Trossamfundens beredskapsråd
Verksamhetsberättelse 1996

Trossamfundens beredskapsråd avger härmed följande berättelse rörande verksamheten år 1996.

1 Rådets sammansättning

Bengt Gustafsson, ordf, Svenska kyrkans centralsstyrelse

Pia Larsson, vice ordf, Svenska kyrkans centralstyrelse

Per-Jan Wållgren, Svenska kyrkans centralstyrelse

Rune Korswing, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

Sven-Eric Andersson, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

Göran Forssén, Överstyrelsen för civil beredskap

Christina Åkerlund, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Sekreterare och Centralstyrelsens ansvarige för totalförsvarsfrågor:

Kyrkojurist Anders Karlberg.

Assistenten Karin Bohlin har biträtt sekretariatet inom ramen för sina andra uppgifter hos Stiftelsen för rikskyrklig verksamhet.

F bitr skolchefen Georg Thorsson har varit förordnad som särskild övningsledare t.o.m. den 30 juni 1996.

2 Sammanträden under året

Rådet har haft fem sammanträden under året. Därutöver har ordföranden, vice ordföranden och sekreteraren inlett återkommande överläggningar i enskilda ärenden och inför rådets sammanträden.

3 Verksamheten

3.1 Uppgiften

Enligt 15§ beredskapsförordningen (1993:242), skall "Centralstyrelsen leda och samordna den kyrkliga beredskapen" i enlighet med vad Centralstyrelsen avtalar med kyrkliga kommuner och andra trossamfund". Trossamfundens beredskapsråd (TBR) svarar för den närmare hanteringen av frågorna på området. Rådet är ett samverkans- och beredningsorgan underställt Centralstyrelsen. Dess ställning, befogenheter och uppgifter finns reglerade i en instruktion som fastställts av Centralstyrelsen.

3.2 Allmänt

Verksamheten under året har haft sin tyngdpunkt i utbildning och information. Därtill har övningsverksamheten krävt ett omfattande engagemang. Till informationsinsatserna hör också det initiativ till samverkan med andra totalförsvarsaktörer som rådet tagit och genomfört med konferenserna Samverkan. En närmare redogörelse för dessa lämnas under punkt 3.3.2.

Det nya försvarsbeslutet som gäller för tiden 1997-2001 togs i sin första del redan i december 1995 och har föranlett rådet att på ett tidigt stadium inleda ett analysarbete av konsekvenserna för trossamfundens vidkommande. Allmänt sett innebär beslutet - som riksdagen slutligen fastställde den 13 december - att utgångspunkterna för såväl det militära som det civila försvaret förändras. Detta tar sig tydligast uttryckt i den betydande neddragningen av resurserna till det militära försvaret. Det är emellertid också ett uttryck för en ny försvarspolitisk doktrin, som innebär att säkerhetspolitiken och Sveriges integration i den internationella gemenskapen skjuts i förgrunden baserad på det s.k. vidgade säkerhetspolitiska perspektivet. De traditionella försvarspolitiska övervägandena har därmed fått en lägre prioritet - åtminstone i nuvarande omvärldsläge. Planeringen förutsätts ske utifrån en helhetssyn på totalförsvarets uppgifter i såväl fred som kris och krig med det väpnade angreppet som yttersta dimensionerande scenario.

För det civila försvarets vidkommande, där den kyrkliga beredskapen närmast hör hemma, innebär beslutet att denna verksamhet lyfts fram och får viss prioritet. Det gäller också de vidgade uppgifter som totalförsvaret som helhet fått - exempelvis att utveckla en förmåga att kunna möta och hantera s.k. svåra påfrestningar. Regeringen har i sin proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar mot samhället i fred, som skall behandlas av vårriksdagen 1997, definierat begreppet i följande termer:

En svår påfrestning karakteriseras av att den

• avviker från det som betraktas som normalt

• uppstår hastigt, mer eller mindre oväntat och utan förvarning

• hotar grundläggande värden och

• kräver snabba beslut och nödvändiggör koordinerad och koncentrerad insats av flera instanser.

Regeringen har vidare utpekat ett antal scenarier som skall ägnas särskild uppmärksamhet där utgångspunkten skall vara att "människors liv, personliga säkerhet och hälsa tryggas samt skador på miljö och egendom hindras eller begränsas" om en sådan påfrestning uppstår.

Scenarierna är:

• Nedfall av radioaktiva ämnen

• Svåra störningar i viktiga infrastruktursystem
- Elförsörjning
- Telekommunikationer
- Hälso- och sjukvårdens el- och vattenförsörjning
- Radio och TV
- Försörjning med vatten

• Översvämningar och dammbrott

• Massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige

• Allvarlig smitta

• Terrorism

• Kemikalieolyckor och utsläpp av farliga ämnen till sjöss m m.

