Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförs.

Motivering

I de flesta religioner världen över finns äktenskapet i gränslandet mellan religion och samhällets lagar. Den nuvarande ordningen i Sverige uttrycker detta samband på ett tidsenligt och ypperligt sätt: genom hindersprövning fastställer staten att två personer, inom fyra månader, har rätt att ingå äktenskap med varandra.

Hindersprövning är en rent samhällelig angelägenhet. Den sker utifrån svensk lag, och gör äktenskapet juridiskt giltigt när det ingås inför en person med vigselrätt. Förrättas en vigsel utanför de ramar som hindersprövningen anger saknar vigseln juridisk giltighet. I statens ögon blir den en nullitet, i likhet med t.ex. klosterlöften

Hindersprövning= statlig prövning

Den nuvarande ordningen är ypperlig, enligt min mening förebildlig: de som vill ingå äktenskap enbart som en samhällelig angelägenhet väljer borgerlig vigsel; de som vill ingå äktenskap i "gränslandet mellan religion och samhällets lagar" väljer sitt religiösa sammanhang (under förutsättning att dess företrädare fått statens förtroende att förrätta juridiskt bindande vigslar).

För närvarande (juli 2003) finns personer med vigselrätt inom 32 olika religiösa sammanslutningar, däribland de stora invandrarkyrkorna/-religionerna.

Glädje i att civil och religiös vigsel sammanfaller

Styrkan i det svenska systemet är, för dem som så önskar, att äktenskapet som samhällelig och religiös angelägenhet hålls samman. I den stund som den juridiskt giltiga vigseln ingås, ingås även äktenskapet inom vederbörandes religion.

Poängen med denna motion är egentligen inte att försvara Svenska kyrkans eller andra samfunds/religioners rätt att förrätta juridiskt giltiga vigslar. Poängen är att uttala sig för ett system där det civila äktenskapets ingående tidsmässigt hålls samman med det religiöst ingångna äktenskapet. - Till glädje för brudparet! - Om detta sker genom att religiösa företrädare har vigselrätt, att ett dokument undertecknas av brudparet (och vittnen) inom ramen för den religiösa vigseln eller att statlig företrädare är närvarande är egalt.

Tvingas religiösa företrädare att viga mot sin trosuppfattning?

I kyrkomötet 2002 aktualiserades frågan genom motion 2002:47. I motionen ses vigselrätten som "ett statligt tvingande system". I debatten kring motionen framför Helena Bargholtz farhågor kring att "tvinga kyrkliga funktionärer att utföra ceremonier mot deras trosuppfattning".

Enligt min mening bygger dessa farhågor på en felsyn, en föreställning att Svenska kyrkan är pliktig att viga envar som får ingå äktenskap enligt samhällets regelverk. Så är det inte. Redan nu finns skillnader, t.ex.: En vigsel i Svenska kyrkans ordning måste innehålla löften om "livslång kärlek och trohet" (KO 23 kap. 1 §). Ett sådant löfte behöver inte ges i den borgerliga vigseln.

Andra kyrkor/samfund/religiösa organisationer med vigselrätt kan ha andra äktenskapshinder, t.ex. förbud mot kusinäktenskap eller vigsel av frånskilda. Dessa förhållanden, att kyrkor/samfund inte utnyttjar vigselrätten fullt ut, har inte ifrågasatt vigselrätten.

Svenska kyrkan befäster inte sin ställning som fri kyrka genom att avstå från vigselrätten, däremot genom att aktivt reflektera över att en fri kyrka kan ha vigselrätt utan att för den skull viga envar som staten är skyldig att viga.

I debatten 2002 fanns även förhoppningen att "det enda rimliga sättet att lösa den komplexa frågan om äktenskap/partnerskap inom ramen för kyrkan, är att vi inför en typ av civil obligatorisk vigsel". Enligt min mening löses inte frågan på det viset. Dess komplexitet ligger inte i att förrätta en juridisk bindande vigsel, den ligger i vilka samlevnadsformer som kyrkan får välsigna.

Frågan om obligatorisk civil vigsel har åter blivit aktuell i samhällsdebatten. Inför de förändringar som eventuellt kan komma bör Svenska kyrkan hävda värdet i att tidpunkten för juridiskt giltig vigsel och den religiösa vigseln sammanfaller. - Ta inte ifrån brudparen den glädjen!

Kalmar den 15 juli 2003

Ola Isacsson