunalt partistöd införs för att öka församlingarnas informationsmöjligheter.
Anderstorps församling ser inte mandatbidrag för att göra det lockande för partier att erövra mandat som någon lösning på problemet med partiernas engagemang i valet även om det skulle höja valdeltagandet. "Vi har inte ens sammanträdesarvoden i kyrkofullmäktige och kyrkoråd, och hittills har det gått att få kandidater ändå."
Luleå kyrkliga samfällighet anser det vara viktigt att utreda möjligheterna att ge mandatbidrag eller liknande.
Införande av utjämningsmandat
RSV ser inte införande av utjämningsmandat som någon bra lösning för att nå bättre överensstämmelse mellan andelen röster och andelen mandat. I samfälligheter med många små församlingar skulle det kunna behövas många utjämningsmandat för att nå proportionalitet. Valsystemet blir också krångligare. Det är bättre att minska antalet valkretsar.
Pastoratsförbundet konstaterar att utredningsmannen anvisar två lösningar på problemet att valkretsindelningen vid kyrkofullmäktigevalen i vissa kyrkliga samfälligheter kan leda till att vissa partier och grupperingar blir över- respektive underrepresenterade. Förbundsstyrelsen är för närvarande inte beredd att förespråka vare sig en ordning med större valkretsar eller införande av utjämningsmandat. Frågan är så väsentlig att den bör bli föremål för en särskild utredning.
POSK menar att utjämningsmandat är olämpliga, men valkretsindelningen bör kunna ses över.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift tillstyrker av rättviseskäl ett införande av utjäm ningsmandat och menar att det också kan vara positivt för valdeltagandet "eftersom antalet bortkastade röster upplevs som färre".
Härnösands domkapitel anser att ett införande av utjämningsmandat i församlingarna synes vara alltför komplicerat och knappast motiverat för att uppnå större rättvisa mellan olika partier.
Stiftsstyrelsen i Uppsala stift tillstyrker införande av utjämningsmandat vad gäller valen till kyrkofullmäktige i de kyrkliga samfälligheterna.
Stiftsstyrelsen i Västerås stift menar att det är av största vikt att en översyn görs av valdistriktsindelningen vid kyrkofullmäktigevalen i de kyrkliga samfälligheterna.
Med de konsekvenser som redovisas i utredningen av hur förhållandena blir i vissa större kyrkliga samfälligheter kan den demokratiska trovärdigheten ifrågasättas.
Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift ansluter sig till utredningens uppfattning att åtgärder skall vidtagas så att varje röst skall bli lika värd. "Därvid tillstyrks vad utredningen anfört beträffande införande av någon form av utjämningsmandat."
Stiftsstyrelsen i Karlstads stift anser att frågan om utjämningsmandat inte bör kopplas till valdeltagandet, men att det exempel betänkandet anför från Göteborg tyder på att frågan bör utredas ytterligare.
Enköpings kyrkliga samfällighet är ej tilltalad av utjämningsmandat i någon form. Som tänkbar lösning föreslås ändring av valkretsarna, som dock skulle medföra att varje församling inte kan garanteras representation i kyrkofullmäktige.
Göteborgs kyrkliga samfällighet anger att man givetvis bör sträva efter att varje röst är lika mycket värd. Föreliggande problem bör dock inte med hänsyn till den kyrkokommunala självstyrelsen löses genom centralt beslutad valkretsindelning. Därför tillstyrker samfälligheten att möjligheten med utjämningsmandat prövas. (Två reservanter i kyrkonämnden önskar pröva möjligheten att som i Malmö föra samman flera församlingar till en valkrets.)
Informationsinsatser
Pastoratsförbundet konstaterar att kravet på bättre information är framträdande i utredningens förslag om åtgärder för att höja valdeltagandet. I yttrandet pekas på de resurser på detta område som Pastoratsförbundet tillsammans med Centralstyrelsen satsade inför 1994 års val. Detta fick dock inte genomslag i alla församlingar och vid nästa val bör garantier skapas att för att informationsmaterialet i större utsträckning vidareförs lokalt. I detta sammanhang betonas att det inte i första hand är församlingarna utan alla de som kandiderar i valen och deras valkorporationer som är ansvariga i detta sammanhang, utöver den allmänna informationsskyldighet som ligger på kyrkoråden.
Information är enligt Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd oerhört viktig. På orten tillgängliga massmedier måste användas. Kyrkans synlighet i media "kan få fler att vilja göra sin röst hörd i det glömda valet."
Sveriges kyrkokamerala förening vill uttala att det idag råder ett begränsat ansvar för kyrkorådet att svara för församlingens information.
Vi anser att det ur demokratisk synvinkel är viktigt att det är de som låter sig väljas till kyrkliga förtroendeuppdrag eller de grupper man representerar som har ansvar för att de kyrkotillhöriga får information om partiprogram o.s.v. De förtroendevalda har en uppgift, nämligen att verka för kyrka och församling och med detta följer ett eget ansvar.
Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift instämmer i att det behövs ett större engage mang från församlingarna för att sprida kunskap om kyrkofullmäktigevalet och en satsning på information i samråd med Centralstyrelsen och Pastoratsförbundet.
Det handlar alltså här om att ge församlingarna och kyrkoråden en mer aktiv roll och ett ansvar för utvecklingen av valdeltagandet. Detta skall understödjas genom rikskyrkliga insatser vad gäller valens betydelse på stifts- och riksnivå, d v s stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Vidare bör genom samarbete med Statistiska centralbyrån åstadkommas bättre och lättillgängligare redovisningar av valens resultat.
Härnösands domkapitel pekar på behovet av lokala informationsinsatser från kyrkans sida genom församlingsbladen, annonser och anordnande av informations- och debattmöten.
På stifts- och riksnivå bör kyrkan bland annat kunna initiera till debatter i radio och TV mellan olika partiers företrädare. Köpta sändningar i Närradion bör också kunna utnyttjas för att sprida information och intresse för de kyrkliga valen. Erfarenheten från de allmänna valen har visat att TV-sända partiledardebatter veckan före valet har stor genomslagskraft i opinionsbildning även för de rent lokala frågorna. Bland annat bör det kunna vara värdefullt att de etablerade partierna i massmedia redovisar sina synpunkter beträffande olika kyrkofrågor på riksplanet.Domkapitlet menar också att det, i överenstämmelse med målsättningen att Svenska kyrkan skall vara en öppen och demokratisk folkkyrka, är värdefullt att de politiska partiernas engagemang i kyrkovalen bibehålles eller helst ökas. "Information från och aktivering genom de olika politiska partierna kan ha en avgörande roll för att öka valdeltagandet i kyrkovalen."
