1 Inledning

1.1 Evangelisk-luthersk folkkyrka

"De olika avdelningar, i vilka Kristi kyrka har söndrats, beteckna sig själva och betecknas av andra, stundom i klandrande mening, med olika namn. En sådan klandrande titel är namnet protestant. Det säger med rätta, att vi protestera mot villfarelse, vidskepelse och andligt förtryck. Ordet protestant är sålunda negativt, det säger icke vad vi äro, utan vad vi icke äro: Vårt egentliga namn i kristenhetens stora familj uttrycker positivt vad vi äro och vad vi vilja vara. Jag menar ordet evangelisk."

Orden är ärkebiskop Nathan Söderbloms. De är hämtade ur Från Uppsala till Rock Island som gavs ut 1924.

Nathan Söderbloms markering av att Svenska kyrkans identitet bör vara mera bestämd av vad kyrkan bejakar än av vad hon förkastar är lika relevant i dag som när orden en gång skrevs för drygt sjuttio år sedan.

I den förändringsprocess Svenska kyrkan nu genomgår har frågan om den positiva identitetsbestämningen fått en särskild vikt. Ett tydligt exempel på detta är dop- och kyrkotillhörighetsreformen, som trädde i kraft i och med 1996 års ingång. Arbetet med denna reform aktualiserade sambandet mellan kyrkans organisatoriska form och hennes uppdrag och lära. Reglerna för kyrkotillhörigheten måste utformas av kyrkan själv utifrån hennes självförståelse som nådessamfund i en folkkyrklig tradition.

I det nu pågående arbetet med Svenska kyrkans framtida organisation kommer samma förhållande till uttryck. Kyrkosyn och kyrkoförfattning hör ihop. Det regelverk som växer fram skall lyfta fram och spegla Svenska kyrkans identitet som evangelisk-lutherskt trossamfund och öppen folkkyrka. Kyrkans uppdrag måste komma till synes i hennes yttre gestalt.

Detta utredningsarbete sker bland annat mot bakgrund av den under 1996 beslutade Programförklaringen för Svenska kyrkans gemensamma arbete på nationell nivå åren 1996-98. Där betonas att kyrkans uppdrag är ett ansvar för hela gudsfolket. Nyckelorden är gemensamt uppdrag - delat ansvar. Samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete förutsätter kunskap, delaktighet och en tydlig rollbestämning.

Frågeställningarna fokuseras också inom ramen för Framtidsstudien Svenska kyrkan som folkkyrka. Där börjar nu frukterna av det första skedets inventerings- och analysarbete kunna skördas. De preliminära resultaten pekar på behovet av att i ett fortgående bekännelsearbete - något som 1996 års kyrkomöte starkt uttalade sig för - arbeta med kyrkans identitet även i ljuset av modern samhällsforskning. Hur ser det samhälle ut i vilket Svenska kyrkan på bekännelsens grund skall förverkliga sin kallelse att vara folkkyrka? Vilka yttre faktorer har kyrkan att räkna med och på vilket sätt utmanar vår tids sociala omvälvningar nationellt och internationellt vår kyrka när hon skall förverkliga sitt uppdrag?

Den analys av sociologiska undersökningar från det senaste decenniet, vilken utförts inom ramen för studien, bekräftar att kyrkan möter en allt mer individualiserad livshållning. Detta gäller också människors inställning till tro och religion. Ett uttryck för detta är att den enskilde i allt högre grad väljer var och på vilket sätt som hon eller han vill delta i kyrkans gudstjänst. Det traditionella mönstret med ett regelbundet gudstjänstdeltagande förlorar mark. Musik- och familjegudstjänsterna utgör de positiva undantagen i en annars vikande gudstjänstbesöksfrekvens. Vår kyrka möter en stor utmaning i dessa förhållanden.

