Motion till kyrkomötet

1997:6

av Urban Gibson m.fl.
om villkor för prästvigning och kyrkoherdetjänst

I samband med att Christina Odenberg vann biskopsvalet i Lunds stift har en pressdebatt utbrutit i ämbetsfrågan. Från företrädare för dem som ej kan bejaka kvinnliga biskopar och prästers vigning och sakramentsförvaltning har därvid sådana uttalanden förekommit som gör att vi anser att Svenska kyrkan inte har råd att vänta ett antal år på en ny kyrkoordning innan bindande beslut fattas i frågan om kraven på vigning till prästämbete och krav på arbetsledare i kyrkoherdetjänst. Ett bestämt besked måste därför omedelbart ges i dessa frågor.

För dem som är tillhöriga Svenska kyrkan måste det alltid finnas full åsiktsfrihet. Detta får inte förväxlas med att de som valt att gå in i kyrkans ämbeten inte får missbruka åsiktsfriheten till en "handlingsfrihet" som gör att man handlar mot kyrkans ordning. Det gör man när man agerar illojalt mot kvinnliga präster och försöker misskreditera den kvinnliga biskopen.

De flesta kvinnoprästmotståndare anser att de inte kan fira nattvard tillsammans med en kvinna. De kan inte tjänstgöra tillsammans med en kvinna vid altaret, om de själva är präster. De kan inte ta emot nattvarden, om en kvinna läst instiftelseorden. Kvinnor kan enligt detta sätt att se dela ut nattvarden, men de kan inte på ett giltigt sätt inviga bröd och vin.

Detta är inte Svenska kyrkans lära och ordning. Möjligen är det en romersk-katolsk nattvardsuppfattning, som också färgar ämbetsuppfattningen.

Vi anser det nödvändigt att vad kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta läroauktoritet har beslutat i denna fråga 1994 måste göras helt tydligt för dem som antar prästkandidater, för dem som utbildar dem och för kandidaterna själva.

Vi anser också att det måste utfärdas en kungörelse som klargör att den som ej kan bejaka kvinnliga biskopar och prästers vigning och sakramentsförvaltning ej kan anställas som kyrkoherde med arbetsledande funktioner. Personer med chefs- och arbetsledande funktioner i Svenska kyrkan kan inte ha den syn på ämbete och sakramentsförvaltning som vi ovan konstaterat att kvinnoprästmotståndare har.

Vid 1994 års kyrkomöte förelåg tre motioner om villkor för prästvigning i Svenska kyrkan. En motion, 1994:41 krävde att den lagtekniskt avskaffade "samvetsklausulen" moraliskt fortfarande skall anses gälla, samt att det tredje prästlöftet skall kunna avges för den som ställer sig avvisande till kvinnliga präster utan att bli beskylld för löftesbrott. En annan motion, 1994:11 hemställde att kyrkomötet ansluter sig till biskopsmötets uttalande i frågan. En tredje motion, 1994:57 krävde att kyrkomötet som sin mening uttalar att till prästutbildning får endast antas och till präst i Svenska kyrkan endast vigas den som accepterar gudstjänstgemenskap och nattvardsgemenskap med alla som prästvigs och har prästvigts i Svenska kyrkan.

Läronämnden fann i sitt yttrande 1994:13 över motionerna att Svenska kyrkan har "endast en ordning (markerat här) och prästlöftet innebär att följa denna ordning. Samtidigt kan enskild prästkandidat anse (markerat här) att den inte är den rätta men likväl lova att följa den; olika uppfattningar om ordningen ryms således inom vår kyrka. Däremot kan Svenska kyrkan inte acceptera två motsatta uppfattningar om ett och samma sakraments giltighet (markerat här). Vår kyrkas linje är här klar: sakramentens giltighet är inte beroende av prästens kön. Den enskilde prästkandidaten som avlägger prästlöftena har därmed att följa ordningen och att inte förneka vad Svenska kyrkan lär om sakramentens giltighet".

Vidare hänvisar läronämnden till det uttalande som biskoparna tillsammans gjort den 6 oktober 1993: "Som biskopar har vi ansvar för enheten i kyrkan och för att alla skall kunna känna absolut trygghet i kyrkans själavård. Det innebär att vi kommer att prästviga endast dem som inte underkänner giltigheten i andra prästers vigning och sakramentala handlingar i vår kyrka. Varje präst är kallad att i sitt liv och arbete söka fördjupad och synlig enhet i bekännelse och gudstjänst." Läronämnden finner att det finns starka skäl för att dra de konsekvenser beträffande prästvigningen som biskoparna gjort.