Stockholms domkapitel tillstyrker förslagen om en ökad satsning såväl lokalt som på riksnivå på information om kyrkofullmäktigevalet och dess betydelse för både församlingen/samfälligheten och för Svenska kyrkan i sin helhet. Förslagen rörande informationsinsatser tillstyrks även av Stiftsstyrelsen i Västerås stift.
Enköpings kyrkliga samfällighet anser att Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbunds informationsavdelning borde engagera sig inför kyrkofullmäktigevalen genom centralt informationsmaterial samt information till press, radio och TV. Även Veta Viby Herrberga kyrkliga samfällighet understryker vikten av ökade informationsinsatser.
Nynäshamns församling anser det helt klart att församlingarna måste öka sitt engagemang inför valen genom att i respektive församlingshem bedriva information om valen och pröva om valen kan ske i församlingshemmet. Det är mycket positivt om även partierna kan intressera sina lokaltidningar att skriva om valen eller via insändare ger sina informationer.
Västerås kyrkliga samfällighet anser att Svenska kyrkans centralstyrelse bör fortsätta att informera och entusiasmera församlingar och dess kyrkoråd så att kyrkoråden engagerar sig i informationsinsatser inför kommande val. Samfälligheten utarbetade inför valet 1994 en informationsskrift som via posten distribuerades till samtliga hushåll. Även behovet av central information via massmedia framhålls liksom behovet av samråd med Statistiska centralbyrån för att få fram en rimlig redovisning av kyrkofullmäktigevalen.
Behovet av en satsning såväl lokalt som centralt på information i samband med kyrkofullmäktigevalet understryks av Göteborgs kyrkliga samfällighet liksom också Sundsvalls GA och Skönsmons förs. kyrkliga samfällighet, Luleå kyrkliga samfällighet och Katarina församling.
Övrigt
RSV menar att de församlingar som har enhetslistor inte borde behöva ha formella val. RSV anger också att om rösträtten skall utövas i annan än där en person är bosatt förutsätter det någon form av registrering hos församlingarna inför valen.
Pastoratsförbundet avvisar tanken på att den kyrkokommunala rösträtten och valbarheten inte skulle vara strikt knuten till folkbokföringsförsamlingen. En förändring på denna punkt skulle medföra en mängd svårlösta juridiska och administrativa problem och bryta en av de grundläggande principerna för Svenska kyrkan. Även Skara domkapitel och stiftsstyrelsen i Skara stift avvisar tanken på en utvidgning av valbarheten till att avse annan församling än där man är bosatt. Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift däremot tillstyrker en utredning om att den kyrko kommunala rösträtten och valbarheten inte så strikt skall vara knuten till den församling man är bosatt i. Ett sådant system menar stiftsstyrelsen främst bör prövas i kyrkliga samfälligheter. ( Fyra ledamöter reserverade sig mot denna del av yttrandet.) Nynäshamns församling menar att det är ett bra förslag om man ges möjlighet att rösta i den församling där man är aktiv. Göteborgs kyrkliga samfällighet tillstyrker möjligheten att välja folkbokföringsförsamling.
Svenska Kyrkans Unga hävdar att rösträttsåldern bör sänkas till 15 år.
Då har många ungdomar deltagit i konfirmationsundervisningen och intresset för församlingen finns, att då inte få delta i beslut som rör församlingen och kyrkan känns märkligt. Betänkandet visar att få unga röstar idag, att sänka rösträttsåldern skulle vara ett sätt att intressera ungdomar för politiken och ge dem ansvar. Om inget görs på det här området tror vi att det kommer att vara svårt att hitta personer som kan fylla förtroendeposterna om några år.
I betänkandet Kyrkofullmäktigevalen - Problem och möjligheter finns en relativt utförlig genomgång av hur församlingsvalen går till i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. I utredningen föreslås att ett studiebesök borde göras i samband med valet 1994. Följande redovisning bygger dels på överläggningar med företrädare för kyrkostyrelsen, vilken har det övergripande ansvaret för valen, dels på besök hos i första hand Åbo svenska församling vid valet hösten 1994. Av särskilt intresse kan det vara att göra vissa jämförelser mellan de svenska och de finska förhållandena. För en mer allmän översikt om valbestämmelserna hänvisas dock till kyrkofullmäktigevalutredningens betänkande.
Bortser man från förhandsröstningen tog församlingsvalet 1994 sin början söndagen den 13 november 1994. Som framgår av utredningen kan till skillnad från i Sverige valet pågå under flera dagar, som längst söndag - torsdag. I Åbo Svenska församling ägde valet rum i församlingshemmet söndagen den 13 november kl 1320, onsdagen den 16 november kl 15-20 och torsdagen den 17 november kl 15-18. Tiden för när valet äger rum fastställs av den lokala valnämnden.
Det finska församlingsvalet kan sägas ha en närmare knytning till församlingslivet än vad som är fallet i Sverige. Kyrkomötet ger de närmare föreskrifterna för hur valet skall genomföras och ansvaret för genomförandet ligger lokalt på kyrkofullmäktige och den av kyrkofullmäktige utsedda valnämnden. I regel utgår inga arvoden till dem som lokalt har hand om valen. Valförrättningen inleds av kyrkoherden i direkt anslutning till församlingens huvugudstjänst och församlingens kyrka skall vara första röstningsstället. I Åbo svenska församling innebar detta att valförrättningen inleddes i kyrksalen och att själva valet sedan ägde rum i en annan lokal i församlingshemmet. I domkyrkoförsamlingen hölls valet i själva domkyrkan. Valordningen för kyrkan kan sägas som huvudregel utgå från att det ska ordnas flera röstningsställen i församlingen. Kyrkostyrelsen hade beslutat att det skulle ordnas en insamling vid de val som ägde rum 1994. Intäkterna skulle enligt kyrkostyrelsens beslut användas i den egna församlingens diakoni för att stödja arbetslösa. Närmare uppgifter om insamlingens genomförande sändes ut från kyrkans central för diakoni och samhällsfrågor.
