Svenska kyrkans centralstyrelse överlämnar denna skrivelse med Centralstyrelsens verksamhetsberättelse för år 1994 till kyrkomötet.
Sigtuna den 17 maj 1995
Gunnar Weman
Anders Lindberg
I det inledande kapitlet om den allmänna utvecklingen ger Centralstyrelsen bland annat en redovisning av vad som uppnåtts i förhållande till sin programförklaring för mandatperioden 1993-95.
Till verksamhetsberättelsen fogas bokslut för kyrkomötet (bil. 10) och för Centralstyrelsen med Centrala kollektkontot (bil.11).
1.1 Programförklaring, verksamhetsplan och verklighet
1.3 Framtidsstudien Svenska kyrkan som folkkyrka
1.4 Pastoralt handlingsprogram och andra stöd för församlingslivets utveckling
1.5 Svenska kyrkan och Estoniakatastrofen
1.7 ADB-utvecklingen inom Svenska kyrkan
1.8 Svenska kyrkans personalfrågor
1.9 Svenska kyrkans internationella arbete
2 Centralstyrelsens sammansättning och organisation m m.
2.1 Centralstyrelsens ledamöter och ersättare
3 Centralstyrelsens utredningar och kommittéer
3.2 Kompletterande utredning om det kyrkliga ämbetet
3.4 Stiftsorganisationsutredningen
3.6 Utredning av vissa frågor rörande prästtjänster
3.7 Utredning om kyrkofullmäktigevalen
3.9 Kyrkoherdens övergripande ledningsansvar
3.10 EFS-prästernas tjänstgöring på prästtjänster
3.12 Kyrkan och homosexualiteten
3.13 Dop och kyrkotillhörighet
3.14 Utredningar inom ramen för Svenska kyrkans teologiska kommitté
4 Samrådsorgan och representation
5 Behandlingen av kyrkomötets ärenden
7 Ekumeniskt och internationellt arbete
8.1 Kyrkobokföring och datafrågor
9 Svenska kyrkans författningssamling
11 Kyrkomötets skrivelser till regeringen
Utdrag ur Centralstyrelsens protokoll
Bilaga 1 Kyrkoordningskommittén
Bilaga 2 Kompletterande utredning om det kyrkliga ämbetet
Bilaga 3 1993 års kyrkobyggnadsutredning
Bilaga 4 Direktiv för en utredning av vissa frågor rörande stiftsorganisationen m.m.
Bilaga 6 Direktiv för utredning om Svenska kyrkans ekonomi
Bilaga 7 Samarbetsrådet EFS/Svenska kyrkan.
Bilaga 8 Trossamfundens beredskapsråd
Bilaga 9 Förteckning över under 1994 aktuella skrivelser från kyrkomötet
Bilaga 10 Kyrkomötets bokslut 1994
Bilaga 11 Bokslut 1994 för Svenska kyrkans centralstyrelse och Centrala Kollektkontot
Det kan finnas skäl att nu, då treårsperioden gått till ända, granska hur programförklaringens utfästelser har omsatts till handling.
Det förutskickas i programförklaringen att initiativ kommer att tas till "ett grundläggande studium av Svenska kyrkans roll som folkkyrka i Sverige i dag och i framtiden". Detta arbete har inletts och förväntas pågå under också nästa mandatperiod.
Under rubriken "Svenska kyrkan i samhället" finns flera ambitioner uttalade från styrelsens sida:
* En förstärkt dialog om samhälls- och framtidsfrågor med regering, politiska partier, fackföreningar och folkrörelser. Till stora delar har detta arbete kunnat genomföras. Kontakterna mellan Centralstyrelsen/SFRV-styrelsen och andra myndigheter och organisationer blir allt intensivare. Ett bakslag har dock varit att den tidigare regeringen inte var beredd att fortsätta överläggningarna med företrädare för trossamfunden. Den nu tillträdda regeringen har emellertid återupptagit dessa överläggningar. Detta hälsar vi med glädje.
* Nedskrivning av de fattiga ländernas skulder och en världshandel som leder till en rättvis fördelning och ett rätt bruk av jordens resurser. Vi har där på olika sätt lyft fram biskopsbrevet om skuldfrågan och också, bl.a. i remissvar, tagit upp frågor med anknytning till världshandel och globala miljöfrågor.
* Samhällets ansvar att slå vakt om varje enskild människa och om människors inbördes solidaritet. I de samtal med regeringen som nyss nämnts har vi för vår del bl.a. velat lyfta fram viktiga socialetiska frågor och frågan om norm- och värderingsbildning i ett pluralistiskt samhälle som vårt.
* En generös flyktingpolitik. Dels genom uttalanden, dels genom konkreta åtgärder har vi engagerat oss i flyktingfrågorna. Till de senare hör en kraftfull satsning på Rådgivningsbyrån för flyktingärenden, där Svenska kyrkan nu är en av de största intressenterna.
* Våldstendenser och rasism måste med all kraft motverkas. Också här har vi på olika sätt deltagit i opinionsbildningen.
* Ett fortsatt arbete i Svenska kyrkans miljövärn och i projektet Kyrkan och jordens bruk. Miljövärnet har numera lagts direkt under styrelsen och en projektledare har därför knutits till styrelsens kansli. Projektet Kyrkan och jordens bruk fortsätter i första hand i Skara stifts regi. Viktiga insatser har under mandatperioden gjorts inom de båda projekten.
* Åtgärder mot arbetslösheten. Vi har tillstyrkt de särskilda insatser för restaurering av kyrkor som Kyrkofondens styrelse beslutat om i syfte att öka antalet arbetstillfällen. Vi har också uppmärksammat församlingarna på de rekommendationer om lokala åtgärder som ombudsmötet tidigare gjort.
Vad gäller Jubelåret, som spelade en betydelsefull roll i programförklaringen, kan vi med det perspektiv som nu är möjligt se att både detta och uppföljningen av det blev framgångsrikt. På en punkt känner vi dock oro, nämligen i fråga om Befrielsen - Stora boken om kristen tro. Den kom ut under sommaren 1993 och är ett viktigt redskap till fördjupning och utveckling. Den har nu sålts i ca. 140.000 exemplar, vilket inte är något dåligt resultat. Vi hade dock för vår del satt målet högre, men vi känner också en viss osäkerhet beträffande användningen av boken i församlingarna. Det är emellertid vår förhoppning att det som uttalades då boken gavs ut, nämligen att den kommer att ha aktualitet som en studiebok under i vart fall resten av 1900-talet, möter gensvar i församlingarna. Ett fortsatt arbete pågår för att få till stånd en sådan utveckling. Huvudansvaret ligger emellertid hos församlingarna.
Frågan om dop och kyrkotillhörighet har nu fullföljts vad gäller nödvändiga beslut. Ett betydande arbete återstår dock, vilket kommenteras nedan.
Ett förslag till ny kyrkoordning kommer att läggas fram vid årsskiftet 1995-1996. Frågan om diakonatets framtida ställning behandlas i ett betänkande som just nu remitteras.
I ett utförligt avsnitt med rubriken En levande församling diskuterades i programförklaringen Svenska kyrkans lokala verksamhet. Denna diskussion har förts vidare under mandatperioden. Ett resultat av denna diskussion är den genomgripande genomgång av Församlingsnämndens arbete som nu pågår. Nämnden och dess kansli kommer i allt högre grad att koncentrera sitt arbete på uppgifter som kan rymmas inom begreppet församlingsutveckling. Det innebär att andra arbetsuppgifter kan behöva avvecklas. Detta val är dock från såväl styrelsens som nämndens sida medvetet gjort.
En särskild utredning har arbetat med frågan om samernas ställning i Svenska kyrkan. Ett förslag remissbehandlas under 1995.
I programförklaringen utlovades en ökad uppmärksamhet åt Svenska kyrkans kulturarbete. En grundlig översyn har skett. Denna har mötts av ett positivt gensvar från remissinstansernas sida. De första förslagen till åtgärder föreläggs 1995 års ombudsmöte.
Samtalen med Svenska Kyrkans Unga, Kristna studentrörelsen (KRISS) och Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG) har fortsatt under mandatperioden. Fortfarande konstaterar vi emellertid att ett betydande arbete återstår för att Svenska kyrkan på egen hand eller i ekumenisk samverkan ska kunna få en tillräckligt stark verksamhet bland barn och ungdom och på våra universitet och högskolor.
Det ekumeniska arbete som berördes i programförklaringen har under mandatperioden fullföljts eller inletts. Den särskilda skrivelsen med program för Svenska kyrkans ekumeniska och internationella arbete har lagts fram för kyrkomötet, Svenska kyrkan har mycket aktivt deltagit i framväxten av Sveriges kristna råd och flera viktiga dialoger har förts vidare. Den av 1993 års kyrkomöte godtagna överenskommelsen med Metodistkyrkan i Sverige har börjat tillämpas i praktiken, samtalen med Svenska missionsförbundet och Stockholms katolska stift har fortsatt. Kontakterna med de ortodoxa kyrkorna i Sverige har förts vidare.
Den mest omfattande överenskommelsen under mandatperioden har emellertid rört förhållandet mellan de evangelisk-lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum samt de anglikanska kyrkorna i England, Skottland, Wales och på Irland. Den överenskommelse som ingåtts, Borgå-överenskommelsen, har väckt stor internationell uppmärksamhet och är att se som ett ekumeniskt pionjärarbete.
Svenska kyrkans arbete i den internationella gemenskapen har fortsatt. Under den gångna mandatperioden har av naturliga skäl europafrågorna haft en mycket framträdande plats. Arbetet, som självfallet fortsätter, både i sak och då det gäller att finna för Svenska kyrkans verksamhet på detta område, har utgått från det program för europaarbetet som behandlades av 1993 års ombudsmöte.
Den ökade uppmärksamhet på Svenska kyrkans informations- och mediaarbete som skett under mandatperioden får ses som en uppföljning av de ställningstaganden vi gjorde i programförklaringen.
Vad gäller Svenska kyrkans organisation och personal vill vi särskilt peka på den utredning om kyrkofullmäktigevalen som gjorts under mandatperioden. Den innehåller på olika sätt oroande signaler. Ett fortsatt arbete med dessa frågor är av grundläggande betydelse för demokratin i Svenska kyrkan. En särskild skrivelse läggs fram till 1995 års kyrkomöte.
På en rad andra områden som rör Svenska kyrkans organisation har utredningsarbetet fullföljts eller fortsatt: stifts- och kontraktsfrågorna, Svenska kyrkans långsiktiga ekonomi, kyrkobyggnadsfrågorna och trossamfundens verksamhet i kris och krig (där en särskild skrivelse föreläggs årets ombudsmöte).
Utbildningsreformen har fullföljts och en omfattande chefs- och ledarskapsutbildning har i enlighet med de löften som gavs i programförklaringen genomförts. För att bidra till en samlad lösning på vissa frågor rörande de stiftsanknutna delarna av utbildningsreformen tog Centralstyrelsen i januari 1994 initiativ till en för styrelsen, biskopsmötet och Utbildningsnämnden gemensam tillfällig arbetsgrupp. Gruppens rekommendationer tillställdes stiftsstyrelserna i april 1994. Till de löften som gavs i programförklaringen och som vi inte tycker oss ha kunnat ägna tillräcklig uppmärksamhet åt hör rekryteringsarbetet till kyrkliga tjänster.
Under mandatperioden har en ökad uppmärksamhet riktats mot Svenska kyrkans jäm ställdhetsarbete. Detta har lett fram till den skrivelse som föreläggs årets ombudsmöte.
Mot bakgrund av det omfattande statliga utredningsarbetet om relationerna mellan stat och kyrka har vi arbetat mycket med denna fråga. Arbetet har utgått från såväl ERK-utredningen som kyrkoberedningens slutbetänkande. Också denna fråga kommenteras nedan.
Visionen av Svenska kyrkan som evangelisk-luthersk folkkyrka, öppen mot folket, demokratiskt uppbyggd, episkopalt organiserad i stift och med en rikstäckande verksamhet var utgångspunkten för vårt yttrande över Staten och trossamfunden. Svenska kyrkan har att i ett pluralistiskt samhälle med en i princip religiöst neutral stat fullfölja sin kallelse som folkkyrka. Detta ökar behovet av att Svenska kyrkan tydligt framträder som ett självständigt trossamfund.
Utformningen av de grundläggande relationerna mellan staten och Svenska kyrkan har utretts och diskuterats nära nog kontinuerligt under 1900-talets andra hälft. Vi konstaterade att en långsiktig och stabil lösning av kyrka-statfrågan behöver nu komma till stånd. Svenska kyrkan i sin helhet - församlingar, stift och rikskyrklig organisation - måste få tid och kraft att ägna sig åt den mer avgörande framtidsfrågan, nämligen den om relationen mellan kyrka och folk.
Vi framhöll att kyrkoberedningens förslag i huvudsak bör kunna läggas till grund för en framtidsinriktad lösning av de grundläggande kyrka-statrelationerna. I yttrandet angavs samtidigt ett antal punkter där det krävs förtydliganden och klarlägganden innan regeringen lägger fram ett förslag för kyrkomötet. Bl.a. behövs en fördjupad analys och konsekvensbeskrivning av Svenska kyrkans ställning som offentligrättsligt reglerad i en ny form, som varken är statlig eller kommunal. Vidare understryks att frågorna kring finansieringen av begravningsverksamheten måste bearbetas ytterligare med målsättning att finna en lokalt förankrad lösning där de som tillhör Svenska kyrkan betalar via kyrkoavgiften.
Det står klart att det råder delade meningar inom Svenska kyrkan i synen på de framtida kyrka-statrelationerna. Det sägs också ibland att ingen hänsyn tas till den opinion som de lokalt förtroendevalda uttrycker. Se man tillbaka på tidigare kyrka-statförslag är det dock uppenbart, att några grundstenar i det förslag som nu diskuteras är svar på den starka församlingsopinionen. Dit hör den mer omfattande offentligrättsliga regleringen av Svenska kyrkan som bl.a. innebär att församlingarnas ställning som egna juridiska personer fastställs i lag. Församlingsopinionen har också varit avgörande för förslaget att alla som tillhör Svenska kyrkan enligt lag skall betala en lokalt beslutad kyrkoavgift som tas in via det statliga uppbördssystemet. Det bör också noteras att ett fortsatt kyrkligt huvudmannaskap för begravningsverksamheten, åtminstone för dem som tillhör Svenska kyrkan, nu inte längre ifrågasätts i någon högre grad. Den av oss hävdade uppfattningen att begravningsverksamhetens finansiering skall ske genom lokala beslut möter också församlingarnas önskemål.
Vid ett försök att hitta en hållbar lösning på kyrka-statfrågan måste också hänsyn tas till den opinion som finns i andra delar av samhället. Sist och slutligen är det riksdagen som har att besluta hur relationerna mellan staten och Svenska kyrkans skall vara utformade De ställningstaganden som under senare år gjorts av de politiska partiernas beslutande organ pekar mot att det numer finns ett starkt parlamentariskt stöd för förändrade relationer. Under hösten 1994 gjordes ett försök att utarbeta ett yttrande över Staten och trossamfunden från Sveriges kristna råd. Det visade sig inte vara möjligt att uppnå tillräcklig enighet. Representanter för övriga kyrkor och samfund har i många sammanhang givit uttryck för en önskan om betydligt radikalare förändringar av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
Vår bedömning är att kyrkoberedningens förslag utgör en rimlig avvägning mellan olika intressen. Inte minst mot bakgrund av de mycket långvariga och breda diskussionerna finns det förutsättningar för att det är en kompromiss av detta slag som visar sig långsiktigt hållbar.
Leder den fortsatta behandlingen av kyrka-statfrågan till ett principbeslut om förändrade relationer så vidtar ett skede med mycket omfattande utredningsarbete på såväl den statliga som den kyrkliga sidan. Ett sådant arbete kräver en väl fungerande samverkan mellan det statliga och det kyrkliga arbetet. Arbetet måste också, som 1994 års kyrkomöte understrukit, ske i nära kontakt med företrädare för stiften, liksom med företrädare för församlingarna. Härtill kommer behov av återrapportering till kyrkomötet. En kraftsamling behövs för att inom de ramar som anges av riksdagen, hur dessa än slutligen kommer att utformas, få fram ett så gott beslutsunderlag som möjligt och väl förankrade förslag.
Då Centralstyrelsen beslutade om sitt yttrande över kyrkoberedningens förslag reserverade sig fyra av ledamöterna. Det skedde i två reservationer med något olika inriktning.
Den av Centralstyrelsen i samverkan med Församlingsnämnden tillsatta ledningsgruppen hade sitt första sammanträde den 8-9 augusti och en särskild projektledare tillträdde sin tjänst den 1 september. Ledningsgruppen sammanträdde ytterligare två gånger under hösten och folkkyrkostudiens samordnings- och förberedelsgrupp, som har fungerat som arbetsutskott, sammanträdde lika många gånger.
Under hösten har ledningsgruppen arbetat med att ta fram ett målsättningsdokument för folk kyrkostudien. Målsättningen anges på följande sätt:
Folk och kyrka är det övergripande perspektivet för folkkyrkostudien, som syftar till att
- lyfta fram de resurser Svenska kyrkan äger genom de människor som tillhör kyrkan, deras
kompetens, visioner och längtan,
- analysera Svenska kyrkans relation till folk och samhälle,
- ta till vara, samordna och inspirera det framtidsinriktade folkkyrkoarbete som pågår i församling- ar, stift och Svenska kyrkan som helhet,
- främja nytänkande om Svenska kyrkans sändning som folkkyrka, samt
- finna olika frigörande modeller för ett framtidsinriktat och strategiskt arbete i Svenska kyrkan
Måldokumentet antogs av ledningsgruppen i början av 1995 och har godkänts av Centralstyrelsen och Församlingsnämnden. För det konkreta innehållet i studien finns en verksamhetsbeskrivning som revideras kontinuerligt under arbetets gång.
Om metoden för arbetet i folkkyrkostudien vill vi peka på följande:
* Folkkyrkostudien är en ram för flera projekt, som drivs av stiften eller olika grenar av Svenska kyrkans gemensamma organisation på riksnivå. Det är inte enbart en fråga om ny verksamhet utan också om pågående framtidsarbete som ställs in i ett större, brett upplagt framtidsstudium. Inom prioriterade områden drivs delprojekt direkt i ledningsgruppens regi och med särskild projektfinansiering.
* Tidsperspektivet är att folkkyrkostudien sammanfattas vid tusenårsskiftet när den nya helbibeln lanseras.
* Folkkyrkostudien bygger på ett samspel mellan olika delar av Svenska kyrkan med ledorden
Se-Bedöma-Handla:
- Det är i församlingarna som det dagliga mötet med människor sker. Där utformas strategier och arbetsmetoder grundade på lokala kunskaper, erfarenheter och förutsättningar.
- Stiftens uppgift är att stödja och stimulera församlingarna i deras arbete. Genom att samla för samlingarna till rådslag kan erfarenheter förmedlas. Ett stift kan också inom ramen för folk kyrkostudien genomföra satsningar som gäller det egna stiftet eller Svenska kyrkan som helhet.
- Inom den Svenska kyrkans gemensamma organisation på riksnivå samlas kunskaper och erfarenheter, såväl nationella som internationella. Där kan också ny kunskap arbetas fram genom forskning, studier och utvecklingsarbete. Vidare kan idédebatten kring Svenska kyrkan som folkkyrka stimuleras.
