§ 47 Kärnkraft och uranbrytning

CARINA ETANDER RIMBORG:
Ordförande och kyrkomötet! I det här betänkandet behandlar vi motion 2011:6 om att motverka kärnkraft och uranbrytning. I motionen föreslås att kyrkomötet ska uppdra till kyrkostyrelsen att motverka bruk av kärnkraft och uranbrytning samt att inte investera i vare sig kärnkraft eller uranbrytning och att ändra den nationella nivåns placeringspolicy i enlighet med det. Utskottet hänvisar till sin behandling av en närapå likalydande motion vid 2008 års kyrkomöte. Då konstaterades att det var upp till var och en att ta ställning till frågorna som rör uranbrytning och kärnkraft samt att det inte finns något som helst behov av ändring av den nationella nivåns finanspolicy. Vi föreslår därför avslag från utskottet.

YLVA WAHLSTRÖM:
Ordförande och hela kyrkomötet! Jag yrkar bifall på motion 2011:6 i sin helhet. Visserligen var det tre år sedan vi lade en liknande motion, men det har hänt saker i världen. Kärnkraften har långt ifrån blivit säkrare. Vi har haft katastrofen i Fukushima, vi har små incidenter i våra egna kärnkraftsanläggningar, senast i söndags i Oskarshamn. De har stått stilla av säkerhetsskäl, så det är ingen vettig energikälla som vi kan förlita oss på. Visst kan man tycka att var och en ska ta ställning i denna livsviktiga fråga, men samtidigt bör vi ju vara en profetisk röst och våga stå för att vi jobbar mycket för att byta till förnyelsebar energi. Det här är att ta steget fullt ut, att verkligen våga vara ordentligt profetiska, inte bara se till vårt eget hus och välja de billigaste och smartaste lösningarna utan se att kärnkraften inte är etiskt hållbar, den är dyr och den är faktiskt långt ifrån koldioxidfri som man ofta försöker hänvisa till att den är. Den är lika smutsig som kolkraften. I till exempel Tyskland gör man stora satsningar på att avveckla den. Jag önskar verkligen att vi vågar vara mer profetiska. Sveriges Kristna Råd har faktiskt tagit ställning mot kärnkraften och kärnvapen, som medför att när vi brukar en sådan här energikälla innebär det att man får lättare vapen med kärnvapen också, och det skapar missbildningar och oro och allt möjligt elände. Det har vi i och för sig i vår policy redan nu, att vi motverkar vapenhandel, men så länge man har den här energikällan så bidrar den tyvärr. Jag hoppas att stenarna slipper bli radioaktiva innan de ropar, om inte vi tar första steget. Låt oss ta första steget och bifalla denna motion.

EMMA THORÉN:
Ordförande, ledamöter i kyrkomötet, biskopar och övriga! Utskottet har föreslagit avslag på motion 2011:6, men jag tycker att motiveringen är litet märklig. ”Var och en ansvarig människa och kristen har utifrån sitt ställningstagande en möjlighet att agera i dessa frågor.” Som jag förstår menas att man kan ta ställning som enskild men inte som kyrka. Det vi gör här i kyrkomötet när vi tar beslut, det är ju att ta ställning. Vi tar ställning i olika saker hela tiden och om vi inte skulle kunna ta ställning då kan vi ju inte göra någonting alls, då är det lika bra att åka hem. När det gäller miljön har ju vi som kristna länge missbrukat det förvaltaransvar som Gud har gett oss, men det är inte för sent. Vi kan fortfarande ta vårt ansvar och hjälpa den här planeten att läkas och börja må bra igen. Att lämna kärnkraften bakom oss är ett sätt. Hela processen med kärnkraft från uranbrytning till dess att avfallet eventuellt är ofarligt igen efter x antal hundratusen år är ingen ren process och den är absolut inte ofarlig.