Kyrkomötet beslutar att det allt överskuggande inriktningsmålet för kyrkans arbete under planeringsperioden 2005–2007 skall vara att stoppa medlemsflykten och få tidigare medlemmar att återvända.

Motivering

Med anledning av KsSkr 2004:1 Mål och rambudget för Svenska kyrkans nationella nivå åren 2005–2007

Viktigaste inriktningsmålet saknas i skrivelsen: att hejda medlemsflykten från kyrkan!

Svenska kyrkans allt överskuggande uppgift måste nu vara att hejda den pågående och accelererande medlemsflykten och – om möjligt – få dem som lämnat kyrkan att återvända. Att mer eller mindre passivt åse flykten och med (bort)förklaringar kommentera de årliga och allt allvarligare minussiffrorna är detsamma som att acceptera en fullständig marginalisering av den stolta folkkyrka, som för blott några år sedan i konstruktiv symbios med staten var en aktiv och stabil kraft i samhället med trygga ekonomiska resurser. I ett långt perspektiv innebär passiviteten till och med en dödförklaring av kyrkan – åtminstone i reell mening. Utan medlemmar ingen kyrka!

Det som efter skilsmässan skulle bli en ”fri, levande och dynamisk kyrka”, för att citera en av skilsmässoanhängarnas favoritparoller, är nu en allt medlemsfattigare, tystare, hukande och av många andra problem tyngd kyrka. Eller var finns kraften, modet, rösten, tydligheten, saltet i samhället? Upp till bevis den som kan!

Kyrkostyrelsen föreslår att 2003 års inriktningsmål skall gälla också för hela planeringsperioden, dvs. fram till och med 2007. Som framgår av sidorna 4 och 5 i den aktuella skrivelsen saknas dock helt det ovan inledningsvis nämnda målet: att försöka hejda människor från att vända kyrkan ryggen. De tre sista avsnitten på sidan 7 handlar visserligen om medlemsutvecklingen men refererar bara fakta. Detta är klart otillfredsställande när ”medlemstappet” är den viktigaste frågan nu, som ”nygamle” generalssekreteraren Lars Friedner slår fast i en intervju med Kyrkans Tidning (nr 23/04, 3–9 juni). Friedner vill bland annat se ett ”uthålligt och varierat ungdomsarbete och en stärkt kommunikation med medlemmarna”.

Det finns naturligtvis också en rad andra åtgärder som måste vidtas för att få människor att vända sig till istället för från kyrkan. Dessa kräver personella, ekonomiska och andra resurser och kommer ofrånkomligen att gå ut över andra tänkta satsningar. Kyrkomötet bör i beslut slå fast en sådan ordning att gälla för Kyrkostyrelsens arbete.

Det innebär då yrkandet som följer: att Kyrkomötet beslutar att det allt överskuggande inriktningsmålet för kyrkans arbete under planeringsperioden skall vara att stoppa medlemsflykten och dessutom få tidigare medlemmar att återvända. Lämpligt kort uttryck för målet kan vara Medlemsmobilisering. Texten skall – som första punkt! – tillfogas inriktningsmålen på sidorna 4 och 5 under 1.3 och då antingen under rubriken ”Företräda” eller ”Ta ansvar”.

Norrköping den 27 juli 2004

Bengt Olof Dike