Snabbprotokoll

Lekfolkets ansvar

Gudstjänstutskottets betänkande 1997:6

MOTIONEN

I motion 8 till kyrkomötet framläggs förslag som berör lekfolkets ansvar för gudstjänstlivet.

I motion 1997:8 av Lennart Åslid hemställs

1. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen med kraft verkar för en vitalisering av lekmannaledda förböner i den söndagliga gudstjänsten, och

2. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen verkar för att lekmännens ansvarstagande i församlingens gudstjänstutövning vidgas och fördjupas ytterligare.

BAKGRUND

I motion 8 till årets kyrkomöte hemställer Lennart Åslid att Centralstyrelsen med kraft skall verka för en vitalisering av lekmannaledda förböner i församling ens huvudgudstjänst samt att Centralstyrelsen skall verka för ett vidgat och fördjupat lekmanna-ansvar för gudstjänstlivet. I motionen nämns som en bakgrund de fyra motioner om församlingens gudstjänstliv som lades fram vid förra årets kyrkomöte.

Utskottet ställde sig vid förra årets kyrkomöte, liksom vid tidigare kyrkomöten, helt bakom att ett ökat lekmanna-ansvar för gudstjänstlivet är av yttersta betydelse för gudstjänstlivets framtid i Svenska kyrkan. Kyrkoråden bör ta ett större ansvar för att främja gudstjänstlivet i samråd med präster och kyrkomusi ker.

Gudstjänstutskottet menade vid förra årets kyrkomöte, att Centralstyrelsen skall verka för att stiften skall agera i denna fråga i ett samspel med stiftets försam lingar. Även en samverkan med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför bund nämndes i utskottets betänkande.

1996 års kyrkomöte beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Läronämnden har i sitt yttrande, Ln 1997:7, ytterligare framhävt den stora betydelsen av att lekfolket tar ett ökat ansvar för gudstjänstlivet. "Lekfolkets ansvar för gudstjänstens utformning och genomförande är ett omistligt uttryck för hela den gudstjänstfirande församlingens gemenskap."

UTSKOTTET

Utskottet vill i huvudsak hänvisa till förra årets utförliga behandling av frågorna kring lekfolkets ökade ansvarstagande för gudstjänstlivet, även huvudgudstjän stens förbön.

Utskottet menar att frågor av detta slag måste lösas i den lokala församlingen och att stiftet har ett ansvar för att främja gudstjänstlivets utveckling. Det är inte från Centralstyrelsen som initiativ skall tas direkt in i det pastorala arbetet.

När det gäller frågan att lekfolket skall ta ett ökat ansvar för huvudgudstjän stens förbön anger redan den gällande kyrkohandboken att förbönen helst skall vara lokalt förankrad och att den kan ledas av lekmän. Alla de möjligheter som efterfrågas i motionen finns redan i kyrkohandboken. Det är tillämpningen som återstår. Utskottet understryker stiftens ansvar för att främja en utveckling på detta område.

Det är i detta sammanhang viktigt att inte blanda samman begreppet lekfolk med förtroendevalda. Hela Guds folk har ansvar för gudstjänsten. Fler än de förtroendevalda skall därför ta ansvar och medverka i församlingens gudstjänst arbete.

Frågor om delaktighet och samhörighet är av betydelse för församlingens aktiva deltagande och firande av gudstjänsten. Det grundläggande synsättet är att det är hela gudsfolkets gudstjänst och att hela församlingen har ett ansvar för gudstjänstlivet.

Utskottet delar den frustration som motionären upplever över att så mycket ännu återstår att göra innan lekfolket tar ett ökat ansvar för förbönen i gudstjän sten. Utskottet delar också motionärens ståndpunkt att en vitalisering behövs på denna punkt och att lekfolkets aktiva ansvarstagande behöver vidgas och fördjupas. Utskottet avvisar däremot motionärens förslag att detta skall lösas genom initiativ från Centralstyrelsen. Det är, enligt utskottet, en lokal fråga som skall lösas i samverkan med stiftet.

HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att kyrkomötet avslår motion 1997:8.

BESLUT

Kyrkomötet beslutade

att bifalla utskottets hemställan efter votering.