Under en tvådagarssamling i Sigtuna - Olofsdagarna - i oktober 1996 gav folkkyrkostudien möjlighet till information och samtal om bland annat dessa frågor i ett 40-tal olika seminarier. Det gavs också tillfälle till inblick i utredningsläget inför de förändrade relationerna mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 och kyrkans framtida organisation. Men det var de teologiska och pastorala innehållsfrågorna som klart dominerade. Det var dialogen kring bekännelsearvets svar på köns- och jämställdhetsfrågor, miljöteologi, innerstadsmission, ungdomsperspektiv m.m. man sökte, i högre grad än aldrig så konkreta arbetsmaterial och pedagogiska verktyg.

En annan sida av kyrkans identitetsbyggande arbete utgör Svenska kyrkans informationsarbete, nationellt såväl som internationellt. I syfte att förstärka detta arbete kunde Svenska Kyrkans Information under hösten 1996 presentera ett första utkast till en samlad mediastrategi, detta efter önskemål från såväl ombudsmötet som biskoparna. Betydelsen av en genomtänkt mediastrategi kunde avläsas i en studie rörande informationsgenomslaget för dop- och kyrkotillhörighetsreformen. I en tid av dramatiskt ökande informationsflöde blir behovet av kompetens inom mediaområdet allt större. Samtidigt innebär en tilltagande specialisering en uppgift för kyrkan att också känna ett ansvar för dem som saknar möjlighet eller intresse av att ta del av detta rika utbud.

Informationstekniken, IT, är självklart ett av många medel för detta och inte ett mål i sig. Rätt utnyttjat har den emellertid mycket stora förutsättningar att befrämja kyrkans arbete. Under 1996 togs de avgörande besluten om Svenska kyrkans eget datanät, Kyrknätet, som tas i drift den 1 september 1997.

1.2 Värdegemenskap

Som folkkyrka har Svenska kyrkan en av sina stora uppgifter i att i den offentliga debatten lyfta fram och fördjupa förståelsen av sambandet mellan värdegemenskap och samhällsgemenskap. Det handlar dels om att hävda skapelsens okränkbarhet och alla människors lika värde, dels om att i den egna verksamheten vinnlägga sig om att göra verklighet av dessa ideal, allt med syftet att skapa ett gott samhälle.

I dokumentet Statens och kyrkornas ansvar för samhället som värdegemenskap, som med aktivt deltagande från Svenska kyrkans sida tillkommit under det gångna året inom ramen för Sveriges Kristna Råd, utvecklas frågeställningen i ett samkristet perspektiv. Den dialog som hösten 1996 förts med regeringen kring detta dokument är ett av många tecken på att kyrkornas röst i det etiska samtalet på nytt efterfrågas. Bakom denna efterfrågan kan vi ana en oro inför det faktum att vårt samhälles gemensamma värderingsgrunder inte är självklara för alla. Fortfarande finns en förväntan på kyrkorna att kunna ge vägledning i etiska frågor och att stå för en genomreflekterad etisk grundhållning.

Arbetet går nu vidare med ett intensifierat arbete med social-etiska frågor inom Svenska kyrkan. Det kan vara frestande för Svenska kyrkan att tolka den nämnda förväntan som en längtan efter en forna tiders folkuppfostrare, som med enkla moralregler åter skall garantera samhällets stabilitet. Men frågan är en annan. I den etiska debatten måste kyrkorna utifrån sin tro, bekännelse och lära också kunna stå för en ifrågasättande och utmanande hållning, som snarare stimulerar uppbrott än stabilitet. Kyrkans uppgift att värna svaga grupper blir allt viktigare och samtidigt mer krävande, eftersom det i hög grad handlar om att ifrågasätta samhällets prioriteringar. I de etiska ställningstagandena går det inte heller att göra halt vid vårt lands gränser. Nationella och internationella rättvisefrågor hör ihop.

Dessa värderingar har bland annat kommit till uttryck i de yttranden i olika social-etiska ärenden som Centralstyrelsen avgivit under året, om miljöfrågor, om genetisk integritet och om vården i livets slutskede och framför allt i Centralstyrelsens öppna brev till regeringen sommaren 1996 om nationella och internationella rättvisefrågor, En utjämning måste ske.