* Ambitionen i varje större eller mindre delprojekt inom folkkyrkostudien är att göra analyser, dra slutsatser och formulera framtidsmodeller och strategier. Ledningsgruppen har det övergripande ansvaret för att samordna folkkyrkostudien. Ansvaret för enskilda projekt och aktiviteter ligger i allmänhet på dem som har det konkreta uppdraget. Ledningsgruppen följer det arbete som andra bedriver men tar också kompletterande initiativ. Seminarier och nätverksträffar är några exempel på detta arbetssätt.
Ambitionen i ledningsgruppen har varit att utifrån ett förutsättningslöst samtal konkretisera arbetet med utgångspunkt från de direktiv som centralstyrelsen givit. Uppföljningar har gjorts efter de London-konferenser för kyrkorådsordföranden som hölls i början av året. Två böcker har skickats ut till deltagarna, nämligen bönboken "I förtroende" och Lars Österlins bok "Svenska kyrkan i profil". I ett följebrev tillfrågades deltagarna om en analys av folkkyrkans situation och vision för framtiden.
En viktig del i inledningsfasen har också varit de stiftsbesök som projektledaren påbörjat. Syftet med dessa är att inventera vad stiften har av framtidsinriktat folkkyrkoarbete. Det har vid dessa besök bekräftats att en förutsättning för folkkyrkostudiens framgång är att processen börjar där stift och församlingar befinner sig. Kontakter har också tagits med enskilda individer, grupper och organisationer som kan komma att bli aktiva i folkkyrkostudien. Ett samarbete med Svenska kyrkans forskningssekretariat har inletts i ett delprojekt, Sociologisk och pastoral analys. En genomgång skall göras av de religionssociologiska undersökningar som gjorts under den senaste tioårsperioden. Uppdraget är att analysera de resonemang som förs kring resultaten, se vilka frågeställningar och problem som är mest aktuella samt ställa de frågor som inte ställts och undersöka vilka konsekvenser det får för bilden av folk och kyrka. Steg två i analysen är att fördjupa frågeställningarna från en pastoral synvinkel. Syftet är alltså att levandegöra statistik och annat material för att detta bättre skall kunna användas till utveckling av församlingslivet.
Parallellt med att arbetet med de nya kyrkotillhörighetsreglerna pågick gav vi Församlingsnämnden i uppdrag att utforma ett pastoralt handlingsprogram med anledning av de nya reglerna. Syftet med detta skulle vara att genom ett pastoralt program hjälpa varje församling att utifrån sina lokala förutsättningar forma ett eget handlingsprogram kring dopet. De nya reglerna leder till ett mer offensivt handlande kring dopet och ett aktivt uppsökande arbete än vad som hittills förekommit på många håll.
Den arbetsgrupp som fått uppdraget att utforma ett pastoralt program redovisade sitt förslag i början av 1995. Det har sedermera godkänts av såväl biskopsmötet som Församlingsnämnden samt sänts ut till alla församlingar för att de lokala förberedelserna skall kunna börja. Utbildningssatsningar till stöd för såväl arbetet med det pastorala programmet som för de nyheter i kyrkobokföringssystemet, som de nya reglerna medför, har planerats i stor omfattning.
För Svenska kyrkan som folkkyrka blir enligt vår bedömning ett strategiskt handlande kring dopet av stor betydelse och kan kraftigt bidra till församlingslivets utveckling.
Även i flera andra avseenden har Församlingsnämnden under 1994 kunnat presentera material som ska tjäna som stöd för församlingslivets utveckling. På den diakonala sidan kan, förutom ett väl genomfört Diakonins riksmöte i oktober i Linköping, nämnas det projekt som lett fram till boken "Frivilligt diakonalt arbete". Viktigt utvecklingsmaterial för konfirmandarbetet har publicerats, främst den nya riktlinjerna för Svenska kyrkans konfirmandarbete och de samtidigt utgivna materialen "På mångahanda vis - ett stimulanspaket för konfirmandarbetet" och "På andra sätt - konfirmandarbete bland förståndshandikappade". Vidare utkom den liturgiska handboken "Gudstjänst i Svenska kyrkan" och den redan mycket uppskattade "Psalmer i 90-talet".
På nationell nivå har huvudansvaret för Svenska kyrkans insatser legat på ärkebiskopen och hans kansli. Samma dag som katastrofen inträffade gick en rekommendation ut till församlingarna att hålla kyrkorna öppna för enskild andakt, ljuständning etc., samt att om möjligt anordna särskild gudstjänst redan samma kväll. En särskild förbön formulerades och vidarebefordrades till församlingarna. Ärkebiskopen blev speciellt engagerad i diskussionen om fartygets bärgning samt i frågan om huruvida en särskild minnesgudstjänst skulle arrangeras ute på havet. Församlingarna på många platser runt om i landet gjorde omfattande extrainsatser i samband med katastrofen. Några av stiftskanslierna blev också starkt engagerade i arbetet.
Redan en vecka efter olyckan uppdrog generalsekreteraren åt några av Svenska kyrkans organ på riksnivå att samordna ett utvärderingsarbete rörande Svenska kyrkans roll och funktion i samband med katastrofen. I detta utvärderingsarbete är Centralstyrelsens sekretariat för teologi och ekumenik, Forskningsrådet, Församlingsnämnden, Trossamfundens beredskapsråd och Sveriges kristna råd involverade.
Utvärderingen planeras innehålla följande: en massmedieanalys, en enkät om åtgärder i pastoraten, en SIFO-enkät om hur svenska folket uppfattat Svenska kyrkans roll och funktion i sammanhanget, intervjuer med kyrkoherdar i särskilt drabbade pastorat, stiftsvisa utvärderingar, inhämtande av myndigheters och organisationers bild av kyrkans arbete samt initierande av forskning kring kyrkans och religionens roll i katastrofsituationer.
Därtill har kommit att den nya regeringen efter valet i september 1994, i överensstämmelse vad man aviserat under valrörelsen, meddelade att den ämnade vidta kraftiga besparingsåtgärder i olika avseenden varvid även Svenska kyrkan skulle bidra med 500 miljoner kronor.
Centralstyrelsen uppvaktade tillsammans med Pastoratsförbundets styrelse under hösten såväl finansdepartementet som riksdagens finansutskott i frågan och förde därvid med skärpa fram en rad väl motiverade sakliga invändningar, bland annat den att de som tillhör Svenska kyrkan inte skall behöva betala mer skatt till staten än andra medborgare. Trots detta beslöt riksdagen i december 1994 att belägga kyrkokommunerna med en avgift för uppbördshjälp och skatteadministration på sammanlagt 300 miljoner kronor per år. Vid de ovannämnda uppvaktningarna hade beträffande avgiften för uppbördshjälp framhållits att förslaget tillkommit utan sedvanlig utredning, att avgiften endast läggs på de kyrkliga kommunerna och att den inte står i rimlig proportion till kyrkokommunernas andel av det totala uppbördsarbetet.
I budgetpropositionen för 1995/96 och i kompletteringspropositionen våren 1995 föreslås ytterligare besparingsåtgärder på drygt 200 miljoner kronor under 1996. De samlade av staten beslutade besparingsåtgärderna för Svenska kyrkans del under 1995 och 1996 kan därmed, om riksdagen följer regeringens förslag, bli cirka 2,3 miljarder kronor.
Centralstyrelsen har tillsatt en särskild utredning med uppgift att arbeta med Svenska kyrkans ekonomi på lång sikt.
Påståendet att vi börjat använda ADB för att kommunicera är dock en sanning med modifikation eftersom telefon, telex, fax och TV funnits en längre tid. Nytt är emellertid att vi har börjat sända ord, text och bild mellan datorer. Detta nya sätt att kommunicera öppnar helt nya möjligheter för kyrkan. Informationsöverföring av brev i elektroniskt format i stället för fysiskt medför att kommunikationen blir billigare och mer effektiv. Med denna nya form av överföring ges också möjlighet att använda och vidareförädla avsändarens information i sin egen dator. Då informationen lagras i databaser öppnas vidare möjlighet för mottagaren att "titta" i avsändarens information utan att flytta den till sin egen dator. En konsekvens av denna utveckling är att arbetsgrupper, som har sina deltagare spridda över hela Sverige, kan effektivisera sin verksamhet i hög grad.
Den nu beskrivna omdaningen i kyrkan äger rum i hela samhället. Datanätet Internet med sina 30 miljoner användare spridda över hela världen är det kanske mest kända exemplet i denna utveckling. Talande är också att ordet ADB (=Automatisk DataBehandling) är på väg att bytas ut mot IT (=informationsteknologi) när inte endast enskilda data utan hela informationsprocessen är på väg att få utvidgat tekniskt stöd.
Med denna framtid för ögonen utarbetade vi, Svenska kyrkans datautvecklingsgrupp (DUG) och Sveriges kyrkobokföringsinspektörer förslag till programförklaringar i november 1994 att under våren 1995 föreläggas stiftsstyrelserna. Programförklaringarna betonar vikten av att elektroniskt kommunikationssamband upprättas mellan pastorat, stift och centrala kyrkliga organ och att datautvecklingen samordnas i Svenska kyrkan. Viktigt för framtiden är att kommunikationsbehovet och vilken form av samband som behöver etableras klarläggs för att en effektiv kommunikation skall komma till stånd.
Utbildningsnämnden har genom sin under 1994 publicerade utredning "Behov och prioriteringar" (SKU 1994:3) skapat en viktig kunskap om hur man på lokal nivå ser på verksamheter och befattningar i ett framtidsperpektiv. Detta tillsammans med tillgänglig statistik kan nu börja bilda underlag för en säkrare bedömning av vilken utbildningskapacitet Svenska kyrkan behöver i relation till utvecklingen i fråga om antalet tjänster inom de församlingsvårdande uppgifterna.
Mänskliga rättigheter kan sägas ha gått in i en ny fas föranledd av den demokrativåg som bland annat svept över den afrikanska kontinenten. Kravet på folkligt deltagande och större öppenhet och insyn i statsförvaltningen har ökat som följd av att ledarskiktet på många håll kommit att isolera dig alltmer från folket. I denna nya situation är många av Svenska kyrkans missions partner aktivare än någonsin. Arbetet för mänskliga rättigheter har förvandlats till ett arbete för fördjupad demokrati med väljarutbildning, valövervakning och ökat politiskt deltagande, inte minst bland kvinnorna, högst på dagordningen.
På hemmaplan har Svenska kyrkans mission, särskilt i anslutning till insamlingsperioden advent-trettondag, satsat på att försöka göra SKM och dess verksamhet känd för en bredare publik. SKM har haft en tradition att lyfta fram budskapet, inte organisationen. Detta är givetvis fortfarande intentionen men genom kampanjen gjordes ett försök att bli mindre anonyma.
Även Lutherhjälpen betonar rättvisefrågorna. Utifrån Lutherhjälpens verksamhetsidé understryks uppgiften att avslöja och bekämpa orsaker till orättvisa, fattigdom och förtryck. I Lutherhjälpens utbildning och opinionsbildning i Sverige har frågorna om rättfärdighet och moral i den globala ekonomin - frågor som bland annat väcks genom biskopsbrevet om Rika och fattiga - varit mycket centrala. Till stöd för detta arbeta har en studieplan till biskopsbrevet utarbetats inom ramen för det i den rikskyrkliga organisationen bedrivna projektet Global ekonomi.
I början av 1994 beslöt Kyrkornas Världsråds centralkommitté att rekommendera medlemskyrkorna att engagera sig i en teologisk reflektion med temat Att omsätta handling i tro. Kyrkans biståndsverksamhet måste ta sin utgångspunkt i en biblisk och teologisk reflektion. Handlingen kan berika tron - inte bara tvärtom. I det sammanhanget har formulerats ett antal punkter om vad ekumenisk diakoni innebär, punkter som spelar en stor i Lutherhjälpens grundsyn och arbete:
* De mest utsatta, de fattigaste kommer i första hand.
* Ekumenisk diakoni ömsesidig. Den som vill tjäna en annan människa måste inse sitt eget behov av att också få ta emot och att de fattiga också har något att ge.
* Man gör något tillsammans med dem man vill hjälpa, inte bara för dem eller över huvudet på dem.
* Man måste respektera deras egen uppfattning om hur behoven ser ut och hur de bäst kan mötas.
* De måste själva få makt att påverka sin situation och möjlighet att kontrollera det som sker.
* Samtidigt som man söker svara på omedelbara behov måste man vara beredd att förändra de system som skapar behoven och förvärrar dem.
* Vi måste dela resurser som främjar liv.
* Det krävs trofasthet och uthållighet även om det uppstår svårigheter och problem.
* Man måste vara medveten om att äkta diakoni har sitt pris, men det finns också mycket att vinna.
* Man måste vara beredd att stå till svars inför dem man vill tjäna.
* Man måste vara medveten om att medkänsla och omtanke inte har några gränser.
En annan sida av Svenska kyrkans internationella arbete representeras av Svenska kyrkan i utlandet (SKUT), som är vår kyrkas organ för verksamhet bland svenskar utomlands och bland utlands-
svenskar. SKUT bedriver arbete utifrån 43 platser jorden runt. Bland nyheter kan nämnas att man i början av 1994 kunde inviga nya kyrkolokaler i Bryssel. Man håller också genom flera kanaler kontakt med utvecklingen i de baltiska staterna och har under året påtagit sig att se till att svensk präst varje månad håller gudstjänst i Tallinn. En viktig iakttagelse är att Svenska kyrkan genom SKUT-församlingarna står med i ett lokalekumenisk arbete.
SKUT:s verksamhet är berörd av en under året av Centralstyrelsen tillsatt utredning, ärkestiftsutredningen. Utredningens direktiv och kopplingen till SKUT framgår nedan i kapitel 3 Utredningar och kommittéer.
För Centralstyrelsens arbete finns en av kyrkomötet 1989 beslutad instruktion (SKFS 1989:9). Vid kyrkomötet 1992 beslöts om ändring i instruktionen (SKFS 1992:11). I instruktionens 5 anges att Centralstyrelsen i arbetsordning eller i särskilda beslut ska meddela de ytterligare bestämmelser som behövs för styrelsens verksamhet.
Ordinarie ledamöter
ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande
riksdagsledamot Anders Svärd, Kumla, förste vice ordförande
f d förbundsdirektör Carl-Eric Lundgren, Rosersberg, andre vice ordförande
överförmyndare Birger Hassel, Göteborg
lektor Kerstin Bergman, Linköping
kontraktsprost Christina Odenberg, Åkersberga
f d landstingsassistent Alf G Johansson, Kungälv
näringslivschef Solveig Olsson, Karlskoga
kyrkoherde Sven-E Kragh, Kil
kontraktsprost Dag Sandahl, Kalmar
direktör Urban Gibson, Sollentuna
speciallärare Birgitta Ericsson Löfgren, Viken
ingenjör Bengt Gustafsson, Holm
prosten Ulla Carlson, Orrefors
kanslichef Gunvor Hagelberg, Göteborg
Ersättare
biskop Henrik Svenungsson, Stockholm
kontraktsprost Bengt Berg, Nyköping
f d speciallärare Gudrun Hjertén, Skara
kontraktsprost Jan Erik Ågren, Ramsele
advokat Britt-Louise Agrell, Uppsala
fru Karin Gustafson, Västerås
assistent Solveig Eriksson, Östhammar
kontraktsprost Anders Åkerlund, Borlänge
kyrkokamrer Ulla Samuelsson, Hallabro
prosten Curt Carlsson, Öjebyn
riksdagsledamot Torgny Larsson, Göteborg
komminister Kerstin Billinger, Lidingö
folkhögskollärare Levi Bergström, Kåge
diakon Kerstin Kedvall, Huskvarna
kontraktsprost Bengt Linvall, Västerås
Centralstyrelsen har under året sammanträtt åtta gånger. Sammanträdena har ägt rum den 19-20 januari i Uppsala, den 24 mars i Uppsala, den 18-19 maj i Sigtuna, den 16 juni i Göteborg, den 18 augusti i Stockholm, den 23 augusti i Stockholm, den 28-29 september i Växjö samt den 10 november i Uppsala.
Arbetsutskottet har bestått av ärkebiskopen som ordförande, Anders Svärd, förste vice ordförande, Carl-Eric Lundgren, andre vice ordförande, Birgitta Ericsson Löfgren och Dag Sandahl. Som ersättare har biskop Henrik Svenungsson, Christina Odenberg, Sven-E Kragh, Kerstin Bergman och Gunvor Hagelberg fungerat.
Arbetsutskottet har under år 1994 hållit 14 sammanträden.
Generalsekreteraren är Centralstyrelsens sekreterare. Som särskild protokollssekreterare har planeringschefen tjänstgjort.
Flera av Centralstyrelsen särskilt tillsatta kommittéer är i verksamhet. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för kommittéernas verksamhet.
Kommittén har under åren avgivit ett flertal betänkanden. Ytterligare frågor har förts till kommittén att behandlas i anslutning till arbetet på en kyrkoordning.
På Centralstyrelsens uppdrag har kommittén under 1994 publicerat materialet (SKU 1994:2) Utkast till kyrkoordning m.m. för Svenska kyrkan. Avsikten med detta var att för remissinstanserna visa hur ett inomkyrkligt regelsystem kan vara uppbyggt, om utgångspunkten tas i Kyrkoberedningens förslag Staten och trossamfunden. Kommittén har också utarbetat förslaget till den skrivelse till 1995 års kyrkomöte som behandlar vidgade möjligheter till delegation av normgivning från kyrkomötet till Centralstyrelsen.
Kommitténs huvudbetänkande med förslag till kyrkoordning beräknas föreligga under senare delen av 1995.
Ledamöter är biskop Lars Eckerdal, Göteborg (ordförande), professor Göran Bexell, Lund, stiftssekreterare Torgny Werger, Lund och prosten Eva Noréus, Uppsala. Experter är kyrkosekreterare Ragnar Persenius, Uppsala och stiftssekreterare Bengt Stigner, Växjö. Sekreterare är utredningssekreterare Gunnar Edqvist, Uppsala.
En redogörelse för verksamheten under 1994 bifogas (bil 1).
Utredningens diskussionsbetänkande Ämbete och tjänst remissbehandlades under 1993, varpå utredningsgruppen fortsatt sitt arbete med ledning av remissutfallet. I januari 1995 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Diakonens ämbete (SKU 1995:1) till Centralstyrelsen. Gruppen har därmed fullgjort sitt uppdrag.
Efter remissbehandling av slutbetänkandet skall en samordning ske med en skrivelse till kyrkomötet 1996 med förslag till kyrkoordning.
Ledamöter har varit biskop em. Per-Olov Ahrén, Lund (ordförande), professor Åke Andrén, Uppsala, direktor Sture Ramström, Stockholm, diakonissa Mona Bäckbro, Nyköping, församlingssekreterare Berit Andersson, Strängnäs, församlingsassistent Majvis Hultén, Sölvesborg, kyrkoherde Sven-E. Kragh, Kil, komminister Kerstin Billinger, Lidingö och från mars 1994 förbundssekreterare Sten Henriksson, Floby. Sekreterare har varit docent Lars-Olle Armgard och stiftsjurist Anders Ploman, båda Lund.
En redogörelse för verksamheten under 1994 bifogas (bil 2).
Under 1994 har utredningen överlagt med företrädare för ett par stiftsstyrelser och med ett antal kontraktsprostar. Vidare har utredningen genomfört en stor religionssociologisk enkätundersökning rörande allmänhetens attityder till kyrkobyggnaden.
