Motion till Kyrkomötet 2001:84 av Britas Lennart Eriksson om särskild konsumentombudsman för begravningsfrågor

Kyrkomötet KMot 2001:84

Sällan torde upphandlingen av en begravning ske fullt ut på eljest gängse upphandlingsvis, dvs. genom pris- och kvalitetsjämförelser. Därtill inbjuder inte situationen för de sörjande.

Vid eventuella tvister i efterhand är konsumenten den svagare parten, dels genom sin utsatta situation, dels därför att en tvist kring en begravning kan kännas opassande gentemot den nyss avlidne. Dessa omständigheter ställer mycket stora krav på samhället och övriga agerande ifråga om tydligt konsumentstöd inför upphandlingen och vid överväganden efter begravningen vid eventuella tvistigheter.

Med jämna mellanrum diskuteras i media kostnader och utbud i samband med begravningar. Ansatsen till kartellbildning har samtidigt under en lång följd av år förevarit inom begravningsbranschen. Något som Konkurrensverket i sitt beslut den 22 december 1999, dnr. 1198/96, haft anledning att konstatera. Beslutet har refererats i Församlingsförbundets tidning FÖR nr 1/2000.

Det är viktigt att upprätthålla förtroendet för de agerande inom begravningsbranschen. Detta kan ske genom inrättande av ett för allmänheten lätt identifierbart organ med uppgifterna att lämna konsumentstöd och att lösa konsumenttvister inom branschen. Organet bör vara fristående utan starka bindningar till någon part inom branschen. I Storbritannien finns ett organ av detta slag, The Funeral Ombudsman Scheme verksamt sedan 1994. Denna ombudsmans verksamhet har visat sig fylla en uppgift. En artikel som belyser verksamheten har publicerats i FÖR nr 1/2001.

En huvudman för en särskild konsumentombudsman för begravningsfrågor kan t.ex. utgöras av en stiftelse eller ekonomisk förening. En sådan juridisk person bör tillkomma på tillskyndan av de agerande inom begravningsbranschen. Svenska kyrkan är en av dessa och är den organisation som, på grund av sin ställning och sitt ansvar i sammanhanget, skulle kunna ta initiativet till organisationens bildande.

I likhet med den brittiska The Funeral Ombudsman Scheme bör en svensk motsvarighet tjäna som ett organ som bedriver ett förebyggande konsumentstöd inom begravningsbranschen och som utgör en opartisk instans för lösning av civilrättsliga tvister mellan konsument och utförare av tjänster inom branschen. Finansiering av verksamheten kan t.ex. ske antingen av parterna eller, kanske hellre, över begravningsavgiften.

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer jag att Kyrkomötet beslutar

1. att begära av Kyrkostyrelsen att en utredning tillsätts med uppgift att utreda möjligheterna att tillskapa en ombudsmannaorganisation enligt ovanstående, och

2. att utredningen samråder med företrädare för begravningsbranschens huvudaktörer t.ex. Fonus, Sveriges Begravningsbyråers Förbund, Ignis, m.fl. Samråd bör ske med Konsumentverket och Konkurrensverket.

Västerås den 15 mars 2001

Britas Lennart Eriksson