I Sverige är utsändandet av röstkort en viktig del av informationen om valet eftersom alla röstberättigade den vägen få reda på att och när kyrkofullmäktigevalet äger rum. En motsvarande ordning finns inte i Finland. Att valet alltid äger rum andra söndagen i november är stadgat i den av kyrkomötet beslutade valordningen för kyrkan. Där finns också bestämmelser om att tid och plats för valet skall kungöras på församlingens anslagstavla senast 8 dagar innan det äger rum. Kungörelsen skall också publiceras i minst en tidning minst fem dagar före valet. I övrigt är informationen om valet beroende på vad man gör lokalt. Åbo kyrkliga samfällighet svarade för ett kort reklaminslag i TV på 15 sekunder. Det sändes 25 gånger i september och 30 gånger under oktober/november. På motsvarande sätt informerades de röstberättigade lokalt via TV i Tammerfors men ej i Helsingfors. I Åbo gavs också information i ett församlingsblad till alla hushåll och i en extra annons just innan förhandsröstningen påbörjades sista måndagen i oktober.
Kyrkostyrelsen ger genom cirkulär församlingarna information om valen, om vad som gäller enligt föreskrifterna i kyrkolagen, kyrkoordningen och valordningen och om de olika åtgärder som måste vidtas lokalt vid olika tillfällen före, under och efter valets förrättande. Kyrkostyrelsen svarar också för framställning och utskick av vissa blanketter, röstsedlar och valkuvert. För större delen av detta material måste församlingarna stå för kostnaderna. Det bör noteras att utöver att allt material finns på såväl finska som svenska föreligger det även på två samiska språk (Enare-samiska och Nord/Fjäll-samiska). Röstlängder kan köpas från befolkningsregistercentralen men många församlingar gör själva, och utan någon egentlig kostnader, röstlängden med hjälp av de egna registren.
Av betänkandet Kyrkofullmäktigevalen framgår att det vid valet 1994 för första gången var tillåtet att ha de politiska partiernas namn som beteckning på de valmansföreningar som ställer upp kandidater i valen. I Finland som helhet var det 69% av dem som valdes som fanns på partipolitiska listor. Variationerna var dock stora. I Borgå stift var det mindre än 30% som invaldes i kyrkofullmäktige på partipolitiska listor. Det fanns vissa förhoppningar om att möjligheterna att öppet visa partibetckningar skulle få en positiv påverkan på valdeltagandet. Detta synes dock inte ha blivit fallet. Andelen röstande sjönk istället med närmare 2 procentenheter från 14,8% till 13%. Liksom tidigare var det dock påtagliga skillnader i röstdeltagandet mellan stiften, från 7% i Helsingfors stift till 19,8% i Lappo stift. Nedgången i röstdeltagandet var dock genomgående även om skiljde sig i storlek mellan stiften. Enstaka församlingar kunde ha en flera gånger högre röstningsfrekvens än genomsnittet. I Brändö församling på Åland deltog hela 38,3% i församlingsvalet. Någon närmare analys av orsakerna till det minskade valdeltagandet föreligger ännu inte.
I betänkandet Kyrkofullmäktigevalen redovisas att om det endast finns en kandidatlista så kan de som står på denna lista bli utsedda utan valet. Antalet s.k. sämjoval av detta slag var 42 år 1990 och de ökade till att avse 57 församlingar år 1994. Hälften av dessa sämjoval skedde i de svenska församlingarna i Borgå stift.
Valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalet 1994; riksuppgifter
Sedan sammanräkningarna av de kyrkliga valen slutförts vid länsstyrelserna har man på Riksskatteverket gjort en sammanställning av "Lite kyrkovals-statistik" som omfattar en halv sida. Trots att uppgifterna är mycket summariska så visar de på flera viktiga förhållanden.
Sammanställningen visar först att det totala antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i Svenska kyrkan i församlingar med någon typ av kyrkofullmäktigeval (församlingsval eller samfällighetsval) var 5 827 788. Vid de kyrkliga valen 1991 var motsvarande tal enligt Statistiska Centralbyråns sammanställning i "Kyrkofullmäktigevalen 1991" (Be 32 SM 9301) 5 901 670. Antalet röstberättigade skulle således ha minskat med 73 882 personer eller med 1,3 procent. Någon liten del av denna minskning kan sammanhänga med att församlingar gått ifrån att ha kyrkofullmäktige men huvuddelen av förändringen torde vara att tillskriva att Svenska kyrkan medlemsmässigt är en minskande kyrka.
Vid församlingsvalen (val till kyrkofullmäktige i församlingar och val av direktvalda kyrkoråd) var 1994 5 740 540 kyrkomedlemmar (1991:5 737 379) röstberättigade och av dessa röstade 688 232. Valdeltagandet i församlingsvalen var 12,0 procent medan det (enligt SCB) 1991 var 10,1 procent: ökningen av valdeltagandet i församlingsvalen var alltså nästan två procent.
Vid samfällighetsvalen var 1994 3 360 481 kyrkomedlemmar (1991:3 161 980) röstberättigade: ökningen torde sammanhänga med att ett antal kyrkliga samfälligheter nybildats sedan 1991. Av de röstberättigade röstade 366 585 och valdeltagandet i samfällighetsvalen blev 10,9 procent medan det 1991 var 9,0 procent. Även när det gäller dessa val ökade således valdeltagandet med nästan två procent.
Mellan 1982 och 1991 minskade valdeltagandet vid de kyrkliga valen kontinuerligt och störst var minskningen mellan 1988 och 1991. Valdeltagandet 1994 innebar därför - både vad gäller församlingsvalen (de båda typerna sammantagna) och vad gäller samfällighetsvalen - att tendensen från 1980-talet bröts och att en minskning vändes i en ökning. En ökning eller en minskning med två procent när det gäller valdeltagande brukar inte betraktas som en förändring som man fäster något större avseende vid. När det gäller förändringen i valdeltagandet i kyrkofullmäktigevalen mellan 1991 och 1994 är dock frågan om inte ökningen med nästan två procent är värd att uppmärksamma.
För det första så innebär ökningen med två procent i detta fall en ökning med omkring en femtedel av valdeltagandet. Man kan också uttrycka det att i de båda typerna av val sammantagna var antalet avgivna röster nästan 200 000 (i församlingsvalen 106 000 och i samfällighetsvalen 81 000) flera än vid valen 1991. För det andra visade uppgifter i utredningen "Kyrkofullmäktigevalen" (avsnitt 8.2) mycket klart att en stor andel av de röstande i kyrkofullmäktigevalen var kyrkomedlemmar i åldrarna över 70 år. Ålderssammansättningen gjorde att man kunde förvänta sig en ytterligare nedgång i valdeltagandet 1994 men trots den negativa faktor som denna ålderssammansättning med dess risk för "avtappning" bland de väljare som brukat rösta i kyrkofullmäktigevalen utgjorde ökade alltså antalet röstande i de kyrkliga valen i oktober 1994. Andelen nytillkomna väljare borde alltså vara något större än vad den tvåprocentiga ökningen av valdeltagandet visar på.
