Motion till kyrkomötet

1997:7

av Anders Åkerlund m.fl.
om stiftsindelning

Just nu pågår som bekant ett mycket omfattande utredningsarbete för att förbereda förändrade relationer mellan Svenska kyran och staten. För att underlätta övergången till de nya förhållandena kan man söka bevara så mycket som möjligt av det gamla för att göra processen så smidig och enkel som möjligt. Det ligger naturligtvis visdom i ett sådant försiktigt tillvägagångssätt. Mot detta talar att man på detta sätt uppskjuter viktiga reformer och att man inte utnyttjar tillfället när så stora och kostbara reformarbeten redan pågår.

Det finns starka skäl att så förutsättningslöst som resurser, historia, identitet och tid medger pröva kyrkans organisatoriska former och verksamhetsområden för att svara mot samtidens och framtidens krav och behov.

Genom de förändrade relationerna till staten förskjuts ju tyngdpunkten från ett beroende uppåt i samhällshierarkin till ett ännu större behov av närhet, förtroende, förankring och samspel med samhälle och folk. Detta bör rimligtvis få konsekvenser också för vårt sätt att organisera oss också när det gäller stiftsindelningen. Den nya europeiska gemenskapen har ju som väntat stärkt den regionala identiteten och ansvarstagandet. I vårt land utvecklas nya och vitalare centra som arbetar för att stärka regionerna utifrån industriell utvecklingskraft, kommersiell företagsamhet, högskolor och andra högre utbildningar och institutioner. Den regionala kompetensnivån behöver ökas utifrån regionernas behov av samspel och samordning. Till dessa förutsättningar hör även den massmediala strukturen, där man kan konstatera att nuvarande stiftsgränser inte fungerar på många håll. Turismen och fritidssamhället innebär större och större utmaningar på vår kyrka att vara med. De regionala satsningarna får ökad betydelse. Då behöver dessa frågor också följas upp på en nivå utöver församlingsplanet. Tanken är inte att bygga upp stora stiftskanslier och mångdubbla utgifterna. Det handlar snarare om att genom en ny stiftsindelning minska på resandet och söka former för en flexibel och behovsanpassad organisation som kan främja arbetet i församlingarna på närmare håll och utifrån en tydligare regional profil.

Kanske finns det flera regioner i Sverige, där man har liknande tankar för att stiftsnivån skulle få bättre möjligheter att spela sin roll inför de utmaningar och möjligheter som nu väntar och därmed öka stiftens möjligheter att spela en aktiv roll i utvecklingen. Frågan förtjänar att utredas för att skapa ett underlag för framtida beslut.

Sålunda föreslås

att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen beslutar ge de inomkyrkliga utredningarna tillkänna vad som anförts i motionen.

Borlänge den 20 april 1997

Anders Åkerlund Lars Rydje

Ulla-Britt Emanuelsson Elsa Spännar

Ingmar Ullén