§ 91 Kyrkoordningen och försöksverksamhet avseende kyrkohandboken

NILS GÅRDER:
Herr ordförande! Jag vill bara mycket kort säga att kyrkostyrelsen är tacksam för utskottets välvilliga behandling av förslag till ändring. Det ankommer nu på kyrkostyrelsen att fastställa de kompletterande bestämmelser som utskottet tillstyrkt att vi ska anta. Då får vi ta ställning till de frågor som aktualiseras av Kyrkorättsutskottet när det gäller försöksperiodens längd. Vi får också ta ställning till en fråga som vi diskuterat, nämligen möjligheten för församlingar som deltar i försöksverksamheten att kunna fortsätta med detta till dess en ny handbok är antagen.
Jag har inget yrkande utan tillstyrker bara utskottets förslag. Tack.

HANS ULFVEBRAND:
Ordförande, kyrkomöte! Som sagt vill utskottet bifalla kyrkostyrelsens skrivelse 2011:3 rörande kyrkohandboken. Bifall till utskottet i den frågan.
Jag skulle bara vilja säga något om gudstjänstspråket som vi nyss hörde och som ju är en del i arbetet med en ny handbok. Jag ger er en kort bön som jag tror visar på en identitet i gudstjänstsammanhanget för att kunna vara en fri människa att möta människor av helt olika uppfattningar och ändå kunna vila i sin egen tro. Den finns i en bönbok som heter Hjärtats samtal som inte är antagen här i kyrkomötet, men den kan vara bra ändå. Det hör ihop med den här saken. Det är nummer 88, Ett levande språk.
Jag ber om ett levande språk utan livlösa schabloner,
tillgjorda fraser och mästrande meningar.

Jag ber om ett språk, ett levande språk
med personlig doft och naturlig klangfärg.
Jag ber om ett språk, ett bildrikt språk
som utmanar till fantasi, till känslor och drömmar.

Jag ber om ett språk, ett berättande språk
med plats för tolkning och sökarens frågor.
Jag ber om ett språk med förmåga att beröra
och frigöra medmänniskor till medveten handling.

Jag ber om ett språk, ett ärligt språk
för raka samtal och varsam gemenskap.