Motion till kyrkomötet

1997:25

av Anders Åkerlund
om Den svenska kyrkohandboken

Återigen har vi fått ta del av en negativ trend när det gäller deltagarantalet i huvudgudstjänsten. Självfallet finns det många orsaker till detta förhållande. Ett är troligtvis det traditionella mönster, som utmärker gudstjänstlivet på många håll och som sammanhänger med en reglering som försvårar nytänkande och flexibilitet.

Undersökningar visar att där det finns medvetenhet, omväxling och uthållighet kan man se en ökning av antalet deltagare i gudstjänstlivet. Temagudstjänster fordrar så mycket pappersexercis att de inte blir av eller också firas de inofficiellt på många håll. När de nya och delvis mycket uppskattade Samlingsbönerna för kyrkoåret sändes från Kyrkans Hus till församlingarna fanns ett följebrev med som visar orimligheten i nuvarande ordning. De skulle få användas men inte i huvudgudstjänsten av formella skäl. Hur länge skall vi acceptera att vårt böneliv ska regleras på det sättet? Regelsystemet har enligt min mening överlevt sig själv och är en relikt av tidigare samhällssystem och myndighetsutövning.

Nu är det hög tid att satsa på förnyelse och kreativitet. Inför nästa handbok finns det all anledning att ompröva nuvarande system och ge större frihet och ansvar till församlingarna med stiften som tillsynsorgan. Stiften har ju ett övergripande ansvar för läran och borde kunna fungera som stöd och hjälp där så behövs.

En lättare revidering har aviserats inför framtiden när det gäller handboken. Det finns enligt min mening anledning att gå djupare. Dopordningen uppfattas av många som pratig och svårtillgänglig. Det kyrkopolitiska läget 1986 var mycket laddat när det gällde kyrkotillhörighetsfrågan. Det märks tydligt i dopordningen, som bitvis bär mer prägel av teologiska markeringar än av liturgisk text. Det inklusiva språket fick inte tillräcklig genomslagskraft, eftersom tankarna var ganska nya. När det gäller musiken finns det mycket lite material från vår samtid.

Sålunda föreslås

att kyrkomötet beslutar ge Centralstyrelsen tillkänna vad som anförts i motionen.

Borlänge 18 juni 1997

Anders Åkerlund