Motion till Kyrkomötet 2002:117 av Per Ingvarsson om passionssöndag

Kyrkomötet Mot 2002:117

Fastan och passionstiden är inte samma sak. Sedan lång tid tillbaka har vi i vår svenska kyrka blandat ihop dessa begrepp. Hela fastan har blivit en enda lång passionstid (texter och psalmer om Jesu korslidande) och när långfredagen har varit har vi sedan inte orkat fira någon påsk (mycket förenklat naturligtvis).

Detta märks också i psalmboken där nästan alla fastepsalmer egentligen är passionspsalmer (i detta avsnitt finns egentligen bara två fastepsalmer). Passionstiden börjar först med femte söndagen i fastan.

Ett sätt att markera detta tydligare är att ge femte söndagen i fastan också namnet passionssöndagen. I följd med detta bör man helst fira passionsgudstjänster efter "passionssöndagen". Därför bör man också ändra skrivningen i evangelieboken under Passionsgudstjänster (sid 284). Texten under denna rubrik bör således vara. "Vid upp till sex tillfällen under passionstiden kan Jesu Kristi lidandes historia ......". I väldigt många församlingar läser man texterna måndag till onsdag i Stilla veckan, på så sätt att man tar två "veckor" i taget. Därför kanske det är oklokt att skriva sex veckogudstjänster, då det lika gärna kan vara två, tre eller fyra gudstjänster (vecka 1 vecka 2, vecka 3 ... utbyts då följdriktigt till Första delen, Andra delen, Tredje delen ...).

Hela avsnittet bör dessutom placeras efter palmsöndagen i evangelieboken, så blir alla texter som är uppdelade efter de fyra serierna samlade till ett ställe i evangelieboken. Vilket inte minst måste underlätta för gemene man/kvinna att hitta.

Med anledning av ovanstående föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

1. att också kalla femte söndagen i fastan för passionssöndagen.

_

2. att ändra texten i evangelieboken under Passionsgudstjänster till:

"Vid upp till sex tillfällen under passionstiden kan Jesu Kristi lidandes historia ..."

Linköping Kristi förklarings dag 2002

Per Ingvarsson