Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att konfirmation införs som ett villkor för att bli fadder genom att kyrkoordningen 19 kap. 7 § ändras från: ”Som fadder kan någon antecknas som är döpt och är villig att dela ansvaret för den döpta personens kristna fostran.” till ”Som fadder kan någon antecknas som är döpt, konfirmerad och villig att dela ansvaret för den döpta personens kristna fostran.”.

Motivering
Motionen innebär egentligen bara att man tydliggör vad som redan ligger i paragrafens innebörd. Kyrkoordningens nuvarande formulering innehåller nämligen i praktiken konfirmationen som en förutsättning: Att dela ansvaret för den döptes kristna fostran innebär rimligtvis att man fått den kunskap i tron som Svenska kyrkans konfirmationsläsning ger och att man sagt sitt ja till att vara kristen i konfirmationen. Skälen för att tydliggöra fadderskapets konfirmationskrav är starka:
Dopet är på riktigt Svenska kyrkan tar dopet och den döpte på allvar. Var och en som döps har rätt att få en kristen fostran. Konfirmationskravet på faddrarna är ett rättvisemärke, en kvalitetsstämpel på att den döpte får vad hon eller han har rätt till.
Konfirmationen är på riktigt Svenska kyrkan tar konfirmationen och konfirmanden på allvar. Människans ja till att vara kristen betyder något som får praktiska konsekvenser och konfirmationens sändningsord blir konkreta: ”Ni är kallade till den stora uppgiften att göra (Jesu Kristi) kärlek och rättfärdighet kända i världen” – i det här fallet för ett fadderbarn.
Fadderskapet är på riktigt Svenska kyrkan tar fadderskapet på lika stort allvar som faddrarna. Att bli fadder är ett uppdrag som fyller de flesta med stolthet och glädje. Medlem 2010 efterlyser Svenska kyrkans relevans för den enskilde: Förmodligen finns en nyckel för kyrkans framtida strategiarbete i diskussionen kring hur viktig den upplevs vara för enskilda individer. Ett sätt att verka för konfirmationens revansch är att ge konfirmationen det andliga bemyndigande som den lockande fadderuppgiften kräver.
Medlemskapet är på riktigt Svenska kyrkan tar medlemmarna och medlemskapet på allvar. Det är den döpte och konfirmerade medlemmen som tillsammans med föräldrarna är Svenska kyrkans huvudsakliga ansvarstagande för den döptes kristna fostran – inte Svenska kyrkans barnverksamhet. Barnverksamheten är däremot viktig som ett kompletterande redskap för föräldrarna och faddrarna i den döptes kristna fostran. Men Svenska kyrkan förväntar sig ett aktivt lärjungaskap av sina medlemmar. Ingen får reduceras till ett objekt för de anställdas verksamhet och dopet får aldrig reduceras till en konsumtionsvara.

Broby den 7 juli 2011