Motion till ombudsmötet

1997:522

av Einar Malmström
Om granskningen av nämndernas verksamhetsberättelser

Den demokratiska strukturen inom kyrkans riksorganisation har ändrats kraftigt under senare år. Mångfalden har alltmer ersatts med enhetlighet. I långa stycken har detta kanske varit bra, men det har också medfört förlust av engagemang och bredd. Jag vill peka på en tendens som jag anser vara direkt olycklig.

De nämnder som skall ansvara för den närmare inriktningen av verksamheten och som väljes direkt av kyrkomötet för detta uppdrag, har alltmer kommit att behandlas som kommittéer under styrelsen. Under tidigare års kyrko- och ombudsmöten har detta påtalats i debatt, och styrelsen har varje gång betygat att den inte har några sådana avsikter att förändra nämndernas självständiga ställning.

I år når emellertid denna maktcentraliseringsutveckling en tydlig brytpunkt. I år lägger styrelsen nämligen inte fram nämndernas verksamhetsberättelser som självständiga skrivelser att granskas av den beslutande församlingen. I år brytes en mångårig och rimlig praxis, och dessa berättelser föres i stället fram endast som bilagor i styrelsens förvaltningsberättelse (StSkr 1997:502).

I inledningen till denna sin skrivelse ger styrelsen sina motiv för denna nyordning genom en hänvisning till stiftelselagen. Hänvisningen göres mycket kortfattat och det är svårt att bedöma riktigheten av den och i varje fall att bedöma de nödvändiga konsekvenserna. Denna svårighet har styrelsen tydligen också själv känt av, eftersom tidigare översikter över planerade ärenden för årets möte har upptagit nämndernas verksamhetsberättelser i vanlig ordning som särkilda skrivelser.

Eftersom nu tendensen från styrelsen att nedtona nämndernas självständighet har kunnat iakttagas även tidigare, menar jag att ombudsmötet måste vara uppmärksamt på den maktcentralisering som sker med åtföljande förlust av bredd, engagemang och kompetens.

En parallell kan ses i förhållandet att den rationalisering som skett i kansliorganisationen redan har gett underlag för kommentarer om att nästa steg måste bli ökad samverkan mellan nämnderna eller sammanläggning av dessa. Vilken auktorisation dessa kommentarer har kan jag inte bedöma, men deras förekomst talar, i mina öron, samma språk som förvandlingen av nämndernas verksamhetsberättelser till bilagor. Därför är det angeläget att lyssna, ty efter antydningen brukar ju komma verkställighet.

Jag anser det viktigt att värna om bredd, engagemang och mångfald i riksorganisationens demokratiska struktur. En aspekt på detta är att ombudsmötet måste kunna granska nämndernas verksamhet på ett sätt som tydligt motsvarar det förhållande att nämnderna faktiskt är valda av kyrkomötet för att självständigt inför ombudsmötet ansvara för verksamhetens omfattning och inriktning i enlighet med given instruktion.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att ombudsmötet uppdrar åt Stiftelsestyrelsen att framlägga nämndernas verksamhetsberättelser i särskilda skrivelser.

Lund den 30 juni 1997

Einar Malmström