-------------------------------------------------
Något om röstning i olika grupper och om de röstande i de kyrkliga valen
Under utvärderingsarbetets gång framkom det att FSI Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier som sedan flera decennier tillbaka ställer några frågor om religiös tro och kyrklig aktivitet i sina regelbundet återkommande undersökningar under hösten 1994 också ställde en fråga om röstning vid de kyrkliga valen. Svaren på denna fråga har kunnat utnyttjas i utvärderingen av de kyrkliga valen 1994 och tillsammans med bakgrundsvariablerna och de övriga frågorna i undersökningen får man på detta sätt flera uppgifter som kastar nytt ljus över röstningen vid kyrkofullmäktigevalen.
FSI:s undersökning är genomförd som upprepade postenkäter med personer i åldrarna 18-79 år. I undersökningarna görs särskilda bortfallsuppföljningar och svaren representerar ca. 80 procent av de tillfrågade. Totalt var det efter 6 veckor knappt 1 000 personer som besvarat frågan "Röstade Du i kyrkofullmäktigevalet den 16 oktober?" Av alla tillfrågade uppgav 11 procent att de röstat, dvs. andelen "Ja"-svar motsvarar mycket väl de 12,0 och 10,9 procent av de röstberättigade som enligt Riksskatteverkets sammanställning röstade i församlings- respektive i samfällighetsvalen. Möjligen borde andelen röstande enligt enkätmaterialet varit någon procentenhet lägre eftersom i detta material ingår såväl personer som inte hör till Svenska kyrkan, som personer som bor i församlingar där man inte har kyrkofullmäktigeval men det är ändå anmärkningsvärt hur god validitet materialet från FSI har när det gäller den i detta sammanhang helt centrala frågan.
Valdeltagandet var 11 procent bland männen och 10 procent bland kvinnorna och man finner alltså inte någon skillnad mellan könen i röstbenägenhet vid de kyrkliga valen 1994. Detta stämmer tämligen väl överens med resultaten av genomgången av röstlängderna i fyra församlingar för de fyra kyrkofullmäktigevalen under perioden 1982-1991 (Kyrkofullmäktigevalen, s. 114 ff.). Enligt dessa material var dock valdeltagandet bland kvinnor nästan genomgående någon eller några procentenheter högre än bland män. Den lilla skillnaden beror sannolikt på speciella förhållanden i de fyra församlingarna men den skulle också kunna antyda att kyrkofullmäktigevalet 1994 var annorlunda än de tidigare valen, dvs. att det kan ha varit så att särskilt männen blivit mer benägna att delta i valet.
FSI-materialet skiljer mellan fem åldersgrupper och andelen som röstade var i var och en av de fem grupperna:
65 - år (n=184) 27 % 48 - 64 år (n=271) 12 % 35 - 47 år (n=227) 5 % 21 - 34 år (n=223) 3 % 18 - 20 år (n=71) 4 %
Resultatet i tabellen kan mycket enkelt uttryckas att valdeltagandet var mer än dubbelt så stort bland pensionärerna som bland dem i den övre medelåldern (48-64 år) vilka i sin tur hade ett mer än dubbelt så högt valdeltagande som de som var under 48 år. Mönstret som kommer fram här är alltså exakt detsamma som det som kom fram i genomgången av röstlängderna för de fyra församlingarna. Så vitt man kan utläsa av det tillgängliga materialet var det alltså inte några förändringar i röstbenägenheten i någon speciell åldersgrupp som låg bakom den lilla höjning av valdeltagandet som skedde vid de kyrkliga valen 1994. Enligt enkätmaterialet lämnades ungefär hälften av alla röster i kyrkovalet av pensionärer vilka i hela materialet endast utgör knappt 20 procent av alla.
Röstningsbenägenheten vid kyrkofullmäktigevalet skiftade klart mellan personer som stött olika partier i riksdagsvalet tidigare under hösten:
Moderaterna (n=225) 11 % Centerpartiet (n=63) 27 % Folkpartiet (n=65) 15 % Kristdemokraterna (n=34) 21 % Socialdemokraterna (n=375) 9 % Vänsterpartiet (n=47) 4 % Miljöpartiet (n=50) 2 % Övriga partier/Ej svar (n=138) 6 %
Uppgifterna säger alltså inget om vilket parti eller vilken väljargruppering de svarande stödde i kyrkofullmäktigevalet. En fjärdedel av centerpartiets väljare från riksdagsvalet deltog i kyrkofullmäktigevalet liksom en femtedel av kristdemokratiska samlingspartiets väljare. Bland de båda största partiernas, moderaternas och socialdemokraternas väljare vid riksdagsvalet, var det ungefär en tiondel som deltog i kyrkofullmäktigevalet. De som röstat på vänsterpartiet och miljöpartiet i riksdagsvalet deltog endast undantagsvis i kyrkofullmäktigevalet. Resultatet förefaller tämligen väl överensstämma med vad man vet från andra undersökningar om de olika partiernas väljares religiösa aktivitet med undantag för att det regelmässigt brukar framgå att de som röstar på kds är särskilt religiöst aktiva: denna aktivitet torde dock för många av väljarna var förlagd till någon frikyrka.
Sammanställningen är emellertid anmärkningsvärd på flera punkter. I en undersökning av kyrkofullmäktigevalet 1973 klarlades i vilken utsträckning de olika partierna lyckats mobilisera sina väljare från kommunalvalet i de församlingar där man hade klart politiserade val (se Göran Gustafsson: Mellan religion och politik, Borås 1977, s. 127 ff.). Bland de dåvarande stora partierna - dvs. exklusive kds och vpk - hade moderata samlingspartiet den överlägset bästa mobiliseringen av väljarna från kommunalvalet vid kyrkofullmäktigevalet, folkpartiet hade den näst bästa mobiliseringen, centerpartiet den tredje bästa och socialdemokraterna den sämsta men skillnaden i förhållande till centerpartiet var inte särskilt stor. Även om uppgifterna från 1973 och de uppgifter som finns i sammanställningen ovan tagits fram med helt olika metoder så kan man inte bortse från att en stor skillnad mellan socialdemokrater och moderater (och folkpartister) i stort sett jämnats ut samtidigt som centerpartisterna klart ökat skillnaden i förhållande till socialdemokraterna och nu framstår som de klart mest röstbenägna vid kyrkofullmäktigevalen. Jämförelsen förefaller att på ett mycket tydligt sätt demonstrera en förskjutning inom det borgerliga blocket när det gäller religiöst motiverad röstning.
