§ 92 Handbok för lekmannaledda gudstjänster

OLA ISACSSON:
Ordförande, biskopar och ledamöter! Jag talar för utskottet och yrkar i enlighet med utskottets förslag att kyrkomötet beslutar avslå motion 2011:2.
I utskottet förde vi ett långt samtal kring den här motionen och vi erfor att frågor kring lekmannaledda gudstjänster är sådant som aktualiseras i arbetet med ny kyrkohandbok. I föredragningarna kring detta upplevde vi att det kommer att finnas texter i inledningarna kring lekmannaledda gudstjänster. Vårt övervägande i diskussionen var att vi tror att behoven är större av de förhållningssätt som finns i församlingar och att man vill ha ledkmannaledda gudstjänster. Behoven av förhållningssätten är större än behoven av handböcker. Handböcker och material kring lekmannaledda gudstjänster är sådant som redan finns, menar utskottet.
Därmed bifall till utskottets förslag.

LARS-IVAR ERICSON:
Ordförande! Det kom ett brev i förra veckan och jag citerar några rader från det. ”Tack för att du lät mig hålla söndagsbön i mina kyrkor. Jag fick fundera över predikan och välja psalmer och det kändes bra.” Det kom ett telefonsamtal för några år sedan. Den som ringde berättade om hur det nu efter församlingssammanläggningarna bara var gudstjänst var sjunde söndag i hennes kyrka. Tidigare hade det varit varannan. Hon var mycket bekymrad över detta. Hon hade tankar om att hon eller kanske någon av hennes vänner skulle kunna ta ansvar så att det kunde firas gudstjänst oftare, men hur gör man? Finns det böcker om detta?
Genom min motion 2011:2 vill jag lyfta fram att det finns personer som är villiga att hålla i gudstjänster men att det saknas en bok som skulle kunna hjälpa dem. Utskottet skriver i sitt svar att det finns en liten bönbok som kan användas vid förberedelserna. Jag ser också i svaret att utskottet skickar en passning till handbokskommittén att beakta lekmännens roll i gudstjänsten och deras möjlighet att leda den. Man rekommenderar att lekmän uppmuntras till att ta större ansvar för att leda gudstjänster. Det pekas också på att lekfolket bär upp församling och gudstjänstliv. Det är bra formuleringar, det låter väldigt sunt.
Det kom ett paket i förra veckan, ett paket adresserat till mig som kyrkoherde. Det innehöll en bok som jag inte hade beställt men som tydligen var ett utskick från förlaget, en gåva. Boken kom ändå som på beställning, alltså lägligt. Bokens namn är Kyrkoårets gudstjänster 2011-2012. Det går inte direkt att här ifrån talarstolen nämna förlagets namn eller argumentera för att införskaffa den. Jag fann ändå vid en första koll att här fanns korta textkommentarer, psalmförslag, böner och predikotankar, som till exempel Med fötterna på jorden och huvudet i himlen och en uppmaning att se verkligheten genom kärlekens ordning. Kanske kan denna bok vara en del av det som jag efterfrågar i motionen, men huvudfrågan finns ändå kvar. Hur hjälper vi på bästa sätt de personer som är beredda att göra en frivillig insats genom att leda gudstjänster?
I den bokflod som strömmar till oss från kyrkan centralt borde det väl ändå kunna finnas lite utrymme för det som jag efterlyser i min motion. Under Kyrkomötets gång har jag haft tillfälle att prata med personer både från min nomineringsgrupp och från andra grupper. De har uttryckt sympatier för motionen men samtidigt en viss tveksamhet inför ordet handbok. Jag har tagit detta till mig och kommit fram till att ordet handbok kanske kan låta väl ambitiöst.
När jag nu föreslår bifall till motionen 2011:2 gör jag det med en ändrad formulering. Jag vill om möjligt byta ut ordet handbok mot ordet manual, en skrift som enligt min motion skulle kunna innehålla förslag till lämpliga gudstjänstordningar, hänvisningar till textkommentarer och litteratur, psalmvalstips och annat som lekmannen skulle kunna ha nytta av i sina förberedelser inför gudstjänstledarskapet.

ULLA RICKARDSSON:
Ordförande! Jag vill yrka bifall till motion 2011:2 precis som föregående talare. Det gäller förslaget att kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta en handbok för lekmannaledda gudstjänster. Där vill jag ansluta mig till vad motionären sa alldeles nyss. Jag tycker också själv att ordet handbok är lite för pretentiöst. Det kan vara manual, handledning eller varför inte något material på webben. Det kan avgöras vid förverkligandet av det här.
Jag tycker att motion 2011:2 är väldigt bra. Vi talar så ofta om lekmannaledda gudstjänster och det gör utskottet också, men det är mer prat än verkstad. Lekmän är inte präster och ska inte vara präster. Däremot behövs prästens engagemang för att lekmän ska kunna ta ansvar. Då skulle en vägledning eller något material behövas. För en lekman behövs det förberedelser och tankeverksamhet före genomförande. Man kanske behöver ta hem den här handledningen och gå igenom den, så att man har ett material som man praktiskt kan hantera. Man kan inte ta hem kyrkans handbok.
Utskottets önskemål om en text i introduktionen i den nya kyrkohandboken som vägledning är otillräckligt. Jag är också tveksam till om det går att få med något i detta läge, eftersom arbetet är i full gång. Nej, i stället behöver vi som jag sa en handledning. Vi kan kalla det så än så länge. Kyrkostyrelsen kan inte göra allt, men jag tror inte det här är ett jättearbete och jag tycker ändå att detta är ett arbete som kyrkostyrelsen ska ta ansvar för. Vi behandlade en annan motion alldeles nyss, motion 2011:33. Den har vi behandlat positivt. Där sägs att ideellt engagemang är en viktig del inom Svenska kyrkan och en framtidsfråga. En handledning eller manual löser inte allt det här, men det skulle kunna hjälpa till i lekmannaarbetet vad gäller gudstjänster.
Jag vill vädja till kyrkomötet att säga ja till denna enkla framställan.