Församlingsutskottets betänkande

1997:501

Helhetssyn och integration i kyrkans arbete

I detta betänkande behandlas en motion om helhetssyn och integration i kyrkans arbete.

I motion 1997:501 av Per-Olof Fristorp yrkas

att ombudsmötet hos Stiftelsestyrelsen begär att Församlingsnämnden får i uppdrag att arbeta vidare med motionens innehåll.

Motionen

I motion 501 påpekar motionären att diakoni och gudstjänst ofta betraktas som två skilda verksamheter i församlingsarbetet. Motionären anser att det i stället krävs en helhetssyn och integration. De förtroendevalda och de anställda måste ha en samsyn på hur arbetet med gudstjänst och diakoni skall utföras i församlingen.

Motionären konstaterar att det inte finns resurser att anställa tillräckligt många för att kyrkan skall kunna täcka det behov av hjälp och stöd som finns bland människorna. I stället blir de frivilliga insatserna en viktig resurs och i varje församling bör grupper av frivilliga medarbetare bildas. Motionären anser att de anställda här får en viktig uppgift att rekrytera, samordna och stödja de församlingsbor som är beredda att ta på sig uppgiften att gå ut och vara medmänniskor.

En öppen folkkyrka anser motionären att det är först när kyrkan söker sig till människorna och motionären begär därför att Församlingsnämnden skall få i uppdrag att fortsätta sitt arbete med att ta fram goda idéer för församlingsarbetet.

Bakgrund

Diakonin som en integrerad del i kyrkans arbete är väsentligt för att kyrkan skall vara trovärdig. Ett ständigt utvecklingsarbete pågår redan inom kyrkokansliet, stiften och församlingarna. Naturligtvis måste ytterligare initiativ tas för att målet om en helhetssyn skall uppnås.

För att uppnå en samsyn på gudstjänst och diakoni samt för att utveckla samverkan mellan förtroendevalda och anställda krävs att man har kunskap i botten. Flera stift, bl.a. Lund, Skara och Västerås, har därför under de senaste åren tagit initiativ till utbildnings- och utvecklingsinsatser med förtroendevalda, frivilliga och anställda som målgrupper. En diakonipastoral är under utarbetande i t.ex. Stockholms och Härnösands stift.

Samverkan med samhället

Allt diakonalt arbete i församlingen förutsätter att man har en god samverkan med samhället för att kunna möta de behov som finns. De projekt som genomförs på nationell nivå och som syftar till inspiration och utveckling av det lokala arbetet bygger därför självklart på denna nödvändiga samverkan. Några exempel på projekt som pågått under de senaste åren på nationell och på stiftsnivå:

• Nationellt projekt, Projektet Stöd för anhöriga till dementa. Projektet har pågått under en treårsperiod och modellen har utvecklats på sex olika orter i landet. Frivilliga möter anhöriga i en studiecirkel för att senare kunna avlösa dem i hemmet. Modellen bygger på forskning om anhörigas behov. För att kunna genomföra arbetet i församlingen krävs ett nära samarbete med sjukvården och olika anhörigföreningar.

• Stiftsprojekt. Stockholms stift har haft ett projekt där man dokumenterat pågående samverkansformer i boken Samverkan mellan kyrka och samhälle, Diakoniprojekt 1995-1996 av Ninni Smedberg Roos.

• Ett pågående projekt är Diakoni mellan kyrka och samhälle. Det är ett samverkansprojekt mellan Samariterhemmet, Svenska kyrkans församlingsnämnd och Uppsala stift. Projektet har som syfte att analysera samhällets förväntansbild både vad gäller idémässiga strömningar som bestämmer välfärdsbegreppets innehåll, och den konkreta förväntansbilden som kommer till uttryck genom lokala samverkansprojekt och genom de svenska socialarbetarnas attityder. Forskningsansvarig är docenten Anders Bäckström.

• Samverkan Polis-Kyrka Varför? Hur? Möjligheter? är en metodbok utgiven år 1996 i samverkan mellan Polishögskolan, Svenska Missionsförbundet och Svenska kyrkan.

Frivilliga

Modeller för hur frivilliga medarbetare kan arbeta diakonalt finns redan. Lokalt är församlingen, särskilt i större tätorter, med och organiserar föräldravandringar på stan. I cirka 100 kommuner finns RIA-byråer och de driver ett omfattande uppsökande arbete. Särskilda insatser görs också i samband med större evenemang som t.ex.
idrottstävlingar, konserter och lucia. Den uppsökande verksamheten är ofta knuten till någon form av caféverksamhet.