Bland de drygt 100 personer som enligt enkätmaterialet röstade vid kyrkofullmäktigevalet svarade fyra femtedelar "Ja" på en fråga om "Kände Du till de personer Du röstade på i kyrkovalet?" En något mindre andel, tre femtedelar, svarade "ja" på en fråga "Kände Du till frågor som var aktuella i kyrkovalet?". Den förra andelen förefaller vara hög och antyder möjligen att kyrkofullmäktigevalen många gånger lika mycket är en fråga om person som om parti medan den andra lägre andelen sannolikt illustrerar det förhållandet att det på många ställen knappast fanns några frågor där olika grupper intog markant olika ståndpunkter.
I FSI-materialet finns också ett antal frågor om religiös tro och kyrklig aktivitet som besvarats av cirka 600 personer. Den i detta sammanhanget viktiga frågan om kyrkobesöksfrekvens hade fått en olycklig form genom att ett ord utelämnats och löd "Hur många gånger har Du besökt statskyrka de senaste veckorna?". Detta förefaller emellertid inte ha påverkat svarsbenägenheten och av de svarande angav 18 procent att de minst någon gång besökt en kyrka under de senaste veckorna. De svarande har här delats i tre kategorier och inom dessa anges hur stor andel som röstade i kyrkofullmäktigevalet:
Ej besökt statskyrka (n=554) 6 % Besökt statskyrka en gång (n=85) 21 % Besökt statskyrka två el. flera ggr (n=52) 46 %
Det är helt klart att röstning i kyrkovalet var avsevärt vanligare bland de flitiga kyrkobesökarna än bland dem som inte varit i någon statskyrka den senaste tiden, men det var också så att mindre än hälften av dem som gjort flera kyrkobesök röstade vid kyrkofullmäktigevalet.
I denna del av undersökningen var det drygt 70 personer som svarat "ja" på röstningsfrågan och av dessa röstande var det mer än 40 procent som inte besökt någon kyrka. Materialet är visserligen litet men uppgiften visar ändå klart att röstning i kyrkofullmäktigevalet förekommer också bland dem som inte är kyrkligt aktiva. Det framgår dessutom att inom en liten grupp frikyrkobesökare (ca. 40 personer) hade en fjärdedel deltagit i kyrkofullmäktigevalet. Frikyrkobesökare kan i och för sig också vara besökare i Svenska kyrkan men alla är det inte och skulle man i ett större material finna en liknande proportion skulle förhållandet vara väl värt ett närmare klarläggande.
Det är väl bekant att gudstjänstdeltagande är en tämligen exklusiv religiös aktivitet och att många har en gudstro eller ber regelbundet utan att vara att betrakta som gudstjänstbesökare (Se Eva Hamberg: Religiös tro och religiöst engagemang, Religion och samhälle 1988:6, s. 18 ff.). Mot denna bakgrund är det intressant att i FSI-materialet kan man ställa både bönevanor och gudstro mot röstning i kyrkofullmäktigevalet. Ser man till svaren på en fråga om "Ber Du själv regelbundet till Gud?" får man följande andelar som röstade i kyrkofullmäktigevalet:
Ja, absolut/ja (n=135) 23 % Osäker/vet ej (n=21) 19 % Nej/Nej, absolut inte (n=492) 8 %
Deltagandet i de kyrkliga valen hade ett klart samband med bönevanorna men långt ifrån alla som uppger sig be röstade i valet och många som aldrig ber röstade. Eftersom gruppen icke-bedjare är så mycket större än gruppen bedjare så innebär de olika proportionerna "ja"-svar på röstningsfrågan att det bland de röstande fanns fler som inte ber än som ber.
Gudstro är mindre exklusivt än regelbundna bönevanor och när röstning vid kyrkofullmäktigevalet ställs mot svaren på frågan "Tror Du att det finns en Gud som styr världen?" får man följande procenttalsserie:
Ja, absolut/ja (n=165) 19 % Osäker/vet ej (n=94) 10 % Nej/nej, absolut inte (N=242) 4 %
Sambandet mellan gudstro och röstning vid kyrkofullmäktigevalet är mycket klart och det kan också konstateras att ett klart flertal (ca 60 procent) av de röstande trodde på en Gud som styr världen och andelen blir ungefär densamma när man ser till hur många av de röstande som svarade "ja" på en fråga om "Tror Du att det finns en Gud som ingriper i Ditt eget liv?"
Sammanfattningsvis kan man av svaren om gudstjänstbesök, bönevanor och gudstro samt om röstning vid kyrkofullmäktigevalen konstatera att visserligen är röstning vid de kyrkliga valen avsevärt vanligare bland dem som deltar i gudstjänster, ber regelbundet eller tror på en Gud än bland dem som inte gör det men oavsett vilken av dessa variabler man ser till var det endast en minoritet bland dem som bejakar dem som röstade vid kyrkofullmäktigevalet. Man kan konstatera att avsevärda andelar - uppemot eller över hälften - av dem som uppger att de röstade vid kyrkofullmäktigevalet inte deltagit i gudstjänster under sista tiden, inte är regelbundna bedjare eller svarar nej på frågor om gudstro.
Den lokala valinformationen
Som en del av utvärderingen av kyrkofullmäktigevalet 1994 tillfrågades ett antal församlingar/samfälligheter om man på något sätt vidtagit åtgärder som syftade till att informera om valet och därmed höja valdeltagandet. Denna förfrågan genomfördes per telefon och riktade sig främst till tjänstemän på församlingarnas/samfälligheternas kanslier. Det var av flera skäl främst större enheter som blev föremål för denna förfrågan men en strävan vara att täcka både församlingar/samfälligheter i hela landet och att få med såväl enheter där valdeltagandet ökat som enheter där röstningsfrekvensen inte ändrats eller minskat. Vid telefonsamtalen utnyttjades ett frågeschema som tagits fram i samråd med Svenska Kyrkans Information.
De flesta församlingarna och samfälligheterna gjorde inga större insatser för att få kyrkomedlemmarna att delta i kyrkofullmäktigevalet. Från några stora samfälligheter svarade man att man av principiella skäl inte gjort någonting alls eller nöjde sig med att i församlingsbladet meddela platser och tider för valet. Man anser att informationen om valet bör skötas av partier och andra väljargrupper och inte av församlingarna. Flera av de samfälligheter, bl.a. Borås och Kalmar, där man har en sådan principiellt negativ hållning till engagemang i kyrkofullmäktigevalet är samfälligheter med starka fristående partigrupper i fullmäktige.
