Motion till kyrkomötet

1997:20

av Christina Molander
om möjlighet att informera personer, som tänker lämna
kyrkan, vilka för- och nackdelarna blir med ett sådant arrangemang

En svår fråga som hittills negligerats är, när någon av våra församlingsmedlemmar lämnar kyrkan. Den som överväger att lämna kyrkan borde lätt kunna få information om vad kyrkan erbjuder sina medlemmar och vad han/hon riskerar att gå miste om. Det finns visserligen någon liten information, som ligger utlagd i kyrkor och på expeditioner här och var i landet men denna har kommit till stånd genom lokala initiativ och är av skiftande kvalitet.

En person som vill lämna kyrkan sänder bara in ett meddelande, att han/hon går ur kyrkan. Någon orsak får man inte forska efter. Ett svarsmeddelande erhålles, att han/hon inte längre tillhör kyrkan. Punkt och slut.

En god vän till mig fick ett sådant meddelande och tyckte det verkade rumphugget, varför han ringde upp kyrkoherden och bad om ett samtal. Litet senare vid en lunch för sju personer, varav jag var en, berättade han om vad han hört. Han talade om vilka av kyrkans tjänster som inte kunde komma ifråga för hans del, eftersom han inte längre var medlem i Svenska kyrkan. Detta hade kommit som en överraskning för honom, och han ansåg, att han alltfort skulle ha rätt att bli begravd i kyrka med präst osv. Han är en stark man och fick flera av de andra lunchgästerna med sig. Diskussionens vågor gick höga. Ett tag var jag alldeles ensam med min åsikt, att antingen är man medlem och erhåller alla kyrkans tjänster eller har man gått ur och kan inte längre räkna på kyrkans stöd. Till slut tog jag trött till den gamla klyschan "Man kan inte både äta kakan och ha den kvar".

Det blev alldeles tyst och gruppen skingrades efter lunch. Jag kände det som om jag förlorat en vän, men sa, att jag stod för vad jag sagt. Efter en månad träffade jag vännen i sällskap med samma personer igen över ett lunchbord. Han lade armen om mina axlar och sa "tack". Så förklarade han, att han återinträtt i vår kyrka igen.

Enligt min mening visar den här lilla episoden, att det är felaktigt att vi bara slentrianmässigt tar emot ett meddelande om utträde ur kyrkan och endast sänder tillbaka ett kort svar. Vi har ju en galen regel som säger att vi inte ens får fråga varför någon lämnar kyrkan. Detta är ju TRAMS. Den medmänniskan, som hittat en anmälan i kvällspressen i deklarationstider, och skickat in denna, är kanske i största själanöd, och i stort behov av ett själavårdande samtal. Det är självklart, att vi nu – speciellt nu – när vi är en fristående kyrka, skall få ta kontakt med den som funderat på att lämna kyrkan. I regel har dessa människor inte heller klart för sig vad de förlorar.

Vi skall inte pådyvla någon vår tro och åsikter, men vi skall klart och koncist kunna få berätta för dem om för- och nackdelar att få tillhöra vår fina traditionella kyrka. Kontakten måste vara mjuk och psykologisk.

Med stöd av det ovan sagda hemställer jag att kyrkomötet måtte besluta

1. att begära att Centralstyrelsen utreder frågan om möjligheten att få ta kontakt med den person, som meddelat sitt utträde ur kyrkan. Samtidigt bör mjuka riktlinjer för en sådan kontakt kunna framarbetas, och

2. att begära att Centralstyrelsen utarbetar information som visar vilka fördelar man åtnjuter genom att vara medlem i Svenska kyrkan.

Stockholm den 18 juni 1997

Christina Molander