Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att i kyrkoordningen tydliggöra diakonatets ställning i Svenska kyrkan.

Motivering

Sedan ett antal år ingår diakonerna i den så kallade vigningstjänsten. I och med detta har de blivit mer likställda med prästerna vilket i sin tur har lett till att rollfördelningen mellan diakon och präst har blivit mer oklar. I debatten har diakoner framfört att de känner sig osäkra på sin roll och ibland också missnöjda med arbetsuppgifter och bristande ansvar. Några debattörer har också föreslagit att diakoner ska kunna utses till kyrkoherdar. Det är olyckligt om en yrkes­kategori i vår kyrka känner sig frustrerad i sin uppgift.

En orsak till osäkerheten inom yrkeskåren kan vara att man inte riktigt uppfattar vilken ny kompetens eller funktion en diakon får i och med vigningen. I kyrkoordningen saknas närmare definition av diakonatet.

Snart kommer en ny utbildningsordning att antas. Inför detta och för att klar­göra diakonatets ställning och diakonernas uppgifter är det viktigt att vi klargör vad som gäller nu och i framtiden. Väsentligt är också att framhålla att kyrko­herden är den som är arbetsledare för diakoner och har att inom regelverket avgöra vilka arbetsuppgifter diakonerna i församlingen ska ha.

Vi behöver också erinra oss bakgrunden till beslutet om det ”nya” diakonatet. Inför beslutet om den nya vigningstjänsten inom vår kyrka anförde två utskott bland annat följande.

Andra kyrkolagsutskottet:

Ja till karitativt diakonat men nej till liturgiskt diakonat

Det finns en mycket stark uppslutning kring ett karitativt präglat diakonat. Detta är tydligt uttryckt i inledningstexten till sjunde avdelningen om kyrkliga uppdrag och befattningar. Där anges att diakonens uppdrag är ett barmhärtig­hetens tecken, innehåller kärlekens gärningar särskilt mot utsatta människor, har en karitativ inriktning och möter mänsklig nöd. I kyrkoordningens texter saknas varje antydan om ett diakonat med särskilda liturgiska uppgifter. Alla i kyrkan skall självfallet hämta sin andliga näring i och sändas ut i tjänst från gudstjänsten. Men det finns inga specifika liturgiska uppgifter som en diakon måste utföra. Tvärtom vill utskottet betona att diakonatet motiveras som uppdrag i kyrkan genom sin socialt karitativa inriktning och som ett tecken på kyrkans gemensamma sociala kallelse och tjänst. Diakonatet finns därför att kyrkan behöver det.

Gudstjänstutskottet uttryckte i sitt yttrande 1999:1 samma sak på ett annat sätt:

Det diakonala vigningsuppdraget i kyrkan har inte till syfte att frånta andra medarbetare i församlingslivet och i gudstjänsten legitima uppgifter och uppdrag. De som är diakonvigda i Svenska kyrkan har inte några uppdrag i gudstjänsten som är speciellt avdelade för dem. Däremot kan och skall diakoner på samma sätt som andra med­arbetare utföra lämpliga uppgifter i kyrkans gudstjänst. Även om inte diakonen är förbehållen särskilda uppdrag i liturgin är det likväl viktigt att hela kyrkans diakonala uppdrag på olika sätt blir synlig­gjort och kommer till uttryck i gudstjänsten. Detta är en viktig påminnelse för alla som har uppdraget att förbereda och gestalta gudstjänstlivet.

Andra kyrkolagsutskottet fortsatte:

Utskottet tar avstånd från varje form av kvalitetstänkande, där det som skiljer någon från en annan skall anses avgöra identiteten i ett uppdrag. En aspekt på det är att kyrkans sändning står i centrum snarare än den enskildes behov av bekräftelse. För kyrkans framtid är det utomordentligt viktigt att alla som har ett uppdrag söker att fullgöra sin del av kyrkans gemensamma uppdrag.

Reaktionen mot en kyrkorättslig reglering av diakonatet beror i inte ringa utsträckning på ett avståndstagande mot vissa utvecklings­tendenser i kyrkolivet där diakoner i likhet med exempelvis kyrk­värdar alltid tilldelas vissa uppgifter i gudstjänsten, där liturgiska kläder alltid används och gudstjänstdeltagarna inte ser någon skillnad mot prästernas liturgiska kläder, där gudstjänstuppgifter skall definie­ras i befattningsbeskrivningar etc. Utskottet konstaterar då att det är viktigt att alla som tillhör församlingen får komma med sina erfaren­heter, bidra till och ha uppgifter i församlingens gemensamma guds­tjänst. Vidare ser utskottet att det handlar om attityder, sam­arbete och pastoral klokhet om motsättningar skall undvikas och gemenska­pen främjas. Sådant är nödvändigt men kan inte regleras i en kyrko­ordning.

Det pågår idag en debatt om diakonatet och därför finns det anledning att nu närmare precisera dess ställning och uppgift inom Svenska kyrkan.

.

Stockholm och Jönköping den 22 juli 2011