Församlingsutskottets betänkande

1997:503

Religionskunskap som kärnämne i gymnasiet

I detta betänkande behandlas två motioner om religionskunskap som kärnämne i gymnasiet.

I motion 1997:503 av Curt Forsbring yrkas

att ombudsmötet i skrivelse till regeringen uttalar ett krav på att religionskunskapen får behålla sin ställning som ett obligatoriskt kärnämne i gymnasiet med ett timtal som medger den i regeringsskrivelsen uttalade fördjupningen.

I motion 1997:508 av Birger Hassel och Monica Reichenberg Carlström hemställs

att ombudsmötet som sin mening ger regeringen tillkänna att religionskunskap även i fortsättningen skall vara ett kärnämne i gymnasieskolan.

Läronämnden har yttrat sig över motionerna. Yttrandet Ln 1997:502 bifogas betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motion 503 är väckt med anledning av de planer som finns på att ta bort religionskunskapen som ett obligatoriskt kärnämne i gymnasieskolan och istället göra det till ett valämne (regeringens skrivelse 1996/97:112).

Motionären anser att religionskunskapen skall vara kvar som obligatoriskt kärnämne i gymnasieskolan och anger följande fyra huvudskäl för det.

1. Unga människor måste ges en möjlighet att bearbeta sina existentiella frågor om livets mening och mål. Det är en av religionskunskapens huvuduppgifter att ge dem möjlighet till det.

2. I religionskunskapen ges möjligheter till ökad kunskap om likheter och olikheter i skilda länders kultur och religiositet. Ämnet kan därför bidraga till att motverka rasism och främlingsfientlighet i vårt samhälle.

3. I religionskunskapen har etik ett stort utrymme. Eleverna får genom det möjlighet att bearbeta sina egna värderingar, attityder och ställningstaganden i etiskt moraliska aktuella samhällsfrågor. De får också lära sig lyssna in vad andra tycker och respektera olikheter.

4. Religionskunskapens innehåll och mål relaterar direkt till de övergripande utbildningsmål som är formulerade i läroplanen.

Motionären anser att ämnets ringa timantal inte kan tas som anledning för att ta bort religionskunskapen som obligatoriskt kärnämne. Ämnets minimitid (30 klocktimmar) anser motionären är alltför knappt idag och det behöver därför utökas så att den i regeringsskrivelsen uttalade fördjupningen av ämnet kan uppnås.

I motion 508 tar också motionärerna upp det förslag som regeringen framlagt i sin skrivelse (Skr 1996/97:112) om att religionskunskapen skall upphöra att vara ett obligatoriskt kärnämne och i stället bli ett valbart karaktärsämne. Motionärerna påtalar att många reagerat mot förslaget, bl.a. Sveriges Kristna Råd (SKR). Motionärerna instämmer i den kritik som riktats mot förslaget och påtalar att ämnet religionskunskap även i fortsättningen skall vara ett kärnämne i gymnasieskolan.

Bakgrund

Dagens gymnasieskola kan ses som en utveckling av 1970 års gymnasiereform. Den innebar att utbildningar som fanns inom olika utbildningsformer samlades i en gymnasieskola med linjer, grenar och specialkurser. Därefter har följt ett antal utvecklingsreformer. Den senast genomförda reformen föreslog regeringen i propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85). Det viktigaste målet för reformen i propositionen var "att höja den allmänna utbildningsnivån och förbereda alla för ett livslångt lärande, där återkommande utbildningar blir allt vanligare". Genom denna reform ville man komma åt att yrkesutbildningarna blev en återvändsgränd som inte gav behörighet för vidare studier. Reformen beslöts av riksdagen år 1991. Beslutet om En ny läroplan (prop. 1992/93:250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93), innefattade bl.a. utvecklingen av en kursutformad gymnasieskola.

Redan i propositionen Växa med kunskap betonades att förslagen skulle vara sådana att det var möjligt att ha en fortlöpande utvecklingsprocess av den nya gymnasieskolan. I april 1994 tillsattes en parlamentarisk kommitté med uppgift att följa utvecklingen av gymnasieskolan (U94:02), Kommittén för gymnasieskolans utveckling. Kommittén har lämnat två betänkanden, Den nya gymnasieskolan – hur går det (SOU 1996:1) och Den nya gymnasieskolan – steg för steg (SOU 1997:1).

