Motion till Kyrkomötet 2001:28 av Per-Anders Grunnan om stöd för söndagsledighet

Kyrkomötet KMot 2001:28

I en tid som präglas av stress och en känsla av att inte räcka till bör Svenska kyrkan ta sitt ansvar för att slå vakt om söndagen. Kyrkan kan genom att lyfta fram söndagen bryta in i prestationssamhället med en annan livsrytm. Det gör vi dels utåt mot samhället genom att värna de anställdas möjlighet till söndagsledighet och dels inåt genom att klargöra för oss själva som kyrkokristna vad söndagen kan få betyda som grundpelare i troslivet. Som kristna kan vi med frimodighet känna att det finns en dag i veckan som vi helt får ägna åt Gud och familjen. Söndagen är för en kristen både helgdag och vilodag. Helg är det för att kyrkan varje söndag firar Kristi uppståndelse. Vilodag är det för att vår himmelske Fader skapat oss med behov av vila från arbete var sjunde dag. Men det finns allt starkare ekonomiska intressen i dag som vill tränga undan tredje budet och dess krav på frihet från arbete en dag i veckan. Herren befaller i tredje budet: "Tänk på vilodagen så att du helgar den."

Söndagen värnar människors möjlighet till eftertanke och möte med Gud. För att en människa skall komma till tro, bli bevarad i den och för att tron skall mogna och bära frukt i goda handlingar krävs den helige Andes verk genom ordet. Visserligen behövs Guds ord varje dag i morgon- och aftonbön etc., men församlingens bibelstudier och gudstjänst har alldeles särskilda löften med sig, eftersom tron kommer "genom hörandet" (Rom 10:17). Luthers skriver i sin förklaring i lilla katekesen: "Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna lyssnar till det och lär oss det." Om man fruktar Herren över allt så vill man också lyssna till vad han har att säga, lära sig det och söka inrätta sitt liv efter det.

För den som accepterar Bibelns auktoritet men inte går varje söndag i kyrkan är det en självmotsägelse. Har man möjlighet att ta sig till en kyrka med biblisk förkunnelse och öppen gemenskap skall man gå dit, om det nu inte skulle fungera i hemförsamlingen. Luther har sagt: "Den som inte har någon söndag han har snart inte heller någon Gud." När kyrkans klockor kallar är det ett nådetillfälle som en kristen inte vill förspilla. Söndagen bygger församlingen, vilket är något som vi behöver satsa på för att stärka Svenska kyrkans grundläggande enheter. En församlings alla verksamheter under veckodagarna skall syfta framåt mot söndagens gudstjänst. Finns det ingen koppling mellan exempelvis barnarbete och den stund då församlingen gemensamt möter den Uppståndne, då är det något som är fel. Då saknar kyrkan, kroppen, kontakt med Kristus, huvudet. Gudstjänsten är den hjärtpuls som håller både kyrkokroppen och den enskilda kroppsdelen levande, eftersom det är där som Guds ord och sakramenten räcks och väcker andligt liv. Där nådemedlen finns där möter också Herren. Församlingen byggs rätt upp kring sin Herre när den målmedvetet låter allt stråla samman i liturgins möte med honom. Församlingens medlemmar behöver tillsammans ta emot Guds gåvor och ge honom sin lovsång. Det är på så sätt som vi övar oss för den himmelska gudstjänsten. Att församlingen inte skall ha annan verksamhet samtidigt som gudstjänsten är en självklarhet. Man kan inte heller vara anställd i kyrkan om man inte själv är en gudstjänstdeltagare. Luther räknar till den yttre kyrkan bara de som deltar i gudstjänsten. Om man föraktar Guds ord och sakramenten kan man ännu mindre komma ifråga för Kristi sanna kyrka.

Söndagen som arbetsfri dag är något som vi särskilt behöver i vår tid för att hela splittrade familjer och värna samhällets kärngemenskap. Vilodagen skall vi främst se som en stor gåva från Gud. Han har givit den av omsorg och kärlek. I det svenska samhället är det särskilt viktigt att kroppen och hjärnan får stressa av och att familjen får tid för sig själv med jämna mellanrum. Det blir välsignat när föräldrar och barn tillsammans på söndagen går till kyrkan, läser Bibeln, äter tillsammans och samtalar om sådant som man annars inte har tid till. Det finns ingen som kan kräva att man måste arbeta på en söndag. Kristus har gjort oss fria från sådant, såvida vi inte har jourtjänst inom sjukvård, polis, brandkår osv. Att man sätter undan tid för familjen är viktigt, inte bara för församlingsmedlemmarna utan också för prästen eller den kyrkopolitiskt aktive. Alla behöver få stanna upp regelbundet. "Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?" (1 Tim 3) När Jesu lärjungar rätt slår vakt om söndagen då visar de i handling att Guds kärlek fått ingång i deras hjärtan.

Om detta blir tydligt för oss själva i Svenska kyrkan blir det också till stöd för samhällets och arbetslivets inriktning vad det gäller rätten till fritid och återhämtning på söndagen. Ett vaktslagande om söndagen gynnar både mänsklig livskvalitet och långsiktig ekonomisk tillväxt. Jag som arbetar i det postkommunistiska Ryssland har själv fått bevittna vilken märkbar skillnad det är i ett samhälle där söndagen har en relativt stark särställning, som i Sverige, och i det före detta Sovjet, där söndagen har en mycket svagare ställning som helgdag. Gud välsignar ett samhälle som visar respekt för söndagen.

Med hänsyn till ovan hemställer undertecknad att Kyrkomötet beslutar

1. att Kyrkomötet för egen del avstår från utskottsförhandlingar under söndagar,

2. att ge Kyrkostyrelsen till känna att sammanträden osv. under dess ansvarsområde bör undvikas på söndagar när detta är möjligt,

3. att ge Kyrkofonden till känna att Kyrkomötet anser sådana företag som prioriterar sina anställdas möjlighet till lediga söndagar som etiskt goda placeringar, och

4. att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att framföra Svenska kyrkans uppfattning om vikten av bibehållen söndagsledighet till regeringen och arbetsmarknadens intresseorganisationer.

S:t Petersburg den 10 mars 2001

Per-Anders Grunnan