Utredningen skall ha avslutat sitt arbete före 1995 års utgång.
Ledamöter är domprost em. Clarence Nilsson, Uppsala (ordförande), granskare Suzanne Fredborg, Lidingö, fru Birgitta Johansson, Växjö, fd förbundsdirektör Carl-Eric Lundgren, Rosersberg, nämndsekreterare Helena Tengstrand, Ödåkra, godsägare Carl Gustaf von Ehrenheim, Grönsöö och tekn.direktör Karl-Johan Nilsson, Stockholm. Sekreterare under 1994 har varit avdelningsdirektör Lars Runqvist, Kammarkollegiet. Sekreterare fr o m 1 februari 1995 är kammarrådet Marianne Cedermark.
En redogörelse för verksamheten under 1994 bifogas (bil 3).
Stiftsorganisationsutredningens arbete inriktas på att förbättra förutsättningarna för och tillrättalägga brister i 1989 års organisatoriska reformer på stiftsnivå. Utifrån en teologisk analys av förhållande stift-kontrakt-församling ska rollfördelningen mellan domkapitel och stiftsstyrelse behandlas liksom relationen mellan församlingens lokala ansvar och stiftets regionala; vidare skall kontraktets och kontraktsprostens roll beröras. Särskilt stiftets främjandeansvar ska ägnas uppmärksamhet. Biskopens olika roller liksom domprostens ska behandlas. Utredningsdirektiven återfinns som bilaga (bil 4).
Utredningen inledde sitt arbete hösten 1994 och genomförde då ett sammanträde i första hand för att lägga upp arbetet samt pröva vilket ytterligare underlag som kan behövas för uppdragets fullgörande. Utredningen ska vara färdig före utgången av 1995.
Ledamöter i utredningen är prosten Thomas Söderberg, ordförande, kyrkoherde Lars Aldén, komminister Karin Burstrand, speciallärare Birgitta Ericsson Löfgren, kyrkosekreterare Ragnar Persenius, organisationschef Suzanne Torgersson och biskop Karl-Johan Tyrberg. Utredningens sekreterare är planeringschef Anders Lindberg och biträdande sekreterare, planeringssekreterare Barbro Carlestål.
Utredningen syftar till en utvärdering av ordningen med en biträdande biskop i Uppsala stift och av hur ordningen i praktiken utformats. I anslutning härtill skall ske en principiell bedömning av episkopéfunktionen och dess utformning. Det bör prövas om det i stället för ordningen med en biträdande biskop bör göras en ändring i stiftsindelningen så att ett särskilt mindre ärkestift tillskapas. I detta sammanhang skall övervägas om den utlandsverksamhet som bedrivs av Svenska kyrkans i utlandet, SKUT, kan läggas till ett eventuellt nytt stift. Under 1994 har hållits två sammanträden varvid en arbetsplan för arbetet fastställts och arbetet med utvärdering av den nuvarande ordningen inletts. Ett förslag kommer att läggas fram i slutet av 1995.
Ledamöter är prosten Eva Noréus, Uppsala (ordförande), godsägare Carl Gustav von Ehrenheim, Grönsöö, f universitetskanslern Carl-Gustav Andrén, Lund, fd förbundsdirektör Carl-Eric Lundgren, Rosersberg, prosten Ulla Carlson, Orrefors och biskop Biörn Fjärstedt, Visby. Sekreterare är direktor Klas Hansson.
Utredningens förslag har publicerats i betänkandet (SKU 1994:9) Utredning om vissa frågor rörande prästtjänster m.m. Betänkandet har remissbehandlats. En skrivelse i ärendet föreligger till kyrkomötet 1995.
Ledamöter har varit f departementsrådet Göran Göransson, Stockholm (ordförande), prosten Thomas Anderman, Uppsala och byrådirektör Gurli Nylund, Härnösand. Utredningen har biträtts av en expert från vardera Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Svenska kyrkans personalförbund. Sekreterare har varit kyrkoherde Anders Grape, Enköping.
Utredningen har slutfört sitt arbete.
diskuterat åtgärder för att höja detta. Till Gustafsson som enmansutredare har varit knuten en referensgrupp med företrädare för kyrkomötets nomineringsgrupper. Som utredningsassistent har Torbjörn Gustafsson, Lund, fungerat.
Resultatet har redovisats i betänkandet (SKU 1994:4) Kyrkofullmäktigevalen - problem och möjligheter. Betänkandet har remissbehandlats. En skrivelse i ärendet föreligger till kyrkomötet 1995.
Utredningsuppdraget är slutfört.
Den övergripande uppgiften är att göra en grundlig studie av Svenska kyrkans ekonomi på alla nivåer. En samverkan ska ske med den av regeringen tillsatta kyrkoutjämningsutredningen. Utredningsdirektiven bifogas (bil 6).
Arbetet inleddes i augusti 1994 med ett tvådagarsseminarium med deltagare från Centralstyrelsens, Pastoratsförbundets och Kyrkofondens arbetsutskott samt från Statistiska centralbyrån och
Konjunkturinstitutet. Under hösten hölls ytterligare ett sammanträde. Arbetet har inledningsvis ägnats kyrkokommunernas redovisning och statistikfrågor.
Ledamöter är riksdagsledamot Anders Svärd (ordförande), folkhögskollärare Levi Bergström, granskare Suzanne Fredborg, adjunkt Kerstin Staberg, f kanslichef Ingvar Staxäng, rättschef Carl-Einar Nordling och kanslichef Ingvar Blomqvist. Sekreterare är ekonomisekreterare Lars Sköld.
En arbetsgrupp med företrädare för biskopsmötet, Centralstyrelsen och Pastoratsförbundet tillsattes våren 1994 i syfte att söka utarbeta vissa gemensamma rekommendationer. I arbetsgruppen har ingått från biskopsmötet Lars Eckerdal, från Centralstyrelsen Birgitta Ericsson Löfgren och Sven E Kragh samt från Pastoratsförbundet Lisen Ridne och Ragnars Svenserud. Därtill har från Pastoratsförbundets kansli deltagit Patrik Tibbling och från Centralstyrelsens kansli Gunnar Edqvist. Gruppen har våren 1995 kompletterats med ytterligare en företrädare för biskopsmötet nämligen Bengt Wadensjö.
I verksamhetsberättelsen till 1994 års kyrkomöte konstaterades att ett beslut av direkt betydelse i detta sammanhang hade överklagats hos Regeringsrätten och att Regeringsrättens prövning borde avvaktas. Yttranden i ärendet från Pastoratsförbundet och Centralstyrelsen återfinns i Centralstyrelsens skrivelse (CsSkr 1994:3) Redogörelse för Svenska kyrkans centralstyrelses verksamhet under första halvåret 1994. Regeringsrättens dom, som avsåg ett beslut att tillsätta en kyrkokamrerare som arbetsledare för en kyrkomusiker istället för kyrkoherden, meddelades i december.
Kammarrätten i Göteborg hade tidigare upphävt beslutet att i reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten utse kyrkokamrern till arbetsledare för kyrkomusikern. Även om det inte ingick i själva domen framgick av domskälen att kyrkoherden borde utsetts till arbetsledare. Regeringsrättens dom innebar dock att beslutet att utse kyrkokamreraren stod fast då "det inte strider mot lag eller annan författning eller på annat sätt överskrider kyrkofullmäktiges befogenheter". I domen konstateras att beslutet om arbetsledning inte avsåg hela den kyrkomusikaliska verksamheten utan var begränsad till den "kyrkokamerala" delen. "Även om den närmare innebörden av denna bestämning kan synas oklar är uppenbart att den inte omfattar den musikaliska verksamheten vid gudstjänster". Domen, som inte avser frågan om en lämplig form för arbetsledningen, visar att det åtminstone till en del är möjligt att låta någon annan än kyrkoherden vara arbetsledare för en kyrkomusiker.
Överläggningarna med syftet att nå fram till ett gemensamt ställningstagande från de deltagande parterna har fortsatt våren 1995.
Genom att ett ärende som rörde en EFS-prästs tjänstgöring i Härnösands stift hade förts till Arbetsdomstolen för prövning kom överläggningarna att ligga nere under en längre period. Det var nödvändigt att få klart vad som skulle ske i det ärende som var föremål för rättslig prövning. En förlikning mellan Härnösands domkapitel och Personalförbundet nåddes dock sommaren 1994, varför överläggningarna kunde återupptas hösten 1994. Personalförbundet meddelade i början av 1995 att man inte längre önskade delta i överläggningarna, vilket innebar att det saknades förutsättningar för fortsatta samtal.
Centralstyrelsen tillsatte under hösten en arbetsgrupp med kammarrättsrådet Carl Norström, psykoterapeuten Göran Bergstrand och teol dr Bertil Nilsson. Arbetet i gruppen inleddes under hösten och beräknas slutföras under första halvåret 1995.
Rapporten från arbetsgruppen Kyrkan och homosexualiteten, Svenska kyrkans utredningar 1994: 8, överlämnades i september 1994 till Centralstyrelsen. Den sändes därefter till församlingar, utbildningsinstitutioner och rikskyrkliga organ, vilka också bereddes möjlighet att inkomma med synpunkter på rapporten före den 1 april 1995. Centralstyrelsen väntar med att ta ställning till en eventuell uppföljning av rapporten till efter denna tidpunkt.
1994 års kyrkomöte gav också Centralstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder för att Svenska kyrkan skall ha en beredskap för att hantera de frågor som aktualiseras genom lagen om partnerskap. Eftersom de flesta frågorna faller inom ramen för det pastorala området, gjorde Centralstyrelsen bedömningen att det närmast var biskopsmötet som behövde vidta åtgärder. Efter samtal i biskopsmötet beslöt biskoparna att varje biskop på grundval av ett förslag från ärkebiskopen skulle sända pastorala råd till prästerna angående förbön inom ramen för enskild själavård. Ett samtalsunderlag från biskopsmötets sekretariat sändes också till biskoparna. Centralstyrelsen har tagit del av detta material och inte vidtagit ytterligare åtgärder.
Redan i maj månad hade Centralstyrelsen gett Församlingsnämnden i uppdrag att utforma ett offensivt pastoralt program med anledning av de nya kyrkotillhörighetsreglerna. Detta har sedan fullföljts under hösten.
En väsentlig del i reformen var en begäran till regeringen att den skulle tillse att möjlighet gavs att i församlingsregistret få en fullständig bild av en familj där någon tillhör Svenska kyrkan. Särskilt viktigt är att ett barn till en eller två kyrkotillhöriga föräldrar finns i registret. Men även möjligheten att få uppgift om föräldrar när de till skillnad från barnen inte tillhör kyrkan ansågs viktig. Det visade sig under hösten vara oklart vad som ryms inom gällande lagstiftning. En komplikation var också att det skulle ta tid att ta fram och remissbehandla ett lagförslag. En skrivelse riktades därför till Datainspektionen med en redogörelse för kyrkomötets beslut och en begäran att ändringarna skulle genomföras med tillämpningsföreskrifter. Överläggningar planerades till slutet av januari 1995.
Barnkommunion
Sedan tidigare fanns ett uppdrag om att ytterligare utreda frågan om barnkommunionens bibelteologiska sammanhang. Ärendet vidarefördes till teologiska kommittén som utifrån en bredare tolkning av den ursprungliga frågeställningen initierat ett studium om formulerandet av en kristen barnantropologi.
Socialetiskt program
1994 års ombudsmöte aktualiserade frågan om etablerandet av varaktiga former för en
fortlöpande reflexion kring kyrkans sociala engagemang. Teologiska kommittén bygger för närvarande upp rutiner för hur dessa frågor på bästa sätt skall kunna handläggas inom ramen för dess uppdrag. Samtal har förts rörande inrättandet av en socialetisk underkommitté, men kommittén har dock i nuvarande skede valt avstå från detta.
Svenska kyrkans linje i fråga om samboförhållanden
Göran Agrell har tillsammans med Britt-Louise Agrell på teologiska kommitténs uppdrag påbörjat arbetet med att utforma ett juridiskt och etiskt begrundat material till stöd för kyrkans beslut vad gäller samboförhållande bland kyrkligt anställda. Frågan har vidare aktualiserat behovet av formulerandet av ett grundläggande socialetiskt dokument, vilket kommittén också för närvarande arbetar med.
Svenska kyrkans ämbetssyn
Svenska kyrkans ämbetssyn borde, enligt 1994 års ombudsmöte, bli föremål för fortsatta studier. Teologiska kommittén bereder ärendet.
Konfirmationens innebörd och betydelse för kyrkliga uppdrag
Centralstyrelsen tillsatte den 18 maj 1994 en arbetsgrupp med uppgift att i nära samverkan med kyrkoordningskommittén utreda konfirmationens innebörd och betydelse för kyrkliga uppdrag. Arbetsgruppen består av stiftskonsulent Lise-Lotte Petersson, planeringschef Anders Lindberg, kontraktsprost Kjell Petersson, stiftsadjunkt Elisabet Lindow samt docent Bertil Nilsson. Sekreterare är sekreteraren för teologi Johan F Dalman. Kyrkoordningskommitténs sekreterare Gunnar Edqvist är adjungerad.
Arbetsgruppen har sammanträtt vid tre tillfällen under hösten och skall redovisa sitt arbete senast den 1 maj 1995.
Samarbetsrådet Svenska kyrkan - Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS)
Under året har Svenska kyrkans representanter i Samarbetsrådet varit: biskop Rune Backlund, domprost Lennart Edquist, kyrkosekreterare Ragnar Persenius, kontraktsprost Curt Carlsson, grundskollärare Annicka Larsson och prosten Börje Engström.
EFS representanter har varit: Bertil Johansson, Inga Belani, LarsOlov Eriksson, Bertil Hedlund, Rolf Berglund och Ola Pålsson. Under året har Rolf Berglund ersatts av Katarina Glas och Ola Pålsson av Håkan Lindberg.
Under 1994 har flera av de delmål som varit Samarbetsrådets primära arbetsuppgifter kunnat genomföras. Exempelvis har utredningen "Utvärdering av samarbetskyrkor EFS-Svenska kyrkan" slutförts och har publicerats i Svenska kyrkans utredningar (SKU 1995:2) och "PM för samverkan i annan form än samarbetskyrka" har antagits av både EFS styrelse och Svenska kyrkans centralstyrelse.
En berättelse över verksamheten 1994 finns som bilaga 7.
Trossamfundens beredskapsråd
Centralstyrelsen inrättade i december 1992 Rådet för trossamfundens verksamhet i kris och krig. Rådet skulle vara ett samrådsorgan för de frågor Centralstyrelsen i egenskap av närmast ansvarig myndighet för den förutvarande funktionen Kyrklig beredskap hade att handlägga, sedan dessa uppgifter överlämnats från Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB. Detta skedde dock först den 1 juli 1993, då Centralstyrelsen fick sitt mandat genom en ändring i 15 Beredskapsförordningen. Berörda organ - Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfunden (SST), Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund (SKFP) och ÖCB - kunde då inbjudas att utse sina representanter. Rådet påbörjade sin verksamhet i januari 1994 och namnet har ändrats till Trossamfundens beredskapsråd.
Rådet arbetar enligt en av Centralstyrelsen fastställd instruktion. Instruktionen, som beslutades den 24 mars 1994, fanns som bilaga 4 till skrivelsen (CsSkr 1994:3) med redogörelse för verksamheten under första halvåret 1994.
Ledamöter i rådet är Bengt Gustafsson, Centralstyrelsen (ordförande), Per-Jan Wållgren, dito (v. ordförande), Pia Larsson, dito, Rune Korswing och Sven-Eric Andersson, SST samt Göran Forssén, ÖCB och Christina Åkerlund, SKFP. Sekreterare har varit kyrkojurist Anders Karlberg.
En redogörelse för verksamheten 1994 finns som bilaga 8.
På sedvanligt sätt redovisas i detta avsnitt centralstyrelsens behandling av skrivelser från kyrkomötet.
Om ett ärende har överlämnats till annat organ för yttrande eller för beredning avser Centralstyrelsen att själv behandla ärendet på nytt. Det redovisas därför som "inte slutbehandlat". Om ett ärende däremot har överlämnats till annat organ för handläggning har styrelsen gjort bedömningen att ärendet helt hör hemma inom organets verksamhetsområde. Styrelsen kommer därför inte att ta upp ärendet igen. Det anges därför som, ur styrelsens synpunkt, slutbehandlat.
En samlad förteckning över de skrivelser från kyrkomötet - såväl 1994 som tidigare - som vid ingången av 1995 inte var avslutade bifogas (bil. 9). Av förteckningen framgår var ärendet handläggs. För en närmare redovisning av de ärenden som överlämnats till någon nämnd hänvisas till respektive nämnds verksamhetsberättelse.
1990 års kyrkomötes skrivelser
Kskr 1990:4 med KG 1990:2 om ändringar i evangelieboken, m.m.
Kyrkomötet beslöt med anledning av motionerna KMot 1990:9 och 46 att begära att Centralstyrelsen låter utföra den i gudstjänstutskottets betänkande nämnda utredningen och ställa medel till förfogande för detta utredningsarbete. Utredningsuppdraget gällde dels en översyn av evangeliebokens gammaltestamentliga texter, dels en bearbetning av vissa liturgiska texter som är gemensamma med andra kyrkor (Herrens bön samt de apostoliska och nicenska trosbekännelserna). I sammanhanget skulle också belysas de principer som ska styra evangeliebokens gammaltestamentliga textserie.
Församlingsnämnden har ett samlat ansvar för ärendets beredning. Centralstyrelsen har, på förslag av nämnden, uppdragit åt forskningssekretariatet att bereda den del av ärendet som rör evangeliebokens gammaltestamentliga texter. Den del som avser ekumenisk översättning av de nämnda liturgiska texterna utförs av Församlingsnämndens arbetsgrupp för gudstjänstliv och Sekretariatet för teologi och ekumenik i samverkan. Årliga överläggningar har genomförts. Vid den senaste, i maj 1994, redovisades synpunkter från stift, samfund, institutioner och enskilda på det diskussionsförslag som publicerats i Församlingsnämndens rapportserie (Mitt i församlingen 1993:7) "Herrens bön, den apostoliska och nicenska trosbekännelsen - Nytt översättningsförslag för gudstjänstlivets behov".
Uppdraget beräknas kunna vara slutfört tidigast 1997.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
1993 års kyrkomötes skrivelser
Kskr 1993:6 med KG 1993:4 Barnkommunion
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen låter utreda barnkommunionens bibelteologiska sammanhang med anknytning till dopets bibelteologiska perspektiv. Svenska kyrkans teologiska kommitté har fått i uppdrag att utreda detta. Kommittén har utifrån en bredare tolkning av den ursprungliga frågeställningen initierat ett studium om formulerandet av en kristen barnantropologi. Som grund har rektor Eskil Franck på kommitténs uppdrag under 1994 verkställt en bibelteologisk utredning. På grundval av denna fortsätter arbetet.
Beträffande det fortsatta arbetet med frågorna kring barn- och familjekommunion har kyrkomötet begärt att Centralstyrelsen låter utreda dessa i enlighet med vad som påpekas i utskottets betänkande. Skrivelsen i denna del har överlämnats till Församlingsnämnden för handläggning.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
1994 års kyrkomötes skrivelser
1. Kskr 1994:2 med 2KL 1994:7 om kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan
Kyrkomötet har i anslutning till sitt beslut om nya regler för dop och kyrkotillhörighet begärt att Centralstyrelsen ska låta utreda huruvida en inomkyrklig prövning kan ersätta den domstolsprövning som i dag sker när det gäller slutligt beslut om enskilda personers kyrkotillhörighet.
