Motion till Kyrkomötet 2001:30 av Urban Gibson om avskaffande av lag (1998:1591) om Svenska kyrkan

Kyrkomötet KMot 2001:30

Relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan innebar bland annat att begreppet "Trossamfund" skrevs in i grundlagen, i regeringsformen samt att en ny lag (1998:1991) om Svenska kyrkan och ny lag (1998:1993) om trossamfund infördes. Denna lag gäller också Svenska kyrkan. Lagen om Svenska kyrkan innebar emellertid att riksdagen också i den nya relationen till Svenska kyrkan lagstiftade om Svenska kyrkans inre struktur och trosinriktning, något som inte staten har reglerat i förhållande till något övrigt trossamfund i Sverige.

Vid 1995 års kyrkomöte fattades det principbeslut om nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan som föregick riksdagens motsvarande beslut och den slutliga utredningsfas som ledde till 1999 års beslut i Kyrkomötet om en ny kyrkoordning från och med 1 januari år 2000.

En förutsättning för kyrkomötets breda uppslutning bakom principbeslutet var en strävan att bevara Svenska kyrkans identitet. Skälet till att införa en ny lag om Svenska kyrkan parallellt med att större delen av den tidigare lagstiftningen om Svenska kyrkan avskaffades, var att starka krafter inom kyrkomötet krävde att staten skulle medverka till att övergången skulle ske smidigt och att kyrkans organisatoriska uppbyggnad bevarades. Lagen om Svenska kyrkan innehåller av denna anledning bestämmelser om Svenska kyrkan som ett trossamfund, dess organisatoriska uppbyggnad med församlingar, stift, biskopar och kyrkomöte. Även Svenska kyrkans grundläggande inre ekonomiska förhållanden finns fastlagda i lag om Svenska kyrkan, där också förvaltningen av kyrklig egendom regleras. Även grunderna för vissa andra frågor som rätt att få del av Svenska kyrkans handlingar, hur kyrkans arkiv skall hanteras och hur beslut inom kyrkan kan överprövas finns i lagen om Svenska kyrkan.

Allt detta finns samtidigt mera i detalj reglerat i Svenska kyrkans nya kyrkoordning och i vissa fall också i särlagstiftning.

Bestämmelser om religionsfrihet finns numera reglerade dels i regeringsformen, dels i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I lag (1998:1593) om trossamfund, som trädde i kraft samtidigt som lagen om Svenska kyrkan, finns allmänna bestämmelser om trossamfund och regler för frihet från tvång att tillhöra ett trossamfund. I denna lag regleras vidare begreppet "registrerat trossamfund", hur denna registrering av trossamfund och dess organisatoriska delar går till samt grundläggande regler för den statliga hjälp som kan utgå till registrerat trossamfund för hjälp med beräkning, debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör trossamfundet samt vissa andra frågor.

Lagen om trossamfund gäller i sin helhet också Svenska kyrkan.

Nu, mer än fem år efter det att principöverenskommelsen med staten träffades om övergången till nya relationer mellan Staten och Svenska kyrkan, kan konstateras att den avsikt som båda parter hade att övergången skulle gå smidigt och Svenska kyrkans identitet bevaras, har uppfyllts.

Svenska kyrkan har en trygghet i det nya regelverk som den byggt upp genom sin kyrkoordning, även om denna av många anses vara för detaljerad i sina föreskrifter. Det ekonomiska utjämningssystemet har överförts till den nya organisationen i oförändrat skick. Tillhörighetsgraden till Svenska kyrkans församlingar har endast marginellt påverkats av den organisatoriska förändringen. Den pågående svaga tendensen att Svenska kyrkan procentuellt omfattar en minskande andel av dem som bor i Sverige verkar mer höra samman med att en stor del av tillväxten av den svenska befolkningen har skett genom invandring av människor som tagit med sig sin egen religiösa tro och sina samfund eller som över huvud taget inte är religiöst intresserade.

Genom att begreppet "trossamfund" har införts i regeringsformen har alla trossamfund i Sverige fått ett grundlagsfäst skydd för sina aktiviteter, också Svenska kyrkan. I lag om Trossamfund finns reglerat de förhållanden som staten önskar ha formellt reglerade mellan sig och trossamfunden i Sverige. De ekumeniska relationerna är fortfarande goda eller kan man med viss säkerhet säga, har förstärkts genom att Svenska kyrkan har blivit ett trossamfund bland de andra samfunden i Sverige, även om unikt i sin storlek.

Övergången har skett som kyrkan planerade det. I detta läge finns det inga skäl för att längre ha kvar lagen om Svenska kyrkan som ett unikt dokument mellan staten Sverige och ett av dess trossamfund. Den kan avskaffas utan att Svenska kyrkan kommer att lida någon skada. Lagen om Trossamfund och vissa speciallagar reglerar förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan på ett fullt tillfredsställande sätt.

Varför behöver denna lag då avskaffas? 1686 års kyrkolag var ju kvar i mer än 200 år fast stora delar av lagen hade blivit obsolet och utan rättsverkan? Skälet är i första hand ekumeniskt. Svenska kyrkan kommer inte att av andra trossamfund uppfattas vara en kyrka bland andra kyrkor och samfund med denna speciella konstruktion i relationerna till staten.

För Svenska kyrkans del innebär lagen vidare en formell risk att statsmakten skall kunna reglera kyrkans innersta förhållanden. I en framtid kanske förhållandet mellan statsmakten och Svenska kyrkan inte är lika gott som idag. Då finns det ett instrument från statens sida att påverka kyrkan inifrån. Kyrkan bör därför snarast möjligt tacka för lånet och lämna igen säkerhetsskölden.

Svenska kyrkan kommer att kraftigt stärka sin identitet den dagen kyrkan vågar ta detta steg.

Med hänvisning till ovanstående yrkar jag att Kyrkomötet beslutar

1. att i skrivelse till regeringen föreslå att regeringen föreslår riksdagen att lag (1998:1591) om Svenska kyrkan upphävs, och

2. att om ovanstående yrkande avslås Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att ta fram det underlag som Kyrkomötet kan begära för att fatta ett motsvarande beslut.

Sollentuna den 11 mars 2001

Urban Gibson