Förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att föreslå förändringar i kyrkoordningen som tydliggör att församlingen inte ansvarar för kyrklig verksamhet vid fristående kyrkliga stiftelser belägna i församlingen.
2. Kyrkomötet beslutar att kyrkoherden inte har ansvar för tillsynen över verksamheten vid fristående kyrkliga stiftelser.

Motivering
Svenska kyrkans organisation består av församlingar, stift och nationell nivå. Men knutna till Svenska kyrkan finns också ett flertal fristående stiftelser och liknande organisationer. Exempel på detta kan vara stiftsgårdar, retreatgårdar eller fjällkyrkor. Dessa kan vara placerade inom en församlings geografiska område och då bedriva en kyrklig verksamhet som inte är anknuten till församlingens.
Kyrkoordningens 2 kap. 1 § andra stycket skriver: ”Församlingen har ansvar för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen.” Vidare säger 5 kap. 1 § att kyrkoherden leder och har tillsyn över all verksamhet. Här inställer sig då frågan vad detta betyder för de fristående kyrkliga stiftelserna belägna inom församlingen. Är de underställda församlingen? Ska kyrkoherden ytterst leda och ha tillsyn över deras verksamhet?
Den avgörande punkten här är tolkningen av vistelsebegreppet. Konfirmander på en stiftsgård eller deltagare på retreat vistas onekligen i församlingen och deltar i kyrklig verksamhet. Innebär det då att församlingen ytterst är ansvarig och att kyrkoherden ska leda och utöva tillsyn? Kyrkoordningen kan tolkas på det sättet utifrån nuvarande skrivning. Men detta torde inte vara avsikten med vistelsebegreppet. Det har tillkommit för att säkerställa att församlingen inte begränsar sig till att enbart måna om de egna församlingsborna. I folkkyrkans väsen ligger att medlemmarnas tillhörighet inte är avgränsad till den egna församlingen. Vistelsebegreppet har däremot inte tillkommit för att införa nyordningen att kyrkliga stiftelser ska ställas under församlingarnas kontroll och kyrkoherdens tillsyn.
I de flesta fall runtom i vårt land har kyrkoordningen inte ställt några problem för de fristående stiftelserna. Man bedriver sin verksamhet som förut och man har ofta god samverkan med den lokala församlingen. Men vad händer den dag då en kyrkoherde plötsligt kommer i konflikt med stiftelsen. Kyrkoherden kanske bestämmer sig för att förbjuda stiftsgården att ha konfirmation eller retreatgården att ha retreater, eller gör anspråk på att överta ledarskapet för hela verksamheten. Med nuvarande skrivningar i kyrkoordningen torde Överklagandenämnden vara tvungen att gå på kyrkoherdens linje. Detta är orimligt och kyrkoordningen behöver därför förtydligas.

Rättvik den 15 juli 2011