Idag fortsätter 98 % av ungdomarna som slutar grundskolan på gymnasieskolan. Den gymnasiala utbildningen bedrivs på nationella, specialutformade och individuella program. Det finns 16 nationella program och i dem ingår kärnämnen och karaktärsämnen.

Gymnasieskolans uppgift är att kvalificera eleverna i tre avseenden; för deltagande i ett demokratiskt samhällsliv, för ett utvecklande arbetsliv och för vidare studier. Gymnasieskolan har också till uppgift att utveckla eleven som individ.

Regeringens skrivelse

Regeringen framlade i mars en skrivelse Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning – kvalitet och likvärdighet (Skr. 1996/97:112) vilken behandlats i utbildningsutskottet (bet. 1996/97:UbU13). Regeringen konstaterar bl.a. i skrivelsen att gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede men att det redan nu föreligger behov av justeringar och förbättringar. I skrivelsen påtalar regeringen att gymnasiereformen innebar en väsentlig nivåhöjning av kunskapsmålen i förhållande till tidigare gymnasieutbildningar. Bland annat tillkomsten av kärnämnen var en markant höjning av nivån. Det har också visat sig att en allt för hög andel elever har svårt att nå de kunskapsmål som är antagna för kärnämnena. Regeringen betonar i sin skrivelse att den gymnasiala utbildningen även fortsättningsvis måste ha en hög ambitionsnivå men att man måste finna en lösning på hur fler elever skall kunna uppnå kunskapskraven i kärnämnena utan att ambitionsnivån sänks. Regeringen anser att en omarbetning av kursplanerna i kärnämnena måste göras och då speciellt i ämnena matematik, svenska och engelska. Kärnämnena religionskunskap, naturkunskap och estetisk verksamhet omfattar idag 30 gymnasiepoäng vardera. I förhållande till ämnenas omfattning är kunskapsmålen mycket ambitiösa. Regeringen anser att så korta kurser ger en splittring och att det är svårt för eleverna att se helheter och samband. Regeringen förordar därför att en utredning skall göras av konsekvenserna för både gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning om den sammanlagda omfattningen i de tre ämnena, 90 gymnasiepoäng, kan utnyttjas för att studera ett av de tre ämnena. Regeringen anser att även ämnet historia skall tillföras som ett möjligt ämnesval. Inom ramen för det fria valet skall en elev kunna läsa ytterligare ett av de fyra ämnena. Riksdagens utbildningsutskott har inte någon erinran mot regeringens förslag avseende kärnämnena religionskunskap, naturkunskap och estetisk verksamhet eftersom regeringen avser att utreda konsekvenserna av en sådan förändring.

Sveriges Kristna Råd

Sveriges Kristna Råd (SKR) har agerat med anledning av regeringens skrivelse Utvecklingsplan för förskola, skola, vuxenutbildning – kvalitet och likvärdighet.

Med anledning av skrivelsen tillskrev SKR riksdagens utbildningsutskott den 25 mars. I skrivelsen hävdar SKR med anledning av regeringens förslag avseende kärnämnet religionskunskap att ämnet alltfort bör vara ett obligatoriskt kärnämne för alla gymnasieelever. De skäl som anförs är ungdomarnas behov av att bearbeta existens- och livsfrågor, vidare att det krävs stor kunskap och förståelse av den egna kulturella bakgrunden såväl som av andras när man lever i ett mångkulturellt samhälle. SKR menar att en översyn och anpassning av ämnesmål till programmål är det som krävs i första hand. Vidare påtalar man att erfarenheter och resurser inom skolkyrka och olika fortbildningsprojekt bör tillvaratas. Avslutningsvis anser SKR att utredning, översyn och överläggningar behöver ske innan propositioner utarbetas och överlämnas till riksdagen.

Vid SKRs årsmöte den 8-9 april gjordes ett uttalande om att bevara religionsämnet som ett obligatoriskt kärnämne i gymnasieskolan. Uttalandet var adresserat till riksdagens utbildningsutskott. Uttalandet var undertecknat av SKRs ordförande ärkebiskop KG Hammar och generalsekreterare Thord-Ove Thordson. Den 15 april uppvaktades riksdagens utbildningsutskott med anledning av regeringens skrivelse och årsmötets uttalande överlämnades.

En begäran om uppvaktning sändes den 23 april till skolminister Ylva Johansson, och den 10 juni uppvaktades ministern i detta ärende av företrädare för SKR. På Utbildningsdepartementet arbetar man för närvarande med att ta fram direktiv för en utredning med anledning av regeringsskrivelsen. Skolverket kommer att erhålla utredningsuppdraget. Enligt uppgift från handläggaren av skolfrågor hos SKR har Skolverket lovat att ta kontakt med SKR när de erhållit utredningsdirektiven.

