Motion till ombudsmötet

1997:503

av Curt Forsbring
om religionskunskap som kärnämne i gymnasiet

Med anledning av de planer som finns att lyfta bort religionskunskapen som ett obligatoriskt kärnämne i gymnasieskolan (Regeringens skrivelse 1996/97:112, Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning), vill jag anföra följande.

Religionskunskapen motiverar sin plats som ett obligatoriskt kärnämne i gymnasieskolan av främst följande huvudskäl.

1. Människan är i grunden en andlig varelse. Vår tid och vårt samhälle karaktäriseras i dag av ett ökat andligt sökande. Religionskunskapens huvuduppgift är att bearbeta unga människors existentiella frågor om livets mening och mål. Ämnet utgör den plats och det forum, där eleverna får tillfälle att formulera och diskutera sina egna och andras uttryck för andligt sökande utifrån skilda utgångspunkter och kulturmönster. Det vore konstigt och motsägande om den svenska skolan inför 2000-talet skulle förneka detta och minska livsåskådningarnas utrymme genom att ta bort religionskunskapen som ett kärnämne.

2. Religionskunskapen är till hela sin art och struktur ett internationalisernade samhällsämne. Genom ökande kunskaper om skilda länders kultur och religiositet – deras olikheter men framför allt likheter och gemensamma drag – är ämnet väl ägnat att starkt motverka den rasism och främlingfientlighet, som tar sig allt brutalare uttryck i vårt samhälle. Utifrån kunskaper om vårt eget kulturarv och gemensamma värdegrund förankrad i kristen etik och västerländsk humanism ger ämnet eleverna på alla gymnasieprogram redskap att bearbeta sådana tendenser hos sig själva och sina kamrater. Framgång i det arbetet i skolan är en nödvändig förutsättning för att Sverige skall kunna fortsätta att vara ett mångkulturellt samhälle.

3. En väsentlig del av religionskunskapsämnet upptas av etiska moment och diskussioner om moraliska ställningstaganden i aktuella samhällsfrågor. Genom den plats, som ämnet nu har, ges alla elever på samtliga program möjlighet, att identifiera och bearbeta sina egna värderingar, attityder och ställningstaganden i etiskt-moraliska frågor och framför allt lära sig lyssna in och respektera andras.

4. Ämnets innehåll och mål står i direkt relation till de övergripande utbildningsmål, som formuleras i läroplanen.

A-kursen i religionskunskap omfattar endast 30 klocktimmar. Detta är naturligtvis otillräckligt, men kan inte tas till intäkt för att degradera ämnets status som obligatoriskt kärnämne på alla program och göra det till ett valämne, som regeringsskrivelsen föreslår. Ämnets minimital måste tvärtom utökas för att ge utrymme för den fördjupning som eleverna önskar och vårt samhälle kräver.

Med hänvisning till det i motionen anförda yrkar jag

att ombudsmötet i en skrivelse till regeringen uttalar ett krav på att
religionskunskapen får behålla sin ställning som ett obligatoriskt kärnämne i gymnasiet med ett timtal som medger den i regeringsskrivelsen uttalade fördjupningen.

Gävle den 9 juni 1997

Curt Forsbring