Motion till Kyrkomötet 2002:30 av Erna Arhag om kyrkofondens kapital

Kyrkomötet Mot 2002:30

Med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:2

Verksamhetsberättelse och årsredovisning för Svenska kyrkans nationella nivå 2001 visar ett resultat som är avsevärt sämre än budget, minus 833 miljoner kronor. Orsaken är att intäkterna från kapital- och finansförvaltningen varit minus 693 miljoner kronor eller 936 miljoner lägre än budget. Underskottet beror på den kraftiga nedgång som skett på världens aktiebörser under 2001, främst New York börsen.

Kyrkofondens styrelse arbetar efter en placeringspolicy som innebär 70 % placering i aktier och 30 % i räntebärande värdepapper. Styrelsen bedömer fördelningen vara den mest lämpliga på lång sikt.

Vid en mål- och rambudgetöverläggning den 6 maj 2002 mellan ledamöter i Kyrkostyrelsen, kyrkofonden, utrikesnämnderna m.fl., framkom på ett mycket markant sätt orimligheten i den uppkomna ekonomiska situationen.

Utgångspunkten som ekonomiutredningen hade nämligen att betrakta kyrkofondens kapital som ett "stiftelsekapital", kändes rimligt 1999. Värdesäkringen enligt regelverket i kyrkoordningen skedde mot bakgrunden att världens börser haft en konstant värdetillväxt under hela 1990-talet. Svenska kyrkan hade med denna utveckling "tur" 1999 när kyrkofonden skulle leverera ca 2 000 mkr till den nystartade Försäkringsföreningen år 2000. Samma "goda" timing innebar emellertid "dålig" timing för den nya inomkyrkliga kyrkofonden. Fondens ingångskapital fixerades då börsen stod högt i värde - all time high nåddes under våren 2000, därefter har världens börser konstant fallit i värde.

Till kyrkofonden skall föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar. Av avkastningen skall årligen avsättning ske till kapitalet med ett belopp som motsvarar värdeminskning på grund av inflation. (45 kap. 3 §)

Eftersom alternativet att ej hantera fondens kapital som en stiftelse ej valdes så är kyrkofonden en del av nationella nivåns egna kapital. Med den valda modellen tvingar Sveriges skatte- och bokföringslagar Kyrkostyrelsen att hantera kyrkofondens kapital som vilken del av eget kapital som helst, vilket under 2000-2001 helt förbrukat det "vanliga" egna kapitalet.

I denna situation måste kyrkoordningen kunna ändras, så att den värdesäkring som krävs enligt 45 kap. 3 § kan omformuleras till en värdesäkring över 3-5 år, om redovisningsreglerna medger detta.

Om kapitalet hanteras separat, så det kan klassas som en riktig stiftelse, skulle detta naturligtvis innebära vissa skattekonsekvenser. En stiftelse på lokal nivå kan vanligen räkna med hel eller viss skattebefrielse om ändamålet klassas som kvalificerat och avser t.ex. religiösa ändamål. Kyrkofonden som egen stiftelse skulle sannolikt inte få denna förmånliga status. Det bör ändå göras en ingående analys om huruvida stiftelseformen kan vara lämplig eller huruvida annan form för kyrkofondens kapital bör sökas. En rättslig utredning och skattekonsekvensanalys bör göras omgående.

Frågan är nu akut. På lång sikt kan fonden säkert bygga upp ett övervärde (marknadsvärde) som kan innefatta en så kallad fallhöjd ned till ingångsvärdet den 1 januari 2000. Det bör finnas ett bundet (värdesäkrat) och ett fritt (disponibelt) kapital inom kyrkofonden.

Det kan sannolikt finnas andra lösningar och jag önskar därför att ovanstående frågeställningar prövas och bereds till 2003 års kyrkomöte.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

1. att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda och bereda en ändring i 45 kap. 3 § så att där nämnda värdesäkring kan omformuleras till att avse tiden 3-5 år.

2. att frågan om kyrkofondens juridiska status och skattekonsekvenser m.m. belyses i perspektivet att kapitalet hanteras separat och kan klassas som en stiftelse. Det bör också klargöras huruvida annan form för kapitalets framtida förvaltning skulle kunna bli tänkbar.

3. att Kyrkostyrelsen redovisar utredning med förslag till Kyrkomötet 2003.

Åhus den 1 juli 2002

Erna Arhag