Centralstyrelsen har låtit genomföra den begärda utredningen. En skrivelse i ärendet föreligger till 1995 års kyrkomöte (CsSkr 1995:10).
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
2. Kskr 1994:4 till med KG 1994:1 om Gamla testamentets apokryfa skrifter
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen överväger vilka åtgärder som bör vidtas rörande gudstjänstlivet och kyrkans undervisning för att aktualisera apokryfernas ställning och bruk inom Svenska kyrkan.
Skrivelsen har överlämnats till Församlingsnämnden för handläggning med en begäran att nämnden hos de förlag som ger ut biblar framför kyrkomötets önskemål att framtida bibelutgåvor bör innefatta GT:s apokryfa skrifter.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
3. Kskr 1994:5 med KG 1994:4 om Den svenska psalmboken
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen vidtar åtgärder som gör att Svenska kyrkans församlingar fritt får förfoga över sina egna av kyrkomötet antagna böcker. Innebörden i detta är att de upphovsrättsliga frågorna löses så att Svenska kyrkan som rättssubjekt äger sin böcker Den svenska psalmboken, Den svenska kyrkohandboken och En liten bönbok.
Av den utredning som gjorts inom Centralstyrelsens sekretariat för juridik och förvaltning framgår följande:
De verk som ingår i Den svenska psalmboken åtnjuter i princip skydd enligt upphovsrättslagen. Upphovsrätten är dock i flera avseenden inskränkt. Så t.ex. upphör upphovsrätten 50 år efter upphovsmannens död. Till följd härav har skyddet i många fall upphört för de verk som ingår i psalmboken. Vidare gäller inte upphovsrätt till författningar eller beslut och yttranden av myndigheter. Detta undantag har tillämpning på verken i psalmboken, eftersom dessa verk har publicerats i ett kommittébetänkande och fastställts att gälla genom kyrklig kungörelse.
Men även om upphovsrätt av denna anledning inte föreligger för verken i psalmboken, så har upphovsmannen rätt till ersättning utom när återgivningen sker i samband med myndighets verksamhet. Innebörden i detta är att psalmerna i psalmboken får återges utan avtal med upphovsmännen, men dessa har - utom när återgivningen sker i samband med en myndighets verksamhet - rätt till ersättning. Mot denna bakgrund har frågan om ersättning till upphovsmännen lösts genom avtal mellan Verbum samt vissa andra förlag och berörda textförfattare, översättare, bearbetare, tonsättare och arrangörer.
Frågan om utdrag ur psalmboken t ex i agendor är inte löst genom nämnda avtal. En rättstvist pågår i denna fråga, i vilken upphovsmannen hävdar att utdrag i agenda är upphovsrättsintrång medan den aktuella församlingen hävdar att återgivningen skett i samband med myndighets verksamhet, eftersom det handlar om allmänna gudstjänster och kyrkliga handlingar i den genom kyrklig kungörelse antagna kyrkohandboken. Att upphovsmännen har rätt till ersättning vid användandet av skyddade verk i psalmboken i andra kyrkliga sammanhang har inte satts i fråga.
Centralstyrelsen gör mot bakgrund av vad som här redovisats för närvarande följande bedömning:
Om Svenska kyrkan och andra samfund ska förvärva copyright till Den svenska psalmboken, d v s rätt att utan ersättning framställa exemplar av och utdrag ur psalmboken förutsätter detta att avtal träffas med såväl berörda förlag som med upphovsmännen. Detta handlar i så fall om betydande ersättningsbelopp. För Svenska kyrkans vidkommande torde det främst gälla önskemålen att utan ersättning återge skyddade verk från psalmboken i gudstjänstagendor. Eftersom den frågan för närvarande är föremål för domstolsprövning anser Centralstyrelsen att de rättsliga förutsättningarna bör vara slutligt klarlagda innan initiativ tas till att Svenska kyrkan skall förvärva copyright till Den svenska psalmboken.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
4. Kskr 1994:6 med KG 1994:5 om Den svenska evangelieboken
Kyrkomötet har givit Centralstyrelsen tillkänna vad gudstjänstutskottet anfört om behovet av evangelie- och högtidsböner. Syftet är att få till stånd ett fortsatt arbete med inriktning på kyrkoårsanknutna böner.
Skrivelsen har överlämnats till Församlingsnämnden för handläggning.
Skrivelsen är därmed avslutad.
5. Kskr 1994:7 med KG 1994:10 om tillägg till kyrkohandboken
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen i ett kommande tillägg till Den svenska kyrkohandboken ger ut Improperierna i bearbetad form. Kyrkomötet gav samtidigt som sin mening Centralstyrelsen tillkänna vad gudstjänstutskottet anfört om motverkande av tendenser till antisemitism.
Den del av ärendet som rör bearbetning av Improperierna har överlämnats till Församlingsnämnden för handläggning. Den del som rör antisemitismen har överlämnats till Svenska kyrkans
teologiska kommitté att behandlas inom ramen för ett där pågående ärende rörande Svenska kyrkans inställning till antisemitism.
Skrivelsen är därmed avslutad.
6. Kskr 1994:8 med KEo 1994:1 om budget för kyrkomötet 1995
Kyrkomötet beslutade godkänna Centralstyrelsens förslag till budget för kyrkomötet 1995 och fastställa anslagsbehovet ur kyrkofonden till 10 007 tkr. Dessutom beslutade kyrkomötet som sin mening ge Centralstyrelsen tillkänna vad ekonomiutskottet anfört om budget för Centralstyrelsen. Det sistnämnda åsyftade en fråga huruvida det fanns anledning att frångå ordningen att Centralstyrelsens kostnader tas upp i SFRV:s budget. Utskottet ansåg inte så vara fallet men menade att rådande ordningen måste vila på ett författningsenligt stöd, som närmast tar sikte på den kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:9) med instruktion för Centralstyrelsen.
Kyrkofondens styrelse har beviljat 9 500 tkr till kyrkomötet 1995, således 507 tkr mindre än vad kyrkomötet begärt.
Översyn av instruktionen för Centralstyrelsen bereds i styrelsens kansli.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
7. Kskr 1994:10 med 1KL 1994:2 om vissa ändringar i kyrkolagen, m.m.
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen utreder vissa frågor rörande tystnadsplikten, bland annat förhållandet mellan den absoluta tystnadsplikten för präster och övrig sekretesslagstiftning samt den begränsning som ligger i att tystnadsplikten endast omfattar dem som vigts i Svenska kyrkans ordning.
En utredningsgrupp har tillsatts med en kvalificerad jurist, en teolog och en själavårdssakkunnig. Gruppen beräknas lämna förslag under 1995.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
8. Kskr 1994:11 med 2KL 1994:3 om villkoren för prästvigning
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen till alla som är involverade i antagningsarbetet med blivande präster framför kyrkomötets mening att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning bör få prästvigas i Svenska kyrkan.
Kyrkomötets uttalande har hösten 1994 delgivits domkapitel, biskopar, Svenska kyrkans utbildningsnämnd, pastoralinstituten och Johannelunds teologiska institut.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
9. Kskr 1994:13 med 2KL 1994:1 om stiftsreferensgrupper i den fortsatta kyrka-statutredningen
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen bereder stiftsstyrelserna och domkapitlen möjlighet att på lämpligt sätt fortlöpande följa det fortsatta utrednings- och beredningsarbetet angående de framtida relationerna mellan Svenska kyrkan och staten.
Centralstyrelsen har aviserat att ärendet kommer upp vid styrelsens sedvanliga överläggning med företrädare för stiftsledningarna i september 1995.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
10. Kskr 1994:14 med 2KL 1994:4 om Svenska kyrkans ämbetssyn
Kyrkomötet har begärt att ett antal frågor rörande kyrkans ämbete blir föremål för analys. Dels gäller det kvinnors erfarenhet och bidrag i kyrkolivet, dels de döptas kallelse och uppdrag i relation till ämbetsbärarna.
Ärendet har förts till Svenska kyrkans teologiska kommitté, som tar upp ärendet i början av 1995.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
11. Kskr 1994:15 med 2KL 1994:5 om EES-anpassning av bestämmelserna om behörighet till prästexamen
Kyrkomötet har med anledning av CsSkr 1994:7 och KMot 1994:1 beslutat om en kyrklig kungörelse om ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen i enlighet med utskottets förslag.
Skrivelsen har lagts till handlingarna. Domkapitlen informeras i samverkan med Svenska kyrkans utbildningsnämnd.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
12. Kskr 1994:17 med 2KL 1994:8 om tillsättning av kyrkoherde
Kyrkomötet har med anledning av KMot 1994:33 och 44 om tillsättning av kyrkoherde som sin mening givit Centralstyrelsen tillkänna att motionärernas synpunkter bör beaktas i styrelsens vidare beredning av utredningen (SKU 1994:9) Vissa frågor rörande prästtjänster, m.m.
Utredningen i fråga behandlas i Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1995:9 till årets kyrkomöte.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
13. Kskr 1994:19 med 2KL 1994:9 om vissa frågor rörande det kyrkliga ämbetet som präst och biskop
Kyrkomötet har som sin mening givit Centralstyrelsen tillkänna vad andra kyrkolagsutskottet anfört angående obehörighetsförklaring i vissa fall.
Skrivelsen har överlämnats till kyrkoordningskommittén för beaktande i det fortsatta arbetet. Kommitténs åtgärder är till dels beroende av regeringens ställningstagande till de delar av detta ärende där kyrkomötet tillskrivit regeringen med begäran om sådan ändring i kyrkolagen att en prästs behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst kan prövas utan att arbetsrättslig prövning beträffande tjänsten avvaktas.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
14. Kskr 1994:20 med KO 1994:2 om omläggning av kyrkomötets sammanträden
Kyrkomötet har begärt att Centralstyrelsen till kyrkomötet 1995 skulle lägga fram förslag angående omläggning av kyrkomötets sammanträden i syfte att underlätta kyrkomötets arbete, bland annat så att en uppdelning på två sammanträdesperioder sker.
Centralstyrelsens arbetsutskott har utrett frågan. Det förutsattes av kyrkomötet att, som en del av utredningsarbetet, kontakter skulle tas med regeringen. Så har också skett. Dessa kontakter har emellertid visat att man inom Civildepartementet anser att den slutliga behandlingen av kyrka-statfrågan bör avvaktas. Centralstyrelsen har därför inte funnit det meningsfullt att lägga fram förslag om omläggning av kyrkomötets sammanträden.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
15. Kskr 1994:21 med KEo 1994:2 om kollektändamål, m.m.
Kyrkomötet har med anledning av motioner rörande kollekter givit Centralstyrelsen tillkänna vad ekonomiutskottet anfört. Dels handlar det om upphävande av en paragraf i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1987:6), dels om ett mer allmänt behov av genomgripande diskussion om kollektfrågorna.
Skrivelsen har överlämnats till kyrkoordningskommittén för beaktande i det fortsatta arbetet. Förslag till ändringar i de av Centralstyrelsen beslutade kyrkliga kungörelserna om kollektbok m.m. bereds av styrelsens kansli.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
16. Kskr 1994:23 med KF 1994:1 om åtgärder för att stärka demokratin inom Svenska kyrkan
Kyrkomötet har som sin mening givit Centralstyrelsen tillkänna vad församlingsutskottet anfört med anledning av motionsvägen väckta frågor om kyrkliga val och om den dubbla ansvarslinjen.
Ärendet berör flera frågor. En berör direkt och indirekt valda beslutandeförsamlingar m.m. och har nära samband med vad som sker till följd av kyrkoberedningens slutbetänkande. Andra valfrågor bör följas upp i anslutning till Centralstyrelsens utredning rörande kyrkofullmäktigevalen. Åter andra frågor rör den dubbla ansvarslinjen. Dessa frågor bearbetas för närvarande i kyrkoordningskommittén, i stiftsorganisationsutredningen och i pågående arbete rörande kyrkoherdens övergripande chefsansvar. Slutligen berörs behoven av översyn av ersättningen till förtroendevalda på riksplanet så att även ersättare ges ekonomiska möjligheter att delta vid nämndernas sammanträden. Detta är en uppgift för styrelsens kansli att bereda.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
17. Kskr 1994:24 med KF 1994:2 om partnerskapslagen och Svenska kyrkan
Kyrkomötet har beslutat att som sin mening ge Centralstyrelsen tillkänna vad församlingsutskottet anfört om behov av åtgärder med anledning av lagen om registrerat partnerskap. Det handlar närmast om att Svenska kyrkan behöver bygga upp en beredskap att hantera de frågor som den nya lagen aktualiserar.
Som framgår av lägesrapporten ovan (kap. 3) om utredningen Kyrkan och homosexualiteten har Centralstyrelsen gjort bedömningen att det närmast är biskopsmötet som bör vidta åtgärder, eftersom de flesta frågorna faller inom det pastorala området. Så har också skett genom att varje biskop, på grundval av ett förslag från ärkebiskopen, sänt pastorala råd till prästerna angående förbön inom ramen för enskild själavård.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
I det följande redovisas de remissyttranden Centralstyrelsen avgivit under 1994. En kort sammanfattning ges av varje yttrandes innehåll.
1. Yttrande till Civildepartementet över kyrkoberedningens betänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor.
Yttrandet avgivet vid sammanträde 1994-01-19--20.
I yttrandet underströk Centralstyrelsen inledningsvis att den förutsätter att kyrkomötet får yttra sig över kommande förslag till ändringar i kyrkolagen även om det formellt rör sig om lagstiftning, där kyrkomötets yttrande enligt lag inte måste inhämtas.
Centralstyrelsen fann i huvudsak ändringarna i fråga om kyrkolagens anpassning till kommunallagen väl avvägda, eftersom de tar hänsyn till det av kyrkomötet uttalade önskemålet om en anpassning av regelsystemet beträffande församlingsstyrelsen till kommunallagen samtidigt som församlingens grundläggande karaktär av kristen gemenskap och ett utflöde av Svenska kyrkan som ett evangeliskt-lutherskt trossamfund fått utgöra en given utgångspunkt. Vidare anfördes att förslagen rörande det inomkyrkliga ekonomiska utjämningsystemet gör att de oönskade effekter, som visat sig uppstå, nu rättas till, vilket är välmotiverat. Samtidigt ville styrelsen understryka att systemets ursprungliga syfte - att utjämna de ekonomiska förutsättningarna och möjliggöra en rikstäckande kyrklig verksamhet - inte till sina grundläggande värderingar ändras genom reformen.
Beträffande besluten om kyrkobyggnadsbidrag förordade styrelsen att dessa anförtros stiftsstyrelserna. Ett förslag om kyrkoherdes och biskops rätt att delta i arbetet i vissa utskott m.m. tillstyrktes.
I fråga om införandet av ett särskilt kyrkokommunalt medlemskapsbegrepp avvisade styrelsen kyrkoberedningens förslag vad gäller kommunallagsanpassningen. Det föreslagna medlems-
begreppet skulle endast avse medlemskapet i församlingen såsom kyrklig kommun. I andra delar av kyrkolagen används emellertid religionsfrihetslagens medlemsbegrepp, vilket avser tillhörigheten till Svenska kyrkan såsom trossamfund. Det vore mot denna bakgrund olämpligt med ett särskilt kyrkokommunalt medlemsbegrepp. Det skulle riskera att ge företräde åt församlingens kyrkokommunala form framför församlingens mer grundläggande ställning som den lokala manifestationen av kyrkan.
I yttrandet berördes vidare frågor om den kyrkokommunala kompetensen, varvid styrelsen framhöll att församlingens kompetens har särskilda karaktäristika, som inte har sin motsvarighet på det borgerligt kommunala området. Vidare vidhöll styrelsen kyrkomötets begäran om kyrkokommunalt partistöd i form av mandatbidrag.
Slutligen tillstyrkte styrelsen ett förslag om skärpt tystnadsplikt för diakon och diakonissa. På denna punkt avgavs dock reservation i styrelsen av Kerstin Bergman, Solveig Olsson, Sven-E. Kragh, Ulla Carlson och Gudrun Hjertén.
2. Yttrande till Justitiedepartementet över betänkandet (SOU 1993:98) Partnerskap.
Yttrandet avgivet 1994-03-03.
Centralstyrelsen yttrande över partnerskapskommitténs betänkande överensstämde i huvudsak med det yttrande som avgivits av Sveriges kristna råd.
I sammanfattningen anfördes följande:
Äktenskapet mellan man och kvinna är unikt. Andra samlevnadsformer kan inte jämställas med äktenskapet. Detta synsätt innebär ingen nedvärdering av de människor som av olika anledningar inte lever i äktenskap. Alla människor har samma värde och andra samlevnadsformer än äktenskapet skall kunna accepteras om de inte skadar någon annan.
Utifrån dessa utgångspunkter föreslog Centralstyrelsen
- att förslaget till lag om partnerskap avslås;
- att ett förslag till lag om hushållsgemenskap utarbetas;
- att förslaget att ersätta nu gällande lag om homosexuella sambor med en lag om sambor av samma kön avslås i avvaktan på utredning av en lag om hushållsgemenskap;
- att det i lagstiftningen tydligt betonas att homosexuella par inte ska få adoptera barn, få tillgång till konstlad befruktning eller utses som gemensamma vårdnadshavare för underåriga barn;
- att det tydliggörs, genom information och utbildning, att ingen skall förföljas eller diskrimineras på grund av sexuell läggning eller för val av andra samlevnadsformer än de vanliga.
3. Yttrande till Utrikesdepartementet över promemorian (Ds 1994:48) Sveriges medlemskap i den europeiska unionen.
Yttrandet avgivet vid sammanträde 1994-06-16.
Centralstyrelsen inledde med att understryka att man med sitt yttrande inte avsåg att ge några rekommendationer inför förestående folkomröstning om Sveriges anslutning till EU. Därefter pekade styrelsen på några områden som inte behandlats i promemorian. Dit hörde enligt styrelsens mening frågorna om religionsfrihet i ett mångkulturellt Europa och frågorna om hur unionen påverkar demokratin i de europeiska staterna och vårt eget lands suveränitet. Vidare framhölls att det inte får bli så att ett begränsat antal stater i Västeuropa fortsätter integrationen i riktning mot en federation utan hänsyn till övriga europeiska stater, inte minst i Central- och Östeuropa.
I fråga om EU och tredje världen uttalade styrelsen att Sverige bör bibehålla sin klara tredjevärldsprofil i bistånd och handel. För hävdandet av mänskliga rättigheter är det viktigt att EU-länderna gemensamt verkar för en strikt tillämpning av Génèvekonventionen med tillhörande tilläggsprotokoll. Ett antal frågor rörande alkoholpolitik, narkotikahandel och miljö berördes, på den senare punkten inte minst problemen kring Östersjön. Med tillfredsställelse konstaterade styrelsen den svenska deklarationen att vid en anslutning aktivt verka för en fortsatt utveckling av EU:s sociala dimension, inte minst som grund för insatser bland de sämst ställda befolkningsgrupperna i de europeiska staterna. Här nämnde styrelsen särskilt minimistandard i socialt skydd, möjligheter för arbetstagare att sluta sig samman i koncernfacklig verksamhet och åtgärder mot arbetslöshet.
