Fråga i Kyrkomötet 2002:8 från Karin Perers om den etiska debatten i bioteknikfrågor

Kyrkomötet F 2002:8

Fråga till Kyrkostyrelsen

Den moderna biotekniken gäller livet självt. Den rör vid livets innersta byggstenar. Den öppnar fantastiska möjligheter och ställer oss samtidigt inför etiska vägval och skrämmande miljörisker.

Bioteknikens möjligheter är många. Genom medicinsk tillämpning kan vi lösa sjukdomars gåtor, finna botemedel eller vägar att förebygga. Genom bättre teknik i växtförädling kan vi få tåligare växter, som ger mer brödsäd och frukter - och mättar fler människor. Inom industri och miljöarbete kan bioteknik ge oss vitala redskap för att säkerställa långsiktigt samspel med naturens egna lagar.

Men bioteknikens möjligheter får inte skymma riskerna: Riskerna att respekten för människans liv och integritet går förlorad. Riskerna att naturen utsätts för oreparerbara ekologiska skador. Riskerna att teknik tas i bruk utan att dess konsekvenser kan överblickas.

"Min vän, du vet för mycket utan att ha tänkt!" Repliken ur Harry Martinsons Aniara kommer från ett framtidsscenario i isande rymdålder rakt in i vår samtid här på jorden. Kunskap är inte det enda svaret på framtidsfrågorna! Vi människor måste också klara att sortera myriader av kunskaper och våga värdera dem - främst utifrån etiska värdegrunder. Det gäller inte minst biotekniken och dess många frågor om patent på gener och levande organismer, om kloning av celler och därmed varelser, om kommersialisering av kunskap, om integritets- och solidaritetsfrågor.

När bioteknikdebatten på 1980-talet tog fart i Sverige var Svenska kyrkan självklar och närvarande i samtal och dialog. Utan att alltid kunna ge svar, bidrog kyrkan till att sortera frågor och tydliggöra etiska vägval. I dag tycks Svenska kyrkans röst i bioteknikdebatten ha tystnat.

Hur arbetar Svenska kyrkan i dag för att bevaka bioteknikfrågor och bidra till den etiska debatt, som är avgörande för beslut om bioteknikens tillämpning?

Folkärna, Dalarna, den 14 oktober 2002

Karin Perers