Motion till ombudsmötet

1997:512

av Carl-Henric Grenholm
om aktörer för social rättvisa

Formerna för det socialetiska arbetet inom Svenska kyrkan har varit föremål för diskussion under flera av de senaste årens ombudsmöten. Med anledning av denna diskussion har SFRVs styrelse under det gångna året fattat beslut om en förstärkning av det socialetiska arbetet. Avsikten är att i högre grad än hittills åstadkomma en samordning av de insatser som kyrkan gör och en högre kvalitet på kyrkans bidrag till samhällsdebatten, inte minst därigenom att sakkunskap inom olika samhällsvetenskapliga områden anlitas.

Ansvaret för samordningen av det socialetiska arbetet skall enligt SFRVs styrelse vila på den teologiska kommittén. Denna har att för bearbetningen av olika samhällsfrågor tillsätta projektgrupper, i vilka skall ingå sådana sakkunniga som är särskilt förtrogna med det problemområde gruppen i fråga har att bearbeta. För en allsidig bearbetning av socialetiska frågor är det angeläget att anlita både teologer och samhällsvetare, liksom både teoretiker och praktiker.

Ett angeläget problemområde, som skulle behöva bearbetas inom ramen för det förstärkta socialetiska arbetet, gäller frågan om hur de ökande sociala klyftorna i vårt land skall kunna utjämnas. Inom Svenska kyrkan finns en utbredd enighet om att det hör till kyrkans uppgift att stå på de fattigas och förtrycktas sida. Gud tar mänsklig gestalt i fattigdom och lever i Kristus bland de socialt ringaktade. På samma sätt hör det till kyrkans uppgift att lyssna till och vara en röst för dem som drabbas av ekonomiska klyftor och social misär.

Denna insikt har hittills främst tagit sig uttryck i att kyrkan utfört enastående insatser för internationell solidaritet. Svenska kyrkan har genom SKM och Lutherhjälpen utvecklat ett väl utbyggt samarbete med kyrkor i tredje världen, som bidrar till en mer människovärdig tillvaro för de allra fattigaste. I den svenska samhällsdebatten har kyrkan kraftfullt agerat för politiska åtgärder som främjar en internationell ekonomisk utjämning.

Samtidigt kan vi konstatera att de sociala och ekonomiska klyftorna ökar också i vårt eget land. Den ökade arbetslösheten medför också ökade ekonomiska orättvisor och en påtaglig social utslagning. Vi lever fortfarande i ett samhälle med betydande social trygghet, men likväl finns det i dag en tendens till att de sociala klyftorna ökar. Detta drabbar många, inte minst invandrare och flyktingar, unga människor som har svårt att finna arbete, och äldre för vilka sjukvården och pensionen försämrats.

Svenska kyrkan har sedan länge utfört betydande insatser för dem som drabbats av sociala orättvisor även i vårt eget land. Genom diakonin har kyrkan nått ut till särskilt äldre och sjuka. Villkoren för kyrkans diakonala insatser förändras emellertid i ett samhälle där den traditionella svenska välfärdsstaten alltmer sätts i fråga. Av såväl ideologiska som ekonomiska skäl har under senare år ifrågasatts vilket ansvar stat och kommun har för att främja en social utjämning.

För en kyrka som önskar bidra till social rättvisa är det nödvändigt att ta ställning till om denna kritik av välfärdsstaten är berättigad. Det är också nödvändigt att ställa frågan om hur ansvaret för sociala insatser bör fördelas mellan stat och kommun å ena sidan och Svenska kyrkan och andra icke-statliga organisationer å den andra.

För att bearbeta dessa frågor föreslår jag att ombudsmötet uppdrar åt SFRVs styrelse att initiera att projekt om Orättvisans ansikten och rättvisans aktörer. Syftet med detta projekt skulle vara att kartlägga de ökade sociala klyftorna i vårt land, att nå fram till en förståelse av social rättvisa som är väl förankrad i kristen tro, att granska kritiken mot den svenska välfärdsstaten, samt att utreda frågan om hur Svenska kyrkan kan bidra till en social utjämning. Projektet skulle förslagsvis kunna genomföras i fem steg.

För det första kan inom projektet ges en beskrivning av de sociala och ekonomiska klyftorna inom vårt land. Detta kan ske genom en sammanställning av sådana utredningar som redan har genomförts av bland annat socialstyrelsen. Särskild vikt kan läggas vid konsekvenserna av den ökade arbetslösheten, invandrares och flyktingars sociala situation, de ungas och de äldres speciella problem.