Dokumentet har spelat en viktig roll i de samtal mellan företrädare för Svenska kyrkan och regeringen som initierats under det gångna året och fortsatt under 1997. Begrepp som hållbar utveckling berör miljö, resursförbrukning och rättvisa. Det handlar ytterst om vilket samhälle, nationellt och globalt, som kyrkan vill vara med om att bygga. Svenska kyrkan verkar för en integrering av miljöaspekter och frågor om social och ekonomisk utveckling. Agenda 21 är inte endast en fråga om miljö utan lika mycket en fråga om skuldavskrivning för de fattigaste länderna, om rättvisare villkor i internationell handel, om produktions- och konsumtionsmönster och om den sociala och ekonomiska utvecklingen i Sverige. Arbetet med överlevnadsfrågorna grundas på värderingar. Det civila samhället, till vilket Svenska kyrkan hör, spelar en allt större roll i formulerandet av de värderingar som skall bära framtiden.

Andra uttryck för detta är Lutherhjälpens satsning på lokal resursmobilisering i stället för på traditionell resursöverföring. Projektet uttrycker en tillit till så kallade svaga gruppers och fattigas förmåga att formulera sina egna utvecklingsmål och mobilisera egna resurser för en förändring av de rådande samhällsstrukturerna. Deras erfarenheter utgör en utmaning till Svenska kyrkans samhällsengagemang i Sverige. Sveriges Kristna Råds MOD-projekt (MOD = mångfald och dialog) utgör ett framgångsrikt exempel på kyrkornas gemensamma bidrag i arbetet för försoning och ökad förståelse i samhället. Lutherhjälpens projekt är även en utmaning för Sveriges och Svenska kyrkans syn på bistånd genom att det också innebär en satsning på beroendeminskande åtgärder.

1.3 Lära och liv

Svenska kyrkan måste för att vara trovärdig leva som hon lär. Att i det globala samhället verka för de fattigas rätt till ett människovärdigt liv kräver av kyrkan att hon är beredd att granska sitt eget agerande. Ekumeniska U-banken är ett exempel på en ideell placering, där social avkastning går före finansiell. Lutherhjälpens utvidgade satsning på resursmobilisering och småkrediter framför resursöverföring ligger i samma linje. Global Ekonomi har producerat ett material om Svenska kyrkans ekonomi sett ur ett perspektiv av hållbar utveckling och har på olika sätt deltagit i samhällsdebatter, där frågan om etiska investeringar tagits upp.

Frågan om hur Svenska kyrkan mot bakgrund av olika sociala och miljömässiga överväganden fattar ekonomiska beslut är en fråga som sannolikt kommer att bli föremål för ökat intresse och debatt. Redan idag betygsätter kunden olika företag utifrån deras förmåga att ta hänsyn till miljö och social utveckling. Samma krav kommer säkerligen också att ställas på Svenska kyrkan som arbetsgivare och förvaltare. För en kyrka som talar om betydelsen av att göra ord och handling till ett måste frågan om i vilken mån den egna ekonomiska förvaltningen ger ett uttryck för dessa värderingar vara angelägen.

Överläggningarna med företrädare för Världsbanken, till vilka Evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania och Svenska kyrkan - efter initiativ av ärkebiskop Gunnar Weman - inbjöd, är ett exempel på hur ett sådant målinriktat opinionsarbete bedrivs på global nivå. I konsultationsrapporten från mötet i Arusha i Tanzania i februari 1996 konstateras att det för Svenska kyrkans vidkommande kanske mest bestående resultatet av dessa överläggningar varit att de två kyrkorna härigenom gått in i en ny fas i sitt lobbyarbete för social och ekonomisk rättvisa. Genom ett sådant samarbete kan de två kyrkorna för framtiden på ett fruktbart sätt stärka varandras förmåga och kompetens.