Den fria rörlighetens betydelse för samernas renskötsel underströks. Gränsöverskridande renbete måste tryggas även om inte alla tre berörda länderna blir medlemmar.
Slutligen betonades att Sverige vid en EU-anslutning kan påverka utvecklingen även på en lång rad andra områden än det ekonomiska. Inte minst kyrkornas omfattande samarbete sedan länge bereder här vägar.
4. Yttrande till Justitiedepartementet över betänkandet (SOU 1994:58) 6 juni Nationaldagen.
Yttrandet avgivet vid sammanträde 1994-09-28.
Centralstyrelsen såg inte något omedelbart skäl att göra nationaldagen till helgdag. En förutsättning för en god lösning på frågan om nationaldagen som helgdag är att den först av allt får innehållslig halt och att den firas på sådant sätt att fortsatt respekt visas både för den traditionella årsrytmen i vårt samhälle och för kyrkans år. Innan frågan om nationaldagsfirandets innehåll blivit bättre belyst och prövats fanns därför enligt styrelsens mening inga skäl genomföra den föreslagna förändringen. Styrelsen tillade att man däremot bejakade möjligheten att fira nationaldagen på olika sätt - i församlingskyrkan eller som en rent profan högtid - och därmed kunna ge en sund nationellt fest och samling ett meningsfullt innehåll.
Ledamoten Gunvor Hagelberg avgav ett särskilt yttrande enligt vilket styrelsen bort avstyrka 6 juni som nationaldag och helgdag och i stället föreslå midsommarafton som ny svensk nationaldag förlagd som helgdag till den fredag som infaller under perioden 19-25 juni.
5. Yttrande till Kulturdepartementet över departementsskrivelsen (Ds 1994:76) En radio och TV i allmänhetens tjänst.
Yttrandet avgivet 1994-10-20.
Centralstyrelsen anslöt sig inledningsvis till vad som framförts i ett yttrande från Folkrörelsernas Medieforum. I det yttrandet hade understrukits att det även i framtiden måste finnas en radio och television som finansieras med allmänna medel. Verksamheten skall grundas på förutsättningarna att programmen kan tas emot i hela landet och vara tillgängliga för hela befolkningen oavsett individuella förutsättningar, att utbudet är mångsidigt och tar hänsyn till etniska och språkliga minoriteter, att utbudet är av god kvalitet och uttrycker ansvar för utveckling och skildring av svensk kultur, att produktion och sändning är väl decentraliserade och utbudet representativt för hela landet, att verksamheten bedrivs med redaktionell självständighet i förhållande till statsmakterna och olika intressegrupper, att verksamheten bedrivs med opartiskhet och saklighet och ger uttryck för det demokratiska samhällets grundidéer och alla människors lika värde samt att anslagna medel används och redovisas på ett sätt som inger förtroende och respekt hos allmänheten.
Därutöver underströk Centralstyrelsen att innehåll och omfattning för public service-verksamheten skall bestämmas av mediekonsumenternas behov och inte av i vilken mån kommersiella TV-kanaler kan uppfylla rummet i etern och tittarstatistiken. Vidare påpekade styrelsen att till de programtyper som faller inom ramen för public service-verksamhet hör inte bara livsåskådningsprogram i allmänhet utan också förkunnelseprogram. Centralstyrelsen önskade peka på vikten av att public service-företagen följer och granskar det religiösa livet i Sverige och världen. Detta motiveras av att religionen haft och har en stor betydelse för vår kultur och vårt samhälle, vilket kräver att etermedierna har medarbetare med särskilda kunskaper på religionens område.
Slutligen ansåg styrelsen att det inte finns skäl att begränsa det antal kanaler Sveriges Radio får disponera när den digitala tekniken ger ökat utrymme i etern. Det borde undersökas om mångfald och kvalitet kunde tillföras svenska TV-tittare genom att de nordiska grannländernas public service-kanaler blev tillgängliga i större delar av Sverige än nu är fallet.
6. Yttrande till Justitiedepartementet över betänkandet (SOU 1994:63) Personnummer - integritet och effektivitet.
Yttrandet avgivet 1994-01-21.
Centralstyrelsen sammanfattade sitt yttrande på följande sätt:
"Vi anser att det finns starka skäl att fortsätta arbetet med att begränsa användningen och exponeringen av personnummer. Lagstiftning bör tillgripas om en begränsning inte kan åstadkommas med nu till buds stående medel. För att kunna bedöma vilka åtgärder som bör vidtagas kan det vidare visa sig vara nödvändigt att tydligare klarlägga vilka skador nuvarande personnummeranvändning ger upphov till.
Även med utredningens förslag kommer personnummer att användas i betydande utsträckning framöver. Vi är mot den bakgrunden under alla förhållanden tveksamma till om förslaget att sekretessbelägga uppgift om personnummer kommer att få någon större effekt.
Svenska kyrkan för register över cirka 90 procent av landets befolkning av det skälet att dessa är medlemmar i Svenska kyrkan. För denna registerhållning är det nödvändigt att personnummer får användas även i framtiden."
7. Yttrande till Justitiedepartementet över betänkandet (SOU 1994:30) Vallagen.
Yttrandet avgivet vid sammanträde 1994-11-10.
Centralstyrelsen begränsade sitt yttrande till de delar i betänkandet som avser Svenska kyrkan.
Beträffande valen till kyrkofullmäktige anförde styrelsen dels att lagen om kyrkofullmäktigeval bör bli föremål för översyn i den händelse lagen kommer att bestå trots pågående arbete med förändrade relationer mellan kyrka och stat, dels att man avsåg lägga fram en skrivelse till kyrkomötet 1995 om vissa valfrågor, varför kyrkomötets ställningstagande måste avvaktas.
I fråga om val till kyrkomötet fastslog styrelsen, med hänvisning till vad kyrkomötet tidigare begärt på denna punkt, att oavsett vad som sker i relationsfrågan bör det vara direkta val av ombud till det kyrkomöte vars mandatperiod börjar 1998.
Vidare menade styrelsen att särskilda röstlängder bör upprättas för folkomröstningar beslutade av kyrkofullmäktige eller vid folkomröstningar i samband med ändringar i församlingsindelningen. Antalet elektorer vid val av stiftsfullmäktige, val av biskop samt val till kyrkomötet bör beräknas på grundval av särskilt framtaget statistiskt material om antalet röstberättigade. Särskilda röstlängder behöver upprättas för att fastställa vem som har rösträtt vid kyrkostämma. Röstlängderna för kyrkofullmäktige bör upprättas så nära valtillfället som möjligt.
Med hänsyn till kyrkomötets beslut om nya regler för kyrkotillhörigheten underströk styrelsen att begreppet "medlem i Svenska kyrkan" i all lagstiftning bör ersättas med "kyrkotillhörig". I röstlängdsregistren bör ingå såväl uppgifter om tillhörighet till Svenska kyrkan som medlemskap i icke-territoriell församling.
Ekumenik i Sverige
Bilaterala ekumeniska dialoger
Stockholms katolska stift
Centralstyrelsen och biskopsmötet har gemensamt utsett en dialoggrupp som sedan mars 1992 har fört samtal med Stockholms katolska stift. Den är uppdelad i två undergrupper, en som arbetar med pastoralteologiska frågor och en som arbetar med systematisk-teologiska frågor.
Svenska kyrkans ledamöter i den pastoralteologiska gruppen består av biskop Lars Eckerdal, kontraktsprost Anders Åkerlund och kyrkosekreterare Ragnar Persenius. Från det romersk-katolska stiftet deltar biskop William Kenney, kyrkoherde Mattias Grahm och kyrkoherde John McCormack. Stiftsadjunkt Örjan Wikmark är sekreterare i den pastoralteologiska gruppen.
I den systematisk-teologiska gruppen ingår från Svenska kyrkan biskop Jonas Jonson, lektor Kerstin Bergman och professor Sven-Erik Brodd. Från det romersk-katolska stiftet deltar pater Henrik Roelvink, TD Lars Cavallin och syster Angela Corsten. Planeringssekreterare Birgitta Henningsson är sekreterare i den systematisk-teologiska gruppen.
Den pastoralteologiska gruppen har under året arbetat med ett dokument om ekumeniska äktenskap och familjefrågor och även behandlat hur lokalt ekumeniskt arbete skall kunna initieras. Den systematisk-teologiska gruppen arbetar med ett förslag till dokument angående kyrkans sakramentalitet. Dialoggrupperna planerar att slutföra sitt arbete i och med 1995 års utgång. Våren 1996 kommer att användas för redigeringsarbete av den rapport som i mitten av 1996 sänds ut för reception.
Svenska Missionsförbundet
I januari 1991 tillsatte Centralstyrelsen en samtalsgrupp för dialogen med Svenska Missionsförbundet vilken fick i uppdrag att teologiskt behandla frågor om dop, församlingssyn och ämbete utifrån en kritisk analys av det tidigare använda begreppet kyrkogemenskap. Samtalsgruppen skulle slutföra sitt uppdrag vid utgången av år 1993 men hann inte fullfölja detta utan fick förlängt mandat till den 1 juli 1995.
Svenska kyrkans representanter i samtalsgruppen består av biskop Karl-Johan Tyrberg, professor Sven-Erik Brodd, biskop Martin Lind, centralstyrelseledamoten Solveig Olsson och komminister Lisa Tegby. Som sekreterare har planeringssekreterare Birgitta Henningsson fungerat. Svenska Missionsförbundets ledamöter är högskolelektor Lars Lindberg, missionsföreståndare Krister Andersson som under året dock ersatts av samfundssekreterare Kerstin Enlund, högskoleadjunkt Runar Eldebo, högskolelektor Åke Jonsson och missionsstyrelseledamoten Margit Jonsson.
Samtalssgruppen har haft fyra tvådagars- och ett endagssammanträden då man dels diskuterat utkast till dokument som skall ingå i den slutliga rapporten dels ingående analyserat de frågor som en gång utgjorde kontroverspunkter i de båda samfundens relationer. Samtalsgruppen har funnit det intressant och utmanande att ta upp dessa frågeställningar och försöka finna svar och lösningar som är mer relaterade till dagens situation. Enligt planerna kommer samtalsgruppen att lägga fram en rapport efter sommaren 1995.
Metodistkyrkan i Sverige
Under året har en uppföljning skett av beslutet vid 1993 års kyrkomöte om förkunnelse- och sakramentsgemenskap med Metodistkyrkan i Sverige. Vid en nattvardsgudstjänst i Göteborgs domkyrka den 15 juni i samband med Metodistkyrkans årskonferens manifesterades den nya gemenskapen.
Samarbetsrådet Svenska kyrkan - Metodistkyrkan i Sverige inrättades. Från Svenska kyrkan utsågs biskop Lars-Göran Lönnermark, diakon Kerstin Kedvall och kyrkosekreterare Ragnar Persenius. Metodistkyrkan representeras av biskop Hans Växby, gästhemsföreståndare Berit Carlström och pastor Lars Svanberg. Det konstituerande sammanträdet planerades till den 13 februari 1995.
Ortodoxa och österländska kyrkor
Ett femtiotal deltagare diskuterade vid det gångna årets seminarium främst pastorala frågor - konfirmation, äktenskap, begravning, själavård - ur ett interkonfessionellt och interkulturellt perspektiv. Deltagarna besökte också ortodoxa och lutherska församlingskyrkor i Malmö. Som föredragshållare medverkade Fader Heikki Huttunen, Ortodoxa kyrkan i Finland, Pater John McCormack från romersk-katolska församlingen i Göteborg samt från Malmö kyrkoherdarna Mihai Radu, rumänsk-ortodoxa församlingen, och Ingemar Thorin, Svenska kyrkan.
Mot bakgrund av de alltmer positiva erfarenheterna av denna samtalsform beslöt förberedelsegruppen att fortsätta även 1995; ett seminarium planeras sålunda till Örebro 27-28 oktober under temat "Kyrkans sakrament och ämbete i ljuset av gudstjänst och liturgi".
Förberedelsegruppen har haft följande sammansättning: biskop Lars Eckerdal, ordförande, invandrarsekreterare Leena Björstedt, bankkamrer Birger Hassel, sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson och docent Samuel Rubenson. Administrativa sekreteraren Eva Carlestål har varit gruppens sekreterare. Från Lunds stift adjungerades studentpräst Dan Jansson och från serbisk-ortodoxa kyrkan i Malmö teol.kand. Annicka Lindberg.
Den lokala dialogen i Sverige motsvaras på det internationella planet av en multilateral dialog, som efter några års paus skall återuppts under 1995. Nya representanter för de ortodoxa kyrkorna respektive Lutherska världsförbundet har utsetts; biskop Lars Eckerdal ingår i den lutherska kommissionen.
Sveriges kristna råd, SKR
(grundat 1992, 23 medlemskyrkor)
SKR har under 1994 börjat finna fungerande arbetsformer och konsoliderat sitt kansli, trots att vissa vakanser kvarstår. SKR:s ledningsgrupp har sålunda besökt de flesta medlemskyrkor och haft ingående överläggningar om det ekumeniska arbetets inriktning, finansiering och metodik. Till de viktigaste ekumeniska utmaningarna hör att engagera de ortodoxa och österländska medlemskyrkorna i rådets arbete och att samla kristenheten i Sverige till så bred uppslutning som möjligt kring gemensamma uttalanden och aktioner. Det senare kräver god samverkan mellan SKR, Svenska Missionsrådet (SMR), Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges kristna ungdomsråd (SKU).
Vid SKR:s årsmöte i Göteborg i april 1994 beslöts att förutsättningarna för ett nytt allkristet riksmöte skulle undersökas. En beredningsgrupp med tolv ledamöter tillsattes gemensamt av SKR, Svenska Missionsrådet, Sveriges Frikyrkosamråd och Sveriges Kristna Ungdomsråd. Svenska kyrkan företräds i beredningsgruppen av stiftskonsulent Inger Aasa-Marklund, generalsekreterare Rolf Berglund, SMR, och sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson, ordförande. SKU kunde bara besätta två av sina fyra platser. Beredningsgruppen väntas avge sin rapport till huvudorganen i mars 1995.
SKR anordnade i början av december 1994 en hearing om asyl, under ordförandeskap av biskop Jonas Jonson och med brett deltagande av sakkunniga från såväl kyrkor och folkrörelser som statliga och kommunala myndigheter.
Den 18 november anordnade Sekretariatet för teologi och ekumenik en utvärderings- och diskussionsdag för Svenska kyrkans representanter i SKR:s arbetsgrupper och utskott. Ett trettiotal förtroendevalda och anställda deltog i samtalet. Större samordning av Svenska kyrkans insatser i SKR efterlystes, t. ex. i form av policydokument och genomgångar före styrelsens sammanträden.
Den 7 december inbjöd direktorskollegiet SKR:s ledningsgrupp till samtal om gemensamma angelägenheter. Samtalet följdes upp bl.a. genom besök av SKR:s ledningsgrupp vid biskopsmötets och Centralstyrelsens gemensamma sammanträde den 25 januari 1995.
I SKR:s styrelse har från Svenska kyrkan/EFS ingått som ordinarie ledamöter ärkebiskop Gunnar Weman, kontraktsprost Ulla Carlson, bankkamrer Birger Hassel, kyrkoherde Margarethe Isberg, direktor Birgitta Larsson och missionsföreståndare Bertil Johansson. Suppleanter har varit biskop Henrik Svenungsson, direktör Urban Gibson, församlingsassistent Olof Bråliden, församlingsassistent Solveig Lindström, hemlandschef Inga Belani samt stiftsadjunkt Ieva Graufelds.
Svenska kyrkan/EFS är därutöver företrädd i SKR:s fyra sektioner och de därtill hörande re-
ferens, program- och arbetsgrupperna genom representanter utsedda bland förtroendevalda, sakkunniga och anställda.
Vid SKR:s kansli i Stockholm arbetar från Svenska kyrkan Kjell-Ove Nilsson, direktor för teologi, Rolf Berglund, generalsekreterare för SMR, Monica T Sivberg, konsulent för skolfrågor och Sten Lundgren, konsulent för sjukhuskyrkan. Dessutom har Peter Weiderud tjänstgjort som direktor för Enheten för fred, rättvisa och miljö.
Sveriges kristna ungdomsråd fick i november 1994 besked att man inte längre skall ha till uppgift utbilda vapenfria tjänstepliktiga (s.k. vtp-are). Detta innebär ett ekonomiskt avbräck för SKU, som sedan 1970-talet utbildat hundratals vtp-are, både kristna och "etiska" vapenvägrare. Vid SKU:s kansli i Stockholm, numera samlokaliserat med SKR, arbetar Pär Lundström, EFS.
Lokalekumenik
Under året publicerades i Svenska kyrkans utredningar 1994:7 Lokalt ekumeniskt arbete ur Svenska kyrkans perspektiv. I denna utredning redovisas en enkät om lokalt ekumeniskt arbete som under vintern 1992-93 sändes till samtliga kyrkoherdar i landet. Svarsfrekvensen blev mycket hög. Därmed gavs en värdefull samlad bild av hur det lokalekumeniska arbetet fungerar. Bland annat redovisas hur de lokala ekumeniska råden arbetar och vilka ekumeniska aktiviteter församlingarna är engagerade i. Den statistiska sammanställningen ger också en god bild av Sveriges nutida kyrkogeografi; var t.ex. Pingströrelsen är företrädd, var de katolska församlingarna finns och var den kristna mångfalden är störst respektive minst. Därtill görs en grundlig religionssociologisk analys av materialet.
En ad hoc-grupp har tillsatts vid sekretariatet för teologi och ekumenik med uppgift att diskutera den fortsatta inriktningen av det lokalekumeniska arbetet. En fortlöpande uppdatering av det publicerade materialet diskuteras också. De lokalekumeniska frågorna bearbetas i nära samverkan med Sveriges kristna råds arbetsgrupp för lokal och regional ekumenik.
Internationella ekumeniska relationer
Ekumeniska organ och sammanslutningar
Svenska kyrkan bidrag och anslag till internationella och ekumeniska organ
Under året har förvaltningsdirektör Lars Olof Hellgren på styrelsens uppdrag arbetat med att ta fram en analys av de totala anslag och bidrag som från olika delar av den rikskyrkliga organisationen går till internationella och ekumeniska organ. Uppdraget har fullgjorts i samverkan med sekretariatet för teologi och ekumenik. Syftet är att få ett underlag för framtida prioriteringar. Till det ursprungliga uppdraget har senare fogats att ge en analys av inriktningen och det allmänna läget i dessa organ. Analysarbetet ska resultera i ett underlag för principdiskussion i Centralstyrelsen och på sikt ge utslag i budgetarbetet.
Kyrkornas Världsråd, KV
(World Council of Churches, grundat 1948, 324 medlemskyrkor)
Den världsvida kristenheten fick uppleva ett historiskt ögonblick i januari 1994, då Kyrkornas Världsråds, KV, centralkommitté sammanträdde i Johannesburg. Alltsedan KV på 1960-talet började kritisera apartheidsystemet och inrättade det särskilda, av många kritiserade Programme to Combat Racism (PCR) vid generalförsamlingen i Uppsala 1968, har KV varit portförbjudet i Sydafrika. Det var först efter apartheidsystemets sammanbrott som KV kunde arrangera ett internationellt ekumeniskt möte i Sydafrika. För Svenska kyrkan och andra medlemskyrkor som ägnat tid, kraft och pengar åt kampen mot apartheid blev detta möte med centralkommittén en mäktig symbolhandling; man firade också högtidligen PCR:s 25-årsjubileum. Triumfen var dock de lokala kyrkornas; de fick nu äntligen möjlighet att ta emot företrädare för den världsvida kyrkan utan att hämmas av rasåtskillnadens grymma regelverk.