För det andra kan inom projektet bearbetas frågan om vad social rättvisa kan tänkas innebära. Inom den politiska filosofin finns en livaktig diskussion kring olika teorier om rättvisa, som detta projekt med fördel kan anknyta till. Sådana filosofer som John Rawls, Michael Waltzer och Alasdair MacIntyre har givit konstruktiva bidrag till denna diskussion som har stort intresse också för en kristen socialetik.

Samtidigt kan ställas frågan om kristen tradition har några speciella bidrag att ge till denna diskussion om rättvisans innebörd. Flera teologer har menat att hur vi förstår rättvisa har att göra med vilken social och kulturell kontext vi befinner oss i. Av särskild vikt är att lyssna till deras erfarenheter som har drabbats av den sociala orättvisan. Ur deras perspektiv växer fram en fullödig förståelse av vad som utgör alternativet till den sociala utarmning de drabbats av.

För det tredje kan mot denna teoretiska bakgrund ges en konkret bild av orättvisans ansikten. Detta kan ske genom insamling av berättelser från dem som drabbats av de ökade sociala och ekonomiska klyftorna. Ett begränsat antal arbetslösa, invandrare, ungdomar, äldre och andra som drabbats av sociala problem kan intervjuas. Syftet är att insamla ett antal berättelser som ger en konkret bild av hur de sociala klyftorna tar sig uttryck och av hur rättvisans innebörd ter sig från deras perspektiv som är särskilt berörda.

För det fjärde kan inom projektet bearbetas frågan om vilka som i dagens samhälle är och bör vara rättvisans aktörer. Vilken är statens och kommunernas uppgift för att värna den sociala rättvisan? Är den kritik som har riktats mot den svenska välfärdsstaten berättigad? Uppgiften inom denna del av projektet är att inventera och analysera den debatt om välfärdsstaten som förts under senare år. Samtidigt kan denna debatt relateras till ett kristet socialetiskt perspektiv. I sammanhanget torde det inte vara ointressant att det var den engelske biskopen William Temple som först myntade uttrycket "välfärdsstaten".

För det femte kan projektet utmynna i en diskussion om kyrkans uppgifter som en aktör för social rättvisa i vårt land. Diakonins uppgift bör i detta sammanhang belysas. Samtidigt bör också belysas kyrkans opinionsbildande och profetiskt kritiska uppgift i relation till politiska partier och beslutande organ inom stat och kommun. Frågan om vad Svenska kyrkan kan göra på stifts- och nationell nivå för att stödja det diakonala arbete som sker på församlingsnivå kan också belysas.

Ansvaret för att genomföra detta projekt bör åläggas teologiska kommittén. För ändamålet bör en särskild projektgrupp tillsättas, i vilken ingår bland annat teologer, sociologer, statsvetare, ekonomer, diakoner och socialarbetare. Som handläggare kan anlitas dels personal inom kyrkans forskningssekretariat och dels handläggare för kyrka och samhälle inom avdelningen för kyrkolivets utveckling. En särskild projekttjänst bör därutöver tillsättas under en treårsperiod.

Uppgiften för den som innehar denna tjänst bör vara att samordna projektarbetet, att vara sekreterare för projektgruppen, samt att ansvara för utarbetandet av en slutrapport från projektet. Det är önskvärt att projektet kan genomföras under en treårsperiod och att erforderliga ekonomiska resurser avsätts för den särskilda projektgruppens arbete.

Ett projektarbete av detta slag kring Orättvisans ansikten och rättvisans aktörer skulle vara ett utmärkt sätt att markera att Svenska kyrkan på allvar önskar förstärka sitt socialetiska arbete. Flera av våra systerkyrkor har genomfört liknande utredningar av hur kyrkan kan bidra till social och ekonomisk utjämning. Så har exempelvis Church of England tillsatt särskilda kommissioner om sociala problem och debatten kring välfärdsstaten, vilka utarbetat väl genomtänkta och politiskt inflytelserika rapporter kring näraliggande problemområden. Dessa rapporter torde kunna ge värdefulla uppslag också för det här föreslagna projektet.

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

att ombudsmötet hos Stiftelsestyrelsen begär att ett projekt initieras med uppgift att bearbeta frågan om samhällets och kyrkans insatser för social och ekonomisk rättvisa.

Uppsala den 18 juni 1997

Carl-Henric Grenholm