Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda vilka insatser som Svenska kyrkan på nationell nivå behöver vidta, för att uppmuntra personer i kyrkans vigningstjänst att i större utsträckning utveckla och använda sin meänkielispråkighet.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se över rekryteringen till vigningstjänsten så att antalet personer som talar ett minoritetsspråk ökar antalet personer som talar ett minoritetsspråk.

Motivering
I Svenska kyrkan finns församlingar där människor i generationer har talat andra språk än svenska. Meänkieli, eller tornedalsfinska som språket även kallas, talas främst i de fem nordligaste kommunerna och är ett av de fem nationella minoritetsspråken.
I historiskt perspektiv har meänkielin varit en naturlig bärare och förmedlare av Svenska kyrkans tro och liv i Tornedalen. Vikten av att behärska finska eller meänkieli var länge ett krav för exempelvis prästtjänst. Flerspråkigheten har varit utmärkande för det kyrkliga livet liksom samverkan med den laestadianska väckelserörelsen. En inomkyrklig väckelserörelse som under lång tid begåvat Svenska kyrkan med många medarbetare, som aktivt använde sin flerspråkighet, både i predikan och i möten med människor.
Språk är en identitetsmarkör som öppnar upp vägar och länkar samman människor. Att förstå eller tala minoritetens språk är alltid en klar förutsättning för att verka och sprida evangeliet om Kristus bland dem. Meänkieli är fortfarande själens språk i Tornedalen och en nyckel till folkets hjärta. Mellan 25 000 och 40 000 personer uppskattas tala meänkieli i Tornedalskommunerna och för hela Norrbotten är siffran ungefär 75 000 personer.
Minoritetsspråk har generellt lägre status i jämförelse med majoritetsspråket och meänkieli är inget undantag. Språket behöver få återerövra arenor som man tidigare besuttit, och hit räknas inte minst den kyrkliga. Många verksamma inom vigningstjänsten idag, behärskar antingen inte språket eller använder ogärna sin meänkielispråkighet annat än runt köksbordet.
Något måste göras för att meänkielin ska vara ett levande språk i Svenska kyrkan i framtiden. Som exempelvis utbildningsinsatser för att väcka nyfikenhet kring språket och uppmuntra meänkielispråkiga att använda sitt språk även i gudstjänstsammanhang. Även rekryteringsfrågan behöver ses över. Varför har nyrekryteringen från den laestadianska rörelsen nästan helt avstannat och vilka konsekvenser har det medfört för användningen av meänkieli i Svenska kyrkan?
I och med kyrkoordningen 2000 hamnade ansvaret för det flerspråkiga arbetet på den lokala församlingen, men vissa frågor är för stora för att hanteras enskilt av församlingarna. Inom kort väntas kyrkostyrelsen besluta om nya riktlinjer för flerspråkigt arbete i Svenska kyrkan. Förslaget, En flerspråkig kyrka, ger exempel på hur ansvaret för det flerspråkiga arbetet kan förverkligas på Svenska kyrkans alla nivåer.
I enlighet med förslagets intentioner om en levande flerspråkig kyrka, är det på sin plats att från nationell nivå genom olika insatser, väcka nyfikenhet kring ett minoritetsspråk som meänkieli och stimulera dess användning i kyrkliga miljöer. Samtidigt som en översyn av rekryteringsförfarandet ur en minoritetsspråksaspekt är mer än välkommen.

Juoksengi den 19 juli 2011