I samband med mötet i Johannesburg blev det tydligt att den nya, nedbantade struktur som beslutats av generalförsamlingen i Canberra 1990, hade hunnit stabiliseras. De flesta ledande poster inom KV innehas av nytillsatta personer; den av de fyra enhetsdirektorerna som tjänstgjort längst är Myra Blyth, Unit IV, baptist från England; hon tillträdde hösten 1993. Frågan om de ortodoxa kyrkornas fortsatta medverkan i KV tycks också ha lösts; bl.a. är den nye direktorn för Enhet I - Enhet och Förnyelse - en ortodox teolog från Nordamerika, Dr Tom Fitzgerald. Generalsekreteraren Konrad Raiser eftersträvar målmedvetet ökad samverkan mellan enheterna och deras olika program; en speciell biträdande generalsekreterare för samordning har nyligen utnämnts, Mary-Ann Lundy, en metodist från USA.
Samarbetet mellan KV och de konfessionella gemenskaperna har åter varit föremål för diskussion med ecklesiologiska förtecken; bl.a. ägnades ett temanummer av KV:s tidskrift Ecumenical Review, åt "The World Council and the Christian World Communions" (nr 4, oktober 1994). Av särskilt intresse för Svenska kyrkan är samverkan mellan KV och Lutherska Världsförbundet, som under 1994 konkretiserades dels i gemensamma hjälpinsatser för krigsoffren i Rwanda, dels i den gemensamma nyhetsbulletinen ENI; se vidare under LVF.
En viktig utveckling inom KV är att en medveten teologisk reflektion pågår inom varje enhet men med olika focus:
- Enhet I, "Enhet och Förnyelse" (med underavdelningen "Tro och Kyrkoordning") arbetar främst med begreppet koinonia i uppföljningen av världskonferensen för "Faith and Order" i Santiago de Compostela 1993;
- Enhet II, "Kyrkor i Mission: Hälsa, Utbildning, Vittnesbörd" driver ett omfattande studieprojekt kring "Evangelium och kultur", som avses kulminera i världsmissionskonferensen i Brasilien 1996;
- Enhet III, "Rättvisa, Fred och Skapelse" har dels en gemensam studie med Enhet I kring "Ecklesiologi och etik", dels ett projekt benämnt "Teologi för livet";
- Enhet IV, "Solidaritet och Tjänst" koncentrerar sig på ett brett upplagt studieprogram under rubriken "Handling i tro - tro i handling", där den teologiska reflektionen bär folkbildningens kännetecken med betoning av den lilla gruppens möjlighet.
Svenska kyrkan följer dessa teologiska program och övriga delar av KV:s verksamhet genom olika kanaler, kyrkliga såväl som ekumeniska: Sekretariatet för teologi och ekumenik, SKM, Lutherhjälpen, Forskningsrådet/KISA, Församlingsnämnden/folkkyrkostudien, Svenska Missionsrådet, Sveriges kristna råd och Nordiska Ekumeniska Rådet.
I december 1994 inbjöd sekretariatet för teologi och ekumenik till överläggning om Svenska kyrkans samarbete med KV och LVF. Ett tjugutal anställda och förtroendevalda med uppdrag gentemot dessa båda organisationer diskuterade ekonomiska frågor, prioriteringar inom verksamheten samt former för gemensamma svenska eller nordiska förberedelser inför generalförsamlingarna 1997 respektive 1998. Man försökte också tolka innebörden i begrepp som "communion" (LVF efter Curitiba 1990) och "koinonia" (KV:s nyckelord efter Santiago de Compostela 1993). Man berörde också studiehäftet "Towards a common understanding and vision of the World Council of Churches", som är ute på remiss bland KVs medlemskyrkor och skall bearbetas inför och under generalförsamlingen 1998.
Följande företrädare för Svenska kyrkan har ingått som förtroendevalda i KV:
- i centralkommittén: biskop Jonas Jonson och direktor Birgitta Larsson,
- i avdelningen Tro och Kyrkoordning inom Enhet och Förnyelse: professor Sven-Erik Brodd,
- i enheten för Kyrkor i Mission: direktor Birgitta Larsson,
- i enheten för Solidaritet och Tjänst: direktor Margaretha Ringström
- i generalsekretariatets Rådgivande Grupp för Interreligiösa Relationer och i Konsultationen om Kyrkan och Det judiska folket (CCJP): biskop Biörn Fjärstedt
Från Svenska kyrkan arbetar vid KVs kansli i Genève: pastor Hans Ucko i generalsekretariatets avdelning för interreligiösa relationer och sjuksköterskan Margaretha Sköld i Enhet II, avdelningen för hälsofrågor.
Konferensen för europeiska kyrkor (KEK)
Se verksamhetsberättelsen för Svenska kyrkan stiftelse för rikskyrklig verksamhet.
Nordiska Ekumeniska Rådet
Nordiska Ekumeniska Rådet (NER) har till syfte att främja det ekumeniska arbetet i Norden, förstärka samarbetet mellan nordiska kyrkor och trossamfund, föra de ekumeniska organen i de nordiska länderna närmare varandra, förmedla ekumeniska erfarenheter mellan och till de nordiska kyrkosamfunden, medverka till vidgat nordiskt engagemang i de internationella ekumeniska konferens-, studie- och forskningsarbetet samt sprida information om nordiskt kyrkoliv och ekumeniskt arbete.
Under 1994 har NER bland annat anordnat en konferens rörande "Biskopsämbetet i de nordiska folkkyrkorna ur ett ekumeniskt perspektiv" vilken anknöt till den pågående Borgå-processen. Vidare har man initierat en fortsättning av arbetet i Apostolic Faith-gruppen om den nicenska trosbekännelsen, arrangerat en nordisk konferens om kristen tro i sameland och ett nordiskt kyrkolagssymposium, i vilket bland annat Borgå-deklarationens implikationer belystes.
Svenska kyrkan är en av NER:s 17 huvudmän. Suppleanter i styrelsen har under året varit direktör Urban Gibson och biskop Jonas Jonson. Vid NER:s årsmöte 1994 representerades Svenska kyrkan av riksdagsman Anders Svärd, direktör Urban Gibson och kyrkosekreterare Ragnar Persenius.
Svenska kyrkans centralstyrelse har under året fattat beslut om att sänka bidraget till NER:s verksamhet med en dryg tredjedel. En sådan neddragning motiveras av att Svenska kyrkans bidrag härigenom kommer mer i paritet med bidraget från de övriga nordiska folkkyrkorna men också av andra hänsyn.
Konsekvenser måste dras av att de nationella kristna råden i Norden har fått en ny och viktig roll och behöver prioriteras ekonomiskt, personellt och innehållsmässigt. Vidare har de nordiska lutherska folkkyrkorna byggt ut sina egna avdelningar för ekumenik och mellankyrkliga förbindelser på nationell och internationell nivå. Centralstyrelsen menade därför att NER:s uppgift för framtiden bör begränsas till att koordinera det ekumeniska arbetet inom Norden, inte minst som en konsekvens av att resultaten av och impulserna från det internationella arbetet går direkt via de nationella kyrkorna och kristna råden. NER bör enligt styrelsens mening därför i första hand vara relaterat till de nationella kristna råden där kyrkorna är direktrepresenterade. Inte minst ekonomiska argument talar för en sådan utveckling. Ett förslag till nya stadgar för NER behandlades vid årsmötet 1994 och skall behandlas på nytt i maj 1995. Detta stadgeförslag ligger i linje med den av styrelsen eftersträvade förändringen.
Mellanösterns Kristna Råd, MECC
(Middle East Council of Churches, grundat 1974, 27 medlemskyrkor)
MECC höll sin sjätte generalförsamling den 15-21 november, på Cypern. Till ny generalsekreterare efter Gabriel Habib (grekisk/antiokensk-ortodox) valdes Riad Jarjour, pastor i den evangeliska synoden i Syrien och sedan många år biträdande generalsekreterare för utbildning och ungdomsfrågor inom MECC. Svenska kyrkan är en av MECC:s viktigaste partners utanför regionen.
Lausannerörelsen
Lausannerörelsen, som betonar Bibelns gudomliga inspiration och den personliga bekännelsen av Jesus Kristus som Frälsare, bildades 1974 i Lausanne. Syftet var att främja världens evangelisering genom att bygga broar av förståelse och samarbete mellan kristna ledare - att mobilisera hela kyrkan att föra evangeliet ut i världen. Den amerikanske väckelsepredikanten Billy Graham utgjorde här en viktig drivkraft.
I Stuttgart hölls i början av 1994 ett möte varvid Internationella Lausannekommittén upplöstes och ombildades. Den består nu av de nationella kommittéernas ordföranden och av representanter för regionala kommittéer. Omorganisationen innebär också att man blir mindre ekonomiskt beroende av USA när 80% av budgeten täcks av medel från Europa och Asien. Kommittén analyserar begreppet "modernity" och det planeras såväl från svenskt som estniskt håll konferenser i ämnet.
Svenska kyrkan har observatörsstatus i kommittén och representeras av biskop Lars-Göran Lönnermark.
Internationella konfessionella kyrkogemenskaper
Lutherska Världsförbundet, LVF
(Lutheran World Federation, grundat 1947, 120 medlemskyrkor)
Vid LVF:s rådsmöte i juni 1994 valdes Dr Ishmael Noko från Zimbabwe till ny generalsekreterare efter Gunnar Staalsett. Noko, tidigare direktor vid LVF:s avdelning för Mission och Utveckling, är den förste ledare för LVF som inte kommer från västvärlden. Tillsammans med sin efterträdare, Dr Péri Rasolondaibe från Madagaskar, är Noko den enda personen i ledande ställning inom LVF, som har sin bakgrund i någon av tredje världens kyrkor. De nordliga kyrkornas dominans har till stor del berott på att några av dem de tagit stort ekonomiskt ansvar för LVF; Tyskland, Sverige och USA svarar idag för mer än alla de andra medlemskyrkorna tillsammans. Men genom snabba förändringar i valutakurserna minskar nu förutsättningarna för sådan en fortsatt snedfördelning; Sveriges bidrag urholkades med 20% under 1994. Därför måste de afrikanska och asiatiska medlemskyrkorna spela en större roll i LVF:s ekonomiska planering än tillförne.
Verksamheten i LVF har under 1994 bl. a. påverkats av en ökad samordnng med KV. Det gäller dels den gemensamma nyhetsbulletinen Ecumenical News International (ENI), för vilken LVF och KV delar kostnaden, trots att LVF ser sig nödsakat att alltfort utge sin egen Lutheran World Information, dels samspelet mellan katastrofhjälpsorganen Lutheran World Service och KVs Enhet IV. Bärigheten i ett sådant samarbete - kallat Churches in Action - prövades första gången på allvar i samband med krisen i Rwanda med gott resultat.
Följande företrädare för Svenska kyrkan har ingått som förtroendevalda i LVF:
- i LVF-rådet: direktör Christina Rogestam och teol stud Johan Ernstson;
- i finansutskottet: Christina Rogestam, kassaförvaltare;
- i utskottet för kommunikation och media: Johan Ernstson och redaktör Annika Sjöqvist Platzer;
Dessutom medverkar en rad personer från Svenska kyrkan i delprojekt, programkommittéer och studiegrupper:
- programkommittén för projektvärdering inom Mission och Utveckling: direktor Margaretha Ringström;
- studiegruppen för Gudstjänstliv och Kultur: kyrkoarkitekt Helena Tallius Myhrman och konsulent Nils-Henrik Nilsson;
- studiegruppen för Kyrkan och Islam: sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson.
I förberedelsegruppen för gudstjänstlivet vid LVF:s kommande generalförsamling i Hong Kong 1997 ingår från Svenska kyrkan konsulent Nils-Henrik Nilsson. Svenska kyrkan har också ombetts att sekondera en person som vid LVF:s kansli skall ansvara för den övergipande samordningen av alla förberedelser inför generalförsamlingen samt dokumentation och uppföljning.
Vid LVF:s kansli i Genève arbetar från Svenska kyrkan teol kand Agneta Ucko vid avdelningen för Mission och Utveckling (DMD) och Tore Samuelsson vid avdelningen för Världstjänst (WS).
Nordisk-tyskt kyrkokonvent (NTK)
Antalet deltagande kyrkor i Nordisk-tyskt kyrkokonvent är i dag 13. Observatörsstatus har de evangelisk-lutherska kyrkorna i Baltikum, evangelisk-augsburgska kyrkan i Polen, Ingermanlands kyrka och den lutherska kyrkan i Ryssland. Sådan status innebär att kyrkornas representanter har rätt att delta i konferenser anordnade av konventet, men inte i ledningsgruppens arbete.
Årets konferens anordnades i Meissen i den sachsiska landskyrkan och hade temat Menschen von heute - wer sind wir? (Dagens människor - vilka är vi?)
Svenska kyrkans representanter vid Meissenmötet var granskare Suzanne Fredborg, Lidingö, komminister Andrea Schleeh, Mangskog, prosten Stellan Eilert, Malmö och diakon Kerstin Kedvall, Huskvarna. Dessutom deltog biskoparna Svenungsson (konventets president) och Tord Harlin ur den svenska ledningsgruppen. Den svenska gruppen ansvarade för rapportering från Svenska kyrkan kring olika temata, bl.a. kyrka-stat, Borgå-processen, kyrka på landsorten, kyrka i storstad, kyrka och diakoni, dop och kyrkotillhörighet.
Diskussionerna om konventets framtid pågår. Genom deltagande från exempelvis de baltiska kyrkorna har arbetets inriktning förändrats något. Ambitionen är också att knyta fler ungdomar till verksamheten. Inför planeringen av nästa års konferens har försoningsprocessen i Europa varit vägledande. Temat Försoning kommer att belysas ur teologisk, antropologisk, social och historisk synvinkel.
Romersk-katolska kyrkan
Vid jubelfesten i Uppsala 1993 hölls en ekumenisk överläggning med företrädare för Romersk-katolska kyrkan. Vid detta tillfälle föreslog kardinal Edward Cassidy från Enhetsrådet i Rom att frågorna om kyrkan och ämbetet skulle studeras. Slutsatser skulle kunna dras från olika internationella dialogdokument. Cassidy hade närmast en regional svensk-finsk luthersk-katolsk kommission i tankarna. Han nämnde Borgå-deklarationen och den dialog som förts mellan Svenska kyrkan och Stockholms katolska stift om biskopsämbetet.
Vid det besök som ärkebiskoparna Gunnar Weman och John Vikström avlade i Rom i mitten av november 1994 gavs ett positivt svar på kardinalens förslag. Man fann dock att en kommission av flera skäl inte kunde tillsättas omedelbart. Borgå-processen behövde slutföras och resultaten av den finnas tillgängliga. En närmare analys skulle göras på tjänstemannanivå av det material och de frågeställningar som konkret skall bearbetas. En tjänstemannagrupp tillsattes därför med kyrkosekreterare Ragnar Persenius och ecklesiastikrådet Risto Cantell från luthersk sida samt pater Henrik Roelvink och Dr Heinz-Albert Raem från katolsk sida. Gruppen skulle också komma med förslag angående uppläggningen av det fortsatta arbetet. Först när förberedelserna är klara, kan beslut fattas om att inrätta en kommission. Den väg som föreföll framkomlig är en regional finsk-svensk dialog med understöd från Vatikanen.
Det sades också att en eventuell kommission på något sätt måste relateras både till Lutherska världsförbundet och de andra nordiska systerkyrkorna.
Kardinal Cassidy nämnde också två former för närmare samarbete som kan stödja de teologiska strävandena, nämligen dels att fördjupa den andliga gemenskapen, exempelvis genom fler gemensamma retreater och uppbyggelsedagar, dels genom att föra samman lutherska och katolska prästkandidater under utbildningstiden. Svaret från ärkebiskoparna vid besöket i Rom blev att kyrkorna i Sverige och Finland på flera sätt försöker befrämja en sådan fördjupad gemenskap i respektive land.
Anglikanska kyrkogemenskapen
När 1994 års kyrkomöte den 24 augusti fattade beslut om att anta Borgå-överenskommelsens 58 (den så kallade Borgå-deklarationen) inleddes ett nytt kapitel i svensk kyrkohistoria. Svenska kyrkan trädde i samma ögonblick i närmare kyrkogemenskap med den estniska kyrkan som fattat detta beslut men också på sikt med tio andra lutherska och anglikanska kyrkor i Skandinavien, Storbritannien och i Baltikum.
Överenskommelsen är resultatet av nära ett sekel av ekumeniska dialoger mellan bland annat Svenska kyrkan och Church of England. En långtgående enhet har för Svenska kyrkans del manifesterats sedan början av 1920-talet i nattvardsgemenskap och ömsesidigt deltagande i biskopsvigningar. I oktober 1992 kunde man enas om den text vilken förelades 1994 års kyrkomöte för beslut. Överenskommelsen med bakgrundsteckning återfinns i Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1994:5.
Svenska kyrkan kunde under året glädjas över ett antal värdefulla besök med anknytning till den pågående Borgå-processen. I april 1994 välkomnade Svenska kyrkan ärkebiskopen av Canterbury, Dr George Carey med hustru. Dr Carey fick under sina dagar i Stockholm och Uppsala bland annat tillfälle att predika i Uppsala domkyrka, besöka kungaparet, föreläsa på teologiska institutionen i Uppsala samt presentera sin till svenska översatta bok Kyrkan mitt i byn.
1994 års kyrkomöte tilltalades på klingande svenska av den anglikanske biskopen av Gibraltar in Europe, John Hind. "Nu är vi inte längre blott nära vänner utan syskon. Vi är alla del av samma familj", sa biskopen. Sedan dess har såväl Norska kyrkan som Skotska episkopala kyrkan antagit Borgå-deklarationen. I de övriga kyrkorna förs processen vidare mot beslut angående undertecknande av deklarationen. Det är kyrkornas förhoppning att denna del av processen skall kunna slutföras under våren 1996. Redan dessförinnan planeras dock överläggningar om tillämpningen av deklarationen.
Koptisk-ortodoxa kyrkan i Egypten
Svenska kyrkan har genom Svenska kyrkans mission, SKM, och Lutherhjälpen byggt upp goda kontakter med Koptisk-ortodoxa kyrkan i Egypten, främst genom stöd till kyrkans diakonala verksamhet. Steg mot närmare relationer togs 1991, då Karlstads stift beslöt gå in i en vänstiftsre
lation med Koptiska kyrkans stift i El Qussia, och 1992, då Koptiska kyrkans avdelning för socialt arbete anställde Gunnar och Helena Lind, utsända av SKM. Därmed inleddes också en period av utökat utbyte i form av delegationbesök och studieresor. Vid Jubelfesten i Uppsala 1993 medverkade således biskop Tomas från El Qussia. I september 1993 kom den koptisk-ortodoxe patriarken av Alexandria, påven Shenoudah III, till Sverige för att delta i Kyrkornas Världsråds exekutivkommittés möte. Påven Shenoudah predikade i Uppsala domkyrka, en kyrkohistorisk händelse av rang, och samtalade sedan med Svenska kyrkans ledning om möjligheten att inleda bilaterala lärosamtal med sikte på en fördjupad kyrkogemenskap. Under 1994 fick Svenska kyrkan ytterligare flera besök av biskopar och diakoniansvariga från Koptiska kyrkan.
