§ 54 Andliga mötesplatser

MARIANNE KRONBÄCK:
Ordförande, biskopar, ledamöter, åhörare och press! Jag talar för utskottet och yrkar därmed avslag på motion 2011:7 om andliga mötesplatser.
Utskottet har i sina överväganden främst fokuserat på att här handlar det om att det enligt kyrkoordningen är den lokala församlingens ansvar. Det pågår också ett planeringsarbete på kyrkokansliet för att få en bild av Svenska kyrkans verksamhet som bedrivs i andra miljöer än i församlingarnas lokaler. Kyrkomötet beslutade förra året att få en bild av detta närvaroarbete. Resultatet är tänkt att ge inspiration och erfarenhetsutbyte, som även inkluderar motionens område. Andliga mötesplatser är viktiga och vi har många, tack och lov, flera än vi kanske tänker på, enligt Jesu löfte där två eller tre är tillsammans i hans namn.

YLVA WAHLSTRÖM:
Jag yrkar bifall till motion 2011:7 i sin helhet. Jag är tacksam för att utskottet ser positivt på förslaget även om det här på vilken nivå det ska ligga. Samtidigt så jobbar man med det på nationell nivå och eftersom man jobbar med det delvis på nationell nivå, borde det här motionsförslaget kunna byggas vidare. Därför vore det inte något konstigt att bifalla motionen. Jag tänkte läsa motiveringen som gärna kommer bort från grundmotionen utan det är bara själva att-satsen som man fokuserar väldigt mycket på så man missar en hel del.
Vi vill att kyrkan ska finnas på platser där människor behöver andlig vila, stöd, tröst och hopp. På flygplatser finns utrymme för detta och personer som finns till hands. Så är det inte på större järnvägsstationer, platser där människor möts och skiljs och där ofta känslorna kommer fram. Dessa platser och små lokaler kan med fördel vara en resurs vid eventuella katastrofer och en plats att få gifta sig på i lite enkelhet. Bönerum börjar efterfrågas allt mer, där vill vi också finnas med. [Vi vill också få mera lättillgängligt till våra bönestunder och vårt böneliv.] Närliggande kyrkor eller kapell kan även användas i denna funktion eller bara en järnvägspräst kanske. Om man tänker lite vidare kan vi finnas tillhands på flera järnvägsstationer än bara de största.
Visst kan vi jobba med det här även i våra församlingar, men där har vi ofta så mycket som vi i alla fall gör redan så att det här är en vidareutveckling för hela Svenska kyrkan.
Bifall till motionen.

BERTH LÖNDAHL:
Jag ska inte yrka någonting men jag vill göra en iakttagelse. Trots allt är det intressant att det är i det svenska samhället som man väcker frågan om andliga mötesplatser mellan olika religioner. I de länder och kulturer som har varit mångreligiösa och mångkulturella där har man inte skapat de här andliga mötesplatserna. Där har man haft den respekten för varandras olikheter att de olika platserna har funnits bredvid varandra parallellt, respekt för den egna integriteten och den egna religiösa identiteten.
Då kan jag fundera så här, är detta att vi väcker frågan om andliga mötesplatser i vårt samhälle en sista avnämare av enhetskulturen, att vi på något sätt har behov av att få in allting under samma tak, i samma fålla och i samma sammanhang? Är det en oreflekterad synkretism, där vi har svårt att tänka att vi är olika, vi tänker olika, vi tror olika och att det behöver vi acceptera? Att verklig pluralism är att också acceptera att vi står bredvid varandra och inte alltid under samma tak. Är det kanske till och med en sorts ängslan av att, oj då, allting passar inte in i Svenska kyrkan och Svenska kyrkan passar inte in överallt, till exempel när det gäller skolavslutningar eller andliga mötesplatser.