Från många församlingar anger man att man utnyttjade sina reguljära närradiosändningar för att informera om kyrkofullmäktigevalet och man försökte på detta sätt t.ex. få större räckvidd av de offentliga debatter med företrädare för olika partier som ställde upp i valet och som fick utnyttja tiden för egna presentationsprogram. Andra församlingar sänder över kabel-TV:s lokalkanal och gjorde särskilda valprogram för dessa sändningar. I Landskrona anordnade den lokala nyhetsredaktionen på kabel-TV en debatt inför valet mellan företrädare för de två partier som ställde upp kandidater.
Flera församlingar och samfälligheter hade allmänna annonser i dagspressen om det stundande valet och det kan nämnas att två stift, Härnösand och Visby, också annonserade på detta sätt. Norrköpings kyrkliga samfällighet hade betalda informationsinslag i såväl reklamradio som i TV4:s lokala sändningar. Det var inte ovanligt att man utnyttjade de lokala annonsbladen och de kommunala informationstidningarna för att skapa uppmärksamhet kring kyrkofullmäktigevalet, något som också föreslogs i idématerialet från Svenska Kyrkans Information.
Många församlingar hade meddelat de lokala tidningarna vilka partier och kandidater som ställde upp vid valet och de debatter som hölls refererades tämligen väl av tidningarna. Det är en ganska allmän uppfattning att den lokala mediabevakningen av kyrkokfullmäktigevalet 1994 var något bättre än vad den varit vid de närmast föregående valen.
Nästan självklart var församlingsbladen en av de mest utnyttjade informationskanalerna men även bland de stora enheter det är fråga om här finns det ett fåtal som inte har något församlingsblad, antingen på grund av att man menar att det inte läses. I några fall menade man också att församlingsbladets utgivningstider var sådana att det inte var meningsfullt att skriva något om valet där; denna inställning antyder att man inte uppfattade kyrkofullmäktigevalet som särskilt viktigt. I det flertal av församlingar där man ändå utnyttjade församlingsbladet för information om kyrkofullmäktigevalet nöjde man sig i det enklaste fallet med en annons med uppmaningen att gå och rösta. I några församlingar gav man ut extranummer av församlingsbladet eller gjorde ett speciellt nummer som täckte en hel samfällighet där man tog upp gemensamma aktuella valfrågor. Andra församlingar lät ett helt nummer domineras av det kommande valet och nästan regelmässigt gav man utrymme för de olika partierna för en självrepresentation. Ett annat grepp var att låta företrädare för olika partier svara på samma frågor och i några fall presenterade man också de olika partiernas kandidater. Ofta fanns också artiklar om kyrka-statfrågan och redovisningar av hur kyrkoskatten användes. Oavsett vilka artiklar och intervjuer man hade var ett stående inslag information om var man skulle rösta och när vallokalerna var öppna. Några församlingar sände ut valsedlar för samtliga de partier som deltog i valet tillsammans med församlingsbladet.
Från några av församlingarna rapporteras att man arrangerade möten före valet med debatt eller information. Man uppgav också att dessa möten oftast var dåligt besökta men att de ändå kunde ha en funktion genom att de - som framgått ovan - refererades i lokalpressen eller fick utgöra underlag för närradiosändningar. Närmast som en kuriositet kan nämnas att ett sådant möte i en församling så klart demonstrerade de motsättningar som fanns att enskilda församlingsmedlemmar inte bara avstod från att rösta utan även begärde sitt utträde ur Svenska kyrkan. Som mer positiva exempel på hur möten kunde arrangeras kan man peka på att man i Kristinehamn gjorde den välbesökta invigningen av ett församlingshem till ett valinformationsmöte. På några ställen hade man möjlighet att låta kyrkofullmäktigevalet ske i församlingshemmet i vilket man menade vara positivt genom att man därmed visade på valets kyrkliga karaktär.
Vad beträffar av församlingar/samfälligheter initierad aktivitet inför kyrkofullmäktigevalet kan Norrköpings kyrkliga samfällighet framhållas som ett föredöme om man menar att man från kyrkligt håll bör verka för att aktivera de röstberättigade. Man hade ordnat en utställning om kyrkan på stadsbiblioteket inför valet och man hade dessutom arrangemang i alla församlingarna på valdagen med musik och med utdelning av en maskot till barnen. Särskilda arrangemang på valdagen förekom även i andra församlingar och ett annat exempel på att man försökte skapa uppmärksamhet inför valet är den valstuga som samfälligheten i Enköping stod bakom och som partierna gemensamt fick utnyttja.
Många av de informationsvägar och aktiviteter som redovisas ovan är sådana som omnämns i det "Idématerial inför Kyrkovalet 1994" som Svenska Kyrkans Information sammanställt. Ungefär hälften av de större församlingar och samfälligheter som tillfrågats i samband med utvärderingen uppger att man utnyttjade detta material när man skulle marknadsföra kyrkofullmäktigevalet. Flertalet av dessa använde ett annonsunderlag, antingen i församlingsbladet eller i lokalpressen. Några församlingar har inte direkt citerat materialet men hämtat idéer därifrån.
Vid rundringningen till församlingar och samfälligheter ställdes en direkt fråga om det fanns avsatt särskilda medel för information om kyrkovalet eller om man på något annat sätt hade möjlighet att bekosta en informationskampanj. Svaren var nästan helt utan undantag negativa och de särskilda insatser inför kyrkofullmäktigevalet som många ändå redovisar skedde alltså inom ramen för det löpande informationsarbetet.
Flertalet av de tillfrågade församlingsadministratörerna menar att de politiska partierna är relativt ointresserade av kyrkofullmäktigevalet. I några fall samarbetade de grupper som deltog i valet med gemensamma utskick av sina informationsfoldrar och valsedlar. Det förekom också, om än långt ifrån överallt, att något parti eller flera partier sände ut lokala kyrkopolitiska program. På många ställen fanns inte några direkta valfrågor där partierna hade olika meningar i den mån sådana frågor fanns gällde de oftast nivån på kyrkoskatten eller personfrågor. Det uppges från flera håll att partierna sökte aktivera sina säkra sympatisörer genom att ringa upp dem och uppmana dem att gå och rösta. Särskilt socialdemokraterna använde denna metod att mobilisera väljare. Detta parti är också det enda om vilket det från någon ort uppges att det hade en egen valstuga inför valet. Torgmöten anordnades rent undantagsvis av flera av partierna men dessa väckte mycket litet intresse. Församlingsadministratörerna menar att partierna inte heller var särskilt aktiva med att skriva insändare och på det sättet skapa debatt inför valet. På några ställen anser man dock att debattviljan ökat något jämfört med tidigare och särskilt gällde detta socialdemokraterna.