Centralstyrelsen uppdrog i maj 1994 åt en särskild arbetsgrupp att förbereda en mellankyrklig dialog med Koptiska kyrkan: biskop Bengt Wadensjö, ordförande, docent Samuel Rubenson och sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson. Komminister Gunnar Lind har också deltagit i arbetet. I november 1994 reste arbetsgruppen till Egypten för de första föreberedande lärosamtalen. I ökenklostret Anba Bishoy fick samtalsdeltagarna från de båda kyrkorna uppleva ett ekumeniskt genombrott, i det man den 13 november undertecknade en gemensam resolution, vari föreslås att officiella lärosamtal skall inledas redan i juni 1995 med sikte på att så småningom uppnå "full Christian unity", full kristen enhet. Lärosamtalen föreslås äga rum två gånger årligen, i juni i Sverige och i november i Egypten och skall inledningsvis behandla följande ämnen: de båda kyrkornas historiska tradition, bibelns och traditionens auktoritet, skapelsen och frälsningen.
Filippinska oberoende kyrkan (Iglesia Filipina Independiente, IFI)
I januari 1994 utsändes på remiss en skrivelse, vari gavs en kort beskrivning av Filippinska oberoende kyrkan (IFI) och Svenska kyrkans relationer med denna kyrka som bakgrund till ett förslag om en mellankyrklig överenskommelse. Under våren 1994 sammanställdes de 29 inkomna svaren från stift och kyrkliga riksorganisationer. De flesta tillstyrkte förslaget bl.a. med hänvisning till att härigenom skulle Svenska kyrkan komma i kyrkogemenskap med en folkkyrka, i sin historia och självförståelse icke olik vår egen men som lever och verkar med betydligt mindre materiella resurser. Några frågetecken beträffande lära och kyrkoordning kvarstod dock, varför Centralstyrelsen i april 1994 beslöt förlänga utredningstiden ytterligare ett år med sikte på ett förslag till 1995 års kyrkomöte (se vidare Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1995:5 till årets kyrkomöte). Förberedelsen av denna skrivelse pågick under året.
Ekumenisk delegation från Frankrike
Den 23-29 september besöktes Sverige av en delegation från Ekumeniska rådet i Frankrike, Conseil des Eglises Chrétiennes en France. Tolv representanter på högsta nivå från tre kyrko-
familjer deltog i besöket, som var en svarsvisit efter Svenska Ekumeniska Nämndens frankrikeresa 1990. Från den ortodoxa kyrkofamiljen deltog bl.a. den nyligen utnämnde ärkebiskopen Serge och metropoliten Jéremie. Den romersk-katolska kyrkan i Frankrike sände sina tyngsta företrädare ifråga om ekumeniska relationer: biskop Daucourt, ledamot av Vatikanens enhetsråd, och ärkebiskop Duval, president i den franska biskopskonferensen. Den protestantiska kyrkofamiljen företräddes bl.a. av pastor Jacques Stewart, ordförande för den Protestantiska federationen i Frankrike och pastor Marc Chambron, inspektor för den lutherska kyrkan i parisområdet.
För att förbereda besöket tillsatte Sveriges Kristna Råd en arbetsgrupp, där Svenska kyrkan representerades av sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson. I den franska delegationens program ingick bl.a. besök hos ärkebiskop Gunnar Weman, samtal med Centralstyrelsen och ett lokalt program i Växjö stift, anordnad av stiftsadjunkt Richard Grügiel-Adolfsson. Fem seminarier anordnades, bl.a. om arbetslöshet, flyktingar och kyrkorna i det nya Europa.
Leuenberggemenskapen
Leuenbergkonkordin undertecknades 1973 av lutherska, unierade och reformerta kyrkor. Två år senare förklarade det svenska biskopsmötet liksom övriga nordiska lutherska folkkyrkor att de inte var beredda att underteckna konkordin men väl att delta i de fortsatta lärosamtalen.
Svenska kyrkan har sedan på olika sätt varit aktivt engagerad i dessa samtal och vid Leuenberggemenskapens generalförsamling i Wien i maj 1994 presenterades bland annat ett dokument - The Church as a Community Called and Sent Forth by Jesus Christ, The Contribution of the Churches of the Reformation to the Ecumenical Dialogue on Church Unity - som söker beskriva en reformatorisk kyrkosyn. I de lärosamtal som föregått publiceringen av dokumentet har kyrkosekreterare Ragnar Persenius medverkat som en av två nordiska representanter .
Leuenberggemenskapens enhetsmodell bygger på enhet i förståelsen av evangelium. Modellen har dock ifrågasatts. En fråga rör de sedan den ursprungliga konkordin från 1973 tillkommande dokumentens status. Frågan ställs om ett bejakande av Leuenbergkonkordin också innebär ett bejakande av de dokument som tillkommit sedan 1973 inom ramen för de fortlöpande lärosamtalen eller endast av ursprungskonkordin. En annan fråga gäller om den formulerade enheten inte är väl smal, både i fråga om dess grund och de synliga konsekvenserna som dras.
De olika enhetsmodellerna skall behandlas vid en konsultation i september 1995 med företrädare för Leuenberggemenskapen, Meissenöverenskommelsen (mellan Church of England och de tyska evangeliska kyrkorna) samt Borgåöverenskommelsen. Där ges möjlighet att lägga centrala ekumeniska dokument bredvid varandra och att dra slutsatser rörande hur det fortsatta enhetsarbetet bör bedrivas.
Internationella relationer
Baltikum
De tre baltiska evangelisk-lutherska kyrkorna är involverade i Borgå-processen. Den estniska lutherska kyrkan har vid sin synod 1994 redan antagit Borgå-deklarationen, medan de evangelisk-lutherska kyrkorna i Lettland och Liatauen tar ställning under år 1995. Kyrkorna har dock svårigheter med implementeringsprocessen på grund av personalbrist.
Samarbetet med de baltiska kyrkorna har sedan den 28 september i mycket präglats av Estonia- katastrofen. Att såväl Finlands och Sveriges som Estlands och Lettlands ärkebiskopar kunde delta i den gemensamma gudstjänsten på katastrofplatsen sågs som ett tecken på solidaritet och stöd både bland allmänheten och i kyrkorna i Estland och Lettland. En sådan solidaritetshandling var viktig som motvikt till ifrågasättande uttalanden från svensk sida efter katastrofen.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland
På grund av att bristen på präster och utbildade lekmän fortfarande är mycket stor har utbildningsfrågorna särskild prioritet i Evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland. Vid den teologiska fakulteten vid Lettlands Universitet studerar för närvarande 150 studenter av vilka majoriteten är kvinnor. Bristen på fakultetslärare är stor och man har fått förlita sig dels på en grupp otillräckligt utbildade lärare, dels på hjälp från den lettiska kyrkan utomlands. Den ekonomiska situationen för såväl lärare som studenter är svår. Trots att man beslutat att inte missivera andraårsstudenter till församlingstjänst, ansvarar många unga studenter för pastoralt arbete ute i församlingarna.
Det utbildningscentrum i Saldus, som genom finansiering av bland annat Lutherska Världsförbundet (Lutherhjälpen deltar i finansieringen) och olika missionsorganisationer kommer att stå färdigt under hösten 1995, har som mål att utbilda lekmän (s k evangelister m m) för församlingstjänst. En detaljerad läroplan kommer att presenteras under våren 1995. Vid sitt besök i Sverige i mars 1994 visade ärkebiskop Vanags stort intresse för pastoralinstituten och den utbildning som bedrivs exempelvis inom ramen för Svenska kyrkans grundkurs.
Kyrkans centrala ekonomi är fortfarande nästan helt beroende av bidrag utifrån. När konsistoriet behöver anställa personal, tvingas man anhålla om hjälp från väst. Konsistoriet har även ställt frågan om partnerkyrkorna i väst kunde bistå kyrkan med lönemedel även till prästerna. Pensionen till de gamla prästerna och framför allt till prästänkorna är långt under existensminimum. Större församlingar i storstäderna uppvisar en annan bild och därför har bl.a. från Svenska kyrkan förslag framförts att undersöka möjligheten att bilda en kyrkofond.
Vid ett ekumeniskt möte i Tallinn 1994 beslöt kyrkoledarna i Lettland att bilda ett ekumeniskt råd. Detta har av olika skäl inte kunnat ske, men en god samarbetsatmosfär har skapats mellan kyrkoledarna. Framför allt har ett samarbete skett i fråga om religionsundervisning i skolorna och relationerna mellan kyrkan och staten.
Diakonin har fått en nytändning. Inom konsistoriet har två unga tjänstemän startat en diakoniorganisation, som administrerar det diakonala arbetet i hela kyrkan. Ett nätverk av ansvariga i församlingarna utgör samarbetspartners. Uppgiften är dels att utarbeta ett diakonalt program för kyrkan, men också praktiskt att distribuera humanitär hjälp, grunda soppkök, arbeta med flyktingar (bland annat i samarbete med UNHCR) och utslagna.
Den evangelisk-lutherska kyrkan definierar sin roll mer och mer som värdekonservativ. Varningar framförs för negativa influenser från väst, som andlig förslappning och liberalism, synen på kvinnligt prästämbete, homosexualiet m .m. I enlighet härmed har kyrkan deklarerat att kvinnor inte ska prästvigas, utan ska tjäna som evangelister (lekmannapredikanter) i församlingarna. I en resolution från konsistoriet betecknas homosexualitet som dödssynd och sägs att utövare av homosexualitet bör uteslutas från nattvarden och hindras ha ansvarsfulla poster i församlingarna.
Mot denna bakgrund har samarbetet med systerkyrkorna, inklusive den lettiska kyrkan utomlands, försvårats. Kyrkoledningen orienterar sig gärna mot missionsorganisationer och grupper som har samma teologiska uppfattning och söker mer sällan kontakt med gamla kyrkliga samarbetspartners. Det löftesrika integrationsarbetet mellan hemmakyrkan och den lettiska kyrkan utomlands, som påbörjades under perestrojkan, har dock efter en viss stagnation åter upptagits. Gemensamma kommissioner har skapats för teologiskt arbete, konstitutionsarbete, liturgi och publikationsarbete. Regelbunda samlingar för kyrkoledningspresidierna planeras.
För att nå fram till gemensamma riktlinjer för framtida samarbete med den lettiska kyrkan hade den Nordelbiska kyrkan i Tyskland inbjudit Arbetsgruppens för europafrågor ordförande och sekreterare samt dåvarande ärkebiskop electus i den lettiska kyrkan utomlands till överläggningar i Kiel den 25 januari 1994. Vid detta möte föddes den s.k. joint venture-tanken, dvs. att inte endast förse kyrkan med ekonomiska medel utan även nära följa utvecklingen i kyrkan och de projekt man stöder.
Sedan augusti 1993 ingår europasekreteraren i styrelsen för stiftelsen Sandby prästgård. På Sandby arrangeras årligen kurser och läger för lettiska barn och ungdomar. Under 1994 anordnades kurser för söndagsskollärare, barnläger, semestervistelse för lettiska prästfamiljer och kurser för teologistudenter vid den teologiska fakulteten i Riga. Verksamheten finansieras dels av medel från Lettiska Hjälpinsamlingen, dels från Lutherhjälpen och sker som ett samarbete mellan Lettlands evangelisk-lutherska kyrka, den lettiska evangelisk-lutherska kyrkan utomlands och Svenska kyrkan. Biskop Jan Arvid Hellström var fram till sin bortgång aktivt engagerad i verksamheten. Sedan ett år tillbaka kämpar såväl stiftelsen som Lettiska hjälpinsamlingen med allvarliga ekonomiska problem. Stiftskollekt i Växjö stift beviljas endast tillfälligtvis och Lutherhjälpen har aviserat att man kommer att upphöra med bidrag från och med 1995.
Arbetsgruppen för europafrågor har beslutat att under 1995 föreslå ett samarbetsprogram med den lettiska kyrkan.
Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan utomlands (f d lettiska exilkyrkan)
Åren 1943-44 flydde en stor grupp letter, inklusive kyrkans ärkebiskop och majoriteten av prästerna, till väst. Den lettiska kyrkan delades därvid upp i en hemmakyrka och en exilkyrka. Numera, då den som så önskar kan återvända till Lettland, har exilkyrkan valt att kalla sig Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan utomlands. Kyrkan har ca 50 000 medlemmar, av vilka ca 4 000 finns i Sverige. Sammanlagt finns åtta prosterier, företrädesvis i USA och Australien. Det svenska prosteriet leds av prosten Ieva Graufelds, tillika stiftsadjunkt i Stockholms stift. En stor del av de 104 prästerna är kvinnor.
Kyrkan leds av en kyrkostyrelse bestående av de åtta prostarna, åtta lekmän samt kassör och sekreterare. Ärkebiskop sedan 1994 är Elmars E Rozitis, som liksom sin kollega i Riga, vigdes till sitt ämbete av biskop Henrik Svenungsson på uppdrag av ärkebiskop Weman.
Vid sidan av det samarbete som Svenska kyrkan har med det lettiska prosteriet i Sverige, äger ett samarbete med den lettiska kyrkan utomlands rum när det gäller insatser för hemmakyrkan.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Estland har fått en ny ärkebiskop och delvis även ny kyrkoledning. Ärkebiskop Kuno Pajula efterträddes av kyrkoherde Jaan Kiivit från Helge Andskyrkan i Tallinn. Vid biskopsvigningen i Tallinns domkyrka den 31 oktober 1994 deltog biskop Henrik Svenungsson som Svenska kyrkans representant. Enligt tradition viger ärkebiskopen i Finlands evangelisk-lutherska kyrka den estniske ärkebiskopen. Ärkebiskop Vikström hade dock personliga förhinder och överlämnat uppdraget till biskop Sariola.
Även i Estland prioteras utbildningsfrågorna högt. Prästutbildningen vid Tartu universitet har funnit sina former, mycket tack vare god hjälp från bland annat fakulteter och utbildningsinrättningar i Tyskland, Finland och Sverige. Tallinns teologiska institut kommer att få en annan inriktning i framtiden. Planer finns att låta den akademiska delen skötas av Tartu universitet och institutet i Tallinn fungera som pastoralinstitut. I Tallinn kommer också diakoniutbildning, kyrkomusikerutbildning och pedagogutbildning att bedrivas, också det i nära samarbete med fakulteten i Tartu.
Det ekumeniska rådet i Estland har utvecklat sitt arbete, som tidigare rörde sig företrädesvis om ekonomiska frågor och fördelning av statsbidrag. Nu arbetar rådet med mer innehållsmässiga frågor. Arbetet leds av biskop Einar Soone från den lutherska kyrkan och Ave Bremse från katolska kyrkan är sekreterare. Frågorna om religionsundervisning i skolan och kyrka-stat har inspirerat till djupare samarbete. De problem som den ryska ortodoxa kyrkan i Estland drabbats av, sedan myndigheterna registrerat den estniska apostoliska kyrkan som rättmätig arvinge till den tidigare under Konstantinopel verkande ortodoxa kyrkan i Estland, har även givits stort utrymme. Sveriges kristna råd har etablerat kontakt med rådet.
Samarbetet med Svenska kyrkan har under hösten 1994 präglats av Estonia-katastrofen. Kyrkorna har förts närmare varandra såväl på kyrkoledarplanet som exempelvis inom våra diakoniorganisationer och i vänförsamlingskontakterna.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Litauen
Kontakterna med den evangelisk-lutherska kyrkan i Litauen har löpt framför allt genom biskop Jonas Kalvanas, men också genom teol. stud. Jonas Öhman, som arbetat i kyrkan under hela 1994 som Svenska kyrkans stipendiat, samt genom teol. stud. Martynas Banys, som erhållit ett av Svenska kyrkans teologistipendier för studier i Uppsala.
Det teologiska centret i Klaipeda har låg utbildningsnivå på grund av bristande lärarkapacitet och avsaknad av ekonomiska medel. Någon enstaka gästprofessor kan inte ensam bygga upp utbildningen och höja nivån. Det är därför betydelsefullt för kyrkan att fler studenter kan studera i Sverige, Tyskland och USA.
Bristen på präster har naturligen också fått följder för kyrkoledningen. Biskop Kalvanas ledde kyrkan i stort sett ensam före sin död i januari1995 och ansvarade inte bara för det pastorala arbetet utan även för administration och verkställighet av konsistoriebeslut. En synod, vid vilken Kalvanas efterträdare kommer att väljas, sammankallas i juli 1995.
Utbildningsprojekt
Det s.k. Johannelundsprojektet löper som planerat. Två estniska stipendiater Allan Kährik och Tiit Pädam studerar framgångsrikt på 3- respektive 5-årslinjerna. De lettiska studenterna Normunds Kamergrauzis och Ivo Grantins bedriver licentiatstudier vid Uppsala universitet, den förstnämnde i systematisk teologi den senare i praktisk teologi. Martynas Banys, från Litauen, avser inleda sina teologistudier i september 1995. Den andre stipendiaten som utsågs av den evangelisk-lutherska kyrkan i Litauen, har med stor sannolikhet förolyckats. Före sin död meddelade biskop Kalvanas att en annan student utsetts av konsistoriet.
Praktik och utbildning för studenter vid teologiska fakulteten i Riga, ett pilotprojekt inom Stockholms stift, har under året utvärderats. Beslut har fattats om en liknande insats under 1995. Projektet drivs i samarbete med den teologiska fakulteten i Riga och Stockholms stift.
Vänförsamlingsutbyte
Behovet av nya vänförsamlingskontakter verkar ha avstannat såväl i Baltikum som i Sverige. Ett hundratal etablerade kontakter finns och endast ett fåtal nya församlingar har anmält intresse för samarbete med baltisk församling.
Med anledning av att vänförsamlingsarbetet går in i ett nytt skede med större tonvikt på det pastorala och teologiska utbytet, planeras ett vänförsamlingsseminarium till våren 1995. Vid detta kommer även Estoniakatastrofens eventuella följdverkningar för det praktiska utbytet att analyseras.
Besök i Sverige
Under våren 1994 besöktes Svenska kyrkan av ärkebiskop Janis Vanags under två veckor. Programmet omfattade bland annat överläggningar med ärkebiskopen och biskop Svenungsson, besök i Skara stift och överläggningar med sekretariatet för teologi och ekumenik och möte med Societas Sanctae Birgittae. Ärkebiskop Vanags fick även möjlighet att närmare studera diakonatet i Svenska kyrkan, liturgiska frågor, Svenska kyrkans grundkurs och prästutbildningen, inklusive intagningen av prästkandidater.
För att lära känna ett kyrkligt förlag, gavs chefen för den lettiska kyrkans förlag, Ingrid Vaverniece möjlighet till ett studiebesök på Verbum under tre dagars tid. Det en vecka långa besöket inkluderade även samtal med tryckerisakkunniga i Sverige.
I maj 1994 besökte den estniska kyrkans utrikesansvarige, Erki Silmet, Sverige för att lära känna Svenska kyrkans struktur och internationella och ekumeniska arbete.
