Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se över ansvarsfrågan när det gäller det teckenspråkiga arbetet i Svenska kyrkan.

Motivering
Dövhet är i grunden en funktionsnedsättning som gör det i princip omöjligt att fira gudstjänst med hörande och att ha en kontakt med pastorsexpeditionen, där de anställda i allmänhet inte behärskar teckenspråk samt med andra hörande anställda.
I Sverige finns idag ca 13 000 döva. De flesta som föds döva har hörande föräldrar. Tar man då också med i beräkningen att de döva oftast kommunicerar med hjälp av teckenspråk, bland annat med sina hörande föräldrar, så är teckenspråk ett lika viktigt språk som svenskan är för oss hörande. För de döva är det ofta enda möjligheten att kunna kommunicera med andra och fungera i samhället.
I Härnösands domkyrkoförsamling arbetar idag den ende döve prästen i Svenska kyrkan. Han får tjänstgöra runt om i stiftet i olika församlingar när behov finns. Det gör det ofta och utan kostnad för de församlingarna. Arbetet i andra församlingar består av allt från dop till begravning, alltså det som präster normalt gör. Hans anställning betalas till 50 procent av stiftet och 50 procent av församlingen. Numer arbetar han nog ca 30 procent i församlingen, men hans lön betalas fortfarande till 50 procent av församlingen. Jag anser att hela hans lön bör betalas av stiftet. Enskilda församlingar har inte den ekonomiska och/eller personella möjlighet som bör ges de teckenspråkiga.
Med hänsyn till ovanstående bör hela ansvaret för teckenspråksarbetet i Svenska kyrkan ligga på stiften och inte på enskilda församlingar. Det skulle förhoppningsvis kunna innebära att Svenska kyrkan får fler döva präster, och fler stift än Härnösands stift har förmånen av att ha en döv präst anställd.

Härnösand den 8 juni 2011