Behovet av att utveckla en global medvetenhet och global etik som kan omsättas i vardagspraktik är mycket stort. Svenska kyrkan har på olika sätt - t.ex. vid etablerandet av Föreningen för Rättvisemärkning, lanseringen av Svenskt kyrkkaffe och i Svenska kyrkans miljövärns arbete med bl.a. miljödiplomering - verkat för detta.

Det nödvändiga sambandet mellan lära och liv, mellan tro och samhällsansvar, kommer också till synes i det diakonala utvecklingsarbetet i Sverige. Här har viktiga steg tagits genom de avtal som Stiftelsen för rikskyrklig verksamhet (SFRV) slutit med flera av landets diakoniinstitutioner. Dessa får härigenom på ett tydligare sätt ansvar för samordnings- och utvecklingsarbetet av enskilda diakonala verksamhetsområden.

Medan det övergripande ansvaret även framgent ligger kvar på den nationella nivån, förstärks och vidgas genom avtalen diakoniinstitutionernas engagemang inom arbetslivs-, kris- och katastrof- samt handikappområdena. Arbetet med familjerelationsfrågorna och med brottsoffer samt utvecklingen av volontär- och frivilligarbetet i Svenska kyrkan omfattas också av avtalen. Överenskommelsen bör leda till att Svenska kyrkan bättre förmår tillvarata den stora kompetens och de resurser som de diakonala utbildnings- och utvecklingsinstitutionerna utgör.

1.4 Dialog för ökad kunskap och förståelse

I en situation där fler och fler frågar efter en brett förankrad samhällsetik påminns kyrkan om den centrala roll en levande och konstruktiv religionsdialog kan spela, såväl på ett nationellt som på ett internationellt plan. I tider av ökade konfessionella och sociala motsättningar bör kyrkan se som sin uppgift att understödja och utveckla dialogformer som syftar till att värna en brett förankrad samhällsbyggande värdegemenskap. Detta arbete rymmer dels ett fortsatt tillvaratagande av erfarenheter vunna ur åtaganden som Mission i retur och projektet Svenska kyrkan och islam, dels i aktivt engagemang i det ekumeniska samtalet och samarbetet kyrkorna emellan. Arbetet med att förankra, utveckla och fördjupa en teologiskt grundad samhällsanalys utgör därför en viktig aspekt av samarbetet inom exempelvis Borgågemenskapen, med Filippinska oberoende kyrkan och med Metodistkyrkan i Sverige.

Under 1996 har Svenska kyrkan också kunnat medverka aktivt i processer där den ekumeniska visionen kommit särskilt tydligt till uttryck. I sitt svar till Lutherska världsförbundets generalsekreterare rörande en Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran kunde Centralstyrelsen i samråd med biskopsmötet avge en preliminär reaktion på den ekumeniskt mycket viktiga deklarationens syfte och innehåll. I svaret framförde man, utan att villkora sitt i grunden positiva svar, synpunkter på enskilda formuleringar i dokumentet. Vid 1996 års kyrkomöte beslutades efter en konstruktiv debatt att Svenska kyrkan på grundval av redovisad läromässig samsyn stöder förslaget att i en deklaration förklara att 1500-talets lärofördömanden avseende rättfärdiggörelseläran inte längre träffar den romersk-katolska kyrkan respektive de evangelisk-lutherska kyrkorna.

De sedan en tid pågående dialogerna mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionsförbundet respektive med den koptisk-ortodoxa kyrkan i Egypten, har i det förra fallet inneburit remissbehandling av den senaste samtalsgruppens slutrapport. Samtalen med den koptiska kyrkan har ännu inte resulterat i några rapporter, men en viktig del av dessa samtal har, utöver de rent ecklesiologiska perspektiven, varit frågan om formerna för en gemensam kristen solidaritet i mötet med islam.

Centralstyrelsen har i december 1996 svarat positivt på ett förslag från Svenska Baptistsamfundet om att undersöka förutsättningarna för en ekumenisk dialog mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet.