• Störningar i samhällsviktiga datasystem

Samtliga scenarier berör direkt eller indirekt Svenska kyrkan och övriga trossamfund, framför allt på själavårdens och diakonins områden. Mot den beskrivna bakgrunden står det därmed helt klart att trossamfundens betydelse och roll inom totalförsvaret blir allt tydligare och att samhällets förväntningar på insatser och samverkan därmed ökar. Detta har också underhand bekräftats och understrukits av flera samverkande totalförsvarsaktörer, bl.a. Statens Räddningsverk.

Ett annat nytt prioriterat område är den internationella verksamheten, som i sak innebär att den samlade förmågan att kunna genomföra och biträda i humanitära insatser och vid katastrofer skall utvecklas. För trossamfundens vidkommande medför detta behov av en vidgad och utvecklad samverkan såväl internt som med utomstående aktörer på området. En inledande kontakt har för övrigt redan etablerats med Räddningsverket i syfte att inventera möjliga områden för samverkan. Det är här naturligt att det direkta arbetet får ske via de aktörer som är knutna till de olika trossamfunden, för Svenska kyrkans del närmast genom Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen.

3.3 Verksamhetsområden och åtgärder

Arbetet inom rådet bedrivs i huvudsak på följande områden:

• Allmän beredskapsplanering med personalförsörjning

• Övning, utbildning och konferensverksamhet

• Säkerhetstjänst

• Militär själavård

• Kris- och katastrofhantering

Därutöver bereds frågor med anknytning till verksamhetsområdet (remisser m m).

3.3.1 Allmän beredskapsplanering med personalförsörjning

Den redan föregående år initierade beredskapsplaneringen i stift och på lokal nivå pågår för närvarande med en kontrollstation den 1 juli 1997, dvs. vid samma tidpunkt som de borgerliga kommunerna skall ha sett över sina räddningstjänstplaner.

Som ett hjälpmedel för planeringen har en handbok producerats och distribuerats till samtliga stift, församlingar och samfälligheter inom Svenska kyrkan. För de övriga samfundens vidkommande planerar rådet att ge ut en enklare agenda inom ramen för den av Samarbetsnämnden för statsbidrag utgivna handboken Praktikan, som har en bred spridning i övriga trossamfund.

Planeringen kommer bl.a. att utmynna i ett personalförsörjningsbehov som måste hanteras såväl formellt som praktiskt. Formellt har stift och kyrkokommuner envar ansvar för den personal som behövs för den kyrkliga verksamheten hos respektive huvudman vid höjd beredskap. Stiftsstyrelserna har tillsammans med domkapitlen ett särskilt ansvar för prästerna förutom den övriga personalen som är anställd av stiftssamfälligheten. Ansvarig statlig myndighet är Totalförsvarets pliktverk.

TBR har initierat ett utredningsarbete om var denna hantering bäst skall ske och med vilket innehåll.

En utredningsgrupp med företrädare för stiftens beredskapshandläggare har lagt fram ett första förslag baserat på tanken om att hanteringen av all kyrklig personal skall ske på stiftsnivå. Centralstyrelsen har under senhösten 1996 låtit förslaget gå ut på remiss till stiften med inriktning att kunna fatta beslut i frågan under våren 1997.

3.3.2 Övning, utbildning och konferensverksamhet

Rådet har genom sekretariatet och den av Centralstyrelsen särskilt förordnade övningsledaren deltagit i slutmomenten i en genomförd ledningsövning i Mellersta civilområdet såväl i den centrala övningsledningen som i egenskap av övningsledare för en egen funktionsövning av berörda stift. I slutövningen deltog ca. 600 kyrkokommuner och ett antal församlingar från andra samfund inom civilområdet och hade därvid att hantera ett antal scenarier och inspel med bäring på den kyrkliga beredskapens huvudområden - församlingsvård och begravningsverksamhet. Erfarenheterna av övningen har visat på ett antal uppenbara brister som Centralstyrelsen uppmärksammats på. Det är enligt vår uppfattning angeläget att adekvata åtgärder övervägs och att dessa kan vara vidtagna innan kyrkoreformen träder i kraft.

Som inledningsvis redovisats har utbildningsfrågorna givits hög prioriotet med hänsyn till den nu pågående planeringen hos kyrkokommunerna.

Den inventering av utbildningsbehoven på såväl förtroende- som på tjänstemannanivå som rådet genomfört - främst i samverkan med utbildningsenheterna vid Civilbefälhavarekanslierna - resulterade under hösten 1996 i en s.k. handledarutbildning för stiftens beredskapshandläggare samt en förtroendevald företrädare för varje stiftsstyrelse. Denna genomfördes i internatform den 21-23 oktober med deltagande från - förutom TBRs sekretariat och Civilbefälhavarekanslierna - Försvarsdepartementets rättssekretariat, Militärhögskolan, ÖCB m fl. Utbildningens syfte var att ge de deltagande kunskaper så att de skall kunna genomföra utbildning i kyrklig beredskap inom eget stift.

