Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att genomföra en utvärdering av hur offentlighetsprincipen tillämpas i Svenska kyrkan samt återkomma med eventuella förslag till förändringar i regelverket.

Motivering
En hörnpelare vid relationsförändringen mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 var att kyrkan skulle behålla en del drag av offentlig förvaltning. Det talades om ”den offentligrättsliga sfären” som ett slags adelsmärke. I lag om Svenska kyrkan skrevs in rätten att ta del av handlingar samt undantagen från denna rätt (10–11 §§), det senare till exempel tillämpligt bland annat ”om det är särskilt motiverat med hänsyn till skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden”. Motsvarande skrivningar återfinns i kyrkoordningen 53–54 kap.
Undertecknade är de första att slå vakt om en kyrka präglad av den öppenhet som utmärker en demokratisk organisation som vår. Men vi oroas samtidigt av en praxis som i vissa fall skapar uppenbara risker för kränkning av enskilda personer liksom att rättssäkerheten till och med i värsta fall kan äventyras.
Vi har uppmärksammat mediecitat ur domkapitelsprotokoll där närgångna och mycket personliga uppgifter återges. Vi menar att detta kan skada såväl den, som utsatts för kränkning eller våld och haft modet att anmäla detta, som en kanske oskyldigt anklagad.
Det är av synnerlig vikt för vår kyrka att sådant som i avsevärd mån skadar det anseende en präst eller diakon bör ha utreds av domkapitlen och att adekvat påföljd utmäts. Vi menar samtidigt att det är viktigt att klargöra var gränsen för enskildas personliga förhållanden ska gå.
I dag kan kunskapen om hur utredningar bedrivs av ett domkapitel tillsammans med medias hantering av ärendena paradoxalt nog innebära en högre tröskel för att anmäla missförhållanden, då anmälaren/offret kan riskera att bli uthängd i media.
Skulle det i stället vara möjligt att hålla själva utredningsmaterialet tillgängligt enbart för närmast berörda såsom parter och deras eventuella ombud, förutom självfallet för domkapitlet och handläggande tjänstemän på ett sätt som motsvarar rättsväsendets förundersökningssekretess? Kan sammanfattande texter med beskrivningar i mer övergripande termer införas i protokollen som ju är tillgängliga för media och var och en som är intresserad?
Vi understryker alltså nödvändigheten av att påtala och beivra olika missgrepp i vår kyrka. Det är inte många organisationer, vid sidan av offentlig sektor, som har något som motsvarar våra domkapitel, med teologisk, juridisk och lekmannakompetens. Vi kan vara stolta över ambitionsnivån. Men bör verkligen de offentliga protokollen formuleras med den detaljeringsgrad som i dag stundom sker? Är det nödvändigt för att garantera rättssäkerheten? Tas tillräcklig hänsyn när det rör sig om personalärenden som i andra sammanhang brukar hanteras under sekretess?
I motionen har vi exemplifierat med domkapitlens hantering av tillsynsärenden. Förhållanden i samband med själavårdssekretess har nyligen belysts i en utredning. Men för att få svar på olika frågor om offentlighet och sekretess inom Svenska kyrkan menar vi att det är befogat att göra en översyn även av andra tillämpningar, efter mer än tio år av ”förändrade relationer”.

Hammarö och Stockholm den 5 juli 2011