Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda frågan om möjlighet till prästvigning för dem, som kallas till olika väckelserörelser inom Svenska kyrkan, oavsett synen på manligt–kvinnligt prästämbete, dock utan rätt att inneha tjänst inom Svenska kyrkan.
Motivering
Svenska kyrkan har att vårda sina medlemmar med respekt för vars och ens integritet, alltifrån de medlemmar som inte delar hennes grundläggande tro eller deltar i hennes gudstjänster till dem, som har sin kristna hemvist i väckelserörelser eller olika kommuniteter inom Svenska kyrkan. Dessa senare betjänas av präster vigda av biskop inom Svenska kyrkan, de tar del av hennes sakramentala handlingar, erkänner de för Svenska kyrkan grundläggande dokument, som nämns i kyrkoordningen.
Många av dessa väckelserörelser/kommuniteter har en lång och djup tradition, samlar stora skaror på sina stormöten men delar inte självklart den inom Svenska kyrkan gällande ordningen med ett prästämbete, som förutsätter att man fullt ut tjänstgör med alla vigda oavsett kön. Till dem som skulle ha behov av prästvigningar utifrån sin egen tradition hör bl.a. Laestadianerna och ELM (Evangelisk Luthersk Mission) men även flera kommuniteter. Som en följd av att man inte får sitt behov av präster, som delar deras tradition, tillgodosett, förs diskussioner om egna prästvigningar och/eller egen sakramentsförvaltning under ledning av kallad predikant.
Det vore olyckligt om dessa väckelserörelser lämnar sin långvariga relation till Svenska kyrkan. Det vore olyckligt om dess medlemmar inte ges möjlighet till själavård och sakramentsförvaltning utifrån deras syn på Bibeln och ämbetet. Det vore olyckligt om det andliga arv, som dessa rörelser bär, inte längre skulle vara en del Svenska kyrkans mångfald. Och, om inte annat, så vore det en ekonomisk förlust, då inom en snar framtid några tiotusental ur dessa rörelser avsäger sig sitt medlemskap i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har ett ansvar för att även de medlemmar, som lever i dessa traditioner, får sitt behov av själasörjare och präster tillgodosett.
En lösning för detta skulle kunna vara att ge möjlighet till prästvigning för den som kallas att betjäna dessa väckelserörelser och kommuniteter, oavsett synen på manligt–kvinnligt prästämbete. Den som prästvigs under dessa villkor, skulle då inte ha rätt till tjänst/anställning inom Svenska kyrkan utan endast ha rätt att utöva ämbetet i de sammanhang till vilken denne är kallad.
Bunkeflo, Malmö den 14 juli 2011