Endast ett fåtal av de församlingar som varit aktuella för telefonförfrågningar om valet hade ett minskat valdeltagande och på dessa ställen så man minskningen som en del av en fortgående trend. På något ställe hänvisade man till ett allmänt missnöje med en planerad skattehöjning som förklaring till att valdeltagandet minskat och på ett annat ställe förklarade man minskningen med att konflikter som tidigare varit aktuella i församlingen nu bilagts.
De allra flesta av de tillfrågade församlingarna och samfälligheterna hade en ökning av valdeltagandet på en till tre procentenheter. På många ställen kunde man inte ge någon direkt förklaring till ökningen utan hänvisade endast till rikstrenden som man ofta menade sammanhängde med att nationella media i form av de största morgontidningarna och Sveriges Television genom "Svar direkt" uppmärksammade valet. Det var dock också en ganska allmän uppfattning att även lokaltidningarna skrev mer om kyrkovalet 1994 än vad de gjort om de närmast föregående valen. På många ställen - om också långt ifrån alla - menade man att församlingarna gjort mera för att få uppmärksamhet kring valet än tidigare. I någon församling hänvisade man till att kyrka-statfrågans aktualitet gjort att centern lyckats mobilisera väljare särskilt bra men det var vanligare att man hänvisade till de socialdemokratiska framgångarna och till att detta parti bedrivit en mer aktiv kampanj än vid tidigare val. Någon menade att den ekonomiska krisen gjorde att de andliga värdena betraktas som viktigare än tidigare och att kyrkan därmed får mer uppmärksamhet vilket också yttrar sig i större väljaraktivitet. Från någon församling pekade man på att kyrkan kan ha fått ett tillfälligt uppsving i samband med Estoniakatastrofen.
Den avslutande frågan vid telefonsamtalen med församlingsförvaltningarna gällde om det fanns något man tyckte man borde gjort annorlunda för att öka valdeltagandet vid höstens kyrkofullmäktigeval och om man hade några erfarenheter som borde beaktas inför de kyrkliga valen 1997. Kanske tyckte de svarande att ämnet information inför kyrkofullmäktigevalet var uttömt när denna fråga kom men några erfarenheter att föra vidare i detta sammanhang knappast kom fram i svaren.
Innan resultaten av telefonförfrågningarna sammanfattas är det angeläget att än en gång framhålla att resultaten hänför sig till större församlingar och samfälligheter; i flertalet fall var det enheter med mer än 10 000 kyrkomedlemmar som kom till tals. Det är mycket rimligt att tänka sig att man i medelstora och mindre församlingar haft mindre möjligheter att genom direktinformation och medier agera för att höja valdeltagandet; å andra sidan kan man där kanske genom personliga kontakter ha verkat i samma riktning.
Beträffande de erfarenheter som tillfrågats kan man säga att det förefaller som om man från en hel del - men långt ifrån alla - församlingar/samfälligheter försökte bidra till att väljarna aktiverades vid kyrkofullmäktigevalet. Man bör i sammanhanget observera att det på sina håll finns ett synsätt som innebär att de kyrkliga valen inte är en fråga som angår församlingarna som sådana utan är en fråga för partierna och väljarna; detta synsätt borde i olika sammanhang diskuteras närmare. Politiska partier och andra väljargrupperingar förefaller å sin sida också något ha ökat aktiviteten inför kyrkofullmäktigevalet 1994 jämfört med tidigare. Ökningen av engagemanget från församlingarnas sida torde emellertid ha varit större än ökningen av engagemanget från partiernas och väljargruppernas sida.
De idéer och det material som sändes ut från Svenska Kyrkans Information utnyttjades som redan nämnts av ungefär hälften av församlingarna/samfälligheten. Detta kan tolkas som att det på många håll finns behov av hjälp med valinformationen och att man gärna tar emot den hjälp som kan erbjudas. Man bör i detta sammanhang observera att många av de informationssatsningar som kommit fram vid telefonsamtalen inte var en del av en långsiktigt planering och att fastlagda ekonomiska ramar därför på andra ställen kan ha hindrat att eller styrt hur man grep sig an att göra kyrkomedlemmarna intresserade av kyrkofullmäktigevalet. Inför kommande val borde det därför vara angeläget att i mycket god tid får församlingarna/samfälligheterna att reservera medel för informationssatsningar.
Diskussion
Den "begränsade utvärderingen" av kyrkofullmäktigevalet 1994 har framförallt klarlagt att det fanns en klar tendens till ett ökat valdeltagande och en viktig fråga är vilka faktorer som legat bakom att trenden från 1980-talet att allt färre av de röstberättigade väljarna utnyttjar sin rösträtt bröts och att de i stället i något större utsträckning än 1991 gick till valurnorna. Dessa faktorer kan diskuteras utifrån en figur om faktorer som påverkar den kyrkliga sedens styrka och som utarbetats av Thorleif Pettersson och författaren (se Thorleif Pettersson och Göran Gustafsson: Församlingsstrategier och den kyrkliga sedens styrka, Religion och samhälle 1990:7, s. 77 ff.). Figuren såg ut på följande sätt i den ursprungliga versionen:
Externa faktorer på det nationella planet utgörs när det gäller förhållanden som kan ha påverkat röstningsbenägenheten händelser som uppmärksammas i hela landet, täckning av kyrkofullmäktigevalet i etermedia och rikstidningarna och liknande. I intervjuerna med företrädare för församlingarna om vad man gjort lokalt framkommer det någon gång att den ökade röstningen skulle vara en "Estoniaeffekt" och denna tanke har framförts också i andra sammanhang. Man menar att katastrofen på Östersjön skulle ha visat på den betydelse som Svenska kyrkan och kristendomen har och att det skulle ha funnits väljare som efter olyckan ville sluta upp bakom kyrkan och församlingen och att röstning i de kyrkliga valen var ett sätt att göra detta. Hypotesen låter sig varken bevisas eller motbevisas. Man kan emellertid påpeka att valdeltagandet ökade i ungefär samma utsträckning över hela landet och att ökningen enligt det material som utnyttjats och den bearbetning som gjorts här var lika stor i Skara och Växjö stift som i Stockholms stift som onekligen berördes mest av katastrofen.