1.5 Ett nytt Europa

Under 1996 fullföljdes Borgåöverenskommelsen mellan de nordiska och baltiska evangelisk-lutherska kyrkorna och de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och Irland.

Sveriges medlemskap i EU innebär att flera frågor som det är angeläget för Svenska kyrkan att följa och påverka nu bereds i förhandlingar mellan EU-länderna. Många kyrkor i de länder som varit med i EU längre än Sverige samverkar i Europeiska ekumeniska kommissionen för kyrka och samhälle (EECCS). Svenska kyrkan är inte med i EECCS men Sveriges Kristna Råd och Nordiska Ekumeniska Rådet är konsultativa medlemmar. Vår kyrka har aktivit engagerat sig för den integration av EECCS i Konferensen för europeiska kyrkor (KEK), som förbereds. I den kommission inom KEK, som kommer att ta över EECCS uppgifter, kan Svenska kyrkan få ett gott instrument för att föra fram sina åsikter i de samhällsfrågor som hanteras på EU-nivå.

Betydelsefulla arbetsområden för det nya KEK kommer att vara utvidgningen av EU österut och det allt starkare samarbete som sker i Europarådet och i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). KEK har bland annat genom kyrkoledarkontakter gjort viktiga insatser i konfliktområden som Balkan och Kaukasus.

En viktig del av Europaarbetet under 1996 har bestått i förberedelserna för KEKs och den europeiska romersk-katolska biskopskonferensens försoningskonferens i Graz, som äger rum sommaren 1997.

En av de verksamhetsgrenar för vilka såväl Borgåöverenskommelsen som den europeiska integrationen kommit att spela en stor roll är den som omfattar Svenska kyrkan i utlandet (SKUT).

SKUT verkar sedan länge mycket nära framför allt Norska kyrkan på många ställen. I bl.a. Liverpool, Berlin och Palma de Mallorca arbetar svenska och norska präster sida vid sida i samma kyrka och på många håll har överenskommelsen inneburit att nya samarbetsinitiativ tagits mellan Svenska kyrkan och utlandsförsamlingarna inom Church of England.

Sveriges EU-inträde har inneburit en stark tillväxt av svensk närvaro, i form av fast boende och mer tillfälliga besökare i de aktuella medlemsländerna. Antalet svenska arbetssökande, praktikanter och studenter ökar. Det gäller inte bara de stora städerna utan även turistorter som San Agustin eller hamnstäder som Middlesbrough. För kyrkorna betyder det en ny eller åtminstone växande ganska ung målgrupp och ett ökat behov av diakonala insatser av olika slag. Den europeiska integrationen innebär en utmaning för Svenska kyrkans utlandsarbete där ett nära ekumeniskt samarbete på ett konkret plan inte sällan aktualiserar frågeställningar av läromässig natur.

1.6 Andlighet

Det ökande andliga sökandet i Sverige i dag kan tolkas dels som den myndiga människans strävan efter att också ta ansvar för djupdimensionen i sitt eget liv, dels som en önskan att nå bortom sig själv, ett sökande efter något absolut. Så tolkat kan den moderna andligheten ses som en kritik av dominerande materialistiska och ekonomiska värderingar.

Det finns många vägar till andlighet men vissa gemensamma mönster. Äkta andlighet kännetecknas av öppenhet och mottaglighet - att förvänta sig det oväntade. Den är inte förbehållen speciellt utvalda utan en möjlighet som varje människa i varje ögonblick ställs inför. Andligheten är inte hänvisad till någon speciellt religiös sfär utan berör hela människan, hela samhället, hela skapelsen.

Givetvis måste detta komma till uttryck också i kyrkans gudstjänst- och andaktsliv. I en kristen livstolkning är ordet gemenskap viktigt - gemenskap med Gud och gemenskap människor emellan. Svenska kyrkan har en betydelsefull uppgift i arbetet med att värna den gemenskap som utgår från förvissningen om allas lika värde och rätt till delaktighet. Detta kan för kyrkans del bara ske om den vidare samhällsgemenskapen omsluts av en gudstjänstgemenskap där frågan om livets mening och mål sätts in i ett större sammanhang. Gudstjänst är tros- och värdegemenskap men inte nödvändigtvis åsiktsgemenskap. I gudstjänsten sker mötet mellan Guds uppenbarelse och människors livserfarenhet - mötet i vilket bekännelsen föds.

