Motion till ombudsmötet

1997:513

av Sven Håkansson
om vården av den språkliga miljön inom radio och TV

Bakgrund

Kommunikationen människor emellan utvecklas snabbt med hjälp av nya elektroniska hjälpmedel. Trots all teknik är det ändå det talade och skrivna ordet som betyder mest för vår förståelse av varandra. Ur en mängd aspekter är det av största betydelse att vi slår vakt om och vårdar vårt svenska språk. Oförmågan att uttrycka sig begripligt torde vara en orsak till många konflikter mellan människor.

Språket undergår en ständig förändring. Nya ord tillkommer ständigt och också nya uttryckssätt. Radio och TV har en starkt mönsterbildande effekt. De personer som medverkar ses av många som förebilder och deras sätt att formulera sig blir mönsterbildande.

Vi är många som tycker oss märka en påtaglig gränsförskjutning när det gäller toleransen mot bruket av svordomar, könsord och kränkande uttryck i radio och TV. Ord och uttryck som för ett fåtal år sedan undantagsvis förekom i teaterpjäser o.dyl. får nu passera obemärkt. En tilltagande råhet i språket upplevs som nu har spridit sig till ungdomar i skolorna. Från lärarhåll omvittnas att det är en accelererande utveckling när det gäller användningen av råa och kränkande tillmälen elever emellan och gentemot lärare. En del av ansvaret för denna utveckling ligger hos radio och TV.

Särskilt ifråga om familjeprogram borde radio och TV tillämpa strikta regler när det gäller bruket av svordomar, könsord och nedsättande uttryck och omdömen.

Vi är alla angelägna om att vårda den svenska naturen för att få och säkerställa en god miljö. Lika naturligt borde det vara att vårda och se till att den språkliga miljön i offentliga sammanhang som massmedia hålls ren och snygg.

Under hänvisning till ovanstående hemställes

att ombudsmötet begär att Stiftelsestyrelsen på lämpligt sätt uppmärksammar ledningen för Sveriges Radio och Television samt övriga radio- och TV-företag på vikten av en förbättrad vård av den språkliga miljön.

Skene den 18 juni 1997

Sven Håkansson