I intervjuerna har man också talat om det ökade valdeltagandet som en "Siewert Öholm-effekt" och därvid åsyftat att programmet "Svar direkt" som har mycket höga tittarsiffror under veckan före kyrkofullmäktigevalet tog upp en rad kyrkliga frågor och då främst valet som skulle äga rum; bland annat pläderade en annan välkänd programledare i TV, Martin Timell, för att man skulle delta i valet. Betydelsen av detta program låter sig inte heller fastställas. Man kan möjligen peka på att det Göteborgsbaserade programmet framförallt tog upp Göteborgsaktuella frågor som det förslag om avveckling av ett stort antal kyrkobyggnader i staden men att trots att en så omdiskuterad fråga aktualiserades så ökade valdeltagandet i Göteborgs kyrkliga samfällighet avsevärt mindre än på de allra flesta andra ställen.
"Svar direkt" var inte heller det enda TV-program som tog upp det stundande kyrkofullmäktigevalet utan detta aktualiserades också i nyhetsprogrammen i både TV1 och TV2 och dessutom i flera radioprogram, såväl i Ekots sändningar som i Religionsradion. Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter hade också fylliga och välgjorda reportage om valet veckorna innan det ägde rum.
Sammantaget kan man konstatera att kyrkofullmäktigevalet uppmärksammades mer av både etermedia och dagstidningarna med rikstäckning 1994 än vad det gjorts de närmaste föregående valåren och det förefaller naturligare att peka på den massiva rikstäckande informationsinsatsen som en orsak bakom ökningen av valdeltagandet än att framhålla något enskilt inslag i denna insats.
Externa faktorer på det lokala planet blir i det aktuella fallet framförallt den information som lämnades av lokalpressen och lokalt orienterade etermedia samt de politiska partiernas aktiviteter för att vinna så många röster i kyrkofullmäktigevalet som möjligt. Regionala och lokala TV-sändningar uppmärksammade kyrkovalet i viss utsträckning. Det förefaller också - både av telefonförfrågningarna och av andra uppgifter - som om lokaltidningarna skulle ha ägnat valet större uppmärksamhet än tidigare eller snarare åter ägnat det ungefär lika stor uppmärksamhet som vid början på 1980-talet. Vilken betydelse just denna information hade kan inte avgöras här; man skulle möjligen genom mycket ingående undersökningar kunna klarlägga om det finns ett samband mellan variationerna i de lokala medias intresse för kyrkofullmäktigevalet och riktningen och storleken på förändringarna i valdeltagandet. Här får det räcka att konstatera att lokala media i varje fall på många ställen verkade i samma riktning som rikstäckande media och därmed kan ha bidragit till att förstärka effekten av dessa.
Interna faktorer på det lokala planet blir i detta sammanhang församlingarnas och samfälligheternas aktiviteter för att informera om kyrkofullmäktigevalet. Telefonförfrågningarna som redovisades i föregående avsnitt visade på ett mycket växlande ansvarstagande och intresse för kyrkofullmäktigevalen från kyrkan på lokalplanet. De visade på att man kan göra oerhört mycket från församlingar och samfälligheter för att aktualisera valet men de visade också på att man på många ställen inte gjorde särskilt mycket i den riktningen. Liksom när det gäller de externa lokala faktorerna skulle det krävas ingående undersökningar för att klarlägga den möjliga betydelsen av att man var aktiv och av de olika formerna av aktivitet.
Interna faktorer på det nationella planet utgörs i detta sammanhang av de insatser som gjordes från rikskyrkan och främst då Svenska Kyrkans Information. På olika sätt, bland annat genom utredningsarbetet om "kyrkofullmäktigevalen" men också genom att man vet att Svenska kyrkans ställning kommer att förändras, var demokratifrågorna inom kyrkan mer aktuella än de varit tidigare. Kyrkomötesmotionerna från tidigare år som uttryckte bekymmer för det minskade valdeltagandet pekar på en oro för den demokratiska processen inom kyrkan som delats av många. Enskilda individer och kyrkliga organ strävade därför i stor utsträckning i samma riktning för att få ett högre valdeltagande och denna strävan tog sig bland annat uttryck i att Svenska Kyrkans Information mer än tidigare såg det som en uppgift att få församlingarna att intressera sig för kyrkofullmäktigevalet. Vilken betydelse just detta kan ha haft kan inte klarläggas men här rör det sig om en indirekt effekt; man förde inte själv väljarna till valurnorna men man fick möjligen andra att agera så att flera av väljarna kom till valurnorna.
Det har i olika sammanhang framhållits att de fyra grupperna av faktorer eller krafter som figuren i början av avsnittet aktualiserar inte alltid behöver eller ens kan verka oberoende av varandra. I detta sammanhang låter det sig av det tillgängliga materialet konstateras att de interna krafterna på det nationella planet påverkade de interna förhållandena på det lokala planet; så skedde bland annat med hjälp av Svenska Kyrkans Informations "Idématerial inför kyrkovalet 1994". Det är svårare att klarlägga hur de externa krafterna både på det lokala och framförallt på det nationella planet kan ha påverkats av de interna krafterna genom olika kontakter och idéspridning. Den större allmänna aktivitet som utvecklades inom såväl rikskyrkan som inom många församlingar bör emellertid i sig ha kunnat verka inspirerande på de externa krafterna. Dessa har ju här främst definierats som nyhetsmedia och det ligger i deras uppgift att uppmärksamma vad som händer på olika arenor. Det hör helt enkelt till en god nyhetsbevakning att observera och vidarebefordra om Svenska kyrkan och dess församlingar gör något som berör en större grupp människor och som man inte på samma sätt ägnat sig åt tidigare och detta var åtminstone i viss utsträckning fallet inför kyrkovalet 1994.
Bakom det ökade valdeltagandet i kyrkovalet kan man alltså skymta ett komplicerat samspel mellan olika krafter på det nationella och lokala planet. Skulle man tvingas peka ut någon av dessa krafter som en mera direkt avgörande faktor bakom att flera av kyrkomedlemmarna deltog i valet 1994 än 1991 och att en sjunkande trend kan vara på väg att vändas förefaller det rimligt att ta fram de externa krafterna på det nationella planet. Betydelsen av dessa frågor framgår både av den mycket jämna förändringen av valdeltagandet över hela landet och av det förhållandet att valdeltagandet ökade även i många av de församlingar där man har kvar systemet med en enda valsedel och där varken församlingen eller grupperna bakom valsedeln egentligen har någon anledning att vidta åtgärder för att höja valdeltagandet. Denna slutsats får dock inte tolkas så att faktorer och förhållanden på det lokala planet skulle sakna betydelse eller tas till intäkt för att man internt inte skulle anstränga sig för att höja valdeltagandet ytterligare inför kommande kyrkoval.