Beredskapshandläggarna har vidare kallats till särskilt samråd och information kring planeringsarbetet, personalförsörjningen och övningsverksamheten.

Vad gäller den externa konferensverksamheten har som tidigare nämnts rådet på Centralstyrelsens uppdrag och i nära samverkan med Civilbefälhavarna/ Militärbefälhavarna genomfört tre regionala konferenser under temat Samverkan. Konferenserna som genomfördes den 13-15 mars i Strängnäs, Luleå och Höör, samlade totalt ca. 225 deltagare från stiftsstyrelser, stiftsförbund inom Pastoratsförbundet, andra samfund, kommuner, landsting, länsstyrelser och centrala myndigheter på totalförsvarsområdet.

Rådet har vidare genom ledamöter och sekretariat deltagit i ett antal andra konferenser och utbildningar, av vilka särskilt må nämnas det årligen återkommade Totalförsvarsmötet och Centralförbundet Folk och Försvars konferens i januari 1996. Svenska kyrkan var då representerad för första gången genom en ledamot av Centralstyrelsens arbetsutskott, beredskapsrådets ordförande och sekreterare.

Rådets sekreterare är vidare regelbundet engagerad av såväl Försvarshögskolan som Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet som föreläsare i ämnet kyrklig beredskap. Andra externa engagemang har också förekommit, bl.a. inom ramen för regionala konferenser som anordnas av Centralförbundet Folk och Försvar.

3.3.3 Säkerhetstjänst

Riksdagen har beslutat om en säkerhetsskyddslag (1996:627) som till stora delar också omfattar de kyrkliga kommunerna och till dem knutna juridiska personer (stiftelser och bolag). Till lagen har regeringen utfärdat tillämpningsföreskrifter i säkerhetsskyddsförordningen (1996:633). Den nya lagstiftningen ersätter 9 kap i lagen om civilt försvar (1994:1720), personalkontrollkungörelsen (1969: 446) och förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter.

Det föregående år initierade arbetet med en krigsorganisation för Svenska kyrkan på central nivå fortgår men förutsätter samordning med den inomkyrkliga s.k. nivåutredningen, som inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet om stat och kyrka också skall lägga fram förslag om den kyrkliga beredskapen.

3.3.4 Militär själavård

Den militära själavårdens framtida organisation m. m. har fastställts med det förslag som rådet överlämnade till Centralstyrelsen i februari 1996. Centralstyrelsen - och senare försvarsmakten - har därefter för sin del antagit förslaget, som innebär att fyra heltidsbefattningar för den militära själavården inrättas, varav en som fältprost med placering i högkvarteret. Övriga tre befattningar placeras på respektive militärområdesstab. Tjänsterna som inrättats i försvarsmakten bekostas i huvudsak av medel ur Kyrkofonden. Verksamhetsomkostnaderna bestrids av försvarsmakten. Rekryteringarna till de nya befattningarna, som sker i samråd mellan Centralstyrelsen och försvarsmakten, avses kunna vara slutförda under vårvintern 1997.

3.3.5 Kris- och katastrofhantering

Det arbete som rådet redan förra året initierade med frågor rörande trossamfundens roll och uppgifter vid kriser och katastrofer har utvecklats. Sedan kyrkomötet uppdragit åt Vårsta diakonigård att vara ett strategiskt centrum för dessa typer av frågor, har därför initiativ tagits i syfte att få till stånd ett utbildningskoncept som skall kunna riktas till såväl anställda som förtroendevalda inom Svenska kyrkan och samverkande trossamfund.

Utbildningen avses sedan genomföras under försvarsbeslutsperioden. Ett annat led i detta arbete är den kontakt som etablerats med Räddningsverket också vad avser samarbetsprojekt på nationell nivå.

Den beslutade nya totalförsvarsinriktningen har vidare föranlett rådet att rekommendera stift och kyrkokommuner att särskilt beakta det fredstida samhällets behov av kyrkans insatser pastoralt, diakonalt och praktiskt i det pågående planeringsarbetet. Det finns också enligt rådets uppfattning anledning - med nuvarande omvärldsförutsättningar - att alltmer prioritera och integrera kris- och katastroffrågorna i arbetet inom den kyrkliga beredskapen framför de traditionella planeringsmålen. Detta kommer också att ta sig uttryck i de planeringsförutsättningar (grundsyn) som rådet kommer att föreslå Centralstyrelsen att fastställa för verksamhetsområdet under försvarsbeslutsperioden. Det måste emellertid också finnas en beredskap för att med kort varsel kunna ändra planeringsinriktningen om nuvarande förutsättningar skulle ändras.

På Trossamfundens beredskapsråds vägnar

Bengt Gustafsson Anders Karlberg

Ordförande Sekreterare