Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka möjligheterna att nominera Sveriges medeltidskyrkor till världsarvslistan.

Motivering
På FN:s lista över världsarv finns 14 världsarv från Sverige listade. Där finns till exempel Gammelstads kyrkby. Men ingen av våra medeltidskyrkor finns med. Vi menar att dessa utgör ett identitetsskapande inslag och är värda det skydd som är syftet med världsarvslistan.
Ett världsarv måste uppfylla minst ett av tio kriterier. Här följer fem som kan vara relevanta för medeltidskyrkorna:
1. Vara ett mänskligt mästerverk.
2. Visa på viktiga förändringar inom arkitektur, stadsplanering, teknologi, monumental konst eller landskapsdesign.
3. Bära på ett unikt eller ojämförligt vittnesbörd om en tradition eller civilisation (levande eller utdöd).
4. Vara en enastående representant för ett eller flera viktiga steg i människans utveckling.
5. Vara ett enastående exempel på mänsklig bosättning eller användning av land/vatten.
Vid sidan om de tio kriterierna antog världsarvskommittén 1992 att ge en del världsarv status som kulturlandskap, vilket blev det första internationella instrumentet för att skydda denna typ av område.  Medeltidskyrkorna som vitt spridd företeelse är av samma karaktär.
Särskilt kriterium 2 och 3 stämmer med den roll våra medeltidskyrkor spelat och spelar i vår historia, något som bland annat påpekas i boken Gud i Sverige av Göran Hägg. Det är svårt att peka ut en särskild kyrka av alla dem som finns i Östergötlands och Västergötlands slättområden, i Mälardalen och i Skåne. I det sistnämnda Lunds stift tänker man först på själva domkyrkan och Dalby kyrka i närheten. I Mälardalen finns exempelvis Dingtuna och Härkeberga med målningar av Albertus Pictor. I Skara stift utmärker sig Husaby och Varnhem och i Linköpings stift Örberga och Vreta kloster, som vid nyliga utgrävningar befunnits vara Sveriges allra äldsta kloster, grundat 1110. Där finns också en helt unik anläggning med två trappor ner till och upp ur en bassäng, som genomkorsas av en vattenledning. Detta tolkas som ett baptisterium, en dopanläggning som är äldre än själva klostret och kyrkan.
Vi föreslår att kyrkostyrelsen låter undersöka hur detta breda arv skulle kunna nomineras till världsarv. En sådan nominering med åtföljande diskussion och än mer, upptagande på världsarvslistan, skulle ge rättmätig uppmärksamhet, kunskap och medvetenhet om dessa värden som Svenska kyrkan förvaltar på hela folkets vägnar och för vilka vi delar ansvaret med andra svenska myndigheter.
Måhända måste inte enskilda byggnader nomineras utan alla eller bara några/någon representant för dessa pärlor som vittnar om Gud i Sverige.

Norrköping och Tranås den 27 juli 2011