Tyskland
Evangelische Kirche in Deutschland (EKD) och Vereinigte Evangelisch-Lutherische Kirche Deutschlands (VELKD)
För att knyta närmare kontakt med de tyska kyrkorna - Evangeliska kyrkan i Tyskland och Tysklands förenade evangelisk-lutherska kyrka - , besökte en delegation från Svenska kyrkan EKD:s och VELKD:s kontor i Hannover i september 1994. Vid detta besök, som leddes av ärkebiskop Gunnar Weman, deltog biskop Henrik Svenungsson, lektor Kerstin Bergman, kyrkoherde Sven E Kragh, prosten Dag Sandahl, kyrkosekreterare Ragnar Persenius, informationssekreterare Johan Hasslow och europasekreterare Birgitta Handog. Vid presentationen av aktualiteter från kyrkorna behandlades framför allt integrationsprocessen mellan Öst- och Västtyskland, relationen kyrka-stat, kyrkornas politiska roll i den europeiska integrationen, Borgå-processen samt kyrkornas samarbete inom ramen för Europeiska kyrkokonferensen, Kyrkornas Världsråd och Nordisk-tyskt kyrkokonvent.
Vid mötet beslöts att en mindre grupp bestående av europasekreterarna i EKD, VELKD och Svenska kyrkan skulle skissa på ett framtida samarbetsprogram. Ett möte ägde rum den 7 december. Utkast till samarbetsprogram har tillställts beslutsorganen i respektive kyrka och innehåller exempelvis regelbundet informationsutbyte, personalutbyte och arbetskontakter mellan kyrkornas respektive sekretariat.
Vid en samling för lutherska biskopar och ekumeniska tjänstemän från de nordiska och tyska kyrkorna 26-27 september 1994 i Uppsala behandlades frågan om de lutherska kyrkornas framtida roll i Europa, konfessionell och nationell identitet som en möjlighet eller ett hot, socialetiska frågor och ekumeniska modeller för framtida samarbete i Europa. Man beslöt även att ett liknande möte vid behov skulle arrangeras 1997.
Haus Hainstein
Vid Stiftelsen Haus Hainsteins styrelsemöte i april deltog Torgny Erling som Svenska kyrkans representant. Betydelsen av kontakterna med Svenska kyrkan betonades och man önskade ett närmare samarbete mellan Svenska kyrkan och Thüringer Landeskirche när det gällde att utveckla kontakterna med kyrkor i Östeuropa och inbjuda dem till Haus Hainstein. Både omsättningen och beläggningen (ca 60%) på Haus Hainstein har ökat väsentligt. Till största delen har det varit möten och konferenser med deltagare både från öst och väst. Ett problem för Haus Hainstein är att man inte har någon personal som kan ta hand om programverksamheten utan enda möjligheten är att engagera medarbetare i Thüringerkyrkan.
Statyn av Nathan Söderblom som står utanför ingången till Haus Hainstein har restaurerats för medel som erhållits från Svenska kyrkan. Önskemål finns att Svenska kyrkan både praktiskt och ekonomiskt kunde bidra till att dokumentera Haus Hainsteins historia, genom t.ex. en permanent utställning.
Vid Haus Hainsteins bolagsstämma i juni uppmärksammades 70-årsjubiléet av dess tillkomst. Utgångspunkten för tillkomsten var grundandet av Lutherska världskonventet 1923 på Wartburg och det föredrag som Nathan Söderblom höll i samband med detta. Genom Nathans Söderbloms utomordentliga insatser och ekumeniska kontakter kom stiftelsen till stånd 1924.
Man hade ingående diskuterat hur målsättningen att Haus Hainstein skulle utvecklas än mer till att bli ekumeniskt centrum och mindre ett pensionat och vilohem skulle kunna förverkligas. Man beslutade att kontakta bl a Martin Luther-Bund för samverkan om ett gemensamt program för 1995 till vilket reformatoriska minoritetskyrkor i Östeuropa kunde inbjudas. Man skulle också etablera kontakt med KEK, Lutherska Världsförbundet och Kyrkornas Världsråd.
Multilateralt europaarbete
Samarbete med Konferensen för europeiska kyrkor , KEK
Se Arbetsgruppens för europafrågor redogörelse i styrelsens för SFRV verksamhetsberättelse StSkr 1995:502 till årets ombudsmöte.
Samarbete med Lutherska Världsförbundet (LVF)
Europasekreteraren vid Sekretariatet för teologi och ekumenik har deltagit i de av LVF arrangerade koordinerings- och informationskonferenserna vad gäller arbetet med Baltikum, Ingermanland och Ryssland, sedan 1993 som ordförande. Sedan hösten 1994 finns motsvarande nätverksarbete även med kyrkorna i f d Jugoslavien.
SADCC-länderna
Från och med 1993 har Nordiska ekumeniska rådet tagit över ansvaret för samordningen av den nordiska delen av Norden-SADCC-projektet. I Sverige är det Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission som från detta år är de svenska samarbetspartnerna.
Från de afrikanska samarbetspartnerna inom SADCC-projektet har kommit en önskan om förändring av namnet på gruppen. Från att ha benämnts Norden-SADCC, Southern African Development Coordination Conference, vill man hellre använda beteckningen Norden-FOCCESA, Fellowship of Council of Churches in Eastern and Southern Africa.
Under året har 1990 års kyrkobokföringsavtal mellan Svenska kyrkans centralstyrelse och leverantörerna av kyrkobokföringsstödet förlängts med vissa tillägg. Bland tilläggen kan nämnas utvecklingen av en Windows-version av centralstyrelsens kyrkobokföringsprogramvara som utan tillkommande kostnad kommer att erbjudas pastoraten den 1 januari 1996. De pastorat och samfälligheter som hämtar sitt ADB-stöd för kyrkobokföringen från annan leverantör än Telia AB får vidare möjlighet att på egen bekostnad utveckla en funktion för direktavisering mot den centrala aviseringsfunktionen. Det nya avtalet löper ut den 31 maj 1997.
I anslutning till att avtalet förlängdes tillsatte Centralstyrelsen en arbetsgrupp för att utreda det framtida rikskyrkliga kyrkobokförings- och ADB-stödet. Arbetsgruppen har under året hållit en hearing med nuvarande leverantörer av kyrkobokföringsstödet för att få deras syn på framtiden och de utvecklingsmöjligheter som finns. Till ett annat seminarium, med syfte att granska de framtida rättsliga förutsättningarna för verksamheten, inbjöds bl a Civildepartementet och Datainspektionen.
Nästa version av kyrkobokföringssystemet
Under 1994 har användarnas önskemål om förändringar i nästa version av kyrkobokföringssystemet inhämtats. Det finns bland användarna ett mycket stort intresse för att diskutera systemets utveckling. Vid en träff på Ersta i Stockholm den 29 november var det nödvändigt att begränsa deltagarantalet till 150 användare. Förändringsförslag hade dessförinnan kunnat insändas till en för ändamålet särskilt upplagd memobrevlåda.
Förutsättningarna för den nya Windows-versionen har utarbetats vid ett särskilt modelleringsseminarium.
I samband med att arbetet med nästa kyrkobokföringsversion tagit fart har tid också avsatts för att utveckla stödet för det av kyrkomötet föreslagna nya regelverket för kyrkotillhörigheten. Diskussioner har förts med Datainspektionen rörande registerföringen av icke-kyrkotillhöriga barn och vårdnadshavare.
Stiftens kyrkobokföringsinspektörer och resurspersoner har genom utbildning, besök och på andra sätt stöttat verksamheten i församlingar och pastorat. I den centrala kyrkobokföringsgruppen, i vilken ingår tre kyrkobokföringsinspektörer, har principfrågor tagits upp till behandling och synpunkter lagts på det nya system som är under utveckling.
Leverantörerna av kyrkobokföringsstödet har under året, på eget initiativ, gjort en besiktning av systemet i vilken även Centralstyrelsen tagit del. Ett antal användare har fått bedöma systemets funktionalitet och användbarhet och bedömningen har överlag varit positiv.
Ända från starten den 1 juli 1991 har stödet för kyrkobokföringen diskuterats. Vid den utvärdering av systemet som Centralstyrelsen lät göra under 1993 konstaterades att det fanns ett behov av att komma överens med stiften om ett minsta gemensamt stöd eller en minimiplattform för verksamheten. Det var ett skäl till att Centralstyrelsen inbjöd stiftens kyrkobokföringsinspektörer och resurspersoner till en överläggning kring det framtida kyrkobokförings- och ADB-stödet i november 1994. Vid överläggningen utarbetades bl a programförklaringar för kyrkobokförings- och ADB-stödet samt förslag till gemensam utbildningsplan. Centralstyrelsen har antagit programförklaringarna och förslagen. Under våren 1995 kommer dessa att tillställas stiftens styrelser för beslut.
Datautveckling
Under året har en för Centralstyrelsen och Pastoratsförbundet gemensam ADB-strategigrupp arbetat med att ta fram en ny ADB-strategi för Svenska kyrkan. Under pågående arbete konstaterade arbetsgruppens medlemmar att en ADB-strategi på ett tydligare sätt bör förankras i de önskemål som användarna har. Därför utarbetades ett arbetsmaterial som tillställdes stiftens representanter i Svenska kyrkans datautvecklingsgrupp (DUG) med målsättningen att representanterna under våren 1995 håller lokala ADB-strategiseminarier. Resultatet av dessa seminarier kommer senare att ligga till grund för den nya strategin.
Under kyrkomötet besvarades en motion rörande utvecklingen av memosystemet. I svaret konstaterades att Datainspektionens strikta syn på personregister utgjorde ett hinder för utvecklingen av kyrkans databaser och att utvecklingen vidare har att göra med vår egen syn på datakommunikationens möjligheterna snarare än de ekonomiska "flaskhalsar" som finns.
Vid den ovan omtalade konferensen om det framtida kyrkobokförings- och ADB-stödet aktualiserades därför även frågan om datakommunikationens betydelse. I förslaget till programförklaring rörande ADB-utvecklingen föreslogs att stiften upprättar elektroniskt kommunikationssamband med pastorat, övriga stift och centrala kyrkliga organ och att datautvecklingen samordnas med utvecklingen inom Svenska kyrkan i sin helhet. Även arbetet med ADB-strategin och den framtida kyrkobokföringen har aktualiserat datakommunikationens betydelse och det är i detta vidare sammanhang som utvecklingen av memosystemet skall ses.
Viss utveckling av memoanvändningen har skett efter kyrkomötet. Västerås stift har, inte utan framgång, arbetat med att öka memokommunikationen inom stiftet. Det lokala datanätverket i nya kyrkans hus i Uppsala är numera anslutet till memo och Centralstyrelsen och Pastoratsförbundet har skaffat sig en gemensam elektronisk anslagstavla. Under 1995 kommer arbetet med att ta fram en kommunikationsstrategi för Svenska kyrkan att klargöra memos utvecklingsmöjligheter vad avser elektronisk kommunikation.
Under året har utgivits följande författningar i serien Svenska kyrkans författningssamling (SKFS).
SKFS 1994:1 Ändring i förordningen (SKFS 1992:14) om förvaltningen av vissa domkyrkor
SKFS 1994:2 Föreskrifter om rikskollekt i Svenska kyrkan den 15 maj 1994
SKFS 1994:3 Föreskrifter om rikskollekt i Svenska kyrkan år 1995
SKFS 1994:4 Föreskrifter om rikskollekt i Svenska kyrkan den 25 september 1994
SKFS 1994:5 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1983:4) om arbetsordning för kyrkomötet
SKFS 1994:6 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:9) med instruktion för Svenska kyrkans centralstyrelse
SKFS 1994:7 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst
SKFS 1994:8 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:10) med instruktion för kyrkomötets besvärsnämnd
SKFS 1994:9 Kyrklig kungörelse om dopet
SKFS 1994:10 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1988:2) om firande av nattvard, m.m.
SKFS 1994:11 Användning av ny översättning av Gamla Testamentets apokryfa skrifter
SKFS 1994:12 Ändring i kyrklig kungörelsen (SKFS 1983:2) om kollekter
SKFS 1994:13 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen
SKFS 1994:14 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:12) om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop
SKFS 1994:15 Ändring i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst
SKFS 1994:16 Föreskrifter om rikskollekt i Svenska kyrkan den 4 december 1994
SKFS 1994:17-29 Föreskrifter om stiftskollekter år 1995
SKFS 1994:1 har beslutats av regeringen, SKFS 1994:2-4 och 16 av Svenska kyrkans Centralstyrelsen, SKFS 1994:5-15 av kyrkomötet och SKFS 1994:17-29 av respektive domkapitel.
Utgivare av författningssamlingen har varit till och med SKFS 1994:2 direktör Ulf Lagerström och från och med SKFS 1994:3 kyrkojurist Anders Karlberg. Distributionen handhas av Verbum Förlag AB.
Till verksamhetsberättelsen fogas redovisningshandlingar för det gångna verksamhetsåret avseende kyrkomötet (bil 10) och Svenska kyrkans centralstyrelse med Centrala kollektkontot (bil 11).
1988 års kyrkomötes skrivelser
Kskr 1988:10 med KL 1988:9 med anledning av motioner om de kyrkliga valen
Vid kyrkomötet behandlade kyrkolagsutskottet frågan om tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen. Kyrkomötet beslutade att hos regeringen aktualisera Folkstyrelsekommitténs förslag om ändrad tidpunkt för val till kyrkofullmäktige.
Riksdagen behandlade under våren 1994 vissa valfrågor (1993/94:KU 44, rskr 1993/94:315), bl.a. en motion som rör tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen (motion 1992/93:K705). Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen under hänvisning till Kyrkoberedningens arbete.
Regeringen beslutade i augusti 1994 att lägga kyrkomötets skrivelse till handlingarna.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
1990 års kyrkomötes skrivelser
Kskr 1990:16 med 2KL 1990:1 om religionsfrihet
Kyrkomötet beslutade, på initiativ av första kyrkolagsutskottet, att ge regeringen tillkänna att behov finns av utredning om innebörden och tillämpningen av religionsfriheten, särskilt religionsfriheten relation till andra grundlagsskyddade fri- och rättigheter.
Ärendet bereds inom Justitiedepartementet. Den fortsatta hanteringen är beroende av vad som händer med anledning av kyrkoberedningens slutbetänkande Staten och trossamfunden.
Skrivelsen är ej avslutad.
1991 års kyrkomötes skrivelser
Kskr 1991:1 med 1KL 1991:4 om valkretsindelningen vid kyrkofullmäktigeval i samfälligheter
Ärendet bereds inom Justitiedepartementet. Den fortsatta hanteringen är beroende av vad som händer med anledning av kyrkoberedningens slutbetänkande Staten och trossamfunden.
Skrivelsen är ej avslutad.
1993 års kyrkomötes skrivelser
Kskr 1993:12 med 2KL 1993:6 om vissa kyrkliga tjänster
Kyrkomötet beslutade att ge regeringen tillkänna sin mening i vissa frågor beträffande prästtjänster i nybildade pastorat och beträffande utlysande av tjänst.
Skrivelsen bereds i Civildepartementet. Den torde avgöras i samband med kommande anpassning av kyrkolagens bestämmelser till ny lagstiftning om offentlig anställning.
Skrivelsen är ej avslutad.
1994 års kyrkomötes skrivelser
1. Kskr 1994:1 med 2KL 1994:7 om kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan
Ärendet avser de nya regler för kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan som kyrkomötet för sin del antog.
Inom Civildepartementet bereds en proposition till riksdagen i ärendet. Riksdagen förväntas fatta beslut med anledning av propositionen under hösten 1995.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
2. Kskr 1994:3 med KG 1991:1 om Gamla testamentets apokryfa skrifter
Kyrkomötet har begärt att en äldre författning om Gamla testamentets apokryfiska skrifter ska upphävas.
Regeringen har upphävt författningen i fråga.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
3. Kskr 1994:9 med 1KL 1994:2 om vissa ändringar i kyrkolagen, m.m.
Kyrkomötet har med anledning av regeringens skrivelse till kyrkomötet 1994:1 om vissa ändringar i kyrkolagen redovisat sitt ställningstagande.
Ärendet bereds inom Civildepartementet. Det är delvis avgjort genom riksdagsbeslut, främst i de delar som rör kommunallagsanpassning m.m.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
4. Kskr 1994:12 med 2KL 1994:1 om stiftsreferensgrupper i den fortsatta kyrka-statutredningen
Kyrkomötet har anhållit om möjlighet för stiftsstyrelser och domkapitel att på lämpligt sätt följa det fortsatta utredningsarbetet rörande de framtida relationerna mellan kyrkan och staten.
Ärendet bereds inom Civildepartmentet i anslutning till det fortsatta arbetet med anledning av kyrkoberedningens betänkande.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
5. Kskr 1994:16 med 2KL 1994:6 om kyrkliga arbetsgivarfrågor
Kyrkomötet har beträffande förhandlingsuppdrag m.m. begärt viss ändring i 32 kap. Kyrkolagen.
Riksdagen har beslutat i huvudsaklig överensstämmelse med kyrkomötets begäran (SFS 1994:1848).
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
6. Kskr 1994:18 med 2KL 1994:9 om vissa frågor om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop
Kyrkomötet har begärt viss ändring i 35 kap 4 Kyrkolagen om präst som överger Svenska kyrkans lära m.m
Ärendets bereds inom Civildepartementet.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
7. Kskr 1994:22 med 1KL 1994:3 om den allmänna kyrkoavgiften
Kyrkomötet har beslutat ge regeringen till känna vad första kyrkolagsutskottet anfört om den allmänna kyrkoavgiften.
Skrivelsen har anmälts vid regeringssammanträde 1994-11-10.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
8. Kskr 1994:25 med 2KL 1994:15 om anpassning till ny arbetsrättlig lagstiftning
Kyrkomötet har beslutat att som sin mening ge regeringen till känna vad andra kyrkolagsutskottet anfört om behov av ändringar i Kyrkolagen till följd av ändringar i arbetsrätten och ändrad lagstiftning för statsanställda. Främst gäller det anpassning av Kyrkolagen till den nya lagen om offentlig anställning.
Ärendet bereds inom Civildepartmentet.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
9. Kskr 1994:26 med 2KL 1994:14 om frågor rörande prästers anställningsförhållanden
Kyrkomötet har som sin mening givit regeringen till känna vad andra kyrkolagsutskottet anfört rörande kostnadsansvar vid prästs ledighet för studier eller för uppdrag på stifts- eller riksplan.
Ärendet bereds inom Civildepartmentet.
Skrivelsen är inte slutbehandlad.
Sigtuna den 17 maj 1995
Svenska kyrkans centralstyrelse
Gunnar Weman
Anders Svärd Carl-Eric Lundgren
Birger Hassel Kerstin Bergman
Christina Odenberg Alf G. Johansson
Solveig Olsson Sven-E. Kragh
Dag Sandahl Urban Gibson
Birgitta Ericsson Löfgren Bengt Gustafsson
Ulla Carlson Gunvor Hagelberg
Närvarande: ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, och ledamöterna Anders Svärd, Carl-Eric Lundgren, Birger Hassel, Kerstin Bergman, Christina Odenberg, Solveig Olsson, Sven-E. Kragh, Dag Sandahl, Urban Gibson, Birgitta Ericsson Löfgren, Bengt Gustafsson och Gunvor Hagelberg samt tjänstgörande ersättarna Bengt Berg och Karin Gustafsson.
Föredragande: planeringschef Anders Lindberg.
____________________________
Centralstyrelsen beslöt
att överlämna skrivelsen CsSkr 1995:2 med Centralstyrelsens verksamhetsberättelse för år 1994 till kyrkomötet.