Motion till Kyrkomötet 2002:82 av Evert Josefsson om kyrkogårdskultur

Kyrkomötet Mot 2002:82

Svenska kyrkan fick förtroendet att även i fortsättningen handha begravningsverksamheten i de flesta församlingar.

Ett intensivt arbete pågår med att upprätta gravregister och spåra gravrättsinnehavare i de flesta kyrkoförvaltningar. I samband med detta arbete gör kyrkoförvaltningarna ofta i samråd med hembygdsföreningar e.dyl. gravstensinventeringar och kulturbedömningar, innan "uttjänta" stenar tas bort och förstörs.

Handhavandet av de s.k. uttjänta gravstenarna behöver ske med verklig känsla. Bedömningar är därtill svåra att göra. Direktörens sten bevaras ofta, men vad händer med den lilla människan, som fostrade en stor barnskara och därtill byggde byns missionshus. Den senare stenen är ofta oansenlig, men sökes ofta av de många efterlevande - varav många från USA.

Vid kyrkogården står det oftast att "Kyrkogården är de dödas vilorum". Ekonomer bedömer att vi inte har råd att låta dem vila under sina hällar, måhända är det så. Gångna tiders människor begravdes i århundraden på samma lilla område kring sockenkyrkan och efter dem finns endast ett fåtal originella gravvårdar.

På många kyrkogårdar samlas de uttjänta gravstenarna till ett historiskt hörn på kyrkogården, när nygrävning sker. Detta är en synnerligen klok behandling. Den undanröjer oftast det missnöje som uppstår bland de anhöriga. Missnöje bland allmänheten skadar Svenska kyrkans goda rykte och kan ofta vara anledning till att någon lämnar kyrkan som tillhörig.

Låt oss inom Svenska kyrkan slå vakt om vår goodwill!

Undertecknad föreslår att Kyrkomötet beslutar

att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att i samarbete med Församlingsförbundet rekommendera kyrkoförvaltningarna att planera för tillvaratagande av "uttjänta" gravvårdar, så att de bevaras för eftervärlden.

Viskafors den 18 juli 2002

Evert Josefsson