I det kontinuerliga utvecklingsarbetet kring Svenska kyrkans gudstjänst bör därför aspekter som dessa utgöra viktiga hållpunkter. Arbetet med att förbereda en översyn av Den svenska kyrkohandboken, Den svenska evangelieboken samt en revision av En liten bönbok inleddes under 1996. Inte minst när det gäller bönboken har en större bredd i urvalet böneämnen och speglingar av kvinnors och mäns andliga erfarenheter efterfrågats.

Av olika kyrkotraditioner påminns vi om att gudsmötets språk är ett ordets, musikens, rörelsens och rummets språk. Här utgör vår egen kyrkas liturgiska och hymnologiska, arkitektur- och konsthistoriska arv en värdefull källa att ösa ur. I projekten Svenska kyrkans historia och Tidernas kyrka ges utrymme åt dessa och andra aspekter av kyrkans arv att träda fram med större tydlighet.

I många församlingar skapas plats för ett möte mellan Svenska kyrkan och modern andlighet. Kyrkomusiken och själva kyrkorummet ger för många människor möjlighet att uppleva det transcendenta, det absoluta, Gud. I projekten Alla tiders sång, Skolpsalmer och Släpp psaltaren loss, den är vår pågår ett viktigt pedagogiskt arbetet med inriktning mot yngre grupper.

Inom ramen för det av Kyrkornas världsråd proklamerade årtiondet Kyrkor i solidaritet med kvinnor har ett uppmärksammat arbete pågått med konferenser om kvinnlig spiritualitet. Svenska kyrkan har tillsammans med övriga samfund ett stort behov av bearbetning och fördjupning av den egna förståelsen av vad kön betyder. Efter ett initiativ i kyrkomötet genomförs nu studien Manligt, kvinnligt, mänskligt - gudsuppfattning och människosyn. Där bearbetas synen på manligt och kvinnligt i gudstjänstens språk, relationen kön och makt och frågan om kön ur ett teologiskt antropologiskt perspektiv.

1.7 På tröskeln till ett nytt sekel

De frågor för vilka Svenska kyrkan lokalt, regionalt och nationellt känner engagemang och för vilka man vill ta ett aktivt ansvar är frågor som berör människors vardag. De är varken specifikt religiösa frågor eller frågor där kyrkans svar för alla omedelbart framstår som det enda självklara alternativet. När Svenska kyrkan på tröskeln till ett nytt sekel bearbetar viktiga identitetsfrågor, framstår det som angeläget att betona att kyrkans förhållningssätt måste präglas av öppenhet och dialog, tydlighet och generositet.

Svenska kyrkan på nationell nivå behöver sammanfattningsvis under de närmaste åren:

• Utifrån ett brett samförstånd formulera en vision om Svenska kyrkan som folkkyrka där frågor om innebörden i tron, bekännelsen och läran kopplas till en djupare förståelse av ett modernt samhälles grundförutsättningar.

• Utveckla formerna för att tydligare uppmärksamma och vidareföra kunskapen om goda exempel från församlingar och stift på framsynt och väl beprövad pastoral praxis. En sådan satsning måste också gälla att föra över kunskaper, modeller och metoder från Svenska kyrkans internationella samarbete.

• Stimulera samtalet om Gud och gudstro och möjligheterna för människor att dela erfarenheter och tankar om livsfrågor med varandra.

• Tillämpa det synsätt som uttrycks med orden tänk globalt - handla lokalt. Frågor om ekonomi, sysselsättning, miljö, gender (köns- och jämställdhetsaspekter) och etik hänger samman och måste kopplas till en grundläggande skapelsetro.