Ombudsmötets tidigare behandling av frågor om ämnet religionskunskap

Ämnet religionskunskap i skolan har varit föremål för behandling vid många ombudsmöten. När det gäller ämnet på gymnasieskolan får man gå tillbaka till 1990 års ombudsmöte. Då hemställdes i en motion (OMot 1990:533) att ombudsmötet skulle uttala sig för att ämnet religion, etik och livsfrågor i den nya gymnasieskolan borde få den ställning, utformning och organisatoriska inplacering i studiegången, som Ekumeniska skoldelegationen föreslog i sitt yttrande över utredningen Den nya gymnasieskolan.

Utbildningsutskottet konstaterade i sitt betänkande (OUtb 1990:501) att Ekumeniska skoldelegationen avgivit ett remissvar. Vidare ansågs det att det inte tillkom ombudsmötet att göra uttalande i frågor där Svenska kyrkans centralstyrelse redan avgivit utlåtande. Ombudsmötet anslöt sig till utskottets förslag att med anledning av motionen ge SFRVs styrelse tillkänna vad utskottet anfört.

Utskottet

Utskottet anser i likhet med motionärerna att religionskunskapen måste få behålla sin ställning som obligatoriskt kärnämne i gymnasiet. Utskottet delar de i OMot 1997:503 angivna motiven för att ämnet religionskunskap skall finnas kvar som ett obligatoriskt ämne inom gymnasieskolan. Utskottet vill i likhet med Läronämnden betona att hävdandet av religionskunskapsämnet inte är ett hävdande av kristna särintressen i samhället utan ett uttryck för omsorg om skolans bildningsuppdrag att ge förutsättningar för en rik och mångfaldig kultur.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande religionskunskap som kärnämne i gymnasiet
att ombudsmötet bifaller OMot 1997:503

2. beträffande religionskunskap som kärnämne i gymnasieskolan
att ombudsmötet bifaller OMot 1997:508

Sigtuna den 22 augusti 1997

På församlingsutskottets vägnar

Margareta Carlenius

Marie Schött

Närvarande: Margareta Carlenius, ordförande, Björn-Eric Carlsson, Marianne Upmark, Håkan Engström, Gunnar Prytz, Per-Olof Fristorp, Berit Bergman, Stig-Göran Fransson, Gunnar Sehlberg, Astrid Andersson, Stig Carlsson, Lennart Åslid, Kerstin Kedvall, Tomas Forsner, Ann Larsson.

Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.

Läronämndens yttrande

1997:502

med anledning av motioner om religionskunskap som
kärnämne i skolan

Till läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1997:503 och 508.

Betydelsen av religionskunskapsämnet för skolan, samhället och den enskilda individens utveckling framgår i läronämndens yttrande Ln 1995:505 där bl.a. följande anfördes: "Enligt läronämndens uppfattning bör religionsundervisningen utformas på ett sådant sätt att skolans grundläggande målsättning att främja tolerans och mångfald ges en överordnad prioritet. Detta mål tillgodoses bäst genom en allsidig och saklig behandling av olika religioner och livsåskådningar och är inte oförenlig med en strävan att aktivt stimulera eleverna till självständiga ställningstaganden i olika tros- och livsfrågor. Sådana ställningstaganden förutsätter tvärtom en bred kunskap om olika trostolkningar och hur de präglat samhällsutvecklingen inte minst i vår egen kulturkrets. En sådan strävan är ytterst förankrad i respekt för den enskilda människans värdighet och självbestämmande, dvs. i den kristna människosyn som har en central plats i en evangelisk-luthersk trostradition."

Hävdandet av religionskunskapsämnets betydelse är inte ett hävdande av kristna särintressen i samhället. Det är ett uttryck för omsorg om skolans bildningsuppdrag att ge förutsättningar för en rik och mångfaldig kultur. Religionskunskapsämnet och dess innehåll är därför väsentligt för samhälle, kyrka och den enskildes personliga utveckling.

Uppsala den 12 augusti 1997

På läronämndens vägnar

GÖRAN BEXELL

Klas Hansson

Närvarande: Göran Bexell, vice ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, utn. biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Henrik Svenungsson, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Catharina Stenqvist, Astrid Andersson Wretmark.