I ett särskilt yttrande fogat till läronämndens yttrande säger Cristina Grenholm och Carl Reinhold Bråkenhielm att läronämndens yttrande visserligen innebär ett steg i rätt riktning, men också uppvisar tydliga brister. Frågeställningen måste vidgas till att gälla kvinnan över huvud taget och delvis andra slutsatser måste dras beträffande vilka som kan vigas till präst i Svenska kyrkan. "Den ordning som Svenska kyrkan har, som viger kvinnor och män till präster, förutsätter att ämbetsinnehavarna accepterar jämställdhet mellan könen. De som vigs måste fullt ut bejaka kvinnors värde. Villkoren för prästvigning beträffande ämbetssynen bör därför i fortsättningen inte formuleras negativt, som i biskoparnas uttalande den 6 oktober 1993. Hädanefter bör endast de personer prästvigas i Svenska kyrkan som bejakar (markerat här) den gällande ordningen med kvinnor som präster."

2KL citerade med instämmande de grundläggande avsnitten i läronämndens yttrande. Utskottet anförde vidare att "det är ytterst angeläget att de slutsatser som utskottet dragit av läronämndens yttrande omsätts i den lämplighetsprövning som sker när prästkandidater antas till vigning och tjänst. Lämplighetsprövningen är knuten till stiften, men avser prövning för tjänst i hela kyrkan och måste därför ske på likartat vis och med beaktande av kyrkans fattade beslut. ...Enligt utskottets mening är det angeläget att det utskottet nu uttalat blir känt för alla som är involverade i antagningsarbetet av blivande präster. Det får ankomma på Centralstyrelsen att sörja för att så sker."

2KL föreslog kyrkomötet besluta att motion 41 skulle avslås och med anledning av de två andra motionerna besluta att ge Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört. En reservant anförde att han önskade att kyrkomötet fattade det motsatta beslutet, att bifalla motion 41 och avslå de två andra.

Under kyrkomötets behandling av ärendet yrkade Inger Krantz att kyrkomötet utöver vad utskottet anfört, som sin mening ger Centralstyrelsen tillkänna att Centralstyrelsen – till alla som är involverade i antagningsarbetet av blivande präster – framför att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltningen bör få prästvigas i Svenska kyrkan.

Kyrkomötet beslöt att avslå motion 41. När utskottets hemställan i huvudvoteringen om det andra momentet (behandlingen av de två övriga motionerna) ställdes mot Inger Krantz yrkande vann Krantz voteringen med 111 röster mot 103. 30 ledamöter avstod från att rösta och 7 var icke närvarande.

Kyrkomötet hade således beslutat enligt utskottets hemställan med det av Krantz gjorda tillägget.

Den viktiga skillnaden är att Krantz liksom reservanterna i läronämnden formulerar avgränsningen av dem som ej får prästvigas positivt – endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltningen bör få prästvigas. Utskottet är mer bred i sin sammanfattning, man skriver dels att kyrkan inte kan acceptera två motsatta uppfattningar om ett och samma sakraments giltighet. Men man uttrycker sig samtidigt som biskoparna en prästkandidat eller präst får inte förneka vad Svenska kyrkan lär, respektive (biskoparna) "vi kommer att prästviga endast dem som inte underkänner giltigheten i andra prästers vigning och sakramentala handlingar".

I en tolkning av detta kyrkomötets beslut vid Centralstyrelsens sammanträde 1994-09-28--29 beslöts att distribuera kyrkomötets och läronämndens uttalande. I Centralstyrelsens beslut klargjordes att kyrkomötets beslut var ett uttalande och ej ett beslut om en kyrkorättslig reglering.

Till 1995 års kyrkomöte inlämnade Åke Blomqvist, Margarethe Isberg med flera en motion som yrkade att en kyrklig kungörelse skulle utfärdas av vilken framgår att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas i Svenska kyrkan.

Bakgrunden var att det i samband med detta års prästvigningar hade det i pressen gjorts uttalanden från vissa kandidater som gör klart att dessa inte förstått innebörden i 1994 års kyrkomötes uttalande. Dessa personer ansåg att man kan tolka rättsläget så att de inte bara, vilket naturligtvis är helt möjligt, kan ha en annan åsikt än den som företräds av dem som delar Svenska kyrkans mening i ämbetsfrågan, utan att också i praktiken kunna underkänna kvinnas vigning och sakramentala handlingar. Två citat ur DN 8/6 1995: "Jag underkänner inte kvinnliga präster – men jag erkänner dem inte heller" (kandidat som prästvigdes i våren 1996); "För mig är det solklart att säga nej till kvinnliga präster" (citat i DN från GP av prästkandidat som började på pastoralinstitutet i hösten 1995).

