Motion till Kyrkomötet 2002:80 av Per Ingvarsson om biskoparnas rösträtt i Kyrkomötet

Kyrkomötet Mot 2002:80

Garantera den teologiska kompetensen i Kyrkomötet

Svenska kyrkan är världens första fria samfund där biskopar saknar rösträtt i trosfrågor och där kristendomens mening fastställs av politiska partier.

Svenska kyrkan är världens första fria samfund där ledamöternas vilja i kyrkomötet väger lika tungt som Skriften och där Bibeln tolkas i samma ordning som när fritidsförvaltningen tolkar kommunallagen.

Svenska kyrkan är världens första fria samfund där prästerna inte längre lyder under biskoparna utan under politikerna. Den enda reella makt som biskopen har liknar socialstyrelsens: man kan dra tillbaka legitimationen. I praktiken innebär det att trosfrågor _kan avgöras av kyrkorådet_* eftersom den enskilde prästen inte kan få stöd från sin biskop om t.ex. han/hon säger sådant som kyrkorådet inte gillar.

Svenska kyrkan är världens första fria samfund där inte församlingarna (och folket) utgör demokratins bas utan de politiska partierna.¹

M.Zaremba

Svenska kyrkan är troligen också världens första fria samfund där präster och teologer bara kan få rösträtt i Kyrkomötet - även avseende trosfrågor - genom att tillhöra ett kyrkopolitiskt parti.

Teologer skall garanteras plats i Kyrkomötet i kraft av sin teologiska kunskap. Naturligtvis skall fortfarande majoriteten vara lekfolk, men vi behöver också garantera att vi får in teologisk kompetens i Kyrkomötet (kanske 2, 3 teologer/präster per stift?). Kanske skulle även de övriga anställdas resurser tas till vara på ett motsvarande sätt?

Samtidigt skulle prästerna (och anställda) hindras att kandidera genom kyrkopolitiska partier eller grupperingar.

En självklar början med att garantera den teologiska kompetensen är att låta våra biskopar ha rösträtt i Kyrkomötet

Med anledning av ovanstående föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

att biskoparna skall få rösträtt i Kyrkomötet.

Linköping Kristi förklarings dag 2002

Per Ingvarsson

*Avviker från originalet textmässigt men dock inte i sak.

Citat från Kyrkans Tidning hösten 1999.