Motion till Kyrkomötet 2001:35 av Per-Anders Grunnan om stöd till förnyad evangelisation

Kyrkomötet KMot 2001:35

Svenska kyrkan har ett förtroendekapital bland människor, som bör tas tillvara genom förnyade satsningar på evangelisation. Undersökningar i Europa visar hur kyrkornas agerande under senare år har påverkat allmänhetens uppfattning om kristendomen. Sverige tillhör de länder där kyrkan åternjuter mest förtroende bland den sekulariserade allmänheten, men frågan är hur detta skall uppfattas. För att få perspektiv på frågan är det nyttigt att ta del av ett större europeiskt perspektiv. Då kan vi också se om förtroendet kan bli en öppning för framtida evangelisation.

Okunskap om kristen tro breder ut sig i det rika Europa, medan förhållandet är det motsatta i andra delar av världen. Avståndet mellan kyrka och folk ökar. Många västeuropéer har större tilltro till polisen än till kyrkan. Det visar en enkät om synen på offentliga institutioner som Readers Digest gjort. Det är särskilt i Storbritannien, Spanien, Tyskland, Belgien och Tjeckien som kyrkan åtnjuter litet förtroende, enligt Nya Dagen 010303. I Storbritannien säger 51 procent att de inte har stort förtroende för kyrkan, medan 71 procent säger att de litar på polisen. Men siffrorna för kyrkan visar inte alltid konsekvens, eftersom kyrkor med samma teologiska inriktning kan ha olika nivå av popularitet i olika länder. Var femte europé föraktar kyrkan, oavsett om det handlar om en konservativ eller liberal kyrka. Kyrkor har tacklat upplysningsfilosofi och avkristning olika, vilket fått olika resultat i olika länder.

Undersökningen visar att kyrkan i Skandinavien, Polen och Portugal lyckats behålla en aktad position bland dem som inte är gudstjänstbesökare. Om man skall se detta som positivt eller ett tecken på profetisk efterlåtenhet är oklart, eftersom exempelvis Romersk-katolska kyrkan i Polen aktivt värnat de ofödda barnens rätt till liv, samtidigt som Svenska kyrkan varit tyst i den debatten. Att allmänheten har förtroende för Svenska kyrkan kan vara ett uttryck för att de flesta icke troende aldrig hört något från kyrkan som de kan stöta sig på. Då har vi misslyckats. Men det kan också vara så att teologer och kyrkliga ledare försökt mildra exempelvis gamla konflikter mellan kyrka och arbetarrörelse, kyrka och idrott osv. Då har något gott åstadkommits. Det är bra om man lyckats ta bort sådant som är en falsk anstöt. I dag kan vi i så fall med desto större frimodighet ställa människor inför kristendomens verkliga anstöt: alla människors behov av syndernas förlåtelse för Kristi skull och Bibelns anspråk. Idealet är när människors positiva inställning kan vara en inkörsport till mission.

Kyrkan är kallad att vinna individer för Kristus, men Gud har också utrustat de sina med gåvor för att kunna återkristna bland annat utbildning genom fria skolor, kultur genom bibliska motiv, politik genom aktivt engagemang, information genom journalistisk kompetens osv. I detta sammanhang hör begreppet inkulturation hemma. Det är en gammal missionsmetod för att kristna ett samhälle, som bygger på att man tar den innevarande kulturen och fyller den med ett kristet innehåll (jämför midsommarstång). Här krävs både omdöme och nytänkande. Kanske finns det kristna som drivit perifera frågor, men som ändå i ett längre perspektiv gjort ett förberedande arbete för framtida mer central förkunnelse. På liknande sätt har människor vittnat om att New Age berett väg för deras omvändelse till kristen tro genom att upphäva tänkandets ateistiska låsning. När det materialistiska samhällsbygget nått vägs ände ställs människor inför det faktum att deras liv (utan Gud) saknar mening. Eftertanken leder till ett sökande efter mening. Dessutom menar alltfler naturvetenskapliga forskare att ju mer man upptäcker ju mer förstår man att man inte vet. Många överger reduktionistiska teorier och talar i stället om att dagens kunskap om naturens uppbyggnad tvingar fram ödmjukhet inför livets stora mysterium och skapelsens mening. Därmed är förutsättningar för evangelisation i Sverige bättre nu. Större öppenhet för Skaparen och en positiv inställning till kyrkan kan leda till fler troende kristna, om tillfället målmedvetet tas tillvara genom tydlig proklamation av Kristus. De bibliska svaren blir desto mer attraktiva i ett samhälle som alltmer liknar det dekadenta Romarriket. Hos Jesus finns försoning för all skuld, upprättelse för den som plågas av skam och kraft att ställa tillrätta. Många upplever tillvaron som förvirrad, men kyrkan har nådemedel som för människan in i evighetens kontinuitet. Inga segrar blir lättköpta, men med förnyad apostolisk förkunnelse förverkligas folkkyrkans syfte: själarnas frälsning. För att Svenska kyrkan skall få till stånd en förnyad evangelisation bör olika åtgärder vidtagas. För Kyrkomötets vidkommande vore det rimligt att vi med våra befogenheter gör något konkret.

Därmed hemställer jag

1. att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att lägga in evangelisationsperspektivet i alla verksamhetsgrenar där det är möjligt,

2. att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att öka medvetenheten bland präster och övriga andliga medarbetare genom att de får sig tillsänt material som ger uppmuntran och missionsstrategisk handledning i evangelisation,

3. att utrymme i Kyrkostyrelsens budget, genom Kyrkofonden, tillskapas så att stipendier kan utdelas för vetenskapliga studier i missionsstrategi, samt

4. att utrymme i Kyrkostyrelsens budget, genom Kyrkofonden, tillskapas så att bidrag kan utdelas till församlingar som under lämpliga försöksperioder vill rekrytera volontärer för målmedveten storstadsevangelisation, skolmission etc.

S:t Petersburg den 10 mars 2001

Per-Anders Grunnan