Stora utbildningsinsatser pågår i stiften sedan flera år tillbaka. De syftar till att medvetandegöra anställda om ledarskapet för frivilliga. Ett material har givits ut i detta ämne, Frivilligt diakonalt arbete. Ledarskap och metoder (Verbum 1994). Materialet är ett resultat av ett projekt som drevs av Församlingsnämnden. I den karitativa profilutbildningen rustar man de studerande för uppgiften att leda frivilliga medarbetare.

I skrivelsen Mål- och rambudget för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet 1998–2000 anges under rubriken SFRVs särskilda mål att nya former för frivilliginsatser skall utvecklas.

Stiftelsen Stora Sköndal har uppgiften att vara Svenska kyrkans centrum för frivillighet och volontärverksamhet enligt ett treårigt avtal, som ingåtts under innevarande år, mellan SFRV och Diakonistiftelsen. Detta avtal kommer att leda till en förstärkning av området.

Ombudsmötets tidigare behandling av frågor om kyrkans diakonala insatser

Vid 1992 och 1993 års ombudsmöten behandlades flera motioner som berörde församlingarnas diakonala arbete (OMot 1992:501, 1993:547, 550, bet. OF 1992:501 och OF 1993:507). Motionärerna påtalar behovet av ett ökat kyrkligt engagemang på det diakonala området och att även frivilliga i högre utsträckning måste aktiveras i det diakonala arbetet.

Församlingsutskottet konstaterade i sitt betänkande (OF 1993:507) att det bedrevs ett omfattande arbete inom Svenska kyrkan med att utveckla den diakonala verksamheten. Utskottet delade motionärernas uppfattning att kyrkans diakonala insatser behöver öka. Vidare påtalade utskottet att det var angeläget att kyrkan fokuserade sina insatser på den enskilda människan. Utskottet konstaterade även att kyrkan i sitt diakonala arbete måste samverka med kommuner och landsting.

De åtgärder som motionärerna efterfrågade såväl år 1992 som 1993 ansåg utskottet redan var igångsatta och under utveckling. Motionerna avslogs därför av utskottet. Ombudsmötena följde utskottets förslag.

Utskottet

Utskottet delar motionärens uppfattning att diakonin är en del av kyrkans väsen och självförståelse. Därför måste diakonin vara en integrerad del i kyrkans arbete.

Det är angelägna frågor som motionären tar upp i sin motion när han påtalar vikten av att det finns en samsyn mellan förtroendevalda och anställda på hur arbetet med gudstjänst och diakoni skall bedrivas i församlingen. Behovet av fler frivilliga medarbetare i det diakonala arbetet är också uppenbart.

Utskottet konstaterar att mycket arbete redan görs på församlings-, stifts- och nationell nivå för att utveckla det diakonala arbetet. Av Stiftelsestyrelsens verksamhetsberättelse för år 1996 framgår det att Församlingsnämnden har 52 igångsatta projekt under rubriken Diakoni och samhällsansvar och 42 under rubriken Gudstjänst.

De av SFRV nyligen ingångna avtalen med diakoniinstitutionerna, där de har åtagit sig att svara för olika delar av det diakonala området på nationell nivå, anser utskottet innebär en förstärkning. Ytterligare material och idéer för församlingsarbetet kommer genom denna kompetens- och resursförstärkning att kunna framtas. Utifrån vad som framkommit i betänkandet är det utskottets uppfattning att det inte föreligger någon anledning till oro för att arbetet med att ta fram goda idéer för församlingsarbetet skall avstanna.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande Helhetssyn och integration i kyrkans arbete
att ombudsmötet avslår OMot 1997:501.

Sigtuna den 22 augusti 1997

På församlingsutskottets vägnar

Margareta Carlenius

Marie Schött

Närvarande: Margareta Carlenius, ordförande, Björn-Eric Carlsson, Marianne Upmark, Håkan Engström, Gunnar Prytz, Per-Olof Fristorp, Berit Bergman, Stig-Göran Fransson, Gunnar Sehlberg, Astrid Andersson, Stig Carlsson, Lennart Åslid, Kerstin Kedvall, Tomas Forsner och Ann Larsson.

Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.