Motion till ombudsmötet

1997:517

av Monika Sandström
om hybrid-DNA-forskning, etiska och humanitära aspekter

Kyrkan har ett självklart ansvar när det gäller att förvalta skapelsen och att värna om naturens och mänsklighetens fortlevnad. Respekten för livet och alla människors lika värde är grundläggande kristna etiska värderingar. Därför bör representanter för kyrkan vara aktiva i frontlinjen när det gäller att bevaka och påverka utvecklingen inom genforskningen. En viktig del i detta är att informera om etiska frågor och att skapa opinion.

Hybrid-DNA-forskningen har kommit långt på flera områden och kan anses tjäna mänskligheten t.ex. när det gäller kartläggning och botande av vissa sjukdomar. Lagstiftningen om genmodifierade organismer (från 950101) anses vara tillräcklig för att hindra oönskade effekter. Genterapi som nedärvs i kommande generationer är t.ex. förbjuden och kloning av människa kan också inrymmas i lagen. Eftersom kloning inte var aktuell 1994 när lagen skrevs finns propåer om att ett förtydligande av lagen behövs. Detta visar att det är mycket svårt och kanske omöjligt att på förhand ha beredskap för nya effekter av forskningen. Kyrkan får inte förtröttas att ständigt finnas i frontlinjen där dessa frågor diskuteras!

I nuläget finns en utredning som behandlar Genetisk integritet. Regeringens proposition som skulle ha kommit hösten 1996 har inte kommit ännu. Den handlar om individens rätt till genetisk integritet. Denna rätt kan ifrågasättas av t.ex. försäkringsbolag. Utomlands hävdas en försäkringsekonomisk gräns för denna integritet. Vilken ställning har Svenska kyrkan tagit i denna fråga?

Ett Storprojekt pågår världen över när det gäller kartläggning av alla gener hos människan. Syftet är att kartlägga sjukdomar och bakgrund till olika sjukdomar vilket i sig är humanitärt. Det man inte vet något om är vilka bieffekter denna forskning kan ge! Här finns en uppenbar risk för stigmatisering då t.ex. intresset för beteenden är mycket stort. Man talar här om "Själens genetik". Här har kyrkan varit relativt tyst. Jag efterlyser en kritisk inställning och ett förutseende av bieffekter.

Jag föreslår

1. att ombudsmötet beslutar göra ett uttalande i denna fråga i enlighet med vad som sägs i motionen

2. att ombudsmötet begär att Stiftelsestyrelsen reaktiverar sitt engagemang i olika instanser som handhar frågor om etik och humanism inom genteknisk forskning.

Tavelsjö den 18 juni 1997

Monika Sandström