§ 129 Flygplatskyrkorna på Landvetter och Arlanda
SUSANN TORGERSON:
Jag yrkar avslag på motion 2011:37 och bifall till utskottets förslag. Motiveringen för utskottet är att det finns många ställen i Svenska kyrkan där det samlas personer från hela landet och att det inte är skäl nog för att man ska ge bidrag från nationell nivå eller utreda det. Det får räcka med de möjligheter till stiftsbidrag som finns.
När vi behandlade den här frågan i utskottet och någon anförde att det på Arlanda samlas människor från hela landet och att det är väldigt betungande och likadant på Landvetter, sa biskopen i Skara väldigt klokt att det gör det också på Tidaholmsanstalten och vi har inte begärt några anslag från nationell nivå. Den parallellen tycker jag var ganska bra. Det finns ju många fler ställen i Sverige där människor från hela landet samlas, och det är en omöjlig uppgift för den nationella nivån att fördela bidrag i förhållande till var människor är folkbokförda och som vistas på ett ställe som kostar pengar för Svenska kyrkan.
Bifall till utskottet.
GUN ERIKSSON:
Den här motionen som jag varit med och skrivit, 2011:37, handlar om flygplatskyrkor. Den ville fokusera på vad sådana ska erbjuda för service och vem som ska finansiera det. Utskottet hänger upp sin behandling på att kyrkostyrelsen ska inventera Svenska kyrkans närvaroarbete under 2012. Då ska man inspirera, reflektera och analysera hur församlingarna prioriterar och församlingarnas arbetssätt.
Gott så. Med detta är det tydligt att det är församlingarna som ska utföra det så kallade närvaroarbetet. I mitt pastorat som är Märsta, ett mångkulturellt pastoralt, har vi ungefär 30 000 invånare och knappt 60 procent kyrkotillhöriga. Inom vårt område finns Stockholm Arlanda flygplats, ett nationellt och internationellt nav för personer och gods. 2010 passerade där 17 miljoner människor, något fler än på Tidaholmsanstalten. För att klara av den verksamheten behövs det 17 000 anställda. Jag tror det också är något fler än det andra jämförelseobjektet. Med så här många människor på ett och samma ställe kan det ju hända väldigt många olika saker, där kyrkan skulle kunna göra en insats. Förutsättningarna för kyrkan är då att det finns ett kapell på flygplatsen. Det finansieras av staten genom Swedavia och man ställer sig tillförfogande inte bara för Svenska kyrkan. Det finns präst där ute anställd av Märsta pastorat som utför jobbet och innehållet i arbetet varierar under året. Stiften har gett ett allt minskande bidrag.
Vårt förslag i den här motionen var ju att vi skulle diskutera vilken service och vem som ska finansiera. Jag hoppas att kyrkostyrelsens inventering av närvaroarbetet kommer att följas av just sådana diskussioner och då inte endast i de pastorat där det ligger till exempel stora flygplatser.
Jag har inget eget yrkande. Tack.