I sin behandling av denna motion hänvisar läronämnden till sitt läromässigt fylliga uttalande i ärendet till 1994 års kyrkomöte. Läronämnden finner "att innehållet i den föreslagna kungörelsen från strikt läromässig synpunkt i sak överensstämmer med vad nämnden yttrade till 1994 års kyrkomöte." Att föra in ytterligare en nivå i lämplighetsprövningen, vilket kan komma att ske om antagning till prästtjänst överklagas under åberopande av kungörelsen, är dock en så grundläggande ändring av den hittillsvarande kyrkliga ordningen att den bör få en grundlig principiell genomlysning, menar nämnden.

Utskottet ansåg att införandet av en kungörelse inte är en framkomlig väg att komma till rätta med de problem som motionen anger. Kyrkomötets klara ställningstagande i sak har enligt utskottet en helt avgörande betydelse. Utskottet efterlyser ytterligare åtgärder från Centralstyrelsens sida för att ge kyrkomötets uttalande ett tydligt genomslag. Utskottet förutsätter att detta ställningstagande beaktas i kyrkoordningsarbetet.

Centralstyrelsen har efter 1995 års kyrkomöte överlämnat till den inomkyrkliga utredning som skall lägga fram förslag om en kyrkoordning för Svenska kyrkan att beakta kyrkomötets uttalande i ämbetsfrågan. Dessa förslag avses träda i kraft från och med 1/1 2000. Vi anser för vår del att man inte kan vänta i 2-3 år innan Svenska kyrkans lära i ämbetsfrågan och de konsekvenser inom denna måste få på tillsättning av arbetsledande befattningar inom kyrkan tydliggörs.

Till 1996 års kyrkomöte hade Dag Sandahl väckt 5 motioner med anknytning till ämbetsfrågan. I två av dessa yrkas att en kyrklig kungörelse utfärdas om dels vilka distinkta krav som ställs för att vigas till och utöva det prästerliga ämbetet, respektive om att obehörighetsförklara dem som inte fullt ut bejakar kvinnliga biskopar och prästers vigning och sakramentsförvaltning.

Utskottet hänvisade i det första yrkandet till sitt svar på 1995 års motion av Åke Blomqvist m.fl. Även det andra yrkandet avvisades och det noterades att de som fullt ut bejakar Svenska kyrkans ordning i fråga om vem som kan vigas till det kyrkliga ämbetet inte ifrågasätter de övrigas vigning och sakramentsförvaltning.

Trots kyrkomötets klara uttalande är det nu tydligt att många kvinnoprästmotståndare inte anser att Svenska kyrkan fattat formella beslut om vigningsregler för prästtjänst. Detta framgår både av samtal och tidningsartiklar.

Vidare är det ett faktum att behörighetskrav för kyrkoherdetjänster i fråga om ämbetssyn och syn på sakramentsförvaltning ej finns utfärdade. Detta vållar problem vid tjänstetillsättningar. Personer med chefs- och arbetsledande funktioner i Svenska kyrkan kan inte ha den syn på ämbete och sakramentsförvaltning som vi ovan konstaterat att kvinnoprästmotståndare har.

Vi anser det därför nödvändigt att kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta läroauktoritet måste göra helt tydligt vad som är Svenska kyrkans ordning i detta avseende. Det måste utfärdas en kungörelse som klargör att den som ej kan bejaka kvinnliga biskopar och prästers vigning och sakramentsförvaltning ej kan anställas som kyrkoherde med arbetsledande funktioner.

Eftersom rättsläget av ett uttalande från kyrkomötet uppfattas som oklart bör också 1994 års kyrkomötes beslut om villkoren för prästvigning klargöras i form av en kyrklig kungörelse.

Våra förslag innebär att domkapitlen måste ges i uppdrag att pröva både prästkandidaters och sökande till kyrkoherdetjänsters syn på ämbete och sakramentsförvaltning.

Med anledning av vad vi ovan anfört föreslår vi kyrkomötet besluta

dels 1. en kyrklig kungörelse av vilken framgår att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas i Svenska kyrkan;

dels 2. en kyrklig kungörelse av vilken framgår att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får anställas som kyrkoherdar med arbetsledande funktioner i Svenska kyrkan.

Stockholm den 9 juni 1997

Urban Gibson Birger Jansson
Christina Schnackenburg Ethel Florén Winther
Roland Johansson Monica Karlsson